Att känna igen sig själv

Vet ni vad vänner, igår söndag var allra första dagen sedan den 18/2 som var  oplanerad. Helt plötsligt kändes tillvaron nästan som vanligt igen. Vi ramlade omkring här i Happyvardag ganska mållöst, iförda myskostym som mest och lät behov och önskemål styra våra tider för dagen. Vilken Flashback till hur det var en gång för inte så länge sedan. Och idag, idag fortsatte lite på samma linje. Vaknade tidigt med febersjuk Gabriel och insåg att jag behövde hjälp av fina svärmor en stund på fm idag. Hem efter lunch och sedan har vi strosat omkring här in och ut i huset. Altandörrarna på vid gavel. Lite solstol, lite fikahäng i loungen. Människor som kommit och gått. En tidning, en glass. Och jag tror banne mig att jag börjar känna igen mig själv. Jag andas utan att hyperventilera. Jag ler av mig själv för att solen skiner, grannar tutar och vinkar eller för att jag kommer på mig själv att tänka på något som gör mig varm om hjärtat. Inte ens middagspreppen idag kändes betungande – svepte ihop en somrig sallad, stekte kyckling och fixade tillbehör i en hast. Dukade bordet med servetter som jag brukar, istället för tråkhushållspapper. Jag lät mig omfamnas av andras kramar utan att känna mig trängd. Åh, gosh jag har verkligen saknat mig själv.

Idag passade jag också på att fynda lite på jobbet – en blus från Lindex och en klänning från Zara. Dock lite billigare i just denna shopen. Som jag gillar återvinning!

Med posten kom häromdagen en laddning böcker från Adlibris. Älskar böcker. Älskar känslan av att bläddra i nya, aldrig lästa sidor. Visst är det säkert ursmidigt att läsa på padden, men för mig är det något visst med tidningar och böcker i pappersformat – en härlig motpol till alla goa bloggar som jag följer.

Kvällens middag, dvs den somriga salladen ringlad med Sesamolja i kombo med kyckling, Italian delis och en syrlig curry/limedressing till, satt som en smäck. Ett glas isvatten från min fantastiska kyl/frys och så en lång pratstund vid middagsbordet. Hur märkligt det än låter så tror jag att lugnet börjar lägra sig något över mig. Det känns som något av en befrielse….. Imorgon ska vi se om Gabriel kan vara på fritids en stund och på kvällen väntar fotbollsderby för TB och hans blekingska blåvitt. Hoppas och tror att vanlighetskänslan följer med oss in itisdagen, trots att fina lånevovvarna (Axel nedan) har åkt hem. Snyft…. Puss och Kram på er….

 

6 thoughts on “Att känna igen sig själv

  1. Härligt att du känner att du är tillbaka <3 Har hör mycket gott om boken av Jojo Moyes, men har inte läst den själv än, har redan ett läsberg här hemma att traggla igenom 😉
    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *