När var och en gör sitt…..

En trygg och go känsla är förstås då allt bara flyter, när var och en gör sitt utan att allt måste stämmas av sinsemellan. När inga kommandon far genom luften, så ej heller korta infostrofer. När det förvisso kan råda full aktivitet, men med känslan av harmoni. Efter måååånga år tillsammans maken och jag kan vi vår tillvaro och barnen har fostrats in det tempo och den filosofi som gäller för familjen Happyvardag. Vi är inte en familj vars signum är tusen aktiviteter och ett ständigt behov av att ”göra nåt” – förvisso upptar golf och fotboll en stor del av vårt liv. Vi är en familj som gillar att spendera mycket tid på hemmaplan – var och en donandes med det som passar en bäst för tillfället. Vi har inga som helst problem med att ”bara” samexistera. Känslan av att alla är hemma räcker som grundbult för harmoni.

Bästa upplägget är dessutom att maken alltid åker först till jobbet på morgonen. På så vis kan kontrollfreaket till mami se till att huset är fit for fight för att komma hem. Alltså, det där lät kanske lite märkligt men jag har hysteriskt svårt att ge mig av och inte ha hemmet i toppskick. På morgonen är det förstås bäddat överallt, blöta handdukar upphängda, kläder undanvikna, disken diskad, ved inburen (det där lät så icke 2013) – kort och gott, alla saker på sina rätta adresser. Maken slutar oftast tidigare än mig vilket innebär att när jag kommer hem har han gjort sitt. Då är huset upptänt, brasorna tända och hemmamyset kan ta vid. Lovely! Gårdagens ljuvliga vårväder har idag ersatts av den traditionsbundna grå yllefilten. När Gabriel och jag for hem från skolan idag, klockan 15,05, tändes precis gatulyktorna. Och innan vi visste ordet av var det plötsligt skumme, som mor Anita brukar säga. Ikväll råder här verkligt lugn. Vi har precis pratat med svärmor på Skype och nu är maken åter igång och spelar WOW, Gabriel kollar TV, TB fixar skolsaker och själv njuter jag vid brasan. Trött som en gnu efter första jobbedagen, lite stel i käken men annars ok.

Kram Mia

Bortskämd!

Bortskämd på en lördag och dito på en söndag – vad är oddsen på det? Middagen hos syster Yster igår var ljuvlig. Jag åt och drack vin (och förstås äter jag inte smärtstillande längre), vi pratade och skrattade. Lyssnade på ömsom Peter Apelgren och ömsom på både Pipirull och Rally. Underbart härligt. Sen blev vi hemkörda av Ebba. Lovely! Som om inte det var nog så fick jag sova hela natten dessutom.

Idag inledde jag med en lång gosstund med Axel, Elsa och Milou i sängen och sedan blev det en lightstädning genom huset. Därefter hämtades mor hit för hennes och pappas månatliga ekonomi. Som på beställning kom först min äldsta bror Mats med fru för att muntra upp mig med en vacker höstvas och sedan syster Yster med make och återlämnade vår bil. Det är service det. Därefter kom bror nummer 2, Lasse, och med sig hade han en underbart läskande bok om chokladkakor och praliner. Mums! Tusen tack alla, vad underbart rara ni är. Eftermiddagen har ägnats åt fotbollsträning för Gabriel och då passade jag på att fara till jobbet och fixa lite praktiska prylar som stryka på listor,  fixa matsedel och skriva på tavlan. En liten handling hann jag också med. Väl hemma har vi nu fixat med tvätten och påbörjat preppen för kvällens kylskåpsrens. Imorgon hoppas jag kunna jobba igen. Jippie! Tusen tack alla för era peppande ord och hejarrop. Otroligt värdefullt för den självömkande rektorskan…..

Kram Mia

Så mycket bättre….

Det är nästan magiskt. Som genom ett under igårkväll började värken klinga av och jag tog inte alls så mycket smärtstillande som tidigare. För att citera Nadja så persade jag sedan under natten – sov inledningsvis 3.5 h innan jag fick flytta upp i soffan. Så många timmar har jag nog inte sovit sammanlagt innan i veckan. När dagen sedan väl grydde skulle det visa sig vara med minus en hysterisk värk i munnen/ansiktet/huvudet. Man tror ju knappt att det är sant – vågar liksom inte lita på sina egna känslor. Men faktum är att jag idag inte har någon bultande värk längre. Nu är jag bara stel i ansiktet/käken och öm vid själva ingreppsområdet. Underbart nice! Som en ren välsignelse.

Resan tillbaka har börjat. Två delar kräver lite mer än andra, helt klart, medan många andra bara få hänga med så gott det går. Tröttheten och det uppdämda sömnbehovet kommer säkerligen att ta ut sin rätt. Det gäller för mig själv att förstå det och inte köra på ända in i kaklet. Och att ha tålamod med mig själv innan jag orkar ge mig på något som skulle kunna kallas fys igen. Det allra viktigaste är ju dock mat och dryck. Ni som känner mig vet att jag har ett förflutet med diverse olika matfobier och att när livet bjuder på jobbigheter har jag en klar tendens att helt enkelt sluta äta. Inte bra, det vet jag naturligtvis. Förnuftsmässigt vet jag naturligtvis exakt hur allt ska gå till, känslomässigt är det något helt annat. Jag anpassar mig extremt lätt till en tillvaro utan speciellt många kalorier i intag och helt sanningsenligt måste jag vara världens mest lätt-socker-avgiftade- sockerråtta ever. Att dessutom precis allt som jag numera stoppar in i munnen skickar ilningsprojektiler ner i gropen för vidare transport rakt upp i hjärnan gör inte direkt saken bättre.

Men, ingen har sagt att det ska vara enkelt. Jag kan min väg, vet vilka steg jag måste ta. Med den öppenhet jag valt att ha kring detta vet också min omgivning vilket stöd de kan bistå med. Jag är helt enkelt lyckligt lottad! Under veckan som gått syster varit här och fikat med mig, bästisMaria med lunch och ikväll är vi bjudna på middag hos syster Yster med familj. Kalkonmiddag också – perfekt att mosa ihop potatis och sås och små små bitar av kalkon. Dryck med sugrör. Inget behöva hantera maten innan eller efter – guld värt!

Som tur väl är fick vi också låna Axel och Elsa denna helg – precis vad jag behövde. Just nu ligger jag i sängen med dessa två vid varsin sida om mig och Milou uppe vid min hals. Lovely! Vovvarna får förstås hänga med oss ikväll och jag gissar att mosters Girls kommer att ha fullt upp med att gosa vovvar (åtminstone en av girlsen vill så gärna ha en egen vovve). Under dagen idag har Gabriel och maken promenerat med dem och jag har haft Taxi3-uppdrag – TB till lördagskneg, TB från lördagskneg till träningsmatch i fotboll (internmatch för den nye tränaren) och sedan hämtas hem innan kalkonen skall intagas. Sån himla välsignelse att må bättre…..Jag är evigt tacksam!

Kram Mia

 

Jag saknar mig själv…..

Hua, alltså. Värsta pärsen efter min tandutdragning i måndags och jag är bara marginellt bättre så här i skrivande stund fredag. Idag har jag haft ännu en dejt hos tandis med bedövning, spolning av gropen, skrapning av tandben. Så förbannat ont att jag nästan stod i brygga. Två nya dejter inplanerade nästa vecka. Det här är bara hemskt…..

Jag saknar mig själv. Jag saknar mitt liv. Jag sover inte om nätterna längre, jag har knappt ätit och druckit sedan i måndags. Jag ser ut som en zoombie och går omkring som i ett töcken. De stunder jag är på benen vill säga. Allt som oftast ligger jag nämligen bara i fosterställning i sängen med en värmd vetekudde längs med kinden och en iskall dito över pannan. Jobbat har jag inte gjort sedan i måndags och livet här hemma det liksom bara finns här vid sidan om. Jag gillar inte att vara offside – jag vill vara aktivt deltagande. Och hur fånigt det än låter så får jag jobba stenhårt på att hålla mina tankar i schack. En del av mig mumlar nämligen konstant: Jag vill inte mer, jag vill inte mer, jag vill inte mer…..Återkommer när jag något mer upplyftande att dela här på bloggen. Håll ut…det försöker jag. Kram Mia

Ruta 1

Igen. Det blev så som jag hade befarat och lite till. Gårkvällens dejt hos tandläkaren med att förebygga ett rejält tandbekymmer var sannerligen i grevens tid. Tanden var sprucken rakt ner i den samt runtom – dessutom ett sekundär kariesangrepp som bildat en krater inuti den. Ett under att jag inte hade mer ont av den än jag hade. Desto mer ont hade jag från minut ett i tandläkarstolen tills nu här i skrivande stund. 3h och 10 minuter tog det att få ut tanden. Och ja visst ja, 8 bedövningssprutor också. Klockan 20.30 ramlade en snurrig rektorska ut från tandläkarmottagningen och låt mig bara säga, jag har haft bättre kvällar. Natten som följde var hemsk den med. Jag bäddade ner mig soffan och har väl sovit några 10 minuters intervaller. Däremellan har jag pustat och flämtat, spytt i vänstervarv och varit fast sittandes på toaletten. Dessutom fick jag en allergireaktion med uppsvullna illröda händer, fötter och underben – hysterisk klåda. Usch vad jag gnäller…..Inget jobb för rektorskan idag. Istället soffhäng, citodon och lite dryck ur sugrör. Allra Käresta Syster dök upp och tvingade i mig frulle och så fick jag vackraste tulpanerna. Tack sötis! Idag har jag bara varit med TB hos vår fysioterapeut för konsultation inför den tuffa uppbyggnadsträningen. Mycket spännande!  Nu åter soffläge. Hoppas på en bättre morgondag helt enkelt…..Kram Mia

 

Att investera i smärta….

…..för att slippa smärtan senare. Det låter knappt klokt alls. Dyrt är det också, när än det skall göras. Min spruckna tand, som inte längre finns med oss, vållade mig 2 månaders helvete här i höst och när tandis förra veckan väldigt noga gick igenom tand för tand i min mun och konstaterade att det finns 2 liknande fall till då började jag gråta.Bekänner utan omsvep att jag bröt ihop och tyckte inte så lite synd om mig själv. Självömkan är förvisso ingen hedersvärd egenskap, men måste nog ändå ibland få sin existens berättigad. Så jag frossade i mina gråtattacker och vältrade mig i min ”tyck-synd-om-mig-själv-status” för att sedan somna med svullna ögon och en bankade skallevärk. Vaknade upp dagen efter med en frid i mitt inre och känslan av tacksamhet över en tandläkare som vill arbeta förebyggande. Avgrundsond tandvärk är inget jag önskar någon här i världen och genom att investera i tandistid, smärta och en hel del pengar så kan jag förhoppningsvis slippa återuppleva de senaste månaderna. Och hur eller hur, i slutänden är det är ju ändå bara pengar.

De senaste dagarna har jag glatts åt en känsla av att nästan ha en mun som fungerar. Efter många om och men har nu såret börjat läka fint och jag kan både tugga lite lätt på den sidan och borsta mina tänder. Inte så lite efterlängtat efter diverse sköljningsprocedurer och små lätta drag med en tandborste. Jag har också kunnat gå på promenad med Milou utan att det dunkar i ansikte, käk och huvud – ett enormt framsteg. Och så idag är det dags igen. Så där lagom till att man börjar känna igen sig själv och sitt liv. Ty risken är stor att det blir tillbaka till ruta ett igen. Tanden som ska fixas till just idag kan antingen göras en djup lagning och byggas upp provisoriskt ( känns inte alls som det alternativ jag gillar bäst. Känner liksom att jag har en djup förtroendekris för den tanden just nu) eller plockas bort för alltid (och den rehab det kan bli efter en borttagen tand den kan jag numera allt om nu. Hua!) Maken säger att jag inte behöver bry min hjärna, att tandläkaren gör en perfekt bedömning utan min medverkan, och så är det säkert. 17.10 är det dags. Jag har handlat hem yoggi och ingredienser till olika soppor samt en massa smärtstillande. Jag tror jag är redo…..

För övrigt har veckan startat på ett bra sätt. Imorse lämnade vi TB vid simhallen för livräddningstest och Gabriel passade då på att förklara vad livräddning egentligen är – att det handlar om att rädda barn som inte kan simma och som mest sprattlar omkring i vattnet. Ja, säger mami, så kan man förklara det. Då tittar Gabriel lite ängsligt på mig och frågar: Vilka barn kastar dom i då? Hihihi.., jisses vilka konstiga bilder han måste fått för sitt inre min stackars son. Nåväl, har hunnit med en hel del på jobbet idag och nu återstår det bara att se om jag kommer att kunna jobba resten av veckan. Jag var ju lite stöddig sist och påstod att det inte kunde bli värre att dra ut en tand efter all annan värk. Så ödmjukast säger jag idag att förhoppningsvis når jag normalitetskänslan lagom till jul igen. På återhörande vänner….Kram Mia

Fira far

Vaknar medan mörkret fortfarande bäddar in tillvaron i sin luddighet. Regnet piskar mot sovrumsfönstret och vinden viner runt knuten. Låter tankarna komma och gå, slumrar och är klarvaken om vartannat. Det där med klarvaken kan säkert diskuteras eftersom jag så lätt faller in i sömndruckenhet igen. Kisar på mobilen och inser att det är på tok för tidigt att starta dagen. Ligger kvar, morgonmediterar och låter dagen ta sin start i mitt huvud. Möter dagens svaga ljus och smyger upp till läsfåtöljen. Tyst och stilla, en liten Gabriel kryper upp i mitt knä och tar morgongoset med sin mami. Vi viskar för att inte störa sjusovarna i vår familj. Älskar när en dag får starta såhär…..

Jag trotsar tanken på att sitta kvar, klär mig i regnställ och tar en entimmespromenad med Milou. Vi kommer hem som dränkta katter. Hu! Passar på att bada av Milou – blöta djur luktar inget vidare. Han får istället en härlig doft av Dove Go Green. Städning av huset tar vid – putsar, dammsuger, skurar golv och fejar. Tar en lång varm dusch och njuter sedan av vår sena söndagsfrulle. Kidsen firar sin papi med golftidning och nya brallor. Brasor tänds och tv-jouren påbörjas. Leve kanal 3 som idag har fotboll från 12.55 till 19.05 – passar familjen Happyvardag perfekt. Ikväll har TB sen träning och Taxi3 är in charge. Imorgon hälsar vi en ny vecka välkommen!

Kram Mia

Lite smickrad så här en novemberlördag…

…och risken finns att ni kommer att uppfatta mig som skrytsam mycket snart. Men jag kan ju inte låta bli, lyckas inte tygla min tunga (läs som visst i detta nu har transformerats till fingrar för att lösa uppgiften). Häromdagen fick jag en förfrågan som gjorde mig så himla glad. Och stolt. Och okej då, fick mig att känna mig såväl smickrad som duktig och rätt intressant också. Underbara känslor allesammans. Mitt i den stunden kändes det som om att rätt person äntligen uppmärksammat min blogg. Och ja, visst handlar det om skrivande och ord, lite coaching och möjligheten att nå ut till en lite vidare skara kanske. Den egocentriska rektorskan med det rejäla självförtroendet tycker ju nämligen att hon har så mycket viktigt att säga – att hon är så bra på att stötta och coacha människor till att överträffa sig själva. Fånigt va? Nåväl, that´s me! Förfrågan gällde att gästblogga på en härlig site som heter Kids Connection – ett företag som hyr ut barnvakter, läxhjälp och Nannys. Om jag tackade ja? Big time! Så just idag har jag skickat iväg mitt första blogginlägg dit och jag lovar att länka så snart jag vet att det har publicerats.

Och igår var vi på krogsvängen maken och jag ihop med Maria, Patric och Lasse. Underbart mysigt! Inledde förstås med en föråkare på hemmaplan i samband med att jag korrekturläste en inlämningsuppgift kring Vygotskij och proximala utvecklingszonen, lite Piaget och så förstås Platon och Aristoteles. Jag älskar sådana uppgifter, alltså korrekturläsning av studenters hemtentor och inlämningar samt c-uppsatser. Ni vet, kärleken till ord. Och så startar det så många nya härliga tankar i mitt huvud, några gamla glömda väcks till liv och kreativiteten flödar. Jag säger som Madicken och Abbe – jag känner livet i mig. Galen, javisst – jag kräver inte alls att ni ska förstå. Bara att ni ska ha lite medlidande med min man. Hehehe…Nåväl, vi for till staden och restaurang Nivå. Fick en fördrink i handen (världen bästa nämligen Campari&Juice) av bartendern. Minnesbilder av en 8-åring fladdrar förbi, en av Svettpärlans allra första elever som nu hunnit bli 23 och bartender. Häftigt! Till bords avnjöt vi sedan 3-rätters och för rektorskan innebar det Toast Skagen (självklart!) till förrätt och Lax med färskostslungade rotsaker. Ungefär 1/3 in i varmrätten tog det stopp – så går det när jag får raggarportioner. Ingen dessert blev det heller för jag var verkligen stuffed. Men gott iskallt Chardonnay till maten och en underbar Golden Cadillac slank ner efter maten (dock tror jag att herr bartender hade spetsat till den lite extra). Mycket prat och skratt, många härliga minnen och några diskussionsämnen senare samt förstås kramar med andra känningar som letat sig dit (hej Moa, Palle, Danne mfl) blev vi hemkörda av världens bästa Anton. Tack alla för en underbar kväll! Jag somnade med ett stort leende på läpparna (så stort det går med bettskenan a la moonraker i munnen, men ändå…).

Idag skriver vi lördag och jag tror minsann att jag kunde sova till 07.15 – herregud, någon slags rekord ju. En snabb morgonpromenad med Milou innan himlen öppnade sig över tillvaron. TB lördagsknegar i spelkiosken och vi andra tar det verkligen piano idag. Båda brasorna sprakar och utanför kan man bara konstatera att den grå regntunga yllefilten ligger över oss. Ännu har den inte börjat lukta sådär surt. Nädå, vi myser och njuter av busvädret – jag verkligen älskar hösten! Ikväll skall vi njuta av pankofrittade tigerräkor med chiliaioli,  grillad crudolindad sparris med hollandaise och räkor, eko Entrecote till the big boys och så lite ost och kex förstås. Gabriel har beställt pizza left overs. Idag nöjer vi oss nog med isvatten till maten tycker jag det verkar som.

På återhörande! Kram Mia

Ljus och mörker

En och samma tanke anfaller mig. Varje dag. Vid nästan exakt samma tidpunkt. Ja, eller tidpunkt och tidpunkt, det är ju inte så att jag har tidat eller klockat det precis men ni fattar…I alla fall. När det mörknar. Och det gör det ju minsann allt snabbare nu för tiden. På mina fönster flockas det djur (I don´t like insekter), typ vita små fjärilar modell mini. På alla fönster, runt om hela huset. Lite av vart jag mig i världen vänder liksom. Inte snyggt, tycker rektorskan, inte snyggt alls. Häromdagen verbaliserade jag mina tankar (det var för övrigt precis efter ännu ett utbrott över en SCB-enkät så ni kan själva föreställa er vilken typ av svada som kommit över mina läppar) – jag undrade helt enkelt vad de hade på mina fina rentvättade fönster att göra (eventuellt kan jag ha använt en helt annan vokabulär, jag är inte helt säker). Saken är att det var en retorisk fråga, ställd rakt ut i luften och som därmed icke kräver sin mottagare så ej heller ett direkt formulerat svar. Men liten Gabriel han kände sig minsann manad att svara han. ”- De sätter sig i perfekt läge för ljuset, precis som du gör på sommaren då du förföljer solen mami.”

Och det var då den kom till mig, bilden alltså. Bilden som nu har etsat sig fast på min hornhinna och som ständigt får skrattet att bubbla nere i magen och kittla mig i halsen. Bilden av en utomjording – en stor grön lurvig best med ett öga mitt i fejset- stirrandes von oben ner på lilla mig och undrar vad farao just jag har på hans ”fönster” att göra. Ett slags mikro vs makroperspektiv som känns oerhört fantasieggande. Likt ett infall får jag för mig att berätta om min bild för maken. Ja infallet kom sig av hans mycket skeptiska blick då han hittade mig liggandes bubbelfnittrande framför brasan. Jag tänkte att han kanske ville veta. Dumt tänkt märker jag så här i efterhand, ty när jag har berättat klart stirrar maken på mig och utbrister: ” -Allvarligt älskling, du måste sluta med vad det nu är du stoppar i dig. Du liknar ju de där påtända engelsmännen som kommit på ”Bananer i pyjamas” och ”Teletubbies”.” Så pass….

Fredag här i Happyvardag och för att toppa historien så ska vi gå ut och käka med lite vänner ikväll. Kidsen håller ställningen på hemmaplan. Häller därför redan nu upp ett glas Prosecco och ser om tankarna når dilerium eller ej. Happy friday folket…..Kram Mia

 

Skolcool – utökad matematikundervisning

Det finns en nationell timplan som berättar hur många timmar varje ämne ska ha under en elevs skoltid åk 1-9 – fram till denna hösten är Sveriges elev garanterade 6665h totalt sett i ett åk 1-9 perspektiv. Den nationella timplanen kan transformeras till en lokal variant där vissa ämnen jämkas i tid till förmån för vissa andra, om rektorn så bestämmer. Och det har förstås den här rektorskan bestämt. Faktum är att vi alltid har haft en lokal variant sedan vi startade Svettpärlan i augusti 1998. Det fakto har vi också alltid valt att ha en utökad variant, vilket innebär att våra elever får fler timmar än den garanterade undervisningstiden. Varmt välkommen till veckans Skolcool!

Sedan Lgr 11 (den nu gällande timplanen) togs i bruk har vissa korrigeringar gjorts i timplanen – i alla fall hos oss. Nationellt sett är det nu matematikundervisningen som är under luppen. Skolverket har beslutat att vi måste utöka undervisningstiden i just matematik och det gäller för åk 1 detta läsår, för övriga elever finns övergångsbestämmelser. Beslutet grundar sig på Sverige presterar allt sämre matematikresultat vid stora internationella undersökningar som TIMSS, PIRLS och PISA. Timplanen utökas med 120h, från 900 till 1020h, och denna ökning föreslås ligga i åk 1-3, vilket skulle innebära 1h mer matematik i veckan i varje årskurs (1-3). Därmed utökas den totala garanterade undervisningstiden åk 1-9 till 6785h.  På Svettpärlan hänger vi på den ökningen med 120h, trots att vi redan från start hade 60 övertimmar. Att tillhandahålla mer än det man lagligen har rätt till känns alltid som den bästa av utgångspunkter anser denna rektorskan.

Även denna dag har gått i ett nafs och jag har suttit med idel elevärenden idag. Spännande att fundera och samtala kring olika lösningar som skall gynna elever än bättre, likväl som oerhört tröttande för en postlovhjärna kan jag lova. Får nog vara så snäll att ägna några timmar ikväll också i detta ärende. Dessutom måste Taxi3 på uppdrag då TB är på körkortsteori. Ikväll föreläser en fantastiskt duktig polis för Svettpärlans föräldrar om IT- och nätsäkerhet (samma föreläsning vi i personalen fick ta del av vecka 33) och imorgon skall våra elever i åk 4-9 lyssna på detta. Spännande, omskakande och ganska obehagligt faktiskt – mycket skit finns det där ute i cybervärlden. Men eftersom det är en så stor del av våra barns liv måste vi ju lära oss att deal med det – så även våra barn. Att skaffa sig ett filter i sitt eget huvud så att säga. Nyttigt och viktigt för oss alla, med andra ord.

Kram Mia