Kramen om alla godingar

Är du en fysisk person som gillat närhet och kramar? Det är jag. Jag gillar att kramas, att klappa någons kind(låter väl urfånigt och så väldigt 1930 men ändå), pussa på pannan (hej tantvarning I know), hålla handen på någons axel, att stryka över ryggen. För mig är beröring en viktig del av min mellanmänsklighet, men jag hoppas jag är lyhörd nog att märka om någon inte alls trivs med det. Att bli omfamnad, stanna upp för en stund och bli kvar där i famnen. Att ta ett djupt andetag och bara finnas till där i omfamningen är för mig enormt befriande, påfyllande, kärleksfullt. Något jag anser att man inte kan göra för ofta. Stressen släpper sitt tag om en, andningen planar ut och hjärtslagen försöker korrelera sig med varandra. Visst är det vackert? Varför gör vi människor i allmänhet inte det oftare? Kramas alltså. Varför skall det krävas näst intill randen till ett sammanbrott eller en gråtattack för att vi ska våga öppna famnen?

Det är visst kramens dag idag. Jag vet inte om jag har kramats mer idag än andra dagar, men definitivt inte mindre i alla fall. Många av mina goa elever kramar mig då jag kommer i korridoren eller tittar in i klasserna eller hälsar på i matsalen eller….så även deras goa lärare. Jag säger det igen, jag kan ha världens allra bästa jobb och garanterat de bästa elever och medarbetare man kan önska sig. För övrigt har dagen idag handlat om mycket nervositet för den här mamin. TB har nämligen kört sin motorvägskörning samt gjort Risk2:an, dvs halkbanekörning. Det gick förstås galant och det var ju naturligtvis inte det jag oroade mig för egentligen – men att ha familjen ute i trafiken när vädret knappt kan anses som pålitligt, det är inte bra för kontrollneurotikern i mig. Nåväl, nu har vi käkat och kollar som bäst in fotbollen (Sverige vs Island). Ikväll är Taxi3 in charge på det sena kvällspasset. Jippie! Skickar härmed mina allra varmaste och mest kärleksfulla kramar om till er alla goa bloggisar. Ni vet väl om att ni är värdefulla för mig!!!!Kram Mia

Att välja glädje…

…det vackra, det ljusa är ibland något lättare i teori än i praktik. Just idag blev det sådana enorma kontraster för mig och jag var på vippen att välja en helt annan väg än den med positiva förtecken. Skrev ett mycket bitskt inlägg här på bloggen där jag i det närmaste orerade om skolrelaterade ting (inte kopplade till Svettpärlan då….). Som tur väl var valde jag att INTE publicera det. Det var välformulerat, tro inget annat, men alldeles för mycket info för att jag skulle må bra av att återkomma till det gång på gång via bloggen. Att dessutom blogga som ickeanonym i en liten stad där jag vet att många läser min blogg, gör liksom inte saken bättre. Jag har aldrig för avsikt att såra någon annan, varför jag nöjde mig med att skriva av mig all frustration och et voíla! Jag valde glädjen. Idag gladdes jag enormt mycket över:

Gabriels framsteg med bokstäver, ljud och läsning – Tant Lilian var mycket nöjd med honom och huvudpersonen själv sken som en sol.

En mycket lyckad föräldrasittning kring en elevs behov och önskemål kopplat till ämnen, kurser och betyg. Så bra det blir när man vill samarbete för bästa möjliga resultat.

2 av TBs lärare (IdrottsAnders och historieKarlJohan) som verkligen lever Lgy11 fullt ut. Som har fattat att innehåll går före form, att elever skall formativt vägledas och att kvantitativa mätmetoder aldrig är applicerbara i ett kvalitativt betygssystem (till skillnad från någon annan då. Sorry, kunde inte låta bli. Jag är inte mer än människa). Tack grabbar, så mycket studielust, glädje och förståelse. Ni är verkliga föredömen!

Att jag tog mig både till och från jobbet utan att freaka ut vid värsta snöhindrena.

En mysig och kreativ kväll med mina stora och små grabbar på hemmaplan har fyllt mig med så mycket kärlek. Jag tänker att jag ska strunta i det som ligger utanför min förmåga att påverka (vi får väl se hur lyckosam jag blir i det förfarandet). Brasan har gått varm här i Happyvardag och vi brottas fortfarande med rejäla vindhastigheter. Dags att krypa till kojs och meditera sig till sömns. Imorgon är det en ny dag att jag hoppas att insikten drabbar de som så mest behöver den. Kram Mia

Att göra sådant man INTE gillar….

….har ju inte direkt högsta prioritet här i Happyvardag och så långt det är möjligt försöker vi på olika sätt hitta vägar förbi. Vissa saker kan man ju aldrig kompromissa med, oavsett hur illa man tycker om att göra dem, det blir nämligen inte så bra då. Jag tänker exempelvis tandläkarbesök, betala räkningar, tvätta bilen – saker som lämpligast görs förr än senare för att liksom ha det överstökat. Sedan…..sedan finns det ju lite olika saker som vi gillar och gillar inte, där det mesta löser sig av sig självt för att vi helt enkelt har olika fäblesser helt enkelt. Att rektorskan älskar hederligt hushållsarbete underlättar exempelvis en hel del för övriga familjen skulle jag tro. Men att lära sig att också kunna göra vissa saker man inte gillar ingår i god fostran – att lära sina barn att kunna uppbåda mod, kraft och vilja trots att man helst vill dra täcket över huvudet och köra en Alfons Åberg. Nåväl, idag var en sådan dag….

.

Wish we were here…..men På torsdag ska det åkas skridskor i ishallen för Gabriels klass och man kan inte på något vis påstå att han är förtjust. Och eftersom han inte heller kan komma ihåg att han faktiskt gjorde det förra året, underlättar det inte för vår räddhågsne son. På egen önskan planerade vi för ett besök på Allmänhetens åkning idag och sin vana trogen gjorde han sedan ett försök att kohandla/köpslå sig ur det där redan imorse. Iväg kom vi dock och ut på isen efter många om och men. Tårar i ögonen och lätt ansträngd andning, men han gjorde det i alla fall. Det gick knappt framåt och hans ömma moder var på vippen att falla flera gånger. Alltså, det där med vinteraktiviteter är verkligen inte vår grej. Det bevisade sig än en gång med all önskvärd tydlighet. Men vi gjorde det trots att vi inte gillar det. Det får vi vara nöjda med…..

Mörkret börjar sänka sig över oss här i Happyvardag. Söndagen har bjudit på lika mycket blåst som tidigare dagar, det vill säga närmare storm, och det innebär att vi har eldat sedan tidig morgon. Städning, lite skoljobb och så ishallen. Lite myshandling, isbanekaning på väg hem och så långpromenaden med Milou. Under denna fick vi lite mer hinder än blåst och snöplumsning i olika snödjup – vi fick också köra flopp över mellanstor snödriva för att undvika bilen som var på väg ner i diket. Stackars Milou blev helt förskräckt. Honom bar jag sedan hem. Usch! Dusch, brasmys och så fixandet av ”himmapizza”. Nu ser vi Chelsea förnedra Man U och ikväll ska vi kolla Amerikansk football – ett riktigt höjdarmöte. Det är bra fint att hålla sig på hemmaplan och bara mysa. Att ta sig an en ny jobbevecka känns plötsligt helt ok. Kram Mia

 

 

 

Lördagsnjutning

Somliga dagar är som gjorda för att bara inta en slags saktfärdigighet och jag tror minsann vi försatte oss i det stadiet redan igår eftermiddag. Lång bakpotatissittning igårkväll, lite handboll och lite På Spåret. Av någon ännu outgrundlig anledning tog jag Adis Abeba på 10 poäng och sen blev det inte ett rätt till efter det. Galet! Sov som en stock inatt och liten Gabriel väckte mig redan 06.55. Vad är det med ungar och sovmorgon egentligen? Vandrande zoombies och svårväckta som få under vardagarna och så blir det helg och potentiell sovmorgon, varpå samme zoombie vaknar pigg som en lärka innan dagen har hunnit gry. Märkligt!

Snö och blåst här idag med, väldigt få åtaganden och därmed blev det myskostymsdag. En morgonpromenad med Milou och en nästintill förfrusen haka, skjuts av TB till fotbollsträning och sedan härlig brunch. Inläsning av nya Allmänna Råd från Skolverket på fällen framför brasan och så en liten tur till syster Yster för att fixa mor och fars ekonomi. Just nu kollar vi Arsenal vs Fullham och snart ska vi njuta av limemarinerad grillad tonfisk, crudolindad sparris och en klick räkröra. Till det ett glas iskallt Chardonnay eller en vältempad Amarone? Hrm….svårt val! Mumma i vilket fall! Ikväll ska jag nog korrläsa ett studentarbete kring barn och litteratur. Spännande! Utanför dansar nu stora snöflingor omkring och det är bara att inse – TB ska nog göra sina sista veckor på körskolan i vinterväglag. Kanske lika så gott det egentligen! Kram Mia

Med naturen mot mitt sinne

OMG, vinden har vinit runt knuten här inatt. Många och långa är de stunder jag legat vaken och lyssnat, sett trädens grenverkssiluetter dansa omkring på min vägg och jag har kurat ihop mig under täcket. Det är kusligt mysigt på något vis.  For till jobbet på barmark och återvände sedan hem genom ett rejält snötäcke, så officiellt vänner…här kom vintern till den blekingska skärgården ( och Happyvardag) idag. Konstigt nog känner jag mig inte ett dugg nedstämd, utan kommer på mig själv med att anse det ha ökat mysfaktorn. Rätt chockad själv…..

En riktigt bra jobbefredag mötte en mysig guldkantshopping och vips uppstod både kärlek och den ljuva musiken. Väl hemkomna (men nej, jag gillar inte att kana omkring på vägarna…) bars ved in, brasor tändes och golvet fick sig ett besök av snabledraken. Grabbarna ramlade ihop i sina rum med diverse eget trix och rektorskan drog på sig träningsutstyrseln och gav sig ut. Modiga 6 km med naturen väldigt nära mitt sinne. Man kan också säga att det var 6 km med väldigt naturliga hinder, såsom halkbana, snömodd, bitska vinden i nobban och snöplumsning. Jag tror det är det som sägs ge en både starka ben och starkt psyke. Det gillar vi! Nypåfylld, nyduschad och nöjd sitter jag nu vid brasan med ett glas Ripasso och lite snacks. Ikväll ska vi njuta av en diger bakpotatisbuffé med cajunkyckling, curryröra, nypillede reijer, chiliaioli, skinksticks, vitlöksdipp, knaperstekt bacon och oströra. Till detta finns också en ostbricka beståendes av Allerums XO (my precious), Creme de Brie, Vitlöksroulé, Cantadou och Sorte Sara samt kex av olika slag och två sorters röror (heta kräftstjärtar i aioli och Västkusträkor). Känns som en härlig avslutning på en bra vecka – en slapp kväll, handboll på tv och en helg framför oss. Me like!

För övrigt måste jag erkänna att vi fortfarande fnittrar efter Gabriels uttalande idag. Han ville prompt åka till kompis och de skulle spela fotboll utomhus, men vi meddelade att det idag råder Klass1 varning och att man därmed bör hålla sig hemma och inomhus. Han sitter tyst en stund och sedan säger han: ”Undra varför det bara är vi i ettan (klass 1) som ska vara inne? Varför tror dom att förskoleklass och alla på dagis t ex ska klara sig bättre utomhus? Är vi klena eller?” Tja…..låt mig säga att det blev ett långt samtal om vädersystem och klass 1, 2 och 3 varningar kopplat till den tropiska storm vi upplevde i Florida i somras. Hehehe.

Happy Friday folket! Kram Mia

 

Skolcool – Religionskunskap och kyrkotabu

Rädsla har kommit att bli ett centralt begrepp kopplat till skolans religionsundervisning. Rädsla för att man inte har tolkat styrdokument på rätt sätt, rädsla för vilka föräldrar som skulle kunna reagera på vad. Rädsla för att bli tillrättavisade av Skolverket eller jagade av massmedia. Och rädsla för vad allt detta gör för överförandet av vårt kulturarv från en generation till en annan. Får man överhuvudtaget fira någonting nuförtiden eller ens besöka en religiös byggnad? Frågorna är många och svaren mycket svävande. Det enklaste vore naturligtvis att helt lägga sig platt och enbart ägna sig åt katederundervisning by the book i ämnet, men hur entusiasmerande och kreativt och utvecklande är det? Jag svarar själv…..Välkommen till veckans Skolcool!

I Lgr11 återfinns följande syfte i urval  kopplat till religionsundervisningen:

”Undervisningen i ämnet religionskunskap ska syfta till att eleverna utvecklar kunskaper om religioner och andra livsåskådningar i det egna samhället och på andra håll i världen. Genom undervisningen ska eleverna bli uppmärksamma på hur människor inom olika religiösa traditioner lever med, och uttrycker, sin religion och tro på olika sätt.”

”Undervisningen ska även ge kunskap om och förståelse för hur kristna traditioner har påverkat det svenska samhället och dess värderingar.”

” Genom undervisningen ska eleverna ges förutsättningar att kunna tolka kulturella uttryck med anknytning till religiösa traditioner.”

Det står ställt utom allt tvivel att man som skola bör undvika att besöka religiösa byggnader om syftet är att uppleva olika ceremonier. Det där är inte tillåtet, alldeles särskilt är det inte tillåtet i samband med skolavslutningar vid jul och sommar. Men utan inslag av religiösa riter (bön, predikan etc) och med bara några få psalmer så går det för sig. Om detta kan man tycka precis vad man vill, personligen anser jag att detta är urfånigt, men självklart respekterar jag gällande ramar och riktlinjer. Att lägga sig platt är ju inte heller direkt Svettpärlans grej och enformig katederundervisning med boken som utgångspunkt är enormt intressedödande anser jag. Religion kan vara hur spännande som helst, eller vad sägs om: fredssträvande och konflikter, social sammanhållning och segregation, traditioner och kulturella uttryck, identitet och etiska förhållningssätt, värderingar och existentiella frågor kopplat till olika människor i skilda delar av vår värld. Hur skulle detta inte kunna engagera elever i olika åldrar? Besök i olika typer av religiösa byggnader gör vi via studiebesök kopplat till våra olika kurser i religionskunskap. Dessa studiebesök möjliggör att se och uppleva byggnader, prata med människor kopplat till aktuell tro samt studera skillnader och likheter med tidigare upplevelser. När det gäller undervisningen för att uppnå ovanstående syften har jag idag fått uppleva en härlig stund tillsammans med elever och pedagoger i åk 2-3.  Pedagogerna valde att samla eleverna och dramatisera olika kulturella uttryck och religiösa traditioner kopplat till kristendomen, självklart kommer detsamma att göras kring Islam och Judendomen som också läses i dessa årskurser. I denna dramatiserade interaktion kunde både elever och pedagoger ställa frågor, reflektera, svara och diskutera kring det som är centralt i aktuell religion. Ett spännande sätt som engagerade dem alla och envar. Tack Camilla, Lina och Anette – en underbar idé!

När det gäller mina egna söner anser jag det som nödvändigt att de får uppleva en mängd av olika saker, för att så småningom kunna fatta välgrundade beslut hur de vill konkretisera sin livsvärld. Att de skulle bli indoktrinerade av att besöka en gudstjänst eller höra en bön eller predikan är knappast rimligt att tro och där med uppröras över. Tvärtom ser jag det där som utmärkta utgångspunkter för våra livsviktiga samtal om olika människors tro, övertygelse och val här i livet. Och helt ärligt, om man ska uppröras över något så är det väl möjligtvis att under pågående skoltid tvingas lyssna på politikers dravel, valfläsk och illa valda sanningar när olika partier kommer på besök. Märkligt det där! Vad är skillnaden? Borde vi inte alla föräldrar istället se det som en enorm möjlighet att hjälpa dem att förstå världen utifrån historiska, politiska, religiösa och profana variabler? Jag har svårt att förstå att man hellre väljer att undanhålla sina barn verkligheten, att skydda dem och på så vis tro att de står starkare som vuxna världsmedborgare istället för att ge dem rätt verktyg att hantera sina intryck. Viktigt att notera är att det här är min högst personliga uppfattning och inget jag väljer får styra hur vi möter styrdokument och riktlinjer på Svettpärlan.

Sådärja, då har veckan nått till torsdag och dagarna bara svischar förbi. Ingen vinter i betydelsen snö hos oss, men väl isande kallt. Idag blev det en lång jobbedag och sedan står Taxi3-uppdrag på programmet. Just nu ligger jag dock framför brasan och käkar en glass – det är en härlig kontrast det. Kram Mia

Brasses gissningslek

Det har säkert inte undgått någon att den här mamin är en klar förespråkare för det där med ordning och reda. Var sak bor på sin plats här i Happyvardag (även om somliga i familjen är lite slowstarters när det gäller att lära sig just vilka saker som hör ihop med vilka platser) och det är riktig feelgood för mig att få gå och plocka med sådant. Somliga tycker att det där är världsliga ting (typ min älskade make då), för mig är det nästintill livsnödvändigt. Ibland är jag riktigt wild and crazy och byter plats på saker och då mina vänner, då kan det bli riktigt hallabalou. Och ibland verkar någon annan ha försökt vara wild and crazy och påbörjat platsbytet. Eventuellt har detta prövats för sista gången, ty efter den senaste tidens lilla predikan verkar de flesta ha omvärderat det där med rätt platser. Nedan ser ni vad som föranledde min predikan….

Det här blir som Brasses gissningslek ”Vilken hör inte hit” och jag gissar att jag inte behöver upplysa er genom ”fel, fel fel…” som han alltid gjorde. Det står ju ställt utom allt tvivel i vilken del av hyllan någon försökt sig på omplacering och misslyckats big time. Don´t try this at home – inte om ni har någon ordningsgeneral i er familj i alla fall. Min första tanke var att skrika som Desmond, en gammal idrottslärare och hockeycoach, gjorde när någon gjorde fel, nämligen ”Linda, Linda(valfritt namn upprepas två ggr) har inte din mamma talat med dig om döden?” Hihihihi…..Näväl, hyllplanen såg inte ut sådär speciellt länge eftersom denna mamin fick kalla kårar redan vid en första anblick. Ordning, reda, mönster och symmetri = livsnödvändigt Punkt!

Så håller vi lillördag här i Happyvardag. Gabriel har haft kompisAgaton med hem och TB kom nyss från skolan. Det står plugg på programmet för honom och vi andra ska förlusta oss med handbollen på tv. Till middag serverar vi högrevsburgare till de två äldsta pojkarna och fiskburgare till den yngste och mami. Att jag också har hunnit med en högintensiv powerwalk med bästisMaria i eftermiddag är en härlig bonus inför kvällens soffläge. Hoppas ni alla har en skön kväll. Kram Mia

 

PMS-häxan och tidstjuvarna

PMS-häxan, det är jag det! Och just när hon kommer på besök och tar över min kropp och knopp då är det inte nådigt. Jag irriterar mig på saker jag normalt sett kan ha hur mycket överseende som helst med och när det ena ger det andra som ger det tredje, ja då finns det liksom ingen hejd på eländet. Vad som kanske dock stör mig mest av allt är att jag alltid vet när hon är på besök och fast att jag blir blytrött på mig själv kan jag inte få stopp på henne. Jag går i toppspinn och det är nästintill omöjligt att bryta mönstret. Grrrr…..Igår var en sådan dag, just saying! Och det som fick bägaren att rinna över var definitivt tidstjuvarna. Har ni stött på dem? Alltså energitjuvarna kan vara nog så enerverande, men den senaste periodens tidstjuvar slår nog alla rekord. Ni vet de där som bara dyker upp när ni minst anar det och tecknar in er tid, snärjer in er i uppdrag som får tiden att bara försvinna ur er kontroll. Och allt det där som du så gärna skulle vilja göra försvinner allt längre bort i fjärran. Bye bye….

Efter ett avkopplande jullov drog terminen igång i full fart förra tisdagen och som grädde på moset stod ett 18-årskalas på programmet till första helgen. Snacka om att ladda om efter julens festligheter och tillhörande bjudningar. När så helgen sedan försvann i ett nafs med hemmatrix (vilket i sig var både planerat och väldigt skönt efteråt) och alla stunder till motion för rektorskan bara uteblev, då kände jag PMS-häxan vakna inom mig. Lägg därtill en helsnurrig måndag på jobbet med glömd dator på hemmaplan och så ett inplanerat kvällsmöte på det, ja då var jag nästan gråtfärdig. Bara hem och vända på eftermiddagen och tro det eller ej, men då fick vi en vattenläcka på jobbet. Låt mig säga att strykjärnet med tillhörande strykbräda har väl aldrig fått sig en sådan omgång. Känslorna dansade omkring mig av sällan skådat slag, kanske allra mest eftersom jag vet att jag borde ha prioriterat mig själv. En ynka liten promenad hade ju gjort susen, men nädå jag bara fortsatte att frottera mig i min självömkan. Inte speciellt charmigt alls faktiskt! Nåväl, kvällsmötet (Öppet Hus för presumtiva elever) blev vändpunkten. Så otroligt trevliga människor och så härlig stämning gjorde att jag kom hem som den gamla vanliga mamin. Gissa om familjen var förvånad och man kan ju knappast klandra dem – vem skulle inte varit det efter den förvandlingen. Hulken, släng dig i väggen liksom!

Jag tillbringade resten av kvällen i tv-soffan och njöt av en god glass och mitt transformerade humör. Där i soffan bestämde jag mig också för (för vilken gång i ordningen vet jag inte) att jag måste prioritera min egen motion för att må bra. Jag kan inte bara finns till för andra, hjälpa och stötta samt vara en del av massor av olika projekt och idéer och tankar – UTAN att fylla på mig själv. Jag får inte sätta mig själv åt sidan och tro att jag ska orka det där både i mitt jobbjag och mitt privata jag, om det inte ges utrymme till tömning av hjärna och påfyllnad av energi av mig själv. Och med tanke på att det räcker med en daglig promenad så borde jag kunna lyckas. Basta Mia, dags att ta tag i det….så sa jag till mig själv igår på vägen hem och idag gjorde jag det. Åkte från jobbet, via Maxi och sedan hem. Packade upp och hoppade i träningskläder och kl 15.30 var jag på väg ut. Jag tog skogen mot havet, för att sedan ta landsvägen hem. 45 minuter senare konstaterade jag att det verkligen inte behövs mer – jag, vägen, benen och naturen mot mitt sinne. Ingen musik, ingen bokuppläsare, inget samtal. Känner mig som om PMS-häxan aldrig varit på besök och jag älskar det!

Happy Tuesday folket, kvällens Taxi3-uppdrag med hämtning 23.00 på Rosenholm känns med ens som rena barnleken. Tack för att ni orkar med mig! Kram Mia

 

Hälsan själv

Nytt år, nya möjligheter och nya löften. Löften om att vara liiite bättre på att ta hand om sig själv, sin kropp och knopp. Känner igen det där? Det är något triggande med en nystart efter en slapp julledighet, tycker jag, och eftersom jag har turen att ha världens bästa kompanjon måste jag inte bara förlita mig på mig själv. Ty när vardagen snurrar alldeles för snabbt är det så himla lätt att hoppa över det där som egentligen behövs för att hålla mig på rätt köl. I alla fall är det så jag fungerar. Men då är hon där….BästisMaria och hela Svettpärlans egna hälsoinspiratör.

Maria har ett väldigt balanserat sätt att ta sig an livets ”må-bra-karusell” – mat, dryck, motion, intag och uttag. Och hon är en jäkel på att få oss andra att försöka kopiera och ta efter. I år har hon dragit igång ett hälsoprojekt vid namn Svettpärleklassikern. Vi kommer under våren att samla poäng via vårt eget Vasalopp, Vansbrosimning, Vätternrunda och Lidingölopp – alltså ett hälsoprojekt där det handlar om att fysa tillsammans. Mycket spännande! Det finns några gemensamma bestämda pass och sedan försöker vi hjälpas åt att skapa nya tider för gemensam träning. Allt avslutas sedan med ett Klassikerparty i maj.

Vem blir inte sugen? Själva starten har dock inte varit speciellt lysande för rektorskan, men imorgon ska jag igång. Förra veckans trix inför TBs kalas och sedan en omflyttningshelg har inte direkt uppmuntrat till fysisk aktivitet också. Ikväll ska vi dessutom köra Öppet Hus för presumtiva nya elever, så tomorrow it is….

Vintern har slagit till i Blekinge, inte så mycket snö (Prisa Gud för det) men väl iskallt. Måndagen har hittills varit en ganska snurrig historia för rektorskan med glömd dator på hemmaplan och lite många bollar i luften. Nu ska jag snart ge mig av på SSO-möte (samverkan skola omvärld) och sedan svänga inom F-5 mötet och prata mallar för IUP och skriftliga omdömen, innan jag ska hem och vända. Möteskväll is coming up….

Kram Mia

 

Helt körd….

Tanten är sliten. Att dra igång en vårtermin, fixa ett 18-årskalas med allt vad det innebär samt fixa ett nytt rum åt 18-åringen…..tja, det sitter inte utanpå i alla fall. Gårdagens trix i TBs rum (möbler ut och möbler in) satte sina spår och jag vaknade med träningsvärk idag. Liten sovmorgon och sedan drog stora renset igång. Och så himla orutinerat av den här mamin – som vanligt slutade det med lite rens all over the place. TB fixade alla sina prylar med ass av sin mami. Gabriel var tvungen att rensa ut bland sina filmer då TBs avlagda spel och filmer skulle få plats, och vips stod vi med 106 (!) filmer att hitta ny ägare till. Mami fick offra en tv-bänk till TB och det innebar osökt ett utrens och omstrukturering även i sovrummet. Lägg därtill att jag helt plötsligt kände mig manad att ta itu med ett överfullt kylskåp efter kalaset och därmed skulle frysen rensas. OMG…..att jag aldrig lär mig. Det ena ger alltid det andra. Nu är dock huset i topptrim, ved inburen och golvet rent. Gabriel har tränat och vi har hämtat hem mat från lokala Thaien. Och jag är helt körd….Kroppen värker, huvudet snurrar (kan bero på vinet jag drack till mina stekta räkor med ostronsås) och min ögonlock vill hela tiden stängas. Ny jobbevecka imorgon. Wish me luck! Kram Mia