Vår älskade Lefty

Jag tror möjligtvis inte det har undgått någon att maken min, han är golfspelare, men om det skulle ha gjort det så vet ni nu. Man skulle eventuellt kunna säga att han är en mycket inbiten och högst energisk golfspelare (han verkligen AVSKYR uttrycket golfare så det aktar jag mig mycket noga för att använda). Genom åren har han spelat många banor i flera olika länder, tävlat i såväl små och till synes obetydliga tävlingar, likväl som i större viktigare saker som att exempelvis kvala till touren. Tränat, det har han gjort helt oräkneliga timmar de snart 24 år vi har levt tillsammans. Det är inget fel på vare sig fokus, engagemang eller inställning. Om vi delar detta intresse? Eh, öh, nä….inte precis bokstavligen i alla fall.

Men jag är inte bitter jag. Nädå, inte bitter alls. Det finns inte en enda liten del av mig som skulle vilja pröva på att vara golfspelare, men jag gillar verkligen miljön kring golfen. Jag har caddat många gånger (inte alltid till enbart belåtenhet, men det är liksom en helt annan historia) och jag var högst delaktig när TB tog sitt gröna kort och fick officiellt handikapp. För att skryta med mig själv så är det inte många ”icke-golfspelare” som kan så mycket golfregler, praktiska träningstips och mental träning som jag. Slutskrutet, I promise! Men spela själv, nä tack! Anledningarna är många, där i första hand tiden det tar i anspråk, humöretsvängningar men framförallt min brist på öga-hand-koordination bör nämnas. Nåväl, nu är det inte alls synd om maken. Han är INTE alls lämnad åt sitt öde med golfen, ensam och övergiven och utan vänner. Nädå, bästisJena och kompisLasse är duktiga på att rasta honom och tar gärna med honom på härliga golfresor. Tack och lov! Käre Gud, vad skulle jag göra utan dem? Tänk om jag hade varit tvungen att följa med? Hua, ryser vid bara tanken. Jag älskar den egentid makens golfspelande ger mig – tid för hushållsarbete utan att bli störd och ifrågasatt, tid för träning och lite jobb. Maken kommer hem lycklig och nöjd, rektorskan är redan hemma lycklig och nöjd. Fasen vilken helt FAB kombo…..

Våra grabbar är i första hand fotbollsspelare (härligt!) men TB spelade golf som liten. Han har dessutom bestämt sig för att ta upp detta vid hemkomsten nästa vecka. Spännande! I golfaffären idag fick han mycket beröm av deras Pro Dan för hans slag. Liten Gabriel var inte gammal då han började spela ”hötte” som han kallade golf först. Han fick TBs plastklubbor som han slog sönder med ens, sedan hans riktiga. Han har alltdi haft ett riktigt bra tillslag, eller vad sägs om att slå perfekta slag med ”klacken” av klubban – det skulle nämligen visa sig att vi har fått en egen liten Lefty. Maken satsade först storstilat på att omvända honom, men fick till sist ge sig. Idag fick han ännu ett nytt golfset (ungen växer ju för farao som om vi gav honom Substral. Ja växer på längden i alla fall. Som läkaren här i Naples sa, he is to skinny for his own good) och gissa om han är nöjd. Blå-grön bag och gröna klubbor. Say no more……Nu har hans ömma fader lovat honom en session på rangen innan vi far hem och till helgen blir det golf för hela slanten på tv. Vem som vinner The Open är han helt säker på. Det blir ju Phil Mickelson, säger han. Vi Lefties rules……Inget fel på självförtroendet hos vår egen lille Lefty inte. Idag steg vi upp tidigt och for till beachen – veckan sämsta väderdag bjöd dock på sol och klarblå himmel i dryga 4 h. Lite handling och sedan for vi hem. Såväl TB som jag motionerade och sedan poolade vi lite. Kvällen spenderades på PGA Tour Superstore och en hel del inköp där. Allt avslutades med härligt käk på Five Guys och sedan ett glas vitt @ poolside. Nu ska vi straxt natta kudden för imorgon blir det utflykt för hela slanten. Vi packar bilen för en heldag ute på Sanibel/Captiva och håller tummarna för riktigt gott strandväder.

Nattinatti folket! Kram Mia

 

.

 

 

2 thoughts on “Vår älskade Lefty

  1. Visst är det underbart att ha olika intressen som mannen, några samma intressen också för husfridens skull 😉
    Hos oss är mannen inbiten fotbollare, visst jag tycker det är kul men inte på samma nivå… han jobbar med det, läser det (just nu när jag bloggpromenerar), reser med det med kompisar osv…. och vips så får vi lite tid på olika håll. Love it!!!
    Kram J

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *