Åldersnojjad?

Alltså, kan det vara möjligt? Hon som är en mästare på att hantera siffror så länge det handlar om att bara komma ihåg dem (typ telefonnummer, postnummer, kontonummer) och som tycker att ålder, vikt  och längd bara är siffror utan speciell mening här i tillvaron. Hon som har no skrupler what so ever med att berätta om skostorlek, vikt, pengar eller klädstorlek. Kan hon verkligen ha drabbats av en ålderskris? Tja, det ser nog tyvärr inte bättre ut vänner.

Rektorskan 6 år gammal på sitt ”lekisfoto” och nu är hon en dubbelfyra. Och det faktum vållar mig inget tankebry alls. Värre är det med dem som också åldras jämte mig, typ TB då. Hans första körlektion på körskolan idag. Kan ni fatta? Min lille skrutt ska om lite styvt 2 månader fylla 18 år. Hur är det möjligt? Om 2 månader är han myndig, får gå på krogen och ska vara redo att ta alla beslut själv. Det där oroar mig kanske inte så mycket egentligen. TB är en lugn och eftertänksam person med glimten i ögat och närhet till skratt. Han är duktig på att resonera, ta coaching och se sambandet mellan orsak och verkan. Jag vet att hans ryggsäck är packad på bästa sätt och jag är ganska övertygad om att han kommer att fortsätta ha sin mami och papi som samtalspartners och stöd för sina beslut. Men känslan av att kontrollen övergår till någon annan är lite tuff att hantera för en kontrollneurotiker som rektorskan, det måste allt tillstås.

Time flies……Så är det! Jag är stolt och glad och tacksam för varje dag med honom på hemmaplan, men lite pirr är det allt i magtrakten för hönsmamman. Idag har vi njutit första höstlovsdagen med sovmorgon, promenad och långfrulle. Lite trix på hemmaplan och så en utflykt till körskolan för TB. Nu är en bil lämnad på verkstad (har dock inget med TB och övningskörning att göra, mer om en verkstad som uppenbart får lampor att lysa genom att man lämnar bilen i ett annat ärende), mat hemhandlad, ved inburen, hundar motionerade och lösa föremål i trädgården säkrade. Utanför fönstret viner vinden och regnet piskar, här inne lyser punktbelysning och doftljus. Och förstås sprakar brasan – något för varje sinne. Straxt ska här brassas cajunkotletter med lite rostade grönsaker och potatis. Sänder en tanke till nära och kära vänner i Skåneland och Götet, hoppas innerligt att ni tar väl vara på er. Det sägs att stormen är på väg och för att vara helt ärlig, det friskar i rätt rejält här i den Blekingska skärgården också….

Kram Mia

5 thoughts on “Åldersnojjad?

  1. Ja, nog skulle man vilja frysa tiden lite ibland. Man njuter av nuet och vill inte att det ska gå så fasligt fort fram. Samtidigt så är det lika härligt att följa ”barnens” alla åldrar och utvecklingsfaser. Varje år tänker jag att NU, nu är den bästa åldern och tiden…

    Hoppas ni klarade stormen bra. Här blev det inte farligt alla, trots alla varningar.

    kram!

    • Det är helt sant – det är så roligt med stora barn, men precis lika många ”faror” som med de små ju. Hua…hönsig jag är. Vi klarade stormen galant – några fallna träd men annars inget. Skönt för er också….Kram Mia

  2. Jag håller absolut med dig om att åldern bara är en siffra, jag har aldrig haft åldersångest som många andra i min omgivning. Jag känner mig inte som att jag blir äldre (jo, i kroppen ibland…) men ibland slås jag utav att barnen blir äldre och nu är den äldsta i övre tonåren. Då måste ju jag också åldras, eller hur 😉
    Och vi är ju jämngamla, jag är bara 43 och har kanske halva livet kvar ju!
    Kramar

    • Håller med om att inte känner jag mig äldre – enbart då jag sätter fötterna i golvet efter en nattsömn. Något lite stel bara….

      Vad härligt att vi är nästan lika gamla – trodde bara det var jag som var ”gamlan” o bloggänget. Kram sötnos

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *