Övergiven!

Så skriver vi tisdag den 11 februari och dagen bjuder på väldigt lite ljus. Det är ”lampan-tänd-hela-dagen-läge” och utanför fönstret trummar regnet envetet mot såväl tak som rutor. Vårt trapphus på skolan ser ut som om det var länge sedan mopp och skrapa fick komma ut ur städskrubben, fast att vi i självaste verket idag har skrubbat, skurat och skrapat i skytteltrafik. I skorum/kapprum sköljer doften av blöta kläder emot mig och får mig att klökas. Några är de elever (därav min egen son) som gladeligen ger sig ut på rast iförda regnkläder och som sedan kommer in blöta och smutsiga men med ett leende på läpparna, några andra ser som sin livsuppgift att komma på anledningar till att slippa gå ut (kunde ha varit jag). Den tunga grå regnblöta yllefilten har lagt sig över tillvaron och gårdagen med sol och fågelsång känns med ens väldigt avlägsen. Men är det februari så är det och bor man där vi bor är det så här merparten av året bjuder upp till dans. OM, jag säger bara om, OM man inte har fått för sig att planera in en semestertripp just precis så här nu idag till exempel. Somliga gör nämligen det….

Jag tillhör dock inte denna lyckliga lilla skara somliga, dvs semesterfirare. Tyvärr! Men bästisMaria med familj, de minsann, de lämnade idag Köpenhamn för den långa flygningen över Atlanten till vårt högt älskade Florida. Tisdagkväll, lokal tid, väntas de landa i Miami och sedan skall de tillbringa 3 goa, efterlängtade veckor på Cape Coral, på PGA National och i Miami. Exakt hur skönt låter inte det? Jag svara själv….helt FAB! Jag är lika grön som parasollet av avund….

Sommar, sol, hav och pool. Gott käk och iskall dryck, underbar shopping och härlig golf (kan jag dock tänka mig att avstå ifrån men men…). Böcker, tidningar, spel och bloggpromenader. Träning, kompishäng och fantastiska omgivningar. Kanske är det för att jag vet exakt hur bra allting är och hur härligt liv det blir, hur enkelt allt är och hur mycket mer avkopplad jag är som jag idag känner mig lite lätt övergiven. Det fanns aldrig på kartan att vi skulle resa över samtidigt som dem, men oj vad det suger i resetarmen. Och övergiven är förstås i bemärkelsen att det blir så ensamt med alla beslut här i jobbtillvaron. Annars unnar jag dem förstås sin härliga semester. De jobbar hårt och har en ganska fullspäckad tillvaro, varför den livsinvestering i sin familj som det är att resa bort ihop är otroligt värdefull. Jag hoppas att de ska överskölja oss med bilder på FB så att man riktigt kan känna att man är med där…..

Drömmer mig bort lite från gråskalan till de ljuva pastellernas härlighet. Drömmer om det faktum att vår resa just dit snart bara är 4 månader bort.  Dags att avsluta jobbedagen och hämta upp TB, innan vi hämtar en av våra bilar som har fått lite kärlek hos världens bästa bilrep Timo idag. Ikväll blir det myskostym på, brashäng och lite gott käk. 3 Days to go….

Kram Mia

 

 

Säg, är det konstigt att man längtar bort nångång?

10 thoughts on “Övergiven!

  1. Här är faktiskt också grått och trist, och en dag som denna är jag mycket hellre i Sverige i ett varmt hus med en tänd brasa än i ett kallt hus i Spanien, utan värme och med vinden som vinar in från alla håll. Och snart, snart så når ju den ljuva våren även bort till Sverige. Mitten av februari brukar ju vara då man börjar få återse solen och ljuset, så ge inte upp Mia. Den är snart på gång!
    Ha en fin eftermiddag och kväll och mys så där ordentligt framför brasan som bara du kan!
    Kram
    Rebecca

    • Hej sötnos och stort grattis på din dag! Kan förstå precis hur du menar och jag har det rätt mysigt här vid brasan. Gillar egentligen regn och bus, fast det blir ju så tydligt när ens andra jobbehälft drar till solen. Hoppas du blir ordentligt firad vännen. Kram Mia

  2. Jag hade också gärna legat på en varm strand o doppat tårna i ett turkostfärgat hav, men snart är årets tråkmånad över o då är det bara nedförsbacke mot våren…..vi får härda ut. Tack snälla för din kommentar hos mig det värmer ska du veta. Kramisar Tina

    • Åh så bra metafor – nerförsbacke mot våren. Ljuvligt! Det ska jag mumla som ett mantra nu. Och tack söta du…jag hejar på dig! Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *