Men vad händer?

Inte var det länge sedan de tropiska nätterna fick oss att pusta och svettas. När dagarna bjöd på sol och klarblå himmel, en liten lätt svalkande sommarbris över ens kind. Jag kan förnimma doften av skog och hav, dammig grusväg genom skogen på väg ner till badbryggan. Svettig fika, gräsiga solfiltar och en massa stoj och bus. Vi tänkte när vi satt där på bryggan Cissi, Mirja och jag att det här, det behöver absolut inte ta slut bara för att man börjar jobba och skolan startar. Vi planerade för härliga eftermiddagar vid bryggan, kanske kvällstur med båt och ring. Kvällsmat och grill med ner till kvällsbadet. Lite så tänkte vi…..Och vädergudarna, ja vädergudarna de tänkte uppenbart lite annorlunda.

004

För innan vi visste ordet av och definitivt innan skolan startade för hösten så hände något. Augustivinden drog in över oss, först lite obemärkt och nästan lite skönt sedan allt mer påtagligt. Den ljumma brisen blev plötsligt mer krävande och försåg oss till och med med pytteskinn då och då. Temperaturen lämnade de höga 20 och solen började allt mer värma på avstånd, som om det var ett filter mellan oss. Sakta men säkert kom insikten över oss, sommaren håller på att glida ifrån oss. Känslan av höst kom som ett brev på posten och plötsligt övervägde vi inte längre att ta ett ljuvligt kvällsbad. Helt ärligt inte ens en svalkande simtur under dagtid. Men mina bara ben ger jag inte upp så lätt. Jag vägrar stänga in mig i långbyxor, strumpor och höstskor – här är det sandaler, korta kjolen och tischa fortfarande. Trots att jag blir blöt om fötterna och har pytteskinn på såväl ben som armar.

005

Och så solglajjorna förstås. De åker inte av förrän novembermörkret slår till på allvar och sedan åker de fram igen lagom till vintersolen. Idag lämnade vi huset med endast 7 grader utomhus. Inte ok! Lite kylig förmiddag, några regnskurar och så lagom till hemkomsten 15.30 öppnade sig himlen och åskan mullrade runt här på Näset. Gabriels golfträning kändes rätt inställd, men som genom ett trollslag sprack det upp lagom till 17.00 borta på andra Näset.  Iväg drog de 3 grabbar och tränarLinus – privatlektion nästan. Själv knatade rektorskan runt på långa havsrundan i dryga 1h och 32 minuter. I shorts, linne och tunna hooden. Och utan strumpor i löpardojjorna förstås. Våga vägra höst! Och på rundan träffade jag på  en bundsförvant i Bettan, som körde korta ärmlösa klänningen. Tack söta du…….Hösten får minsann planka in om jag får bestämma. Än ger vi icke tappt!

Kram Mia

Kram Mia

4 thoughts on “Men vad händer?

  1. Jag har också kvar långbyxorna lååångt in i garderoben, däremot cyklade jag i trekvartsbyxor i går när vi hade 5,7… shorts hade varit dumdristigt i mitt fall, då hade jag suttit med om inte en lunginflammation i dag så i alla fall en grymmeförkylning. Sådeså, men jag hoppas fortfarande på den där brittsommaren OCH indiansommaren som jag läst om i tidningen.
    Kram J

    • Dumdristig var nog jag för jag har en begynnande förkylning känner jag. Grrr…Hit med indiansommaren tack! Kram Mia

  2. 6 grader är det här, men strålande sol! Igår em var det 22-23 grader, det är ju riktigt bra! Ser ut att bli fint idag, men det blir kallt om de bara benen att ge sig ut nu… Undrar vad det var kl 5 när Maken gick iväg?
    Ha en härlig födelsedag Mia! Kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *