Att förlora en del av sig själv

Det finns så många saker som är en del av allt det där som är jag  och allt det jag står för. Så många viktiga små kuggar som jag absolut inte skulle vilja vara utan. Och så finns det saker som man tänker borde vara en petitess och ganska lätt att avstå ifrån. Vid en första anblick så är det precis så också och beslutet i sig var inte ett dugg svårt att fatta. Smärtsamt absolut, men bara i betydelsen fysisk smärta, men inte svårt att fatta. Nu sitter jag här med andra beslut i kölvattnet av det första och känner mig förvirrad. Jag hade inte förväntat mig ett dilemma ur denna situation liksom. Jag pratar förstås om min tand, eller ja….förlusten av min tand och numera det stora gapande hålet i min mun. För vad händer nu? Varje dag innan har bara varit inriktad på att överleva dagen (lätt överdrift men ofta har det känts så), bemästra smärtan och förhoppningsvis få i mig något som kan kallas mat och dryck. I takt med att läkningsprocessen fortgår flyttas helt klart fokus. Vid dagens återbesök hos tandisMagnus förde vi en diskussion om framtiden. Om huruvida det ska bli protes eller implantat. Huruvida det kommer att krävas borttag av tandben eller tillförsel av dito, om käkbenet är illa skadat eller om det kan hålla. Huruvida det krävs pelare eller ….Allvarligt! Jag har förlorat en tand (där jag redan var minus en) som var bortom all räddning och nu pratar vi verkliga ingrepp. Hua, jag gillar det inte. Försöker omsätta det: Om man förlorare ett ben eller måste operera bort sitt bröst. Hemska förluster, kompensatoriska kroppsdelar. En del lever utan, en del vi prompt ”återställas”. Och en tand då? Hur viktigt är det där? Jag förstår om ni tycker jag verkar löjlig, men all info idag bara snurrar i hjärnan. Smärtan har precis börjat lägga sig, jag har ett gigantiskt hål i käften som är öppet rakt upp i ?och som isar duktigt. Hela min mun ömmar och jag är lika livrädd varje dag att jag aldrig ska bli normal i min förhållande till mat och dryck igen.

Tror jag har bestämt mig för att helt enkelt traska vidare ett tag utan ingrepp i min mun. Att försöka låta hela den delen av mig få ett andrum och få läka. Människor lever utan viktigare kroppsdelar för att de måste och de får det att fungera. Det vore väl sjutton om inte jag skulle fixa det. (Så där Mia, lite jäklaanamma…det var på tiden.) Note to self: Självömkan är inte speciellt klädsamt. Jag lägger ner tanken på beslut och åtgärder, skjuter det på obestämt framtid helt enkelt. Och så tänker jag att det finns de som verkligen är fighters och kämpar just nu. Som t ex fina Nadja Casadei (http://www.nadjacasadei.se/. Följ hennes kamp via hennes blogg. En härlig tjej från en underbar familj, som vi hade förmånen att få lära känna under deras restaurangera på Trummenäs. Skänk gärna en slant – följ länken http://www.cancerfonden.se/sv/Stod-oss/insamlingar/?collection=7577
Bild lånad från hennes blogg/hemsida
 
Nåväl, här är det lillördag och jag skulle tro att det är detsamma hos er. Jag saknar maken min. Har haft en rätt tröttsam arbetsdag och längtar nästan tills imorgon då jag kockar åt maken istället. Vissa dagar är så enormt dränerande, när tillvaron kräver mig till felfokusering och du inte har något val. Hua! Kvällstid hos tandis och mina söner har huserat hos sin högt älskade moster. Nu flippa tv-kanaler och sedan sussa kudde. Morgondagen drar igång i 290 knyck…..
Kram Mia
 

 

8 thoughts on “Att förlora en del av sig själv

  1. Gulliga du! Tack för dina fina ord och vilken härlig blogg du har! <3
    Och jag tycker att du får tycka synd om dig själv. Då får man alltid några extra kramar av människor omkring, och det är ju mysigt :)
    Här får du en: KRAM
    Nadja

    • Tack världens goaste energiknippe, Nadja. Det räcker att man ser dig på bild (för nuförtiden är det ju inte så ofta det händer IRL) och så blir man glad. Du har en fantastisk inverkan på människor. Keep up the good work girl….Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *