Är du mör än knubbis?

Om jag är mör? You bet. Det behövs inte så mycket nuförtiden för en knubbis. Det räckte med dagens ganska fysisk start. 4M drog igång i värsta flyttempot. Tre trappor upp, ett helt bohag som skulle forslas bort. Lång transportsträcka från ytterdörr till bil med släp. Svetten lackade, de små grå jobbade på högvarv för att få ut och in saker på rätt sätt. Somliga fick också för sig att få värsta skrattanfallet mitt i tunga ekbordet som skulle lyftas ovanför räcket och otympliga skoskåpet skulle baxas ut. Tusen tack världens bästa Mats, Mike och bästisMaria för att ni bara kavlade upp och hjälpte rektorskan. 4M är en eminent klubb för oss. Nu återstår enbart en soffa och en massa lösöre innan jag går loss på förråden. Ett steg i taget…..

002

Resten av dagen innehöll en uppsjö av olika arbetsuppgifter, vilka toppades med lite inköp av öl och vin till lilla festen på lördag. Tunga ölkartonger, hua! Att få slå sig ner till dukat lunchbord och bjudas på stekt fläsk med löksås av bästa kockarna Mats och Janne var dock  en sån härlig motpol. När jag lämnade jobbet framåt eftermiddagen ämnade jag fortsätta hålla tempot igång, eftersom det är ytterst lätt att sagga ihop annars. Hem och körde elvispen här hemma (tvätten, duka bordet, plocka upp grejor, ut med skräpet, förbereda käket och så fixa några samtal). En timme senare stod vi på golfbanan för träning för GB och promenad för mami med bästisMaria runt Trumme. Lätt genomblåst kan man säga. Och mer än lovligt trött kropp. Sannerligen en riktig genomkörare idag, vi ska väl se om jag kommer upp ur sängen lagom till skolstart imorgon.

005

Så här såg hon ut vid 15.50 rektorskan. Lite trött i kroppen, fick hålla i sig i altanmöblerna visst. Dagens utstyrsel, dock inte under möbelbärandet, bestod av lilla marina kjolen från HM, blus från Gap och ballerinor från Payless Shoes. Solglajjorna är gamla favvisar från Dolce Gabana. Nu är  middagen intagen, blev pasta till make och kids samt räksallad till mami, finaste svärisarna hemhämtade från sin kryssning och lilla mor Anita samtalad med. Jag har ramlat ihop i läsfåtöljen och undrar som bäst om jag överhuvudtaget tar mig vidare till sängen ikväll. Helt körd, som Gabriel säger, garanterat mör också. Natti natti önskar rektorskan

 

 

Det är di där satelliternas fel….

Så sa hon mormor Marta. Alltid. Allt som var galet och svårförståeligt ,blev vips mer lätthanterbart med hennes förklaring. Sommarvärme som kyla, oväder som torka. Sömnrubbningar som sjukdomar. ”Det är di där satelliterna di skickar opp. Di stör omkring i himlen”. Tja, makes sense kanske……

027

Kröp till kojs igårkväll  efter en mycket blöt och kall fotbollstillställning – GB hade höstpremiär i ösregnet Allan och TB hade B-lagsmatch i dito. En stycket mami och en stycken papi var åskådare på varsitt håll och fick sin beskärda del av regnet. Underbart att se dem båda in action – Gabriel med fipsträning och teknik, TB som springer som en gasell matchen igenom, plockar bort sin motståndare till den grad att frustrationen yr om honom och avslutar sedan med en stensäker straff rätt i nättaket. Proud I am…..Väl hemma försökte vi värma oss så gott det gick genom att käka en het Pasta Bolognese och när det var dags att natta kudden var rektorskan plötsligen klarvaken. Vände och vred, lyssnade på ömsom snarkande pojkar som dito make och vovve, drack vatten, räknade får, mediterade. Icke en tillstymmelse till sömnighet. Och jag som aldrig har sömnsvårigheter. Jag somnar liggande och ståendes om nöden så kräver, i bilen, på tåg eller flyg, i soffan eller på golvet. Fattade ingenting. När klockan var 02.50 gav jag upp, tassade upp och satte igång att beta av dagens administrativa skoluppgifter, skrev handlingslistor inför kalaset , bloggpromenerade och läste min härliga bok. Omslöts av mörker, smattrande regn och lite småkyla. Drog  på mig raggisarna. Såg dagen gry där borta över ängen och viken. När klockan slog 06 fladdrade ögonlocken mer än lovligt och jag fick ta en timme i sängen. Lätt stressad morgon, men 08.27 sladdade vi sedan in på skolan och jobbedagen tog sin start. Det går uppenbart det med…..

002

Man skulle kunna förledas att tro att jag skulle befinna mig i ett zoombieliknande tillstånd idag men jag tycker jag har varit riktigt pigg. Nästan lite på topp faktiskt. En gemensam start med personalen och sedan drog Maria och jag till IKEA Kalmar för inköp till jobbet. Ja ja, lite smått hem fick också följa med – jag menar, vem kan motstå ljus när hösten gör sig påmind. Hittade ljuvliga doftljus som gör mig helt prillig, mumma! Efter uträttat värv for vi till staden för käk på Skafferiet. Underbara Keftedes med potatisklyftor och tomatsås samt krispigaste salladen. Riktigt bra, alltså. Sista utposten var Tokige Ture och en massa Kalmargodis till La Famila (jepp, där gjorde man sig direkt populär och oumbärlig för ett tag till). Nu har 3/4 av oss landat på hemmplan – en vid datorn, en vid laptopen och en vid Ipaden. Den fjärde, samme kille som igår blev skallad i käken under pågående match, skulle prompt träna idag. Han viker inte ner sig trots att jag såg hans smärta när han försökte göra en ansiktsrörelse. Eftersom regnet inte bara strilar ner, utan för att ta det i klartext anfaller på tvären inser jag att det blir ännu en sen kväll  i tvättstugan. Om jag håller ögonen öppna tills dess. I annat fall är jag helt säker på att felet är di där satelliterna som di skickar opp och som stör omkring i himlen. Alldeles säkert, eller vad tror ni?

Kram Mia

 

 

Projektplanering

Knappt hinner man stänga dörren om sommarlovet och glänta på dörren till läsåret 14/15 så drar allt igång i tvåhundranittio minst. Jobb och aktiviteter, tider att passa och saker som ska göras – jobbrelaterat likväl som privat. Och varje år tänker jag samma sak, jag kommer aldrig att fixa det där. Jag kommer aldrig att kunna koppla på igen, öka tempot och bli sådär härligt effektiv. En hel arbetsvecka känns som värsta bergsbestigningen och semesterhjärnan gör sig ideligen påmind. Så går det några dagar och vips har man acklimatiserat sig. Lika överraskande varje år, också lika underbart härligt. Just för tillfället är vi mitt uppe i någon form av projektprojektering och jag kan inte direkt bestämma mig för om det är spännande som i betydelsen skrämmande eller som i betydelsen skojigt. Jag har dock inte börjat  stressa  upp mig ännu, vilket absolut måste ses som ett väldigt gott tecken. Kanske till och med något chockerande, vad vet jag. Är ni nyfikna? Här kommer en liten presentation i alla fall:

1. Projekt: Kalas! Någon fyller jämt och bestämde sig för att samla delar av släkten (typ 40 pers) till kalas. Fast denna någon gillar egentligen inte alls att bli firad. Ingen bra kombo alls. Nästa lördag blir det förhoppningsvis en härlig sammankomst med buffé, öl och vin och helst utan att uppmärksamma födelsedagsbarnet alls. Man behöver inte ens ha med sig någon present – varma kramar, glada  skratt och mycket gemenskap räcker gott. Deadline 23/8

/

2. Projekt: Avsluta ett boende! Älskade brors lägenhet är nu såld och eftersom uppgiften att ta hand om det mesta efter hans tragiska bortgång landade på rektorskan har jag haft lite att stå i. Nu ska lägenheten tömmas på de sista möblerna, förråd x 2 rensas och tömmas samt en flyttstäd utföras innan all pappersexcersis skall genomföras. Ett känslofyllt och bitvis ganska tungt arbete – såväl kroppsligt som själsligt. Jag nöjer mig med att säga att jag är inte förvånad över att uppdraget landade på mig, men sanning å säga så känner jag mig då och då väldigt ensam. Med en deadline den 1/10 så är det hög tid….

3. Projekt: Skolstart! Ja, det sitter inte utanpå att  dra igång ett nytt läsår. Det är underbart spännande, kreativt roligt men det är också många bollar att hålla i luften samtidigt. På onsdag slår vi upp dörrarna för våra 257 goa Svettpärlor. Deadline 20/8

4. Projekt: Invigning! TBs föreningar håller som bäst på med att färdigställa sin ”nya” arena. Det blir en komplettering av nuvarande med beachfotbollsplaner och konstgräsplan. Invigningsansvarig är rektorskan. Många lösa trådar än så länge, men världens goaste gäng att jobba tillsammans med. Deadline 11-12/10

5. Projekt: Home make over! Som ett led i utflytt av möbler från Lasses lägenhet så har vi blivit med nytt. Maken, som är om inte esteten i familjen så i alla fall den som ser en mängd möbleringsmöjligheter, kom med förslag som i sig är toppen men….Där maken ser ett byte från fåtöljer till soffa, ser rektorskan ett stilbyte (från New England till modernt), ett färgskifte (från vitt, blått, rött till svart och vitt), många nya inköp (gardiner, matta, lampor, plädar och lulllull). Och ni vet ju alla att det ena kommer att ge det andra och snart är hela huset i omlopp. Vi behöver nytt matbord och nya matstolar exempelvis och vis av viss erfarenhet så kommer vi att befinna oss först i kaos innan ordning åter bringas. Deadline högst oklart. Återkommer med det där…..

6. Projekt: Aktiviteter! Höstterminen drar igång och vissa sommarsporter fortsätter ett tag till, nya höstsporter tillkommer. TB börjar åk 3 på gymnasiet och fortsätter med sin fotboll. Dock sköter han ju det mesta numera helt själv, vilket helt klart underlättar en hel del. För Gabriels del inleder vi hösten med golf på tisdagar, fotboll på onsdagar och söndagar samt innebandy på tisdagar och torsdagar. Den killen behöver ju skjutsas till  allt så vi har en del att stå i. Inga sysselsättningssvårigheter här inte……

Lördagen har bjudit på en skön start på dagen, promenad med Milou och sedan långfrulle. Därefter blev det lite altanhäng och sedan gjorde jag pajer till kalaset nästa helg. Lämna TB till match, svärmor i stan och så lite pajer i frysen på jobbet. Hem och hämta make och sedan for vi på TBs match. Han satt på bänken i a-laget, men fick inte hoppa in. Jag nöjer mig med att konstatera att det var många fler med mig som förvånades över matchning och coaching – men det ligger ju i en tränares exklusivitet att själv få ta alla de besluten så……Jag mumlar bara mitt mantra: ”Hard work and dedication”. Någonstans kommer det där att löna sig big time. TB stannade på lagträff med Ullas goda käk, Premiere League och lite öl gissar jag. Vi andra tre for till Time Out för lite käk och nu har vi soffhäng och hejar på Arsenal förstås. Happy Lördag folket! Kram Mia

 

 

När fredagen återtar sin veckoroll

Idag mina vänner, idag är den tillbaka. Fredagen. Som den där sista vardagen i veckan. Fredagen, som en självklar avslutning. Fredagen, med sin status som veckans ultimata mysdag alla kategorier. När sommaren och semestern gör entré har veckans dagar en tendens att bli en enda salig röra av mys och unnande, avslutning och början, allt i ett. Och lika mycket som jag älskar just det där, kan jag idag konstatera att det var ett härligt rus som spred sig i kroppen när jag idag fredagsshoppade, fixade hemmet och preppade fredagskäket. Känslan av ledighet, som ett välkommet litet avbrott sådär i vardagen, är underbar. Dörrarna på vid gavel, snabeldraken i högsta hugg och Ajaxflaskan som en ständig följeslagare. Bordet fredagsdukades och maten preppades och sedan bytte vi om Gabriel och jag. Mötte upp fina maken/papi på golfbanan och så hann vi med 9-hål innan magen kurrade och fukten började kännas i luften. Underbar avslutning på en härlig uppstartsvecka.

001

Det gick finfint för Gabriel. Några femmor, en sexa och så några sjuor – bra för att vara nybörjare (det här var hans 4:e 9hålsrunda på stora banan). Jag gick med där på banan och njöt av vackra omgivningar, solen som värmde i nobban samt förstås fredagskänslan. Väl hemma njöt av den svenska fredagsnationalrätten, nämligen mexbuffé. Mums! Nu kollar vi friidrott på tv och försöker febrilt hålla ögonen öppna. Sov gott! Kram Mia

002

The show must go on…..

Sommarens och Floridasemesterns shoppingspree har turligt (eller oturligt, beror på vem man talar med) nog inte nått sin ände. Det är svårt att få stopp på rektorskan när hon har fått upp tempot, annars är jag nämligen ganska känd för att här ”himma” shoppa mycket sparsamt. Uppenbart var jag inte färdig, det är då rakt ett som står ställt utom allt rimligt tvivel. Normalt sett är jag inte alls svag för nätshopping, men jag vet inte om de där himla postorderkatalogerna  ledde mig in i fördärvet just i år. Hrm……

Nåväl, jag bestämde mig för att beställa ett par boots som jag suktat efter i många år och när jag öppnade paketet upptäckte jag att jag visst hade klickat hem lite annat smått och gott med. Som tur väl var. Ty de där bootsen var jag inte alls nöjd med. Missfärgade och med mer av rågummisula än klackar – not my cup of tea alltså. Som tur väl var hade ett par andra, högst efterlängtade, klackaskor fått följa med paketet hem till mig och här kommer de att få stanna. Love@first sight! Passar utmärkt med vackraste sommarhatten som fick följa med hem från Florida (tack sötaste Ebba).

002

Övriga små fynd är högst sommarinriktade, men jag har ju bestämt att sommaren inte på långa vägar är slut ännu så det passar fint. Randiga kjolen 49.50, randig jumpsuit 40kr och slacks 99.50 – vem kan motstå, liksom. Jag är väldigt nöjd!

001

Torsdagen har övergått i kväll och mörkret har sänkt sig över Happyvardag. Jag har jobbat, svärmor har vabbat. Eftermiddagen har tillbringats på altanen i solen, fina grejer det. TB har tränat ikväll, rektorskan har jobbat vid datorn och övriga har kollat ömsom friidrott och ömsom golf på tv. Nu klipper det något i ögonlocken och det är snart dags att natta sig. De första jobbedagarna är alltid intensiva, men den spänning, iver och nyfikenhet som genomsyrar hela vår personalgrupp är så häftig att vara en del av. jag bara älskar det där.

Kram på er alla från Mia

Låååånga bilder

Mysteriet med de låååånga bilderna är nu löst. Givetvis krävdes det världens allra bästa webmaster Pontus för att fixa det där och jag är honom evigt tacksam. Som alltid! Att ändra bakåt i inläggen är ett uppdrag som kommer att fixas pö om pö. Håll ut!

001

Första jobbedagen är genomförd med såväl dagmöte som kvällsdito och som på beställning ramlade liten Gabriel ihop i feber och huvudvärk under dagens golfskola. Osedvanligt dålig tajming. Tur man har världens bästa svärmor och TB. Svärmor har dessutom lovat att dutta vår lille sötnos imorgon med. Puh!

På återhörande!

Kram Mia

Tjuvstart!

På edra platser. Klara. Färdiga……pang! Tjuvstart! Undra om det är aktuellt med tillbaka till start och om man mot all förmodan skulle tjuva igen så diskas man? Isåfall kanske det skulle vara en möjlighet att ta sig ur jobbestarten alltså. Hihihi….

Men nä, helt ärligt: Vem i hela världen skulle tacka nej till att tillbringa sitt läsår tillsammans med alla dessa godingar? Världens goaste medarbetare har jag på Friskolan Svettpärlan, bara så att ni vet. Tänk att ett helt sommarlov snart har passerat och jag har knappt stött på en enda av dem! Jag behöver väl inte förtydliga att jag verkligen längtar efter morgondagens start. I min ursprungsplanering skulle rektorskan starta först onsdag morgon, eftersom alla mina förberedelser redan var klara. Så himla mysigt att ha lov to the bitter end, men vaknar man till värsta skyfallet utanför fönstret är det lätt att omvärdera det där. Gabriel ville till fritids en stund och tja, tänkte rektorskan, vi kan väl fara in en stund. Tog med mig mina grejor och for iväg. Inledde med att plåstra om några fritidsbarn, badda ett getingstick och packa upp resterande del av bästisMarias förbrukningsbeställning. Rev sönder alla kartonger och bar ut till miljöhuset, så när hon kom från mötet och skulle fortsätta sitt jobb så var det färdigt. Gillar verkligen att överraska andra så. Lite lunch, lite kramande med vårt nyförvärv på pedagogsidan (så glad att fina Helena valde just oss) och så fortsatte trixet. Ställde iordning mitt kontor, kopierade papper och listor, satte upp diton, skrev på p-tavlan och fyllde på personalfikan. Nöjd? Jadå, mer än så….

Så vi for hem Gabriel och jag. Tog svängen om bryggan och hann med ett ljuvligt dopp i det blå. Hann även med en stund på altanen i solen. Underbart! Jag tror man kan säga att jag har börjat jobba. Tjuvstart eller överraska mig själv, det kan kvitta lika. Det känns enormt skönt att vara igång. Jag längtar inte efter att ha tusen tider att passa, men jag tror mig trots allt vara redo att sätta igång. Nu är himlen väldigt hotfullt igenmolnad och jag misstänker att jag lagom till kvällens fotbollsmatch kommer att ha byx- och långärmadtröjpremiär. Efter att ha levt i shorts, linne, tischa, kjol eller klänning eller för all del bikini sedan den 9 juni så kommer det ombytet eventuellt att förnöja. I vilket fall kommer det att värma, ty min kroppstemp anser det vara mycket svalt just nu. Och mitt förnuft viskar stilla till mig: Get used to it Mia….

Kram Mia

Det där med en varm kropp

Värme. Utanpå och inuti. Hjärta, själ och tanke likväl som i varje kroppsdel. Det gör något med oss, med mänskligheten. Det där med att känna värmen sprida sig i kroppen, påverkar ofta ljuset i själens fönster (ja, alltså ögonen alltså). Inte sällan sprider sig såväl lugnet inom en som leendet på ens läppar dessutom. Jag har tänkt mycket denna sommar. Känt mycket. Gjort upp med såväl tankar som minnen och känslor. Sett till att saker har hamnat på rätt plats själsligt so to speak. Försonats.

Jag tänker att när livet är precis som vanligt, när det knallar och går och vi uppehåller oss vid i-landsproblem det är då vi tappar bort oss själva. Tappar riktningen. Och kanske även omdömet. Vi börjar ta saker och i värsta fall människor för givet. Livet, ekorrhjulet, tillvaron – allt har en tendens att snurra allt fortare. Tänker vi? Känner vi? Njuter vi? Visar vi tacksamhet nog? Vi fastnar så lätt i att det liksom bara är självklart att man ska ha det bra och är det något vi funderar över så kretsar det möjligen kring varför det inte händer något eller varför man inte får en förbättring. Någonstans borde det ringa en varningsklocka. Någonstans borde värsta alarmet dra igång och väcka oss från denna villfarelse om att något bättre ska ske. Ty sanningen är den, att inte sällan blir det som händer av mindre positiv natur, ibland till och med ett trauma eller en tragedi.  Sedan den 18 februari har ingenting varit som vanligt för oss. Tillvaron snittades upp i två verkligheter, det som varit och det som plötsligt blev vår verklighet. En tragedi utan dess like, en sorg, en saknad, en förlust. Rakbladsvasst. Skiljde ut nuet från det förgångna. Många var de dagar och nätter, vardag som helg där allt bara skedde via min autopilot. Inte förrän på sommarens Floridasemester kom livet ikapp mig. Med besked.

Jag skulle kunna säga att det var mardrömslikt. Jag skulle kunna beklaga mig och säga att livet är ofattbart orättvist. Jag skulle ha kunnat be om hjälp. Samtidigt visste jag där och då att resan, resan till mitt inre och sedan tillbaka till återskapandet av en vardag, den resan var jag tvungen att göra själv. Lika säkert visste jag att den där resan, den ville jag göra på egen hand. Världens bästa make och finaste söner lät mig hållas. Tog steg tillbaka när det behövdes och omslöt mig med deras värme då jag som mest behövde det. De lät mig vara tyst och frånvarande. Lät mig gråta tunga tysta tårar. Lät mig vara glad och pratsam. Värme och avkoppling. Långsamt kände jag hur värmen spred sig inifrån och ut. Hur kärleken till livet och alla underbara människor nästan anföll mig, gjorde mig nästintill förundrat lycklig. Ett leende, en snäll gest, en trevlig kommentar. Hur patetiskt det än låter så har sommaren blivit som ett lyckorus för mig. Små détaljer blir oskattbara detaljer. Den annars mest sysselsatta och multitaskande rektorskan har blivit uppmärksamt aktivt deltagande. Jag kommer på mig själv med att uppskatta livet och just alla detaljer. Mitt känslospektra är så intensivt och jag lever så enormt nära mina känslor. Känner sommarvinden i mitt ansikte under den dagliga cykelturen. Umgås med massor av människor som på olika sätt har en påfyllande kraft. Riktigt drar in doften av sommaren i mitt inre. Andas från långt ner i magen, lugnt och stillsamt. Njuter av att simma omkring i det svalkande salta havet. Känner solen kittla mig på näsan och tänker att fräknar kanske kan vara charmigt på en gammal tant som mig. Sträcker lojt på mig och dristar mig till att anse att jag duger fint som jag är.  Det gör förstås inte sorgen och saknaden mindre. Det ger naturligtvis mig inte min älskade bror tillbaka. Men det gör mig nästan lite stolt över mig själv ändå. Att jag lever och älskar. Tar tillvara min tid på jordklotet. Släpper på lite hämningar, tar in lite av Lasses mañana i min annars så kontrollerade tillvaro, njuter.  På något sätt känner jag mig skyldig honom det. Som en väckarklocka, liksom. Som en hyllning. Som en kärleksförklaring.

Måndag idag mina vänner. Vi vaknade av att regnet slog mot sovrumsfönstret och himlen var blygrå. Lite ärenden tidig morgon och lagom till förmiddagsfikan sken åter solen. Många timmars altanhäng med altinerandet av solstolen och solen i nobban vs filten på golvet och bokläsning. Känslan av solen som värmer min kropp utifrån och in i kombo med alla tankars/minnens/känslors värme inifrån och ut är ta mig sjutton oslagbar. Det är många år sedan jag var så här lugn och harmonisk och då blev jag visst gravid med liten Gabriel. Note to self, skydd är fint. Bebbar är vi färdiga med. Just saying….Dags att utfodra flocken  och sedan drar TB på träning, make och GB till golfbanan och själv ska jag på styrelsemöte i TBs klubb.

På återhörande vänner. Glöm inte att njuta av livet. Ingen annan kan göra det åt dig….

Kram Mia

 

Sista helgen….

….denna sommarledighet. Trots nästan 8 veckors ledighet så önskar jag mig en fortsättning. Jag håller liksom krampaktigt kvar sommarkänslan och mumlar som ett mantra ”jag vill fortsätta ta cykel genom skogen till bryggan, havet och badet”. Jag vill så gärna fortsätta mitt sommarliv. Jag älskar känslan av ledighet när man slår upp sina små ljusblå, sträcker sig lojt i sängen och bara vet, vet att jag inte har en enda tid att passa denna dag. Jag älskar att tassa omkring i huset, smyga ut på altanen och sitta och se solen stiga upp över viken, bränna bort några små cirrus på himlen och värma luften. Jag älskar att morgonpromenera utan tidspress. Att smyga ner till bryggan i slutet av rundan, glida ur mina kläder och ta ett snabbt morgondopp för att sedan klifsa hem i sjöblöta kläder och skor. Och kraftigt hävda att jag inte alls har badat om Gabriel mot all förmodan har vaknat där hemma. Jag älskar våra långa frullestunder under det vajande parasollet i trädgården. Att plocka fram dynor och filtar, kuddar och läsatiraljer – att bädda altanen helt enkelt. Jag älskar att altinera mellan altanhäng hemma och cykelturer till badbryggan med fika och kompishäng – en oslagbar kombo. Sena middagar, kvällsdopp och långa pratstunder hela La familia. Jag älskar helt enkelt det ledighet gör med oss alla i familjen Happyvardag – de personer vi blir när inte vardagens stress ansätter oss. Och jag vet förstås, rent förnuftsmässigt, att allt detta hade varit vardagsmat och något självklart om man alltid hade det så. Jag vet förstås att man inte kan njuta av sysslolösheten om man inte annars har fullt upp. Jag önskar mig bara lite mer sommarflexibilitet i mitt läsårsjag. Och eftersom jag har lärt mig massor denna sommar hyser jag goda förhoppningar om att ´jag kommer att ta mig an läsåret med en lite annan approach.

Helgen har bjudit på massor av det jag älskar. Dessutom har min fina guldgosse firat sin 27 årsdag (hrm….åldersnojja?). Vi överraskade make och barnens ömma fader med en härlig fejkpresent – nämligen en FB-sida till han som ratar allt vad social medier heter. Om ni hade sett hans min, oslagbar! Sen fick han sin riktiga present, en glansigt vackert vit pepparkvarn med specialpeppar. Av finaste svärmor och svärfar fick han sin älsklingsöl och en grilltermometer. Är man Le Chef så är man…..

På kvällen blev det lightfirande med kompisLasse och hans fina fru Eva (släktkalas blir det när rektorskan fyller 25 om några veckor). Vi bjöd på årets första kräftfest med såväl färska signalkräftor som färska havskräftor, räkor och gratinerad hummer. Surdegsbaguette, chiliaioli, västerbottenpaj, sallad, ost och kex och röror. Jepp, mätta blev vi. Vi avslutade alltsammans med krämig hallonpaj med vanlijsås. Mums! Om jag får säga det själv alltså.

Idag söndag blev det till att städa huset. OMG vad äckligt det är med alla flugor, knott och spindlar. Don´t like insekter – bläh! Väldigt svettig rektorska fick sedan ta ett mycket svalkande dopp i det blå. Eftermiddagen spenderade vi nere på bryggan. Lovely!

När molnen tornade upp sig framåt kvällningen for vi till jobbet för att fixa inför starten på onsdag. Och det kändes helt ok, faktiskt! Lite handling, tankning av bilar och så hämtade vi sommarens första Thaimat. Underbart lyxigt, smidigt och framförallt gott. Gabriel och jag avslutade sedan kvällen med 9 hål på golfbanan. Han är verkligen helt såld på golf nu den lille……Rätt svalt, augustifukt och ett mörker som sänker sig allt snabbare om kvällarna. Det är sanning mina vänner. Ikväll kändes de tropiska kvällarna/nätterna väldigt avlägsna och jag kan lätt meddela att vi aldrig ens övervägde ett kvällsdopp. Så från soffhörnan, med punktbelysningen tänd säger jag Happy Sunday. Hoppas ni alla får en fin start på vecka 33.

Kram Mia

 

Before and after

Visst är det väl underbart med före och efter bilder? Jag bara älskar det där. Tittar och fantiserar, funderar på hur jag hade valt att göra i före-stadiet. Får inspiration, som för övrigt kanske inte alltid är till alla andras belåtenhet. Särskilt inte de som blir involverade i att färdigställa ”efter” so to speak. Och inte för att jag har några inredningsskills egentligen – inga att tala om med tanke på alla fantastiska bloggare jag följer, men vet hur jag vill ha det. Det vet jag. Och det där räcker långt nog för att tillfredsställa en själv. Idag utmanar jag ödet och visar före och efter bilder av våra altanmöbler.

Så här såg det ut innan. Ett nätt litet möblemang på stor altan. Jag hade önskat att jag hade haft känslan för krukor och växter, mysfaktorer och annat men tyvärr…..that´s not me. Men en större altangrupp ville jag ha.Och ett bra parasoll, så så fick det bli.

Något större, långt mer socialt möblemang. Och världens goaste parasoll. Jag verkligen älskar hur det blev efter nyinköpet. Så här ute sitter jag nu mest hela tiden. bloggar, bloggpromenerar och läser en massa. Supermysigt! Fredagen har bjudit på fika med mysigaste brorsbarnen med deras kids och en massa bus och lek.

Golfbanemys, handling och så en cykeltur till bästisMaria medan mina grabbar spelade golf. Här bjöds det på iskallt i glaset, härliga tilltugg och så massor av prat och skratt. Så lyckligt lottad man är sim har en sådan vän. Om bilden är före eller efter är upp till var och ens tolkning.

Happy Friday folket….Kram Mia