Att hålla höjd!

Det finns en djupt rotad trygghet i vardagens lunk, en slags känsla av en kär gammal vän som man hejar på och kramar om. Inte alltid får vardagen den uppskattning och status den egentligen förtjänar. Snarare har vi väl alla till mans lite lätt att ta den för given och ibland till och med förbanna dennes existens. Inte sällan läser jag om/hör jag det uttryckas önskningar om förändringar och jag tycker mig mer eller mindre i samtliga fall skönja en självklarhet i att det skall hända något som förändrar till det bättre. Ni som har hängt med ett tag här inne vet att jag brukar uppmana till att värdesätta det man har just nu istället, ty inte sällan blir förändringar inte till det bättre utan till det sämre. I mitt eget fall önskade jag mig inte alls någon förändring, men livets prövningar är svåra att värja sig emot. Traumat slog till när vi var som tryggast i vår vardag och inget blir någonsin sig likt mer. Men min Happyvardag, den tänker jag fortsätta kämpa stenhårt för. Jag är inte beredd att låta den göra en totalmanövrering och byta skepnad. Jag är den första att plädera för vikten av att skapa en trygg och varm vardag där man trivs, hämtar kraft och faktiskt lever – en Happyvardag.

Just därför blir det extra viktigt att hålla höjd. Att fortsätta vägen framåt. Sätta en fot framför den andra. Vilja leva. Våga älska. Låta skratt och gråt blandas i en enda salig röra. Minnen och framtidsplaner likaså. Jag vägrar ställa in livet och bara bli sittande i något slags meditativt tillstånd – inte för att jag känner att någon förväntar sig det, inte alls. Men det är så lätt att tillåta sig att fastna i sorg och saknad, istället för att helt enkelt skapa plats för det tillsammans med allt annat i vardagen. Jag tror inte sorg och glädje kan existera utan vartannat, lika lite som skratt och gråt. Trots att det är varandras motsatser, blir de på något sätt också varandras förutsättningar. Just därför är det viktigt för mig att våga hålla höjd. Att inte sjunka ner i något slags töcken, vilset letande efter ljuset och glädjen. Ljuset, glädjen och livslusten är den största ära våra änglar kan få. Låt oss minnas att för oss som finns kvar är uppdraget att fortsätta leva och älska även för dem som gått för att ej komma åter. Så älskade Lasse, det är det jag gör varje minut i varje timme, varje dygn….Lever och älskar även för dig. Pussar och kramar mina söner, berättar anekdoter om dig, ”pratar” med dig på mina dagliga promenader och ber för att du ska ha det riktigt bra där du befinner dig nu somewhere over the Rainbow. Sakna dig kommer jag att göra resten av mitt liv…..

Fredagen passerade och helgen gjorde entré. Handboll för GB på lördagsförmiddagen och sedan fotbollsmatch för TB på eftermiddagen. Iskalla vindar där vi stod på Rosenholm, men med adrenalinpåslaget som följde vid en allvarlig huvudskada på plan och den här rektorskan som direkt gick in i ett slags  krishanteringsläge gjorde att vi tappade både känslan för vind som tid. Otäckt, men med ett lyckligt slut (om än en allvarlig hjärnskakning på killen). Och jag bär tusen tankar och känslor kring hur hela situationen hanterades av somliga funktionärer (självklart inte lagets eminenta tränare och lagledare, men andra). Hela natten har jag gjort upp med omgivningen. Inte undra på att jag vaknade med huvudvärk. Igårkväll hade vi förresten familjen Björkman här på lite käk. Tre sorters canapéer till förrätt (Skagen, Crudo och mozarella med tomathack samt salami, brie och jordgubbar), Thaisoppa med valfritt tillbehör (räkor, kyckling eller bacon) samt en gedigen Marrängsuisse till dessert. En Kaffe Carlsson och stora godisskålen fick avrunda alltsammans. Lovely! Hihihi…tycker jag då. Det där lät nästan lite skrytsamt, men det var så mysigt att träffas och prata en massa strunt, uppleva Gabriel och Emma leka oavbrutet och bara få njuta lite. Idag söndag väntar slapp för pappan i familjen som har tagit över TBs stafettpinne av feber och halsont. TB ska plugga, jag ska lägga sista handen vid torsdagens föreläsning om föräldracoaching och GB har fotbollsträning. Tvätt ska tvättas, lite annat ska strykas. Återvinningen ska få sig ett besök och lite läsläxa ska tränas med GB. Till middag vankas det cajungrillad fläskfilé till de stora grabbarna och vi andra två ska njuta av grillad torskrygg med hummersås. Vardagen anfaller. Vi håller höjd. Lever och älskar även för dem som inte finns med oss. Inser att livet är alldeles för kort och förgängligt för att vi ska förbanna läget, grotta ner oss i det trista, sorgesamma och sjunka ner i håglöshet. Håller en tumme eller två för att vi ska slippa snö i veckan. Tar nya tag. Häng på! Håll höjd!

Kram Mia

 

7 thoughts on “Att hålla höjd!

  1. Hänger på och håller höjd , håller upp ett finger för att hitta färdriktning , fastnar i virvelvindar och luftgropar men den inre kompassen den är en trogen följeslagare som tids nog visar vägen gång på gång.
    Kram finaste Mia , du är enastående.

  2. Även om de som har lämnat oss inte finns kvar är det så viktigt med minnen, att prata om den personen för att behålla minnena så att de inte bleknar bort.
    Min stora dotter var 1 år och 10 månader när hennes morfar dog, men hon säger att hon minns honom. Det är jag helt övertygad om att hon gör tack vare att jag har ”hållt honom levande” för henne genom att prata mycket om morfar och titta på bilder både på morfar men också bilder med morfar och henne tillsammans.
    Annars har man ju inget minne ifrån den åldern, sägs det.
    Jag tror också att det har hjälp mig att behålla många minnen av pappa genom att prata om honom med Amanda.

    Ta hand om dig. Jag lovar dig att din vardag kommer att kännas lättare framöver, ju längre tiden går. Även om det är svårt att tro just nu. Sen kommer det att finnas stunder framöver då det känns som att livet ska rämna igen. Men gång på gång lyckas vi resa oss upp igen, och tur är väl det.

    Kramar till dig fina Mia <3

  3. Hemma i vardagen igen, efter en fantastisk helg. Att träffa Nadja, ja, man kunde lika gärna fått en spruta energi, så kändes det. Vilken fantastisk tjej 🙂 Så glad att hon ville träffa oss!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *