Somliga dagar har en tendens att bara swischa förbi i ett rysligt tempo. Dagar där morgon övergår i jobb och så vips ska man gå hem. Innan man vet ordet av sänker sig sedan mörkret och det är dags att natta kudden. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar de där swischswischdagarna, eller inte. Men mycket uträttat, det får man. Dagen idag bjöd på jobbedag med massor av påbörjade arbetsuppgifter (väldigt få avslutade dock), flera möten och lite allmänt vims. Handling inför kalaset på lördag och så flytta lite möbler (jepp jag vet, idag igen. Kommer att få värsta Karl Alfredmusklerna). Hämta mor hem till oss, packa upp och sedan fixa hennes och pappsens månatliga ekonomi. Fika och så köra mor via Jämjöhallen och bankomaten hem. Bära in prylar, prata och kramas och så påbörjas ”hej-då-proceduren”. Det där är en långdragen historia och den härstammar ju bara från dagen för avsked av Lasse innan han for till Thailand. Jag hinner pussa och krama dem, försäkra dem om att jag ska ta det försiktigt, säga att jag älskar dem och torka lite tårar ett otal gånger innan bilen kan startas. Så sorgset vackert på något sätt. Man kan nästan ta på deras ångest. Mitt hjärta håller på att gå sönder å deras vägnar, vareviga gång. Hem kom vi i alla fall och middagspreppet varvades med tvätt och lite plock. Nu har jag landat i fåtöljen efter kvällsrundan med Milou och här avser jag att samla kraft en stund inför den stundande disken. Sen gissar jag att sängen lockar och ropar på mig.

Swisch, swisch på er vänner! Kram Mia