Att röra sig i det breda spektrat!

Hur gärna jag än hade velat att världen skulle stanna upp mitt i detta ofattbara som sker, så gör den ju inte det. Timme efter timme tränger sig vardagslivet in i min förlamade, sörjande krets kräver sitt och tvingar mig att agera. Till min häpnad har solen visat sig fortfarande gå upp i en värld utan min älskade bror, för att sedan flera timmar senare gå ner igen. Somliga i familjen är hungriga, andra törstiga. Någon har träning på programmet, andra vill aktiveras, spela fotboll, handboll, bandy, spel, kort tja, vad som helst. En stycken hund vandrar emellan oss som om han vill fördela sin tröst. Människor kommer och går, praktiska ting löses, värmande händer kramar mig. Det är verkligen såhär en tragedi ser ut. Som en rakkniv som skär genom tiden – skiljer nuet från det förflutna, snittar bort det som kunde ha varit från verkligheten – lika rent som en kirurgs skalpell.

Jag rör mig i det breda spektrat. I allt från det vardagligaste vardagliga till helt surrealistiska upplevelser som att välja kista, urna och kyrka. Vi försöker bibehålla något som kan liknas vid Happyvardagliv, i nästa stund finner jag mig sitta och leta försäkringspapper i min brors lägenhet för att till sist gå på vovvepromenad tillsammans med cyklandes Gabriel. Vi dividerar om på vilka ställen vi ska installera Viaplay och vi ligger alla 5 i samma säng och kollar på samma tv-program (det händer ju aldrig annars), krampaktigt hållandes varandras händer. Plötsligt dyker Gabriel upp utklädd i mina klänningar och uppträder med sång. På jobbet kramas vi. Jag tackar gud för de bästa medarbetare man kan tänkas ha – människor som erbjuder sin hjälp, ordnar praktiska saker, håller ställningen på fritids och som omsluter mig i sina kramar. Även här svajar jag från att effektivt leda krisarbetet till att nästan gå sönder inombords då jag ser minnesplatsen för fine Lasse. Ibland ser jag ljusa vackra minnesbilder dansa förbi i mitt medvetande för att i nästa stund känna att verkligheten kommer ifatt mig, griper tag i mig så hårt och brutalt att jag inte ens kan minnas hur man andas. Jag liksom faller rakt ner genom min rädslas golvplankor. Det där är knepiga känslor för den här kontrollneurotiska rektorskan vill jag lova.

Vi har träffat begravningsbyrå, fixat annonser, träffat världens bästa präst Johanna och goa Helen och Helena från Fältis inför skolstart på måndag. Kleenex, näsdukar, ljus och annat är inhandlat inför skolans minnesstund, så även musik fixad och mitt tal är nästintill färdigskrivet. Lokal är bokad, information skriven till såväl personal som föräldrar och barn. Lasses lägenhet är avkollad och posten intagen. Mor och fars status checkad och nu spelar vi ”Finns i sjön” med Gabriel. Jag pendlar mellan att ömsom bli överväldigad av alla människor som ger sig till känna med vackra ord, trösterika minnen och till och med en specialskriven sång till Lasse till att hyperventilera över allt känslomässigt utmanande vi har framför oss. Jag försöker intala mig själv att vi just nu är vilse på en plats vi inte kan förstå och att vi behöver någon som leder oss ”hem”. Denna ”någon” måste vara våra minnen som måste användas som ficklampor för att visa oss vägen. Så jag avslutar med att säga Tack! Från djupet av mitt hjärta. Till er alla som finns här för oss. Era kommentarer är så värdefulla för mig. Kärlek och värme till er alla! Tänd gärna ett ljus för Lasse, en bror som verkligen var one of a kind.

Kram Mia

26 thoughts on “Att röra sig i det breda spektrat!

  1. Mina tårar rinner från mina ögon, ner på kindrna, det blir blött i mitt knä när jag läser dina vackra ord om och om igen om hur livet går vidare fast man tycker att allt ändå borde stannas upp, om ändå inte bara för en liten stund. Ni har många underbara människor runt omkring kring er som vill dela denna sorg med er. Lasse en glädjespridare som visste vad skåpet skulle stå, en handlingens man som var just där vid rätt tillfälle.
    Jag vill ge dig och dina nära en stor omfamnade kram, låt tårarna rinna ner från kinderna när de kommer. Det känns så skönt efteråt. Kram

  2. Livet är förunderligt… Det är alltför många dödsfall just nu för att det ska kännas bra! Men igår, på konserten med Marie Fredriksson, där och då uppfylldes jag av framtidshopp och tro, det var fantastiskt! Du får en stor kram idag också!

  3. Du känner inte mig, jag känner inte dig, men jag har ett tag följt din underbara blogg. Du skriver ofattbart vackert och klokt. I denna stund skulle jag bara vilja hålla om dig, hjälpa er med praktiska saker ta över en stund när allt blir övermäktigt och ni inte riktigt orkar mer. Om jag kan känna så här, utan att alls vara nära, hur känns det då för er? Skickar massor av styrkekramar och finner inga riktiga ord för tröst. Bara vad skönt att känna att han dog lycklig på hans bästa plats på jorden.

    • Tack för dina vackra och varma ord. De värmer och jag känner mig så berörd. Jag försöker förmedla den brutala verkligheten i Happyvardag – både det roliga och det sorgliga. Varmt välkommen tillbaka!
      Kram Mia

  4. Finaste Mia ! Tänder mina lotuslyktor för Lasse även i kväll, lotuslyktor och Thailand hänger ju ihop. Där var hans paradis och där fick han lämna, på något sätt i allt det hemska, missförstå mig inte nu, så känns det som en bra plats för honom att lämna på. Jag väljer att försöka tänka så. Sorg och glädje vandrar så nära varandra i livet, likväl som overklighet och verklighet, de behöver varandra. Den dagen jag fick mitt cancerbesked hade vi bestämt att vi skulle grilla korv och kolla fotbolls EM på kvällen. Efteratt blivit golvad av beskedet, vart runt och berättat för mina närmaste befann jag mig i en total overklighet. Samtidigt hade jag ett stort behov av nån slags normalitet. Så det blev korv och fotboll och en hel del vardagsskoj. Tror att detta är viktigt, i sorgen finns glädjen och vise versa. Så funkar jag iallafall och jag tror du är lite åt mitt håll. Man bryter ihop och sen hanterar man och så pendlar man däremellan i nån slags fortgående process. Så ha alla sidor med dig Mia, jag skrattar och gråter med dig. Varma stora kramar skickas från Möcklö till Torsnäs och hälsa goaste Gabriel. Kattis

    • Hej min fina Kattis! Du sätter orden precis mitt i prick. Och även om det skrämmer mig lite att jag pendlar så snabbt i min sinnesstämning så inser jag samtidigt att det är så det funkar nu. Lasse hade inte velat att vi skulle sluta existera. Stora kramar till dig från oss alla. Skynda dig att bli frisk nu…

  5. Skickar en mjuk kram som skyddar från verkligheten en liten stund och hoppas att den ger dig styrka i din vardag. Skall tända ett ljus imorgon! Kände inte din bror men alla vackra ord om honom talar sitt tydliga språk! Tillåt dig ha alla känslor; gråt, skratta, var arg…. Kram

  6. Herre gud Mia, du skriver så fantastiskt fint.. tårarna rinner när jag läser dina fina inlägg. Allt är så ofattbart har så svårt att förstå hur en människa kan tas ifrån oss så snabbt utan förvarning eller ngn form av chans för oss att få säga hejdå.. lilla lasse alltid så glad! Om man ändå kunde få ngt form av svar på varför han? Varför nu? Varför så? Men dom säger att det är de här som är livet!
    Jag önskar verkligen att jag kunde få vara med på minnesstunden.. alla mina tankar och all min kärlek går till er.. alla mina ljus kommer att vara tända för lasse <3 styrkekramar i mängder…

    Ps. Ge alla en kram från mig på svettis och även om inget kommer att bli som förr så kommer ni att klara det här tillsammans. Ni har ju världens största familj bakom er, Svettpärlan:)

  7. Tårarna kommer under tiden jag läser dina vackra ord om nuet. Samtidigt ser jag tydligt framför mig din glada brors ansikte från det korta mötet i augusti, en positiv lugn kraft utstrålade han din bror trots att vi aldrig mötts tidigare. Många kramar till er alla ❤️!

  8. Åh, fina Mia det gör mig så ont, sitter här med en klump i halsen.Så fint du beskriver hur vardagen går vidare trots att nåt ofattbart har hänt.Klart att jag tänder ett ljus för din fina bror misstänker att med en sån syster var han en härlig och levnadsglad person.skickar över massor av kramar till dig och tänker på dig/Diana<3

  9. Känns som allt fint och rätt redan sagts till dig, kan därför bara säga att vi i familjen tänker mycket på er syskon och har pratat mycket om Lasse och de goda avtryck han gjort hos oss alla. Vi är överrens om att det är väldigt overkligt och svårt att greppa – men tröstar oss med att han säkert dog lycklig. Det är alla som är kvar som får jobba med tomheten och saknaden, och där finns inte plats för rätt eller fel eller dåliga samveten. Stor kram!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *