I kölvattnet av Mors Dag

Gillar jag att bli firad? Svar: Nope, inte alls. Vare sig vi pratar om födelsedag, jul eller mors dag så är det inte min grej. Jag har verkligen aldrig gillat att stå i centrum för människors uppmärksamhet, i min privata kostym alltså, vare sig som litet barn ej heller som vuxen mami. Att maken befann sig i Skåneland stötte därmed inte alls på några problem. Vi hade en intensiv dag med allt från städning och stryktvätt, via röstningsförfarande (premiär för TB) till gräsklippning och trädgårdsfix. Dagen avslutades sedan med fotbollsmatch för TB och en skön vinst. Därefter for vi till lokala restaurangen för lite gott käk och medan Gabriel och jag åkte hem och körde kvällsfixet, drog TB till stan på bio med en kompis. En riktigt bra vanlig söndag, långt ifrån presenter och tårta och….

Men för mor Anita blev det en mycket tung dag. Att fira en Mors Dag minus en son kan helt klart ha den effekten på en mor, det behöver man inte vara raketforskare för att förstå. Vi andra barn (och syskon) visste att Lasse brukade vara på plats hemma tidigt på förmiddagen med nyplockade Liljekonvaljer till lilla mamma. Redan när jag ringde hem på morgonen och mamma brast ut i en hulkande smärtsam vulkangråt insåg jag att något måste göras. Syster Yster tog vår svägerska med sig och åkte och fixade just Liljekonvaljer, själv handlade jag färska jordgubbar och plockade ihop choklad och lite god dryck. Tillsammans for vi hem och firade mor så gott vi kunde. Hon blev glad förstås, men hennes dämpade sinnesstämning lyste ändå igenom. Med ens insåg jag hennes intensiva dilemma – att älska det som är kvar och sakna det som kunde varit. Här och nu och samtidigt. Några timmar senare kom de hem till mig en sväng. Hennes sorg och nedstämdhet gick liksom att ta på. Min känsla av otillräcklighet blev nog nästintill lika påtaglig. Med henne i min famn fick jag en vibb av vad det kan innebära att bli mamma till sin egen mamma. Innan de for hem tyckte jag dock att det hade lättat något och jag bad en stilla bön om att hon skulle ha en snäll natt framför sig.

Idag skriver vi måndag och jag har hunnit massor på jobbet. Det är en ljuvlig känsla, inte sant! Maken är hemkommen från Skåneland, genomförkyld men med ett golfpris (tävlingens längsta drive) i bagaget. Nu kollar vi MFF vs AIK och älskade Markkanen gjorde precis 0-1. Heja, heja AIK…..

Kram Mia

 

4 thoughts on “I kölvattnet av Mors Dag

  1. Det är ju fel ordning. En mamma ska aldrig behöva mista sitt barn. De som finns kvar blir säkert inte mindre värda, men den som är borta fattas! Säkert extra påtagligt sådana dagar! Kram till dig och er!

    • Precis så sötnos…Känner att hur vi än gör så kan vi aldrig ersätta och ibland får mor så dåligt samvete över att sakna Lasse. Kram Mia

  2. Men så underbart gulligt ni gjorde för mamma!! Förstår hennes saknad, man ska inte behöva mista sina barn, oavsett ålder…
    Jag är inte heller jättenoga med firandet, tycker bara det kan vara roligt om nån annan lagar middag och sköter köksgörat på ”min” dag. Jag har aldrig haft nån stor födelsedagsfest heller som väntas när man fyller jämt, bröllopsfesten uteblev eftersom vi gifte oss i Melbourne och vi hade ingen fest när vi kom hem heller. Jag gillar inte heller det där ”centrumet”.
    Kram fining //J

    • Hua, nä inte tal och annat till mig alltså. Vi gifte oss på Clearwater Beach- Så lika vi är du….hehehehe. Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *