Who needs a gym anyway?

Att röra på sig och hålla sig iform ligger förstås rektorskan varmt om hjärtat, men jag är kanske den som mer förespråkar vardagsmotion och hederligt kroppsarbete (om det nu finns något ohederligt dito kanske även det funkar, vad vet jag) före gym och dyra träningskort. De där har ju en tendens att skapa ett enormt dåligt samvete tyvärr och när det kommer till träning och motion bör det aldrig förknippas med ens ett uns av dåligt samvete. Träning/motion skall utföras för att man mår bra av det. Träning/motion bör ha en framskjuten placering i all livsplanering. Träning/motion  ska vara ett naturligt inslag i varje människas vardag, om jag fick bestämma alltså. Varje fas i ens liv ger oss olika förutsättningar till att skapa en hållbar situation kring träning/motion – det gäller bara att vi väljer att se möjligheterna istället för eventuella hinder. Jag hakar helt klart på Paolo Roberton som menar att det är bättre att röra sig 15 minuter varje dag i sin hemmiljö än att besöka gymet en gång/vecka. Kontinuitet är ett keyword, helt klart.

Rektorskan provade gym en gång i tiden men det där höll på att ta en ände med förskräckelse, så det aktar jag mig noga för nu. Jag har däremot hittat ett mycket bra sätt att träna för att må bra i min Happyvardag, ett sätt som fungerar i den fas i livet jag befinner mig just nu. Jag morgonpromenerar ofta med Milou och mitt mål är att ta en löptur/vecka som minimum. Gabriel och jag cyklar en hel del och när Gabriel har träning av olika slag försöker jag alltid passa på att promenera eller jogga. Funkar fint för rektorskan just nu, eftersom det liksom inte finns utrymme för fler tider att passa so to speak. Att hon dessutom ser till att roa sig med diverse kroppsarbete blir bara ännu en bonus. Som i dessa dagar, dejt med vedhögen om en 8 kubik torr och fin björkved. Lägg därtill lite bortforsling av spill och så räfsan och skottkärran på det. Aouch, kroppen känns minsann lite mör så här på torsdagskvällningen.

Dagen har annars tillbringats mestadels nere vid bryggan. Jag och två coola morsor vid namn Cissi och Mirja samt 6/7 av våra goa kids. Massor av prat och skratt, stänk och stoj. Bara 21 grader i havet idag och simturen till flotten kändes lång. Och sval. Men så skönt. Brygghäng när det är som bäst på något sätt. Nu har vi preppat för lite BBQ @our altan ikväll med våra Skånevänner Lasse, Gia och Gurra. Ska bli så härligt! Time to go honeys. Kram Mia

6 thoughts on “Who needs a gym anyway?

    • Det är den bästa formen tycker jag. Dock har jag utvecklat lite tendenser till morgontrötthet denna sommar så….Kram Mia

  1. Jo, visst är vardagsmotionen den viktigaste.
    Jag har dock så himla svårt att pressa mig den sista lilla biten som behövs för att kroppen skall jobba med hög puls.
    Vardagen med barnen har gått i ett lugnare tempo.
    Att träna med PT var det bästa jag gjort och jag funderar starkt på att ta tag i den biten nu i höst när alla tre barnen är i skolan.
    Jag har ju ingen vedhög att ta ut mig på, men hundpromenader det är skönt 🙂
    Trevlig fredag.
    Kram

    • Håller helt med – att pressa sig kräver någon som håller i träningen. Absolut. Men det gäller ju också att hitta något som håller över tid och som man tar kontrollen över själv. Kram Mia

  2. Det gäller ju att hitta den form av motion som passar, annars blir det bara att man (jag) lägger av. Det ska vara roligt och inspirerande, det hittar jag förutom vardagsmotionen på gymmet där jag kan flasha musklerna och titta i spegeln och njuta samtidigt…. moahahaaaaaa, knappast!! Men gillar pulshöjningen och den slutkörda känslan efter ett rejält styrketräningspass. Svettandet har jag dubbla känslor för… både oskönt och skönt…
    Kram J

    • Det är så sant så. Och när man har för många saker att passa kanske man får nöja sig med hemmaträning. Funkar i vilket fall toppen för mig. Jag älskar annars spinning, body combat och body pump men som sagt har jag svårt att prioritera mig själv i det hela. Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *