Att hjälpas åt

Tanken på att hjälpas åt, att samarbeta är fantastisk och öppnar upp för en härlig typ av samexistens i tillvaron. Denna vecka har jag än en gång fått uppleva detta IRL och helt ärligt, ingenting annat hade förmodligen tagit mig igenom dessa dagar. ”Tillsammans” är en gåva som aldrig får förringas och devisen ”ingen kan göra allt, mena alla kan göra något” stämmer så otroligt väl. På olika sätt har vi alla dragit vårt strå till stacken denna vecka och fått saker att fungera. Det där stärker sannerligen en samhörighet. Ensam är sällan starkast. Tack alla och envar….

I det privata kopplat till hemmet kanske dock inte rektorskan normalt sett förknippas med den som förespråkar att hjälpas åt. Helt ärligt har jag alltid sett mig som hemmets hushållsgeneral och jag gillar att göra saker på rätt sätt, dvs mitt sätt. Maken och TB har alltid varit väldigt lydiga och låtit mig hållas, men i takt med the little fellow, Gabriels, tillväxt kan man säga att hans ömma moder har fått tänka om. Ty Gabriel är en kille som inte alls bara låter sig bestämmas över. Han är något av en mästare på att köpslå, kohandla och argumentera. Än mer är han en kille som avgudar ”tillsammans” och gärna vill vara delaktig i precis allt. Det där har fått mig att inse att samarbete/att hjälpas åt förutsätter att man bjuder in till just detta. Historiskt sett har det där helt klart inte varit min starkaste sida, men just denna vecka har jag omvärderat´. Big time! Liten Gabriel har på ett helt otroligt sett underlättat sina föräldrars tillvaro. Han har diskat efter maten flera dagar och varenda kväll har han vid signalen ”10 minuter till läggning”, bytt om till pyjamas, fixat kvällstoaletten, bäddat iordning sängen. Och för en gång skull valde jag att INTE få ont magen av att någon annan trixar i hemmet.

Så idag fredag ger jag mig själv en guldstjärna. Jag har med lätthet släppt in såväl personal som föräldrar och elever att hjälpa mig i min jobbtillvaro och i det privata likaså. Jag är inte helt i min comfort zone märker jag, men glädjen hos människor som ”får” hjälpa mig är icke att förringa. Oslagbart! Jag lovar på heder och samvete att bli bättre på det där (påminn mig gärna om det verkar som om jag glömmer). En väldigt ovanlig jobbevecka är till ända och själv är jag som en urvriden disktrasa. Hoppas innerligt inte att jag luktar så bara. Här har vi precis fredagsmyst med gott och blandat – så som cajunkotletter, crudolindad grillad sparris med räkor och BA (en hälsning till dig älskade bror som alltid skrev BA istället för bea), tigerräkor, ost, röror och kex. Nu blir det inte fler knop ikväll. Vi laddar för en fullspäckad idrottshelg som toppas med två kalas. Japp, vardagen anfaller – that´s for sure.

Kram Mia

6 thoughts on “Att hjälpas åt

  1. Bra där, Mia. Att du släpper in andra och tar ett steg (om än litet) tillbaka.
    Hoppas helgen blir mysig och bra.
    Tag väl hand om er!
    Kramar till dagens namnsdagsbarn från Irene

    • Tack Irre, jag märker ju hur värdefullt det är på många plan att hjälpas åt. Och livet blir inte bättre för att man effektiviserar. Det är rätt gott att uppleva saker mitt precis där det händer. Så det är min nya melodi. Hoppas ni får en fin helg också
      Kram Mia

  2. Gabriel , han är en riktig toppen kille som kommer gå långt.
    Precis som du skrev i inlägget innan om skolan och sättet att hjälpa våra barn med läxor genom att ”leva livet” sida vid sida utan facit längst bak i boken , så kommer vi alltid fram till en lösning rent praktiskt där det inte finns några rätt eller fel bara möjligheter att utvecklas.

    Det kommer att göra gott för er alla vännen.

    Finns inte ett mattetal i sonens läxor där han inte frågar Varför blir det så?
    Vi får visa det med olika saker att räkna med för han är van att uppleva riktiga situationer i vardagen tex när vi handlar , betalar och får växel tillbaka mer än att bara se talen på papper.

    Det ena ger det andra, tar bara lite längre tid när allt skall upplevas praktiskt men tid har jag.

    Känns som om vi lever som du lär men ett par steg före skolans utveckling ??

    Att barnen är starka och trygga personer i en kaotisk skolvardag tänker jag fortsätta att leva för och jag vägrar acceptera när lärarna säger att det kommer alltid finnas elever som stör sig på starka personligheter och vill göra deras dagar till ett enda stort kaos.
    Alldeles för mycket påhopp , mobbning och elakheter just nu.

    Vill hoppa in i skolans vardag och stärka många barns självbilder genom att låta dem synas , glänsa och vara precis som de är utan att barnen behöver lägga ner så mycket energi på att ställa till scener för att bli sedda!
    Men det är min uppfattning av alla barn som kommer och söker kontakt , vill visa , prata och kramas när jag kommer i lugn och ro och hämtar barnen efter skolan.

    Så här avslutades ett brev ifrån en förälder som vill att vi föräldrar träffas utanför skolan och pratar om barnens situation i skolan : vi träffas i korridoren vid hämtning / lämning och kanske utbyter vi några ord eller bara ett hej /hej då , då vi alla är lika stressade.

    Lärarna är stressade hela dagen i skolan , föräldrarna morgon och kväll , klart barnen känner av detta och inte får utrymme för bli sedda , hörda och lugnande av någon vuxen som bara stannar upp och tittar dem i ögonen på deras egen nivå och lugnt säger Hej, vad tänker du på ?

    Och sedan har tid att lyssna på alla fantastiska berättelser barnen har om saker och ting i vår värld.

    Barnens värld , vuxnas värld ????

    Vi lever ju på samma jord , men samspelar inte ett dugg!!

    Oj , nu skenar jag iväg igen .

    Tack för att du är du.
    Kram

    • Älskar ditt sätt att resonera sötnos, det vet du. Bara skriv. Kram och hoppas helgen är snäll mot er.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *