Det här med glädje

Det är med stor fasa som jag ser (och hör) människor ta så mycket av livet för givet. Att det liksom är en självklarhet att livet ska vara snällt och fullt av roliga överraskningar (annars är det orättvist). Att det minsta man kan begära är att man ska ha det minst lika bra som alla andra och gärna mycket bättre (sett i det breda perspektivet, liksom lite all over the place). Att det ska vara lätt att leva. Att alla förändringar som sker per automatik ska vara till det bättre (smärtsamt nog är det sällan så, utan precis tvärtom).Jag tycker att det känns som om glädjen över allt man har istället för huvudbry över vad man saknar inte alls får det utrymme den i själva verket förtjänar. I de flesta lägen här i tillvaro har vi så enormt mycket att vara tacksamma över – tak över huvudet, mat för dagen, ett jobb att gå till, människor som älskar en, kläder att sätta på kroppen exempelvis.

Att se det stora i det lilla kräver en speciell approach till livet. Det kräver att vi inte tar något för givet. Det kräver att vi är villiga att leta efter alla de där små positiva tecknen. Det kräver att vi fokuserar på rätt saker. Livet kommer med både toppar och dalar och det är sannerligen i dalarna vi visar vårt sanna jag. Jag försöker hålla det i åminne då dagen känns extra lång eller tung eller möjligtvis orättvis. Jag försöker att verkligen glädjas över alla små mirakel i tillvaron och skaka av mig det som inte blir precis så som jag önskar. Jag försöker leva efter devisen: Gratitude is an Attitude! For sure! Därför är jag extra glad för den utmaning som figurerar på FB om att berätta om tre bra saker varje dag i sju dagar. Underbart härlig idé!

Fredagen innebar sovmorgon och sedan lite skoljobb. Solen sken inledningsvis från en blå himmel och det kändes nästan lite ljumt i vinden. Morgonpromenad med Milou och sedan frulle. Maken for till jobbet och TB likaså (spelkiosken), Gabriel och jag for till staden för att köpa skolavslutningskläder. Det var snabbt och lätt avklarat. Det är mamis pojk det…..På eftermiddagen for vi ut till syster yster och Gabriel tog premiärdoppet i deras pool med älskade moster. Så här glada var de minsann.

Nu är vi hemma och det är straxt dags att preppa fredagskäket. Ikväll slår vi till med hederlig fredagstacos och en mexbuffé de luxe. Det blir fajitaskyckling, tacoköttfärs och förstås korianderräkor med diverse olika grönsaker och valfritt skal. Dippar och varma nachos och lite poppers och Mozarella sticks  förstås. Mums! Tänk att idag är det bara fredag. Nice!

Kram Mia

Man ruuulllllaaarrrrr dom

Jepp, det gör man. Kycklingrouladerna alltså. Dom rullar man. Precis som Mannerström säger. Själv brukar jag rulla mina rumstempererade tunnskivade kycklingsfiléer efter att ha fyllt dem med lämpligt tillbehör och sedan skjutsa in dem i kylen igen. Detta för att låta fyllningen ”gojsa” ihop sig och rouladerna att tighta till sig. Vid själva tillredningen steker jag dem lätt i stekpannan, lägger dem i ugnsfast form och vispar ihop en kycklingsås av fonden som bildats i stekpannan. Till sist häller jag såsen över rouladerna och kör färdigt dem i ugnen. Mycket enkelt och snabbt tillrätt. Idag har jag fyllt mina roulader med salami och Cantadou 4 pepparsorter. Tillbehör idag blir ugnsrostad delikatesspotatis med morötter, sparris, broccoli, sockerärtor, rädisor och rödlök. Allt kan förberedas innan och bara köras färdigt i ugnen om man vill. Perfekt bjudrätt!

Fast idag har jag ingen bjudning. Inte mer än till maken min och våra söner varav den yngre aldrig i sitt liv skulle få för sig att äta kött eller kyckling – han håller sig till fisk som protein (och en och en annan fotbollskorv). Man skulle kunna förledas att tro att det skulle vara himla leasure i köket då man är gift med en kock, men se så är då rakt inte fallet här i Happyvardag. Nädå, le chef hävdar med bestämdhet att står man över mat hela dagarna så vill man inte befatta sig med det på hemmaplan. Det är så olika….själv jobbar jag med både skrivande och papper och en och annan arbetsledande uppgift även på hemmaplan. Kanske för att jag gillar det, vad vet jag….

Ikväll öppnar vi en Monte Vecchio till maten och njuter av att det är helg mitt i veckan. Har ni gökottat förresten? Gör man det nuförtiden? När jag var ung (obs tantvarning på den kommentaren) var det alltid värsta festen natten mot gökottan. Tälta och festa och leva friluftsliv och ni som känner mig förstår säkert på dirren att det där var då rakt inget för rektorskan. Nädå, jag tältar inte nu och gjorde heller inte i min ungdom. Det hände dock att jag festade, men gökottan innehöll alltid morgonträning med frulle och samvaro i vårt fotbollslag (egentligen gjorde ju alla helgdagar sådant. Smarta tränare vi hade.) Idag skulle jag dock kunnat gökotta ty jag slog upp mina ljusblå redan klockan 04.30. Dagen har allt sedan dess innehållit skoljobb, långfrulle, trädgårdsfix, tvätt och strykning, kompishäng för Gabriel med goa Lukas, skicka räkningar, golfbanehäng för maken och lite solstolsdito för rektorskan. Nu sitter jag med ett glas rött i min hand och inväntar att maten ska puttra klart i ugnen. Ikväll blir jag inte långrandig i soffan, det känner jag direkt men 3 dagars ledigt till bådar gott….

Kram Mia

 

Lillördagen somär onsdag men känns som fredag

Hänger ni med? Alltså, visst är det galet förvirrande när helgdagarna dimper ner mitt i en jobbevecka – underbart skönt och välkommet, men ack så förvirrande. Bara det faktum att handla en dag som denna. Helghandlar man? Eller kallas det kanske kompletteringshandling? I så fall hade jag en gigantisk komplettering, tro mig. Och hur jag än försökte lyckades jag inte få till en bra balans i ”5-dagars-matsedeln”. Nåväl, jag är inte bitter. Inte jag inte. Jag är så evinnerligt tacksam över lite lediga dagar att jag inte nog kan poängtera det. Om det är ledighet jag vill åt (det vill jag men om det blir det återstår dock att se) eller kanske bara känslan av att inte ha en tid att passa. Att strosa omkring i myskostymen halva dagen och köra tonårsfasoner till frulle, det är grejer det. Jag behöver verkligen också lite catch up här och var. Wish me luck vänner….

Jag vet egentligen inte riktigt hur jag ska summera jobbeveckans dagar, mer än att det har varit härliga toppar. Och några rejäla dalar också. Just nu är jag extremt känslig för dalar. Min kropp är slutkörd, min själ lite sargad. Mitt tålamod tål inte alls samma saker som normalt. Sommarlovet hägrar och jag vet förnuftsmässigt att prövningarna snart måste vara till ända. Mitt mantra är likväl, man får aldrig mer än man tål. Efter helghandling,inplock, svärmorsfika på nybakade kanelbullar(tack bästaste du Eva) och fotbollsträning för Gabriel lagade vi kvällens middag ihop, skrattade och pratade härliga minnen. Vi njöt sedan av nygrillat (fläskarré med vitlökssmör till äldsta grabbarna, Thaicrustad torskrygg med fetaostcreme till GB och mig), potatisklyftor och lite småplock samt förstås lite bubbel i glaset. Nu kollar vi fotboll på tv och kämpar ihärdigt för att hålla våra små blå öppna. Sovmorgon imorgon folket….Lovely!

Kram Mia

 

I kölvattnet av Mors Dag

Gillar jag att bli firad? Svar: Nope, inte alls. Vare sig vi pratar om födelsedag, jul eller mors dag så är det inte min grej. Jag har verkligen aldrig gillat att stå i centrum för människors uppmärksamhet, i min privata kostym alltså, vare sig som litet barn ej heller som vuxen mami. Att maken befann sig i Skåneland stötte därmed inte alls på några problem. Vi hade en intensiv dag med allt från städning och stryktvätt, via röstningsförfarande (premiär för TB) till gräsklippning och trädgårdsfix. Dagen avslutades sedan med fotbollsmatch för TB och en skön vinst. Därefter for vi till lokala restaurangen för lite gott käk och medan Gabriel och jag åkte hem och körde kvällsfixet, drog TB till stan på bio med en kompis. En riktigt bra vanlig söndag, långt ifrån presenter och tårta och….

Men för mor Anita blev det en mycket tung dag. Att fira en Mors Dag minus en son kan helt klart ha den effekten på en mor, det behöver man inte vara raketforskare för att förstå. Vi andra barn (och syskon) visste att Lasse brukade vara på plats hemma tidigt på förmiddagen med nyplockade Liljekonvaljer till lilla mamma. Redan när jag ringde hem på morgonen och mamma brast ut i en hulkande smärtsam vulkangråt insåg jag att något måste göras. Syster Yster tog vår svägerska med sig och åkte och fixade just Liljekonvaljer, själv handlade jag färska jordgubbar och plockade ihop choklad och lite god dryck. Tillsammans for vi hem och firade mor så gott vi kunde. Hon blev glad förstås, men hennes dämpade sinnesstämning lyste ändå igenom. Med ens insåg jag hennes intensiva dilemma – att älska det som är kvar och sakna det som kunde varit. Här och nu och samtidigt. Några timmar senare kom de hem till mig en sväng. Hennes sorg och nedstämdhet gick liksom att ta på. Min känsla av otillräcklighet blev nog nästintill lika påtaglig. Med henne i min famn fick jag en vibb av vad det kan innebära att bli mamma till sin egen mamma. Innan de for hem tyckte jag dock att det hade lättat något och jag bad en stilla bön om att hon skulle ha en snäll natt framför sig.

Idag skriver vi måndag och jag har hunnit massor på jobbet. Det är en ljuvlig känsla, inte sant! Maken är hemkommen från Skåneland, genomförkyld men med ett golfpris (tävlingens längsta drive) i bagaget. Nu kollar vi MFF vs AIK och älskade Markkanen gjorde precis 0-1. Heja, heja AIK…..

Kram Mia

 

Jag bara förbereder mig…..

Vaknade lördagmorgon till en hotfullt mörk himmel och envist trummande av regn mot sovrumsfönstret. Det är så enormt mysigt. Jag kurade in mig i täcket igen och morgonmediterade en god stund, innan jag tyst tassade upp. TB drog på lördagskneg i spelkiosken och själv fick jag en ingivelse så stark att jag inte kunde motstå. Egentligen kom den helt malplacerad i tid med tanke på regnet, men det var väl den senaste tidens sol och värme kan jag tro som lockade till garderobstrix de luxe. Idag blev det provning och utrens av sommarkläder, strykning och omorganisation. Ni vet en sån där omorganisation av från vilket håll färgskalan går i garderoben och på vilken hylla vad ligger. Superviktigt för klädernas trivsel (och rektorskans ögon) …..

För övrigt har jag bara en färgskala, vilket eventuellt kan framgå av ovanstående bild. Här är några av mina godingar, alla passar även denna sommar vilket är ett gott tecken. Sommar är verkligen klänningstid för mig och jag när fortfarande en tanke om att utöka garderoben med en vacker vit sak jag skymtade utan gårkvällens promenad genom stan. Vi får väl se…..

Baddräkt i marin anda, den ska dock ut till försäljning i lilla klädshoppen på jobbet. Det ska även en klänning, två par brallor, två par shorts och några blusar. Vi får väl se om de sakerna får pryda någon annans lekamen denna sommar. Även skorgaredroben fick sig en vända. Hittade några favvisar från förra året (tja, eller ganska många för att vara helt ärlig). Jag verkligen älskar denna årstid.

Ja, så samtidigt som jag rensar och plockar bland kläder förbereder jag i teorin packningen inför sommarens Floridaäventyr. Vissa saker som jag var säker på skulle få följa med har jag nu omvärderat och tvärtom. Spänningen är olidlig in i det sista….. Resten av lördagen handlade sedan om hemmaekonomi, pooluppsättningshjälp hos Allra Käresta Syster och så lite altanhäng. Nu har TB precis lagat kvällens middag åt oss – smörstekt oxfilé, vitlökssmör och potatisklyftor till sig och crudolindad grillad sparris med räkor och bea till mig. Gabriel fick left overs på torskrygg och dillsås. Allt smakade mumma – vilken fantastisk son man har. Nu sitter jag på altanen med ett glas Prosecco och en bit guldnougat, vilken himmelsk kombo. Straxt tar tv-jouren över. Idag visas det Gladiatorerna och CHL-finalen. Sen sussar vi säkert sött skulle jag gissa…

Kram Mia

 

 

Ut och prova sina vingar

Solen strålar som aldrig förr och fåglarna kvittrar i kör. En svag liten bris smeker min kind. Trädgården prunkar av grönska och altanen är så enormt inbjudande. Sträcker ut min lekamen i solstolen, sippar på mitt limeisvatten och nynnar med R Kelly på radion: ”I believe I can fly. I believe I can touch the sky. Think about it every night and day, spread my wings and fly away….

Fredagen har anlänt och det efterlängtade tillståndet ”frisk” börjar närma sig. Idag har vi gjort ett litet gästspel i skolan Gabriel och jag och det var så mysigt. Gabriel välkomnades av sina klasskamrater med glada rop och kramar, så goa de är. För egen del kändes det som en enorm bonus att komma till jobbet och kunna avsluta en jobbevecka, utan att ha varit på jobbet. Hrm…märkligt!  Efter några timmar på plats for vi till Maxi för helghandling och sedan vidare hem. Fredagsfeeling är dock lite annorlunda idag, det kan jag inte annat än tillstå. Maken luftar nämligen sina vingar och har dragit med kompisLarsjohan till bästisJena i Skåneland. Herrhelg med golf, matlagning, öl och wirre samt en massa catch up står på programmet fredag till söndag. Söndag åker sedan maken och LarsJohan till nästa Skånelandsdestination för att spela ProAM i Nordea Masters (golf) samt på måndag kväll kolla MFF vs Gnaget. Galet jobbigt låter den väl, den där luftningen eller vad säger ni?

Själv är jag ytterst tacksam över att få vara kvar här på hemmaplan. Jag nöjer mig mer än gärna med att lufta vingarna bildligt här i solen på min altan. Och om ni undrar så är jag inte bitter jag inte. Även om jag tycker ofantligt mycket om bästisJena och saknar honom i vår Happyvardag. Jag låter med glädje maken lufta sina vingar och få bli sådär härligt påfylld av kompishäng, mat/dryck, golf och fotboll. Själv har jag ingen som helst längtan efter sådana utflykter – nä, snarare får jag stora skälvan och pytteskinn bara jag tänker på att lämna mitt hem utan att resten av familjen skulle vara med. Det innebär ju dock inte att jag kan förvägra andra att ha en annorlunda uppfattning. Och olikheter ger ju styrka. Har jag märkt genom åren – åtminstone har ju maken och jag snart levt tillsammans i 24 år så…..

TB hade lite magkrångel inatt men piggade på sig efter lunch och for därmed till Sölvesborg för match med a-laget. Gabriel och jag for till stan för lite flanerande och spelshopping till honom. Väl där inne sprang vi på Syster Yster och kusin Minna, varpå vi hängde med dem till Royal Thai för lite gott käk. Lite otippad fredagskväll, men ack så påfyllande och mysig. Nu har vi landat här på hemmaplan och längtar efter papi samt inväntar TB. Hoppas ni alla haft en skön fredag! Kram Mia

 

Skolcool – Word på det….

Det har säkert inte undgått någon att den här rektorskan är rätt förtjust i ord, skrivna som talade.  Ord har på något sätt en sällsam makt och ställt utom allt tvivel är att det betyder så oändligt mycket på vad sätt ett ord blir sagt. Det skrivna och talade ordet är otroligt viktigt i skolans värld, i såväl ämnesmässig utveckling som i den personliga och sociala aspekten av dito. Man säger till och med idag att språkutveckling åligger alla lärare i alla ämnen att arbeta med då detta finns med i alla våra kursplaner – inte bara i svenska, engelska, moderna språk och modersmål. Varmt välkomna till veckans Skolcool!

För att nå kunskapskraven i Lgr11 krävs det av elever av idag att man kan kommunicera sin kunskap. Det räcker inte att du har den inom dig, ej heller att du enbart kan visa den genom att antingen skriva ner den eller verbalisera den – det krävs att du behärskar båda delarna. Det innebär naturligtvis att vi måste börja redan i förskoleklass med att ställa de rätta frågorna och på så vis ”förlösa” kunskapen från våra elever. Skolan av idag handlar om att regissera situationer där du dels får förmedla din kunskap på olika sätt och dels får använda den. Att ämnesinnehållet i språk handlar om ord, att kunna läsa, tala och lyssna är ju inte speciellt långsökt, men att behärskandet av matematikens språk inte enbart handlar om att kunna räkna ut tal eller lösa problem kanske inte är helt självklart. I alla ämne måste du som elev kunna förklara dig, diskutera, argumentera, dra slutsatser, ta ställning, motivera med mera med mera med mera. Då räcker det av naturliga skäl inte att svara ”1066 Hastings” eller ”Selma Lagerlöf” eller ”H20″ eller ”64” eller ”Nobels fredspris”. Med andra ord måste du tidigt tillägna dig ett språk och sedan successivt utveckla detta. Du måste lära dig nyanser och finesser, perspektiv och synonymer men framförallt måste du lära dig att våga använda ditt språk, dina ord.

Att verkligen behärska sitt språk är att kunna välja rätt ord vid rätt tillfälle. Det där handlar förvisso också om en social förmåga att kunna anpassa sitt språk till rätt mottagare samt att inse att det du tror lämnar din mun inte nödvändigtvis måste vara detsamma som träffar mottagarens öra. Det är rätt naivt att tro det nämligen. Inte sällan uppstår en mängd missförstånd utav just den anledningen. Det där jobbar vi hårt med att få våra små Svettpärlor att förstå och tillägna sig. Att mötas i samtal är likväl som att kommunicera sin kunskap ingen busenkel och självklart uppgift som bara ploppar ner på oss i lagom ålder, utan något mycket mer komplext än så. Som förälder kan man ge sitt/sina barn ett enormt försprång om man tidigt hjälper dem att gilla ord. Om man hjälper dem att sätta ord på tankar, känslor och viljor. Om man hjälper dem att lära sig att uttrycka sig på ett sätt som är respektfullt mot en mottagare. Om man hjälper dem att lära sig tolka det andra människor kommunicerar till dem. Om man lär dem att det finns ingenting i världen som talar för att just han/hon har tolkningsföreträde före någon annan i det som sägs eller kommer dem till livs. För all del finns det en hel del vuxna som också skulle behöva träna på de där sakerna. Har jag märkt.

Vabdag även denna torsdag men nu vågar jag nog påstå att läget åtminstone har vänt för både lille Gabriel och mig. Sol, klarblå himmel och sommartemperaturer – jag får nypa mig själv i armen för att inte tro att jag drömmer. Jag har precis njutit av paj och sallad samt isvatten på min altan. TB kom precis hem som ett ras efter dagens nationella prov i åk 2 på gymnasiet. Det skojade man heller inte bort precis. Maken laddar för helgens golfäventyr och finaste svärmor har idag hjälpt mig med en nästintill oöverstiglig stryktvätt inför diton. Tusen tack! Alldeles straxt ska jag svida om för personalmöte, det sista för läsåret. Imorgon kanske, kanske, kanske vi kan hälsa på i skolan en liten stund. Håll tummarna för det vänner….

Kram Mia

Att bli överfallen

Efter en, i alla fall, ok nattsömn släpande jag mig upp här imorse för att välkomna Sotarmurre och hans team samt skicka maken till jobbet. Gabriel sov vidare en stund och TB hade sovmorgon. Bestämde mig för att för en gångs skull hämta tidiningen på morgonen och faktiskt läsa den då också. Gårkvällen bjöd på ett rejält regnoväder med sommarens första åska och blixtrar – lite magiskt sådär. Naturens krafter är häftiga, även om jag när känslan av barndomens åksvädersskräck. Och morgonen idag bjöd på sol, fågelkvitter och en klarblå himmel. Ni må tro att jag blev överfallen när jag öppnade ytterdörren och närmade mig garageuppfarten. Vår något överdådiga (läs:vildvuxna) syrenhäck fullkomligen omslöt mig i sin väldoftande famn och jag blev stående där med häckens dagg trippelitroppandes i mitt ansikte. Och bara njöt! Jag verkligen älskar saker som doftar gott.

Det blev en vabtisdag också och jag misstänker starkt att det kan bli även en dito onsdag, torsdag och fredag. Jag vet att man inte ska vara pessimistisk men jag väljer att kategorisera mig själv som realistisk en dag som denna. Gabriel har en fruktansvärd hosta och ganska jobbigt med andningen. Dessutom vaknade han med ögoninflammation. Jamen varför inte liksom….Undrar om det står ”Bring it on” i pannan på oss. Själv har jag feberfrossat hela natten och vaknade 02.53 av ett intensivt fågelkvitter. Känner mig inte helt fit for fight precis, men hur eller hur och trots alla omständigheter skulle jag inte kategorisera oss som sämre eller sjukare idag. Liiite bättre är vi allt. Idag har vi förlustat oss med mor och fars månatliga ekonomi som grädde på moset och det gick galant. Merparten av dagen har dock tillbringats halvsittandes i soffan med snytpapper, nässpray och iskallt vatten inom greppbart avstånd. Världens Allra bästaste syster dök också upp för att kurera oss. En blandad kavalkad av mediciner, godsaker och hennes sällskap piggare så klart upp. Tänk vad lyckligt lottad man är….Bilden nedan visar Gabriels älskade extrafamilj med moster, hennes man och storkusinerna.

Japp, tisdag kväll och snart är vi fulltaliga här på hemmaplan. TB är träningsledig ikväll (kört profilpass idag på morgonen) och vi ska försöka äta lite tillsammans. Vi ska dock ha lite omplacering vid bordet då Gabriels hostande gör att han sprider intagen föda lite vilt runtikring sig. Lite groose, tycker somliga mer än andra- ingen nämnd och ingen glömd. Han kanske het enkelt får en egen kupé idag. Tog mig precis en tur till brevlådan (det är inte klokt vilka fantastiska utflykter det blir nuförtiden) och omslöts plötsligt av en helt annan doft, än mer förförande. Doften av nyklippt gräs i kombo med en begynnande Jasminbuske. Ett slags lyckorus nästan knockade mig. Tur att jag kan känna doft trots förkylningen – det finns någon rättvisa i alla fall.

Kram vänner…..

Säg är det konstigt att man längtar bort nångång?

Många gånger är det sådär härligt pirrigt, lite spännande att längta. Längta efter någon eller något, längta bort eller för att vara helt ärlig, i mitt fall även längta hem. Jag är en riktig hemmakatt. Jag trivs allra bäst när allt är som vanligt, när tillvaron flyter och jag har kontroll. Då mår jag nog nästan som allra bäst. Jag har ett klart utvecklat motstånd mot att resa iväg, varför små utflykter och weekends på bortaplan är något av rare moment i familjen Happyvardag. Vi åker på en riktig semester/år och jag har alltid ångest innan vi kommer iväg. I år har det varit värre än vanligt. Under normala omständigheter pratar vi och planerar för vår semester, men sedan olyckan med Lasse har jag inte alls velat befatta mig med tanken på att fara iväg i sommar. Så sedan några veckor tillbaka kör jag en egenkomponerad form av KBT för att liksom ta in det faktum att jag ska tillbringa nästan 5 veckor utomlands.

Idag mina vänner, idag är första dagen som jag kan tänka den tanken och frammana härliga minnesbilder av hur det brukar vara utan att bryta ihop, skaka av gråt och försöka reka en lämplig utväg. Idag tänker jag att det kanske kan bli riktigt bra, när jag bara kommer på plats. Detta kan mycket väl hänga samman med:

1. Alla förbannade fågelskrällen som bajsar ner såväl altan, fönster och husfasad som våra bilar. Mycket mer väluppfostrade fåglar i Florida. Just saying….

2. Den härliga solen som förgyllt vår tillvaro lördag och måndag, för att igår söndag vara puts väck och då fick man ta fram vinterstassen lagom till fotbollen igen. Gillar inte väderperspektiv. Gillar mer när det är varmt även om solen går i moln eller regnet står som spön i backen.

3. Flugor. Finns det något mer eniverande än flugor som surrar omkring, landar och viftar sådär läskigt med frambenen. Gud vet var de har landat innan….Bläh!

4. Vabmåndag. Ligger hemma med sjuk son (feber, krupphosta och snuva) och jag själv har liknande symptom. När livet snurrar på som vanligt på jobbet och man inte är där, blir åtminstone jag lite lätt stressad.

Nåväl, idag är semester one month away. Somliga i familjen längtar helt klart mer än andra. Idag har vi tittat på kort från Florida Gabriel och jag, lagt upp planer för vad vi ska göra, shoppa och käka. Jag vågar knappt säga det, men kanske längtar jag bort litegrand. I alla fall längtar jag kopiöst mycket efter den där känslan av att ha oceaner av tid för varandra, utan alla måsten. Att få leva lite mer efter önskemål och behov, istället för efter klockan, tider och just måsten. Det längtar jag efter.

Kram från sjukstugan

Matchat väder

Ibland blir planeringen så rysligt bra, inte bara i teorin utan också i praktiken. Somliga dagar är det som om man hade ett sjätte sinne för att planera aktiviteter som matchar tillvaro och väder exemplariskt, utan att ha knarkat olika vädersiter. Denna helg är ett ypperligt exempel på detta.

Lördagen bjöd på tidig uppstigning för att åka på ”Spel utan hets”- turnering med Gabriel och hans FKK P06. Dagen till ära var också mitt uppdrag att vikariera som tränare/ledare, så trots en begynnande förkylning och en något hängig dito Gabriel for vi till Kallinge. Dagen bjöd på idel sol, varma temperaturer och en ljuvlig fotboll. Underbara grabbar, härliga föräldrar och mycket välregisserat av hemmaklubben. Hem igen efter lunch och solstolen fick ett kortare besök. Sen passade vi på (och det skulle visa sig idag vara ett fantastiskt beslut)! Vi passade på att fixa i trädgården. Studsmattan pensionerades (livsfarligt sönder nämligen), mami klippte gräset, maken agerade myling på taket och TB körde med trimmern. Ursnyggt! Gabriel låg i soffan med feberkänning och hosta (Hej vabmåndag is comin up, kunde jag gissa redan då liksom!). På kvällen for vi till finaste kusin Ebba som fyllde 20 år. Time flies! Underbart grillkäk, iskallt vitt bubbelvin och så skjuts av bästechauffören TB. Påfyllnadskväll trots att min hals ömmade, feberkänning gav mig pytteskinn och jag ibland fick fälla ner solglajjorna för att ljuset tårade mina ögon.

Tuff natt i krupphosteträsket hos GB och hans ömma moder var minsann lite dissy. Vaknade okristligt tidigt och gav oss på fastande mage ut för att fylla lånesläpet med gamla stuprör, hängrännor och studsmatteunderrede. Regnet mötte oss halvvägs och gjorde oss så där lagom småkalla. Iväg till tippen for vi och väl hemma med nya frallor i bagaget kunde vi bara konstatera att det var ett mycket bra beslut. Sedan 10.30 har vi nämligen haft ihållande hällregn. Finaste svärmor kom med nybakade blåbärsmuffins och vi fikade tillsammans. Mums! Resten av dagen har inneburit soffhäng med värmd vetekudde, filt och Alvedon. Det är host, host, snörvel, atchjo prosit och så lite aj aj för såväl Gabriel som mig. Piskande regn mot rutan ger det där självklara mandatet att inte göra många knop alls. Känslan av att vi har lyckats göra rätt sak vid rätt tillfälle är ganska påtaglig just nu. Gillar verkligen inte vi är sjuka igen (vilket rysligt läsår vi har haft alltså), men försöker ändå tänka att det hade kunnat komma så mycket mer olägligt. Nu ska jag ge sonen medicin och en hemgjord milkshake samt mig själv en kopp varm choklad. Hoppas ni alla har haft en ljuvlig helg – tycker mig märka att många ställen har fått sol såväl lördag som söndag.

Kram Mia