Som en skänk från ovan

Somliga saker är extremt viktiga och ibland även lite heliga för rektorskan. Min säng är en sådan sak. OMG, jag älskar min säng. För 10 år sedan lyckades jag tjata mig till ett gnägg (En Hästensäng) och allt sedan dess har jag sovit de luxe. Inte för att jag sov illa innan, nädå…jag är en sådan där som sover på beställning, där tillfälle ges – i sängen, soffan, på bussen, i bilen (dock ej då jag kör tack och lov), sittande, liggande till och med stående som så skulle krävas. Jag älskar att gosa in mig i min säng, tända lampan och läsa en stund innan jag somnar. Jag älskar att sträcka ut på morgonen, morgonmeditera och få starta dagen i sakta mak. Jag älskar att ha gott om plats.

Våra söner har båda gillat att sova nära sin mami och papi. TB var 4 när han från en natt till en annan bara flyttade in i sitt rum och sedan dess har han aldrig kommit på besök i vår säng mer. Gabriel har vi ”knuffat ur boet” so to speak – när han började skolan förra hösten lyckades vi få honom till att såväl somna själv som i egen säng i eget rum. Ingen lätt match vill jag lova, men ändå…..Så dog då vår älskade Lasse och redan första kvällen darrade vår lille orangutangunge på läppen och såklart fick han krypa ner jämte oss. Helt sanningsenligt ville vi alla vara väldigt nära varandra alla 4 hela tiden så vi bestämde oss för att inte göra någon affär av det där. Vareviga kväll har han krupit ner i vår säng, somnat med sin lilla hand krampaktigt hållandes i min och så har vi sovit hela nätterna. Varmt och mysigt, kärleksfullt men ack så obekvämt. Och bristen på min egentid och egna space har märkts. Jag har försökt hålla i tanke att Gabriel bara behöver tanka närhet, värme och trygghet och att det där ska ge sig av sig självt så småningom. Natten innan hans 8-årsdag valde han att bädda iordning sin egen säng och kröp ner, somnade själv för att kunna bli firad morgonen efter. Födelsedagen som var en fredag och dagen efter, dvs lördagen, tittade han på film och somnade mitt under denna båda kvällarna. När det så blev söndag och lite tidigare sänggående sa han: Jag tror att jag har flyttat in i mitt rum nu. Sedan dess har han valt att gå och lägga sig själv, somna och sova i sitt rum.

Vi har valt att inte direkt uppmärksamma detta, utan bara sagt att vi finns här när du behöver oss. Du kan ropa eller komma upp till oss närhelst du vill. Vi är aldrig mer än några steg bort. Vad som egentligen hände har jag inte en aning om. Kanske hade han tankat trygghet och kände sig redo. Kanske behövde han plötsligt sitt eget space. Eller också var det bara en fantastisk födelsedagspresent från en älskad och saknad morbror, bror och svåger. Som en skänk från ovan. Så väljer jag att se det, som ett kärleksfullt tecken.Tack älskade Lasse!

Tisdag idag och jag har haft helt galna jobbedagar denna vecka. Puh, ibland undrar man…..Nu ska jag bädda ner mig i soffan. Huvudet värker och jag är lätt illamående. I tvättmaskinen snurra alla leriga kläder efter lilla sonens lekframfart och middagen puttrar på spisen. Hoppas på ännu en natts undergörande sömn och framförallt att det blir en något mer normal arbetsdag imorgon onsdag. På återhörande vänner

Kram Mia

4 thoughts on “Som en skänk från ovan

  1. Ungar i sängen har man haft i många år. Jag sov hos mina föräldrar väääldigt länge, nog därför jag inte fick några syskon?
    Det går ju över med tiden, så jag tycker inte det är fel!

  2. Jag älskar också min Hästen, men jag vill ligga ensam! Inte ens mannen får ligga för nära. Visst är det mys med sällskap i sängen, mannen eller barnen, men aoch så illa jag sover då… och ont i hela kroppen dagen efter… Men självklart ställer jag ändå upp om någon behöver det en kort period 😉
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *