Nickname!

Smeknamn eller öknamn eller bara ”känd som…”Visst är det väl lite spännande med vad människor egentligen heter och vad man kommer att kalla dem. Inte alla namn känns naturliga i munnen och en del kan man inte bara koppla ihop med rätt person bara sådär, medan andra är mer av det förväntade slaget. Exempelvis att jag i vardagligt tal kallas Mia, men är döpt till Maria (något som enbart min mor använder då hon talar i klartext med undertecknad), till skillnad från en av mina medarbetare som kallas Hia och där de flesta knappt har en aning om att hon egentligen heter Cecilia. Att vår store son numera kallas TB (förut Totte) ligger inte långt ifrån hans ordinarie namn, likaså att lille sonen Gabriel kallas Gabbe i skolan. Men att maken kallas Sickan, fast att han heter Mats, är kanske inte det första man skulle gissa – det där namnet vet vi inte heller riktigt hur det kom till, men det har hängt i i måååånga år. För egen del måste jag väl tillstå att jag har många smeknamn, kopplade till olika personer och situationer i min livsvärld.

Jag presenterar mig alltid som Mia, men använder både i bloggen och IRL mig av både ”Rektorskan” och ”Soccermum”. Hemma går jag mest under tilltalsnamnen ”Mami” eller ”Honey Bunny”. Under min skoltid hette jag inte sällan ”Roten” och från min restaurangera ”LilleNån”. Roten har jag inte en aning om vad det kom ifrån, men LilleNån det var liksom bara jag. Jag kom in i en bransch som kändes som ett helt äventyr i sig och jag kunde verkligen de nada didelido zip zero. Men jag är ju lyhörd, flexibel och mycket läraktig och med riktigt goa kollegor så blev jag snart en i gänget. Då mitt stora kall här i livet är att hjälpa andra och mitt livsmotto alltid har varit ”Vad kan jag göra för någon annan idag?” så blev det naturligt att fara omkring på Stadens Hotell och förbereda, fixa och trixa för både kollegor och gäster. Ty sa någon kollega: ”Kan Nån göra det, fixa det etc och lämnade frågan öppen så kunde man ge sig på att Mia kände sig manad att ta den uppgiften. Därmed var LilleNån född……Kärt barn har många namn. Hehehe….

Det är helg vänner och inte vilken helg som helst, utan Adventshelg. Igår var vi i kyrkan och sjöng in Advent – en vacker tradition kring vårt viktiga kulturarv. På eftermiddagen for jag till tandis och äntligen….äntligen börjar gropen läka och den lagade tanden blev lyckosam så här långt. Ännu har jag en bit kvar och lite ilningar innan jag är helt tillbaka i gammal god form, men resan tillbaka har verkligen tagit ett rejält skutt framåt. Jippie! Idag vaknade jag tidigt och smög upp till läsfåtöljen. Tände mina adventsstjärnor och såg hur vackert deras ljus avtecknade sig mot mörkret utanför fönstret. Morgonmediterade och njöt. Såg dagen gry och kände en sådan härlig harmoni. Idag är det träning för TB och handling till fina svärisarna som kommer hem från sin longstay idag. Lite middag till dem är preppad, kylen fylld av kvällsmat och frulle samt smågodisskålen placerad på bordet. Huset är uppvärmt, bilar startade, posten intagen och lite goa peppisar med creamy bluecheese står på vänt. Som vi har saknat dem! BTW…mitt nyaste nickname är numera ”Hängande Kinden” efter alla tandläkarbehandlingar. Kärt barn har som sagt många namn….

Ps Hade varit kul att höra om era smeknamn i kommentarsfältet Ds! Kram Mia

Skolcool – Elevinflytande

Det finns många former av elevinflytande och kring en mängd olika ting i vår skolvardag – inte sällan handlar det om hur? något ska göras (redovisningar etc) eller när? Det som kanske allra mest eftersträvas är elevinflytande kring vad? som ska göras och det är inte alltid helt lätt att hitta former för. Idag tänker jag dock uppehåll mig kring just detta en kort stund. Varmt välkommen till veckans Skolcoola hemlis!

En mycket efterlängtad vecka står för dörren för eleverna på Svettpärlan, nämligen veckan då de helt själva bestämmer maten. Kan ni fatta vilken lycka? Via klassråden har varje klass plockat fram 5 favoriträtter och Elevrådet har sedan sammanställt alla dessa och plockat fram de 7 mest frekvent önskade rätterna – en bra träning i demokratiska arbetsformer. Kockarna har sedan satt samman en veckomeny bestående av 5 av de 7 önskade rätterna och et voíla!

Tja, kockarna är väl inte direkt överlyckliga, men glada att få göra eleverna till viljes är det i alla fall. Och inte är det mina favoriträtter heller måste jag erkänna – jag saknar förstås fisk och soppa – men så skoj att se elevernas entusiasm över veckan. I Livsmedelsverkets skrift ”Bra mat i skolan” samt den nyaste ”Skolmåltiden” lyfts det fram vikten av att eleverna får vara delaktiga kring skolmåltiden både vad gäller maten och självaste måltidssituationen. Det här är ett av alla de sätt vi försöker arbeta med just elevinflytande kopplat till skolans vardag.

Torsdagskvällen bjuder på soffhäng just nu. Maken är på hockey och grabbarna håller sig på sina rum. Själv har jag plockat fram alla Adventsgrejor och funderar nu som bäst på vad som skall sättas upp var – lite av inflytande det också kanske? Natten som gick bjöd på dundrande värk i munnen och dagen har inte varit lysande. Sådär blir det varje gång jag är där, men kanske vänder det snabbare denna gång. Nytt besök imorgon sen tar vi helg…Kram Mia

Överlevt

Ett stort puh! Dagens tandisbesök blev ett helt vanligt besök med en helt vanlig lagning. Tand nummer 3 bestämde sig för att samarbeta och vips var jag bedövad, tanden lagad och uppbyggd. Prisa Gud! Gropen läker förvisso inte planenligt och ödemet i halsen sitter kvar, men just idag känns det som en bagatell – för jag blev ju inte sämre av att gå dit idag. Jippie! Nu ska munnen få läka ordentligt i dryga två månader, sedan ska porslinsfasader och bryggor på plats. Jag är enormt lättad! Skickar mina varmaste tackkramar till er alla som haft mig i era tankar och som skickar så många goa kommentarer och kramar. Det är verkligen ovärderligt. På återhörande imorgon…..

Kram Mia

På återhörande….

Japp vänner, då är det dags. Jag skriver sista lillördagen i november och för dagen har jag hunnit igenom lunchen (vilken förövrigt var Fish´N Chips). Alldeles straxt skall jag packa ihop mig och fara förbi affären innan jag åker hem, för vidare transport till……? Ja gissar vad? Tandläkaren förstås! Idag är det dags för tand nummer 3 av 3 möjliga och jag är skitnervös. Förstås! Gropen efter tand nummer 2 är ännu icke läkt, men det känns liiite bättre för var dag som går. Jag känner både törst och hunger och pillar i mig lite grand. Vad som hända skall efter kl 14.30 idag har jag ingen aning om. Det sägs att tanden skall lagas och någonstans hoppas jag så intensivt att det är det enda som skall ske – en helt vanlig lagning vid ett helt vanligt tandläkarbesök. Tyvärr är jag nog beredd på det värsta. Har nämligen redan hunnit spy ett par gånger idag (japp, mitt sätt att hantera rädsla/oro/orättvisa…name it). Så jag säger på återhörande – jag har ju haft fosterställning, panikont och värktabletter i en sisådär 10 dagar efter de andra ingreppen så vi får väl helt enkelt se. Hang in there…..

Kram Mia

Att planera resor piggar upp!

Jag är verkligen ingen Globetrotter, inte speciellt äventyrlig heller för den delen. Jag trivs bäst här ”himma” och när vardagen har mitt eftersträvansvärda flyt. Det tillhör inte vanligheterna att familjen Happyvardag tar någon liten utflykt sådär bara poff. Nä, antingen far maken på golfresa med Jena och LarsJohan eller också åker vi på longstay till Florida. Och att planera för det senare, det piggar ju alltid upp.

Som ni säkert kommer ihåg spenderade vi 5 härliga sommarveckor på Cape Coral i Florida och medan vi var där passade vi på att reka för kommande semestrar. Vi hade det underbart, men tyckte kanske att boendet tyvärr gjorde att vi fick köra ganska långt i bil till beachen, till shopping, till upplevelser så…..Den som söker, den finner – det är ni bekanta med va? Vi lyckades hitta ett lyxigt stort hus på en gated Community nere i Naples med bara 5 minuter till motorvägen, 7 minuter till shoppingmall och 10 till beachen. Och vi slog till och bokade, betalade deposit och har blivit godkända boendegäster efter en del pappersexercis. Det känns förövrigt tryggt och bra. Vi kommer att resa med och dela boende med en annan familj och det ska bara bli så skoj……

Mitt i värsta tandsejouren här har vi försökt pigga upp oss så gott det går och vad kan då passa bättre än att slå till och köpa flygbiljetterna till resan. Vi hittade superbra biljetter till toppenpris och kan nu luta oss tillbaka och veta att det enda som återstår att fixa är hyrbilen. Känslan av 5 veckors longstay i Naples till sommaren med kompisar till TB och oss är grymt go. Jag kollar tidigare semesterbilder och bara njuter. Åh……Eller vad sägs om……

Kylan har nu slagit till i Blekinge med besked och dagen har bjudit på klarblå himmel och sol. Underbart. Himla skönt att krypa in i nya vinterjackan som verkligen omsluter en med värme. Att maken dessutom far hem tidigare än mig från jobbet och hinner sätta igång brasorna är bara nästan för bra för att vara sant. Ikväll ska vi ha ännu en lugn hemmakväll, käka lite gott och kolla Arsenal på TV:n

Kram Mia

 

Fy tusan för att vara tonåring idag!

Ibland mina vänner, ibland är jag extremt glad över att ha passerat min tonårstid med råge och numera kan glida omkring i den mycket prestigelösa dubbelfyratillvaron. För fy för tusan för att vara tonåring av idag. Jag kan återkalla och minnas tiden då man var sådär mitt emellan barn och vuxen. Då tillvaron krävde fullt fokus på skola och idrott och kompisar och….Visst var det stressigt ibland, men jag hade turen att ha föräldrar som ställde lagom höga krav och som stötta mig igenom både framgång och de svårare passagerna. Kraven i skolan var så höga som man själv ställde dem och jag har så här i efterhand en känsla av att det fanns utrymme för så mycket mer avvikelser än vad det gör idag. Att man liksom kunde klara sig även om man inte toppresterade. Jag älskade skolan, min fotbollskarriär (som upptog 6 dagar i veckan) och mitt extrajobb i en presentbutik. Att jag var trött och sliten har jag inget som helst minne av. Annat är det idag…..ja, inte med mig då (eller jo, det är det förstås det också men det är en annan historia), utan med TB snart 18 år.

Med det stora klivet mot vuxenvärlden inom räckhåll (fyller 18 år den 10 januari) och några få tår kvar i barnvärlden. Tränar och spelar fotboll på a-lagsnivå och det innebär under säsong 5 -6 dagar/vecka. Och så andra året på ett idrottsgymnasium och samhällsvetenskaplig linje där. Körkortsteori en kväll i veckan, körningar på körskolan (håltimmar eller sen eftermiddag) och hemma samt lördagskneg i spelkiosken. Plugga teori och plugga skolämnen – prov och inlämningar, redovisningar- vardag som helg. Och låt mig nöja mig med att säga som så här – dagens kunskapskrav vad gäller skolan och körskolan är sååååå mycket svårare än det vi upplevde. Såååå mycket svårare och mer krävande. Överallt ska de här stackars små människorna prestera och bli bedömda, ständigt krav hängandes över dem. Inte konstigt att så många ungdomar mår så dåligt. Landets BUP-mottagningar samt vanliga Ungdomsmottagningar har fullt upp. Min känsla av att det fanns utrymme för större avvikelser förr, att det fanns plats även för dem som inte toppresterade bara förstärks för var dag som går. Vad är det vi utsätter våra ungdomar för egentligen? Vad är det för typ av liv vårt samhälle förespråkar? Och vad hände egentligen med strävan efter välmående och ett gott liv? Ska det verkligen krävas downshiftning redan i tonåren för att orka med sin livsvärld? Det är ju bara rent absurt alltså….Jag får ont i magen.

Måndag i vecka 48 idag och själv har jag inte gjort många knop idag. Förvisso har jag varit på jobbet men eftersom jag i och med mina tandbekymmer har släppt fram min mer disträa sida har jag mest existerat idag. Största ansträngningen var definitivt att planera maten till årets Nobelfest samt dela ut personalens något förtidiga julklapp, nämligen varma vinterjacka. Underbart fin profiljacka utvald av Svettpärlans egen Stilpolis bästisMaria. Nu har vi sedan någon timme tillbaka landat på hemmaplan. Alla utom TB samlade framför brasan och småpratandes om ditten och datten. Ikväll blir det lite hemgjorda högrevsburgare till grabbarna och själv fortsätter jag med mina grytor/soppor. Hoppas innerligt att TB får lov att ha en skön ledig kväll efter att i helgen ha både tränat, jobbat och skrivit färdigt en artikel i svenskan samt ett paper med tillhörande film i historian om Krigshelikopterns roll genom historien. Jag är sjukt stolt över att han fixar allt, min fine TB.

Kram Mia

Julreglementet!

Söndag här och förberedelserna fortsätter. Bäst att passa på när man har kraften, man vet nämligen aldrig när man blir ”en tappad sug”. Sover fortfarande bedrövligt illa, jag som alltid sover gott annars, bettskenan skaver och halsen är så torr att det dammar om den. Vaknar vareviga morgon med skallebank, kroppen skakar – helt klart är att jag inte är i balans. För lite sömn, för lite dryck, för lite näring, för lite frisk luft. OM jag någonsin blir det igen i balans alltså och ja, jag är en tvivlar i dessa dagar, då hoppas jag innerligt att jag ska minnas hur jobbigt det kan vara och därmed varje dag vara genuint tacksam för att vara frisk/utan värk. Jag lovar! Vaknade tidigt, bäddade ner mig i läsfåtöljen och tände ljus, läste runt på bloggar och bläddrade i en tidning. Morgontimmarna ägnades sedan åt att städa huset och doften av Liljekonvalj får mig i alla fall fortfarande att bli löjligt lycklig. Likaså att dagens enda hållpunkt är träning för Gabriel.

Förberedelserna för advent och jul har satt igång här på hemmaplan. Ja ja, alltså i teorin. I praktiken sker nämligen allt enligt ett mycket noga planerat och traditionsbundet mönster signerat älskade mor Anita. Inte kan man sätta upp Adventsgrejor förrän dagen innan första Advent och pepparkakor och lussebullar får inte bakas förrän lagom till lucia. (Det är för övrigt samma kvinna som menar att vita byxor och kjolar icke får användas innan 1 maj och efter 1 september. Bara Luciasärken är godkänd). Granen får komma in max två dagar före julafton och julskinkan skall griljeras på Lillejul. Dock får den inte smakas förrän på julaftonsmorgon. Julklappar köps i december, efter julskyltningssöndagen, och gud nåde den som klämmer på några julklappar. Hur skulle det se ut om vi frångick detta viktiga julreglement? Nä, ni fattar själva, vi utmanar naturligtvis inte ödet, men eftersom inget är sagt om NÄR man får börja planera julen i teorin så började vi idag. På pricken en månad innan självaste julafton.

Några julklappar är genompratade, andra lämnade på vänt. Redan förra året fick vi nog maken och jag på julmaten och har under året preparerat och förberett släkten på vad som komma skall i år. Ja, sin vana trogen så firar vi julafton här hemma hos oss – merparten av familjen. Bara min äldsta bror och hans familj (barn och barnbarn) firar på sitt håll. Det innebär ändå att vi är ca 15 personer i blandade åldrar=mysigt! Nåväl, julmat blir det då rakt inte mer. I år går vi på den amerikanska linjen och kör stora julKalkonen istället. Dessförinnan en matig Glöggbuffé och så en smarrig kakbuffé som avslutning. Åh, jag älskar att planera vad som ska handlas och lagas, alldeles särskilt älskar jag det nu. Tidningar genombläddras och anteckningar skrivs. Tankar på vad? när? och hur? upptar mitt sinne och samsas med var ska julgranen stå?, hur fördelas ljusstakar och stjärnor på bästa sätt? samt var göms julklapparna i år?

Lite tvätt, lite strykning och så till återvinningen. Panta brukar och så Taxi3 till och från fotbollsträning. Lite diskussionsstöd till TB och plugg och så en djupdykning i en spännande bok. Ingen matlagning heller, då lokala Thaien fick serva oss idag. Mums! Med andra ord blev det en riktigt bra söndag. Imorgon sparkar vi igång jobbevecka 48.

Kram Mia

Vi bara förbereder oss…..

Det är en fantastisk höst vi har än så länge. Förvisso är det grått och det har kommit en del regn, men ännu inte många kalla temperaturer eller frostnätter. Och framförallt, ännu ingen snö. Men man vet ju, att när det vänder då har det en tendens att vända med besked. Inte sällan kommer första snön med buller och bång och då är det bra fint att vara redo. Det inte alla år vi har varit det nämligen. Men i år, i år är altanen tömd och bilarna har fått sina vinterdäck på sig. Och igår körde vi stora rekandet bland kläder och skor. Till vår stora glädje fann vi snyggaste Cross-skidstället till Gabriel och även extra skidbyxor samt en HM-jacka som funkar som kläder att använda i plugget. Vinterstövlar är redan införskaffade, så nu är det bara ett par kängor kvar att försöka komma över. Det där kändes bra skönt!

Lördagen har här mest handlat om skrota omkring i myskostym. TB har lördagsknegat och maken for till stan och fikade med Andy. Gabriel och jag kollade Toy Story och sedan utförde vi lite nyttigheter som bära in ved, dammsuga, hem till svärisarnas hus och fixa post, fågelmat och lite annat smått och gott. MC D lunch och hemmaekonomi för hela slanten i eftermiddag. Nu preppar maken för finkäket, dvs Raggmunkar och stekt fläsk – underbart! En kall öl till kommer att sitta som en smäck. Fotboll njuts det av via Arsenalmatch just nu och så småningom ett stormästarmöte i Tyskland. Känns som en härlig lördag……

Kram Mia

Med napp och snutte….

En hel jobbevecka har passerat revy och tro det eller ej, jag har befunnit mig på jobbet. Med jobbenen på. Det trodde jag minsann inte förra veckan då jag mestadels låg i fosterställning med värmd vetekudde runt ansiktet, lätt kvidande. Det där är det bästa med att kunna praktisera ett perspektivistiskt levnadssätt. För att vara helt ärlig är jag bäst på det i ett bakåtperspektiv. Det har dock helt klart inte varit min lättaste arbetsvecka. Tröttheten har anfallit mig och i takt med den förstärks värken i munnen. 2 besök hos tandis har hunnits med och det där gör ont både under tiden och efteråt. Men ändå…..skillnaden mot förra veckan är ändå total och någonstans inbillar jag mig att varje steg nu är på väg på rätt håll.

Mina tandläkarbesök har blivit något att hänga upp tillvaron på för det här kontrollfreaket. Lugna, trygga Magnus och fina Cina som försöker hjälpa mig. Fram till idag har gropen fyllts med medicin och tamponader – ont, lite skav och en förfärlig eftersmak men ändå ett sätt att rehabas och bli bättre. Idag beslöt sig Magnus för att ta bort tamponaderna för gott. Och jag borde blivit glad och lättad, istället fick jag fjärilar i magen och oron satte fart på hjärnkontoret. Uppenbart har dessa ting blivit som ett slags ”napp- och- snutte-substitut” (inte för att jag använder det i vanliga fall , men ändå) och det kändes avgrundssvårt att släppa. Jag försökte övertala Magnus om att det kanske är bäst att de ligger kvar, men läkningen har ju svårt att fungera då fick jag till svar. Trygghetsnarkomanen blev plötsligt hypernervös! Nåväl…..På onsdag är det dags att ta sig an tand nummer 3 av 3 möjliga och jag är redan nu skitnervös. Det som bråkar mest just nu är nämligen ett ödem som satt sig i halsen fyllt av bedövningsvätska ( alla 14 bedövningssprutor, ja innehållet då, ska ju ta vägen någonstans). Jag har märkbart svårt att svälja. Att då fylla på med fler på onsdag känns sådär…likaså att utgången kan rendera i 10 dagars fosterställning och hysterisk värk. Å andra sidan finns det inget alternativ och då är det ju inte svårt egentligen.

Men nu är det fredag och jag tänker försöka ha lite lugna och lata helgdagar. TB ska jobba och GB ska träna, annars är det lugnt. Redan nu har jag hällt upp ett glas vin och har landat i läsfåtöljen framför brasan. Ikväll får de äldsta pojkarna varsin rejäl Rib-Eye med tillbehör och Gabriel har beställt kokt torsk med potatis och pepparotssås. Själv ska jag försöka pilla i mig lite av den heta grytan som nu puttrar här på spisen (bara räkor som ska tillsättas straxt före servering). Hoppas ni alla får en underbar helg! Kram Mia

Om mitt barn inte vill vara hen då?

Han, hon, den det…..det var sådär man böjde verb när jag gick i skolan. Långt innan hen-debattens intåg förstår ni säkert. På den tiden då ”han” och ”hon” var lika självklart som ”God morgon”, ”Var så god” och ”Slut för idag”. Lika självklart och lika oladdat!

Missförstå mig rätt nu….Jag har verkligen inget emot ”hen”. Mitt mål är sannerligen inte att bedriva någon häxjakt på människor vars uppfattning grundar sig på att man blir behandlad efter kön. Ty för mig är det egentligen en icke-fråga. Världsliga ting för att citera Karlsson på Taket. Nästintill ett hån mot det som verkligen är ett hot mot livet, så som människolivets okränkbarhet, världsfreden, miljön. Så om vilken klädkedja som helst marknadsför Hello Kitty och Star Wars var för sig eller blandar hej vilt. Om vi i reklamen möter modiga prinsessor och kärleksfulla riddare eller med ändrade prefix. Om specifika färger är dedikerade pojkar respektive flickor eller inte. Eller om leksakskataloger/reklamblad använder killar för tjejleksaker och tjejer för killeksaker eller tvärtom. VAD ÄR DET VI TROR ATT VI SKA UPPNÅ? Noll brottslighet? Nedrustning och fred i världen? Lösningen på klimatfrågan? Just asking……

Personligen förespråkar jag individens frihet. Jag fostrar mina söner till och proklamerar för mina elever att allra först ser man till att fullgöra sina skyldigheter, därefter kan man åtnjuta  sina rättigheter. Att vem du är aldrig kan reduceras till vilka kläder du bär, vilken hudfärg du har, vad du tjänar, hur du bor eller väljer att se ut. Ej heller förstås vilket könstillhörighet du har. Personligen anser jag att det är vår främsta uppgift som förälder att se till att fylla våra barn med kärlek, trygghet, harmoni, empati och känslan av att de duger. Precis så som de är. Och att alla andra har rätt att vara precis just så som de är.  Individens frihet har inget med könstillhörighet att göra. Och vem har sagt att bara för att någon anser något som manligt eller kvinnligt finns det en värdering insprängd i det? När blev ett konstaterande en värdering? Och i vems ögon ligger det tolkningsföreträdet?

I varje situation här i livet har du en valmöjlighet. Det ligger utanför vår egen möjlighet/förmåga att bestämma hur andra ska bemöta oss eller med vilken inställning. Ingen kan någonsin få oss att känna oss mindervärdiga,  misslyckade eller nedvärderade utan vårt eget medgivande. Jag har aldrig känt mig kränkt, ej heller förfördelad för att jag är kvinna. Har jag blivit illa bemött? Yes! Har jag blivit illa behandlad? Absolut! Har jag blivit förbisedd? Var så säker! Men jag har aldrig valt att projicera detta till en könsrelaterad fråga. Jag tar de strider jag anser nödvändiga för att ingen ska trampa på min integritet. Och jag väljer att inte ta ansvar för andras handlingar. Inte för mitt liv skulle jag heller välja att tro att det har något med mig som kvinna att göra. Men jag är kvinna och jag är jäkligt stolt över det. Mina söner är pojkar (helt uppenbart) och jag vill att de ska bära sin könstillhörighet med samma stolthet. Lika väl som att de med självklarhet skall kräva respekt för den individ de är. Oavsett om de väljer att använda byxor eller kjol, dansa balett eller spela hockey, ha kort eller långt hår. Oavsett om de är duktiga i språk eller matte, väljer att utbilda sig till sjuksköterska eller snickare, leker med bilar eller Barbiedockor.

Jag är lite trött på att få mig ”hen” skrivet på näsan (och ja, jag har några färska incidenter i åtanke). Att några vill försöka få mig att framstå som mindre anno 2013 för att främst min yngste son Gabriel varken vill måla naglarna, ha långt hår eller kjol. Nä, jag är varken gammeldags eller trångsynt -men j-ligt lyhörd. Min son vill inte. PUNKT! Han trivs med att klä sig i blå, gröna, vita (hjälp!), svarta kläder. Han vill ha kort hår och han vill absolut spela fotboll. Och innebandy. Och handboll. Han älskar att leka utomhus och gärna i skogen. Han väljer aktivitet, inte kön på den han vill leka/vara med.  Inte för en sekund tar han illa upp för att någon kallar honom HAN eller benämner honom med epitet som kille/pojke/grabb. (Det gör för övrigt inte jag heller). Och jag tror aldrig jag har hört eller fått mig till livs att han har varit nedlåtande mot någon som gör andra val. Innebär detta då per automatik att han är en dålig världsmedborgare och jag då en könsstereotyp mamma av värsta sorten. Eller vad? Just asking….

Lillördag vänner. Regnet öser ner och här hemma har Gabriel två kompisar på besök i eftermiddag. TB är i skolan och hade en viktig konversation att ta itu med idag med skolans förstelärare – en konversation som jag vet att han kommer att fixa galant. Ikväll har han sen träning och därmed blir det ett underbart eftertraktat Taxi3-uppdrag. Eller vad sägs om träning 21-22.30. Lovely!

Kram Mia