Lite liv i ögonen idag

Gårdagens dimmighet försvann uppenbart med nattens sömndvala. För mami och papi innebar natten mååånga vakenhetskontroller och framåt morgonkvisten var vi rätt stukade. Han är inte helt lätt att få liv i i vanliga fall, unge herr Bark, och låt mig nöja mig med att säga att det var inte lättare inatt. Riktigt skitsur var han bitvis. Däremellan repeterade han talrader (1,4,7,12,19,24,29,36,,42,48. 48 blev det mami.) och skrek ”Hjälp mami, jag har fallit ner i den stora boxen med svarta giftormar. Fånga mig mami!” Han nöjde sig med våra svar ”Ja, det blir 48raring” och ”Jag är här nu. Jag har dig älskling”. Om och om igen, natten igenom. I nattens mörker visste jag till sist inte  om jag skulle skratta eller gråta, ty han lät ju så ofantligt gullig och tjatig samtidigt som jag helt ärligt tänkte att nu har det nog slagit över fullständigt för honom. Men så övergick natten i tidig morgon, mörkret fick ge vika och i takt med att dagen grydde kändes livet lite mer hoppfullt.

Idag finns det liv i lille Gabriels blick igen. Han är fortfarande enormt blek och har huvudvärk, men han har druckit duktigt idag och i eftermiddag bad han om lite käk. Han är nybadad så att alla spår av kräk och svett är borta och han har spenderat dagen mellan soffan och sängen. Finaste svärmor (bilden ovan) kom hit en sväng så att jag kunde ta ett möte och helghandla. När jag kom hem satt de och spelade Uno, Gabriel hade också käkat lite kall spagetti (något av en favvis och jag kan banne mig inte förstå hur det är möjligt. Bläh!) Efter en liten powernap kom finaste småfolket Neo och Nellan hit på besök med mamma Helle. Med sig hade de glass och en tidning och det blev en jättemysig lugn lekstund med tågbanebygge.

Nu sitter vi här i soffan. Gabriel vilar huvudet mot en kudde i mitt knä. Jag snusar honom i nacken och tänker att det var en evinnerlig tur att hans Skyddsängel stod där med vingarna utbredda, tog emot honom. Vi tackar gud över att fallet inte resulterade i en värre skada än såhär – en bordskant, en golvlist, en legobit ja vad som han än hade hamnat på hade kunnat…hua! Jag tänker inte färdigt den tanken. Just idag firar vi livet och att just vi blev den familj vi blev. Jag är så lyckligt lottad! Nu ska här snart preppas för lite goda cajunkotletter till TB, det som önskas av Gabriel och till maken och mig blir det nypillede reijer med crudolindad grillad sparris och lite nyslagen hollandaise, västerbottenpaj och grekisk fetaostdito, sallad, surdegsbaguette, ost, röror och kex, Italian delis och lite sweet chili kycklingsspett. Tror ni att vi blir mätta? Eventuellt! Därmed kan alltså nedräkningen anses som klar och sportlovet har officiellt gjort entré. Happy Alla Hjärtans Dag folket! Kram Mia

När olyckan är framme!

Inom loppet av millisekunder kan verkligen tillvaron ändra sig från en ganska hektisk torsdag på jobbet till känslokaos. Idag hade jag lovat Gabriel att gå hem vid 14, men redan 12.45 blir jag hämtad då han ligger utslagen hos skolsköterskan efter ett fall. Av någon outgrundlig anledning (eller inte, han har testat många gränser den här killen) valde han att sätta sig på en stol uppepå ett bord i pysselrummet. Stolens ena ben vippar utanför och vips faller Gabriel handlöst baklänges med bakhuvudet rätt i golvet och som om inte det var nog, fick han sedan den vältande stolen rakt i skallen. Hysterisk huvudvärk, likblek, orolig och sedan kaskadspyor de luxe medför ett självklart sjukhusbesök. Jomen då, hjärnskakning och observation på denna killen. Och därmed började vi sportlovet än dag tidigare än beräknat. Tur att vi inte hade planerat för någon sportlovsresa. Och tur att det inte slutade värre än en hjärnskakning (även om det inte heller är något att leka med precis…..) På återhörande vänner…..Kram Mia

Lite trolla med knäna

Hur har ni det på era arbetsplatser? Några som är sjuka eller vabbar? På min arbetsplats har vi både sjuka barn, sjuka personalbarn och sjuk personal – är det februari så är det. Denna månad förnekar sig sällan nämligen. Vi har varit med om all time high och 12 ordinarie personal borta, idag var det bara 7 och den 8:nde lämnade vid lunch. Det är en evinnerlig tur att jag har begåvats med de absolut bästa anställda man kan tänka sig – inga sura miner här inte. Tjoff, tjoff, tjoff så har de omgruperat sig och fixat så att det finns personal på alla poster. Ändå, jag hoppas att det stannar därvid – fler frånvarande så  får jag nog ta till trixet att ”att trolla med knäna”. Hehehe….

Nedräkningen mot sportlovet tog sin början redan i helgen, det har ni nog märkt. Vårterminen i skolans värld är ju välsignad med flera små härliga andningspauser och snart når vi den allra första. Underbart skönt! Att sedan ljuset gör entré ibland innebär att förhoppningarna om en tidig vår i år ökar. Här hemma har vi precis landat allesammans och ingen ska iväg på något kvällsuppdrag – jag hade egentligen ett föräldramöte att bevista, men när eftermiddagen kommer slår trötthet och smärta i käken till som på beställning. Jag tog därför det mogna beslutet att vila mig iform på hemmaplan. På spisen puttrar just nu en Pasta Bolognese och i ugnen bakas en surdegsbaguette. Det har alla förutsättningar för att kunna bli en bra kväll. Two Days to go……

Kram Mia

Övergiven!

Så skriver vi tisdag den 11 februari och dagen bjuder på väldigt lite ljus. Det är ”lampan-tänd-hela-dagen-läge” och utanför fönstret trummar regnet envetet mot såväl tak som rutor. Vårt trapphus på skolan ser ut som om det var länge sedan mopp och skrapa fick komma ut ur städskrubben, fast att vi i självaste verket idag har skrubbat, skurat och skrapat i skytteltrafik. I skorum/kapprum sköljer doften av blöta kläder emot mig och får mig att klökas. Några är de elever (därav min egen son) som gladeligen ger sig ut på rast iförda regnkläder och som sedan kommer in blöta och smutsiga men med ett leende på läpparna, några andra ser som sin livsuppgift att komma på anledningar till att slippa gå ut (kunde ha varit jag). Den tunga grå regnblöta yllefilten har lagt sig över tillvaron och gårdagen med sol och fågelsång känns med ens väldigt avlägsen. Men är det februari så är det och bor man där vi bor är det så här merparten av året bjuder upp till dans. OM, jag säger bara om, OM man inte har fått för sig att planera in en semestertripp just precis så här nu idag till exempel. Somliga gör nämligen det….

Jag tillhör dock inte denna lyckliga lilla skara somliga, dvs semesterfirare. Tyvärr! Men bästisMaria med familj, de minsann, de lämnade idag Köpenhamn för den långa flygningen över Atlanten till vårt högt älskade Florida. Tisdagkväll, lokal tid, väntas de landa i Miami och sedan skall de tillbringa 3 goa, efterlängtade veckor på Cape Coral, på PGA National och i Miami. Exakt hur skönt låter inte det? Jag svara själv….helt FAB! Jag är lika grön som parasollet av avund….

Sommar, sol, hav och pool. Gott käk och iskall dryck, underbar shopping och härlig golf (kan jag dock tänka mig att avstå ifrån men men…). Böcker, tidningar, spel och bloggpromenader. Träning, kompishäng och fantastiska omgivningar. Kanske är det för att jag vet exakt hur bra allting är och hur härligt liv det blir, hur enkelt allt är och hur mycket mer avkopplad jag är som jag idag känner mig lite lätt övergiven. Det fanns aldrig på kartan att vi skulle resa över samtidigt som dem, men oj vad det suger i resetarmen. Och övergiven är förstås i bemärkelsen att det blir så ensamt med alla beslut här i jobbtillvaron. Annars unnar jag dem förstås sin härliga semester. De jobbar hårt och har en ganska fullspäckad tillvaro, varför den livsinvestering i sin familj som det är att resa bort ihop är otroligt värdefull. Jag hoppas att de ska överskölja oss med bilder på FB så att man riktigt kan känna att man är med där…..

Drömmer mig bort lite från gråskalan till de ljuva pastellernas härlighet. Drömmer om det faktum att vår resa just dit snart bara är 4 månader bort.  Dags att avsluta jobbedagen och hämta upp TB, innan vi hämtar en av våra bilar som har fått lite kärlek hos världens bästa bilrep Timo idag. Ikväll blir det myskostym på, brashäng och lite gott käk. 3 Days to go….

Kram Mia

 

 

Säg, är det konstigt att man längtar bort nångång?

Första gången!

Det är mycket nu. Mycket första gången alltså. Nya milstolpar i livet försätter oss gärna i ett sådant tillstånd och för en kontrollneurotiker som den här rektorskan är det där inte helt enkelt. Jag tänker ibland (läs: ganska ofta) att förändringar och jag är ingen självklart bra kombo. Förutom kopplat till mitt jobbjag, ty där är jag något av en mästare på att bara förhålla mig till det som måste förhållas till. Men när det gäller det privata jaget möter jag förändringar med ett stort mått av skepsis, that´s for sure. Nåväl, det där med cocooning, som inte helt sällan far förbi i min hjärna fungerar inte fullt så bra i praktiken tyvärr, varför jag ganska ofta plötsligt bara befinner mig mitt i en ”första-gången-situation” och undrar hur i herrans namn jag hamnade där.

Att ha en 18-åring i huset innebär just en massa första gången som direkt slår över på hans ömma moder. Jag syftar här exempelvis på krogbesök, alkohol, körkort och i helgen har det ju blivit första egna bilturen till diverse olika ställen. Med hjärtat i halsgropen ser jag honom backa ut från vår uppfart och med öppen famn välkomnar jag honom hem med en djup suck av lättnad. Helgen har dessutom bjudit på första bilstädningen, första vindrutetorkarbytet, första fylla på spolarvätska och idag första tankningen samt första bilfärden till plugget i stan. Tillsammans med sin högt älskade moster laddade han i helgen ner parkeringsapp och har kollat upp var han bäst hittar parkeringar. Jag vet att han fixar det här, men jag kan ju aldrig sluta oroa mig. Undra om detta någonsin ska kunna kännas tryggt och lugnt?

Måndagskvällning och en bra dag på jobbet är avslutad. Här hemma brinner båda brasorna, mest för mys eftersom det är angenäma plusgrader och nästintill snöfritt här nu. Ikväll har TB träning och vi andra ska ta det easy. Kolla TV, fixa lite stryktvätt och skoljobb. 4 days to go…..Kram Mia

OS vs Mello

Vilka är era TV-vanor egentligen? Håller ni er fortfarande till Public Service eller har ni övergått till det smarta TV-tittandet, dvs det man själv vill då man själv önskar? Har ni specifika TV-favoriter och dissar allt annat eller är ni helt enkelt allätare? Och kanske viktigast av allt, tittar ni tillsammans i er familj eller har var och en sin egen TV och tittar på den? Den värsta av TV-tider är nämligen här. Och då menar jag förstås inte att OS i Sotji har gjort entré. Nädå, jag menar förstås de där nymodigheterna med en Melodifestival som är utdragen över merparten av vårterminen, som en flera månader lång plåga av skval som Gud helst säkert hade velat glömma. Var det verkligen inte bättre förr? Jag svarar själv, jag har ingen aning! Vi har verkligen aldrig varit några fans till varken schlagers eller melodifestivaler, även om jag absolut kan drista mig till att påstå att det visst genom tiderna har bjudits på trallvänligheter som även jag kan uppskatta. Mest uppskattar jag dem möjligtvis en sådär några timmar och flera glas in i en fest, då jag kanske till och med börjar sjunga med. En gång uppträdde jag visst också med Charlotte Perrelli och sjöng ”Take me to your heaven”. Det borde vara preskriberat nu, men eftersom jag vann en Kronancykel  påminns jag om detta ögonblick vareviga gång jag tar ut cykeln. Nåväl, att ladda upp för Mello på TV eller än värre besöka det live, där går gränsen för rektorskan. Och om jag hade varit en hemsk människa så hade jag nu ondgjort mig över Mello. Talat om att allt annat vettigt på TV får stryka på foten för just denna sändning. Hur många gånger jag hört och läst människor göra så med olika sportevenemang på TV är nämligen omöjligt att räkna. Som tur är lever nu OS och Mello sida vid sida – Prisa Gud säger jag! Ty i detta hus är vi rörande överens om att sport har förtur för allt annat, både på TV och IRL. För att vara helt ärlig kan jag väl påstå att det tittas nästan aldrig på något annat än just sport hos oss i Happyvardag. Tur är väl det, ty lika överens som vi är om det lika orörande överens är vi om vilken filmgenre det är som gäller när vi ska kolla på någon film.

Helgen kan snart kategoriseras vara ett minne blott och som vanligt har den gått alldeles för fort. Vi har haft förmånen att få ha våra fina lånevovvar Axel och Elsa på besök, vilket osökt innebär gos de luxe. Gårdagen handlade dessutom om handbollsträning för liten Gabriel och fotbollsträning för store TB. Och någon kunde plötsligt transportera sig själv. Wow! Lyxigt värre! På eftermiddagen kom morbror Lasse och uppvaktade körkortstagaren (Tack söta du, underbart och så uppskattat) och sedan syster Yster med kus Ebba för lite myshäng framför brasan. Rektorskan själv brottades med grym spänningsvärk i såväl nacke, som huvud och axlar, dock ej knä och tår. Idag söndag har det städats lite light här och sedan har vi tragglat bokstäver, ljud, fonem, analys, syntes, rim och läsläxa med Gabriel. Det går sakta framåt för vår lille krigare. Fotbollsträning på eftermiddagen för Gabriel och städning av bilar för TB. Lite återvinningen, lite tvätt och lite promenad för oss andra. Ikväll ska vi njuta av Pannbiff med lök och rektorskan har också förberett Italienska dijonnötfärsbiffar i basilika- och tomatgräddsås. Detta tillsammans med potatismos bör kunna innebära lite mat i magen för hon som fortsatt har lite knepigt med tuggandet. Imorgon sparkar vi igång sista veckan innan sportlovet. Nice!

Kram Mia

Att bli grundlurad!

Riktigt, rejält dunderlurad dessutom skulle jag kunna kategorisera det som. Och så på en fredag och allt. Jag tar det väl från början…..

Killen näst längst till höger, dvs TB, kuggade förra fredagen på sin uppkörning. Och han hanterade det som en man – var vansinnigt förbannad, skulle aldrig mer vare sig gå till skolan eller köra bil, deppade, svor och kan eventuellt ha slagit rejält i ena väggen hemma för att några timmar senare börja landa, reflektera och diskutera. Han var helt säker på att ingen skulle veta om nästa uppkörning, utom mami och papi då. Idag var det dags igen. Kl. 13.45 och papi lovade hämta upp utanför körskolan efteråt. Ömma mami körde hem och försökte sedan febrilt fördriva tiden. Klockan 14.40 ringer maken hem och säger att TB inte har kommit ut ännu. ”Nähä, säger han. Han har väl kuggat igen och håller på att boka nya tider. Jaja, så är det. Vi hörs”. Och där rämnade världen för mami. Fullständig tvättmaskinsvarning i magen och jag hann spy 2 ggr innan jag såg bilen närma sig vår uppfart. Och jodå, mycket riktigt. Maken vid ratten och efter en god stund lommandes efter papi in. Maken skakar på huvudet och ser uppgiven ut, TB hänger med huvudet. Frågan slinker ur mig innan jag hinner reagera: ”Men söta barn, vad hände nu egentligen?” Och så förbannar jag tyst mig själv eftersom jag nästan lät lite anklagande på rösten. TB svarar tyst att det kändes liksom bara inte bra, inget funkade. Jag tar honom i min famn, vaggar honom och är precis beredd att dra igång the peptalk. I kör skriker maken och TB: ”LURAD!!!!!” Jäsingens skithögar……Grundlurade mamma så till den grad att hon fick spy 2 ggr. Bytte chaufför straxt innan de kom hem. Spelade bättre teater än flera skådespelare anställda vid Dramaten. Grrrr…..

Så lättlurad! Grundlurad! Och så mycket ”uppe vid kiosken och köper korv”. Men vad farao…jag får väl bjuda på det. De 2 spyorna alltså. Alla mumlade mantran och inte minst flera böner. Det var väl värt det. Tänk att min fine onge har både fyllt 18 och tagit körkort. Helt galet! Taxi3 utökar därmed med ännu en chaufför och underlättar trycket på de andra två. Vi är förstås överlyckliga här hemma. Och för er som undrar, inte kommer jag att vila på hanen inte och låta bli att oroa mig. Nädå, nu kan jag ju oroa mig för alla gånger han ska ut i trafiken själv. Och ägna en och en annan spya åt det med. Hehehe……Why not worry, liksom.

Jag är förstås galet stolt över min sons sätt att ta nya tag. Han är duktig på att reflektera och ta coaching. På absolut bästa sätt har han försökt förstå vad han inte gjorde tillräckligt bra vid förra uppkörningen, diskuterat med såväl papi som körskoleläraren och verkligen lagt sig vinn om att omsätta det där i praktiken. I trafiken. Och visst skulle man kunnat klandra såväl vädret (snöstorm) förra veckan som en nitisk uppkörningshandledare, men det där gör ju inte en till en bättre människa. Ej heller bättre bilförare. Jag är helt övertygad om att det fanns en mening med detta och jag tror till och med Tor ser den. Att sedan dessutom få pröva på att vara skitnervös inför något var absolut en ny upplevelse för Tor, som alltid tar sig an såväl prov som redovisningar och annat med kolugn och fokus. Även i detta avseende är jag säker på att han fått en helt ny insikt i vad en del kompisar dealar med varje dag i skolan. Det där ger en perspektiv och en bredare förståelse. Fredagen är äntligen här och värken har lagt sig något. Dock är det fortsatt knepigt med intag av mat och dryck, varför jag ikväll får hoppa av en härlig tjejkväll på stan med Annelie, Carina, Sarah och Ing-Marie. Trist, men jag är ute så sällan att jag vil ha valuta för pengarna so to speak. Ikväll blir det istället hemmamys med lite god wok till grabbarna och en Thaisoppa till mami. Happy Friday folket! Kram Mia

Skolcool – Lgr11 och allt kreativa som möjliggörs

God torsdag, kära vänner. Tanken var att jag idag skulle fortsätta berätta om hur du som förälder kan hjälpa ditt barn på bästa sätt kopplat till skolarbetet, men då jag känner mig ganska stukad efter gårdagens tandläkarbehandling (rekonstruktion av tänder, 5 bedövningssprutor, 7 avtryck och en massa slipande på befintliga tänder) får jag inte till det där på ett bra sätt. Håll ut, det kommer nästa torsdag! Idag presenterar jag istället några spännande projekt som är/har varit Svettpärlans vardag den senaste tiden. Projekt som möjliggörs genom alla de frihetsgrader vår läroplan, Lgr11, bjuder oss i skolans värld på. Projekt som är lagom stora och fullt hanterbara inom ramen för den vanliga undervisningen och planeringen. Häng på……

Vi börjar med Ann-EL-i och Energitjuven. Detta underbara radarpar bedrev ett miljötemat under förra våren för att öka medvetandegraden hos våra elever kring miljö och hållbar utveckling. Eleverna fick i veckouppdrag att kontrollera sina egna och sina familjers elanvändning på hemmaplan och tillsammans med Landstinget i Blekinge togs det sedan fram en mycket trevlig broschyr kring hur man kan spara på el. Idag var de tillbaka – Ann-EL-i och energitjuven – men denna gång hade visst energitjuven lärt sig en del och därmed fick hon bli superhjälte, precis som Ann-EL-i. Hennes nya namn blev Likström. Tillsammans ska vi nu hjälpas åt att sprida miljöbudskapet över världen. Nu kommer eleverna att tillverka saker för försäljning samt besöka viktiga personer och forum. Inom detta projekt hittar vi stöd för bedömning i de flesta ämnen. Underbart!

Förra veckan var våra elever i åk 8 på vinterutbildning i Sälen (och ja, det är förstås kostnadsfritt. Svettpärlan bjuder sina elever på hela kalaset) och övriga elever i 6-9 spåret höll på med tema Händelsemaskiner. Gruppvis byggde de olika modeller för att smäcka ballonger, knäcka ägg, avfyra en partypopper mm. Underbart spännande att följa deras resonemang och se hur allt växer fram.

I temat religion har våra elever de gångna veckorna fått stifta bekantskap med olika religioner (Kristendom, Judendom och Islam) och dess traditioner, riter och uttryckssätt. Denna gång valde mina pedagoger att genom olika typer av dramatisering möta detta på plats på vår skola, istället för att besöka olika religiösa byggnader. Nu är det fullt möjligt för våra elever att kunna göra jämförelser av olika slag och förhoppningsvis har vi möjliggjort för en ökad förståelse för människors olikheter kopplat till tro och religion.

Och så idag…..Idag var det äntligen dags för Café Tre. Eleverna i åk 3 har länge planerat för att en eftermiddag få bedriva caféverksamhet på skolan och bjuda in människor. Planering, förberedelser, bakning och en demokratisk process kring till vad inkomna cafépengar skall skänkas senare, så vad det idag dags. I olika arbetslag genomfördes beställningar, betalning, tillagning, servering och städ/disk. De serverades kladdkaka och småkakor, nygräddade våfflor med sylt och grädde samt kaffe, te och saft. Beställningsbongar fästes på väggen i köket och som en liten goding uttryckte det ”Nu har jag verkligen det lite körigt”. Pengarna skall förstås skänkas till något välgörande ändamål eftersom detta också kan ses som en solidaritetshandling i sig. Valet föll på SOS Barnbyar – ett superbra val tycker jag.

Till sist i denna härliga egoboost passar jag på att berätta att våra fina åttor har tagit sig till Sverigefinal i en matematiktävling vid namn Sigma8. Det handlar om problemlösning och hela klassen har deltagit. Som en av 10 länsfinalister åker 2 killar och 2 tjejer tillsammans med sin lärare till Stockholm i slutet av april och tävlar bland annat mot skolor som Carlssons skola i Stockholm, Ljungens skola från Höllviken och Dalängsskolan från Lidköping. Innan dess skall hela klassen slutföra ännu ett projektarbete kring ”Matematiken och befolkningen i Norden”. Otroligt häftigt!

Tja, det finns massor jag skulle kunna berätta. Jag är en mycket stolt rektorska som ser hur mina kreativa pedagoger och våra härliga elever samspelar för att skapa ett skoläventyr utöver det vanliga. Kunskap, lärande och utveckling går verkligen hand i hand. Personligen mår som sagt rektorskan lite sisådär idag. Har svårt att få i mig mat och dryck eftersom munnen smärtar, vilket osökt innebär att magen börjar krångla och jag mår illa. Det berömda moment 22 ni vet. Tur att det snart är helg. och som tur är får vi finbesök av ”våra” stadsvovvar Axel och Elsa hela helgen – faktum är att de kommer redan ikväll. Det blir perfekt sällskap för en halvt utslagen jag. TB är och tränar och liten Gabriel repar mod (och vilar i soffan) efter en ganska rejäl vurpa på plattorna på vår skolgård (bakhuvudet). Man får liksom inte roligare än man gör sig….Kram Mia

Skruttigt och skraltigt

Vaknade upp som ett ösregn idag. Lite öm i kroppen, täppt i näsan och trött som om jag inte sovit min skönhetssömn. Kroppen verkade självinställd på slow motion idag  och jag har inte fått mycket gjort alls. Lite torktumlarvarning i magen, lätt illamående och så lite skallebank på det. Eftersom jag kan ha fnyst lite åt makens liknande beskrivning i helgen, fick jag snällt pallra mig upp och iväg. Ju längre jobbedagen led desto mer förstående (lite retroaktivt men ändå, det är väl alltid tanken som räknas eller?) blev jag mot honom. Bättre sent än aldrig. Nåväl, jag tog liten Gabriel med mig och for hem redan kl. 14.30.

Maken har tänt brasorna, själv har jag krupit ner här. Solen har skinit här idag och en känsla av ljus och vår infann sig plötsligt. Idag har jag lovat mig själv att försöka vila mig iform, istället för att vara supereffektiv (ett tillstånd jag har en tendens att bara växla upp till). Kanske kan jag häva skruttighet och skraltighet genom att chocka kroppen med många timmars mys. Imorgon bär det av till tandis och påbörjandet av att skapa nya tänder till munnen min. Tror jag skulle tjäna på att må bra innan jag går dit i alla fall.

Kram Mia

Mysig start-mysig avslutning

Och allt det där mitt emellan då? Jodå, alldeles ok faktiskt. Maken körde lite långsovning igår, varför nattsömnen inatt blev lidande. Eller också var det en högst medveten strategi för att kunna se Super Bowl. Nåväl, 05.30 åkte han till jobbet och passade då på att väcka frugan med brasan tänd. Upp smög jag,la mig på fällen och gav mig ut på en liten bloggpromenad (tack för underbart ord Home2Tiny). Ljuvlig start på en måndag i februari. Jobbedagen blev sedan en lagom intensiv historia med styrelsemöte på förmiddagen, lite elevärenden, dela ut material till nationella prov imorgon och så lite sjukdomstrix. Hem for jag och Gabriel tillsammans med kompisAgaton redan kl. 14.30. Hopp och lek för grabbarna, långpromenad för mami och så lite hemmatrix.

Nu har mörkret sänkt sig över Happyvardag och här inomhus brinner såväl brasor som ljuslyktor. TB fixar dagens middag och mami bloggar. Ikväll blir det goa Magasin för hela slanten. Kan nästan inte tänka mig en bättre avslutning faktiskt…

Kram Mia