Att gilla läget

Man skulle kunna tro att rektorskan är helt rabiat och klättrar på väggarna nu när fotskadan sätter p för hennes framfart i vardagen. Man skulle kunna tro att hon suckar tungt, klagar och är allmänt snarstucken. Frustrerad över att inte få något gjort. Det skulle man kunna tro, men jag måste tala om att så icke är fallet. Istället måste jag upplysa om att rektorskan är kolugn, väldigt avslappnad och tar sitt uppdrag (att vila sig i form) på största allvar. Kalaset igår gick jättebra och jag har sovit som en stock inatt. Lördagen har bjudit på golfträning för Gabriel och själv satt jag igång med jobbskrivande. När förmiddagen övergick mot lunchtid bäddade jag ner mig i solstolen på altanen och satte näsan i vädret. Lät ömsom ögonen vila på vår fantastiska utsikt och den spirande grönska som omger oss och ömsom på molnen ovanför oss som kommer och går. Solen värmde gott på mina kinder och jag hade plötsligt oceaner av tid för tankar och känslor.

Maken och TB färdigställde vår trädgård efter byggnationen och de fick hjälp av finaste grannen, Putte. Så skönt…..På eftermiddagen kom finaste Helle med Neo och Nelly hit på fika och lek. Precis vad vi alla behövde. Gabriel kunde plötsligt röra sig riktigt bra med sin skadade fot, men själv haltade jag omkring i en mycket osexig pose. Nelly konstaterade också att Mia du har ont bara för att du är liiite gammal. Hihihihi….ingen mer fika till den tjejen med andra ord.

Ikväll har vi ägnat oss åt lite kylskåpsrens till middag, mycket prat och nu soffhäng. Om jag hade varit frisk i foten hade jag aldrig valt detta upplägg av dagschema. Jag hade säkert både klippt gräset, fixat sista renset i trädgården och städat inomhus innan jag hade unnat mig fika och slapp. Jag är en människa som gillar att vara aktiv och igång och jag inser sällan mina begränsningar förrän det har tagit p so to speak. Men då….då har jag inga som helst problem att gilla läget, plana ut och strunta i alla måsten. Ingenting stressar mig längre. Jag känner hur andningen sjunker ner från halsen till magtrakten och jag stannar upp. Tankarna far omkring, jag kommer närmare mina känslor och lägger märker till dofter, färger och smaker på ett helt annat sätt. Visst är jag väl en motsägelsefull person?

Lördagskramen vänner…..

 

 

 

7 thoughts on “Att gilla läget

  1. Längesedan jag tittade in men nu är jag här igen…Har mått lite upp och ner, framförallt fysiskt…men så kom jag att tänka på dig nu när jag sitter här vid min dator…funderade just på om ni skulle till usa i år igen, visst blev det så iallafall? Eller har jag inbillat mig? Hoppas ni har det bra…Kram

    • Så roligt att höra från dig Maria. Ja, livet är ju sannerligen upp och ner. Vet inte om du har läst ikapp, men jag förlorade min bror i februari – han for till Thailand på välbehövlig semester och kom hem i en kista. Hemskt!
      Jodå, vi åker till Florida den 18/6 och stannar nästan 5 veckor. I år bor vi i Naples. Och ni då? Reser ni med? Sköt om dig sötnos. Kram Mia

      • Kära du, nej det har jag inte läst. Alla världens tankar till dig och ev andra syskon och så klart dina föräldrar….jag förlorade min bror som 17-åring och förstår hur det måste kännas…Härligt att ni iallafall kommer iväg till FL igen, vi åker den 4/7, men vi är bara borta i 16 dgr…mer har jag inte råd med på min inte allt för bra lön inom förskolan…Jag hoppas ni kommer att få en bra resa…Många kramar…// Maria

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *