Om du ramlade ner i min livsvärld just nu……

Brukar du också fantisera om hur det är hos någon annan? Hur andra har det i mitt i komma-hem-kaoset? För att inte tala om när precis alla utav hunger vimsar omkring och drar helt random i skåp och lådor i jakten på något att stoppa i sig? Eller vad kollar andra på på tv:n? Hur upplägget för vardagen ser ut helt enkelt? Ibland tänker jag att det skulle vara nyttigt att få uppleva det på plats, en annan plats än sig vanliga, bara för att få perspektiv. Så här har i alla fall vi det i Happyvardag en helt vanlig lillördag i september anno 2013.

Familjens Gapskratt: Eftersom vi lyckats ha sönder två av tre möjliga bilar (mami backade Mazdabussen lite olyckligt och vårt nyförvärv Renaulten bråkar lite då den bara går på två cylindrar) färdas numera hela familjen i en mycket rymlig Ford KA. Hysteriskt roligt när alla ska in och ur – tänker bara på Vasilis i Lotta på Bråkmakargatan. Lärdom: Vad enkelt det är då inte alla måste passa allas tider. Idag skulle 3/4 åka hem kl 13.30 men se då var Gabriel på utedag med fritids och han var tvungen att få lite mer frisk luft så….Snälla mami skjutsade hem make, plockade in prylar, lämnade make hos sin golfkompis LarsJohan, körde till apoteket och hämtade ut sista penicillinet och dök sedan upp vid Torpet för att hämta gullprinsen. Gick fint det med…..

Eftermiddagsläge: Myskostym på. Väntar på TB som snart kommer med bussen. Längtar efter brasmys. TV:n igång, så även tvättmaskinen.

Planering/upplägg: Tillfälligt ur funktion. Rektorskan tränar på att leva här och nu. Gör lite mer när andan faller på istället för alla mina to-do-listor. Idag har vi dock inga träningar eller matcher eller kvällsaktiviteter what so ever. Något av en chockartad upplevelse och den första veckan sedan hemkomst från Florida den 24/7 som vi får en nästan ledig vardagskväll. Wow, liksom!

Mat: Hemgjorda nötfärsburgare till TB och make, kräftstjärtssallad till mami och smörgås med nyponsoppa till GB som redan äter både lunch och middag idag. Burgarna är förberedda, salladen likaså. Bordet skall straxt dukas.

Kvällsaktivitet: Okänd i skrivande stund. Men soffhäng, tv-mys och spel är rätt heta kandidater. Så även bokläsning. Den här typen av tid är ingen utav oss bortskämd med.

Dagens tacksamhet: Jag har fått ett väldigt snyggt höj- och sänkbart skrivbord till mitt kontor. Det tror jag kan vara bra för min begynnande musarm, min dåliga hållning och kanske även min ämnesomsättning, vem vet?

Dagens perspektiv: Medan vi vältrar oss i vardagens problem har en del människor fullt upp med att försöka överleva. Jag tänker på svaga och utsatta – alla dem som bara virvlar förbi i media av olika slag (senast igår flickan som tog sitt liv efter hot och press från en nätpedofil, idag om Jakob som blev bunden och misshandlad på internatskola, en styckad man…. etc etc). Och självklart tänker jag på fantastiska Kristian Gidlund (I kroppen min) som inatt lämnade jordelivet efter en lång kamp mot sin cancer. Kristian som agerat som en mänsklig väckarklocka för alla oss som har en tendens att ta vardagen för given. En vacker själ som lämnar de vackraste av ord efter sig. En kamp han inte kunde vinna. För honom var förstås i detta läge döden inget straff, utan en befrielse. Låt oss minnas detta när vi blir irriterade på kollegor som inte diskat sin kaffekopp, barnen som slarvat bort en strumpa på förskolan/skolan, oss själva för att vi glömmer det där mötet, alla trafikanter som inte kör som vi vill. Eller för att man alltid väljer fel kö i affären, att just favvogodiset tagit slut eller att fotbollsmatchen slutade med förlust. Det där är världsliga ting. Det där är livet. En del skulle göra precis allt för att få deala med just det istället. Låt oss minnas att det finns ingen instans där vi kan kräva och hävda rätten till vår existens – livet har blivit oss givet. Låt oss vårda det ömt.

Må ni alla få en go onsdagskväll. Krama lite extra på era nära och kära. Och ta väl vara på er. Kram Mia

 

 

Det var en gång en gång

God måndag vänner…..

Kom just på att jag glömt visa er något. I våras drog ju maken igång värsta styrketräningen här på hemmaplan då han bestämde sig för att fixa iordning vår trädgårdsgång. Tungt värre både med att flytta plattor och att gräva upp fula rabatter och jag skall erkänna  att jag var inte supertaggad på uppdraget precis.

Första bilden visar utgångsläget. Exceptionellt fula plattor på marken, för att inte tala om den något vildvuxna rabatten längst till höger i bild. Det vore synd att påstå att rektorskan har särskild fallenhet för odlings- och trädgårdsarbete. Hehehe….Så vi började. Oj vad vi började i teorin. Och så till sist en dag var det oundvikligt. Lite nätt tidsnöd blev därmed resultatet eftersom precis allt var så förbaskat tungt.

178 plattor flyttade hon bort rektorskan. Fulrabatten grävde maken ur. Och plötsligt såg det lite mer städat ut. Ändå kunde jag inte i min vildaste fantasi se framför mig det resultat som sedan blev en slutprodukt. I vår trädgård. Han är inte dålig han, maken min…..

Ja, detta var alltså inte resultatet – mer en bild på vår högst tillfälliga (wish) uppsamlingsplats. Tack och lov bad dock grannen häromdagen om att få skänka våra plattor till sin svåger. Låt oss säga att vi var inte svårövertalade eller nödbedda, inte alls.

Et voíla! Visst blev det en klar förbättring? Jag är i alla fall supernöjd. Så nöjd att jag väldigt gärna skulle vilja ha bort den andra ”häckrabatten” också – jag har dock inte fått svar av maken på den förfrågan. Han verkar nu mest vara inne på att bygga ny altan. För att vara helt ärlig skulle vi behöva ett besök av typ Roomservice, Bygglov eller Ernst eller…Vi har världens härligaste trädgård och så även altan i söderläge. Stor gräsmatta (2000 kvadratmeter), utsikt över hav och ängar, nästan alltid lä. Ändå kan vi inte komma överens om hur vi ska ha det – ny altan eller ej, uterum (vill jag, absolut inte maken) eller pergola, kanske pool eller friggebod eller spabad? Det skulle kunna bli urfint, just nu är det verkligen supertrist. Och vi har strandat i våra respektive förhandlingar….

Måndagen har bjudit på jobb, så skönt att vara tillbaka. Jag är feberfri (bara en sån sak) och ganska pigg. Lite smärta i tanden, men uthärdligt i alla fall. Dag 4 i penicillinkuren. Eftermiddagen har bjudit på innemys medan den regnade och sedan en cykeltur. Nu soffhäng för hela slanten. Kram Mia

Morgonljus

Har ni tänkt på hur föränderligt det är? Morgonljuset alltså! Hur väl det matchar både omgivning och årstid. Försöker passa in. Berättigar sin existens på något vis. Vissa delar av året är det svårare än annars att fånga ögonblicket – det där rofyllda ögonblicket då nattens mörker har skrämts på flykten. Då dagen sakta ska tränga undan det sista av nattens tvivel. Då morgonljuset trevande börjar ta plats, bestämmer sig för att vinna striden och successivt tar över kontrollen. Att ligga vaken och vaggas med i förloppet är rent meditativt för kropp och själ…..

Jag älskar mitt sovrum. Med fönster åt två håll och ljuset som först försiktigt silar sig in genom höga, långsmala fönster bakom sängen och som sedan försvinner om husknuten för att därefter träffa fönster och altandörr med ett slags skuggljus. Från min sängplats kan jag omöjligtvis se marken, bara himmel – något av en tillfällighet förstås, men som jag har kommit att fullkomligen älska. Att ligga i sängen och studera himlen – spå dagens väder, att följa årets skiftningar, att fantisera. Morgonljuset just idag skiljer sig markant från den sista tidens – det var verkligen Indiansommar tills igår, men nu har vi nog minsann hösten här på riktigt. Inte så att det regnar, blåser och frustar i naturen. Nädå, bara det att filtret för solen, ljuset är än tydligare. Som om det sakta men bestämt börjar avvika. Avlägsna sig. Distansera. Lämnar oss successivt på vår väg mot vintern. Och någonstans mitt i min djupandning känner jag att det liksom är ok ändå. Det är dags att släppa taget om en fantastisk sommar och välkomna hösten. I år är det lättare än på länge….

Gårdagens lammfärsgratäng smakade mumma, maken var väldigt nöjd med sin Skånedag och rektorskan somnade som på beställning till golfsändningen i soffan. Vaknade tidigt och njöt av morgonljuset samt ett hus i total harmoni – tror nästan mina grabbar  (en hund, en make och två söner) snarkade i takt. Dagen har sedan ägnats åt diverse städ och fix och trix. Det mesta som påminner om sommar på altan och uteplats har förpassats till garaget och huset doftar liljekonvalj. Allt har skett i sakta mak. Gabriel ville inte på sin fotbollsträning (ett hastigt infall av ”tappad sug” eller helt enkelt bara lite trött?) så vi for istället till Syster Yster för att lära oss att tejpa fotleder. Nu trängs vi i soffan och kollar AIK mot KalmarFF. Regnet strilar utanför och det är snart hög tid att tända ljus och lampor. Ikväll kör vi kylskåpsrens de luxe – en avancerad form av left overs till middag. Det älskar jag. Fram med alla left overs och var och en kombinerar sin egen tallrik. Ikväll tror jag att det bjuds kebabpizza, krispig sallad, Gulaschsoppa, fläskkotletter, Västerbottenpaj, salami och brie, kräftröra, pepparbiff, potatisklyftor, lantbröd, lammfärsgratäng och chicken nuggets. Hahahaha, lite att välja mellan. Imorgon är det ny jobbevecka och jag ber en stilla bön om att kunna jobba.

Kram Mia

Lyckolördag!

Kommer ni ihåg de där lyckopåsarna,i en massa glassiga färger, som man kunde köpa på typ marknader och så förut. Länge brukade jag stå och välja och vraka. Och allt som oftast blev jag så där lycklig över innehållet. Kanske berodde det på att jag aldrig förväntade mig något speciellt, aldrig målade upp några fantastiska drömmar. Lite sådär jobbar jag liksom…..”Förvänta dig inget, men var beredd på det mesta” – rektorskans livsmantra!

Vi hade en lugn och mysig fredagskväll med en het gulasch och en iskall öl och sedan sussade jag i soffan som ett litet barn. När jag slog upp mina små blå imorse, utan att det dunkade i huvud och ansikte, visste jag knappt om jag var vaken eller om jag drömde. Lång läsmorgon i sängen och sedan en långsam start iförd myskostymen. Fruktansvärt illasmakande morgonshot av penicillinet, några varv på toa (Hej, penicillinmage!) och så frulle. Smärtan och dunket har lagt sig något, tröttheten har lättat lite och jag vågar för första gången tro att jag kanske ska slippa må sådär dåligt. Kroppen verkar på något sätt ha ställt om till att leva, inte bara överleva dagen. Me like!

Maken for med LarsJohan till BästisJena i Skåneland för lite lördagsgolf, själv tog jag grabbarna och for till stan en sväng. Vet inte när det där hände senast. Vi kikade i affärer och strosade på gator och torg, käkade lunchpizza på Kebabhouse och handlade lite lördagsguldkant. Och på systemet kom nästa lyckorus rasandes över mig – ja, inte av spriten då alltså, utan mer av att jag blev tillfrågad om att visa leg. Hehehehe! Dubbelfyran hade visst pilotshades på while shopping. Rätt härlig känsla……Så härlig att det fick bli en egobild, eller en så kallad  dagens som modebloggare har – rektorskan iförd  Nudiejeans, Ralph Lauren pjucks och tröja samt skinnjacka köpt i Florida. Hehehe….

Resten av dagen har kroppen fått vila i soffan. Ikväll ska vi njuta av Lammfärsgratäng a la Diana ( http://dianasdrömmar.se/2013/09/12/nyhet-arla-koket-farskost/) och bara hänga i soffan. Känns som en enda stor välsignelse att jag mår bättre. Det är verkligen sant att den sjuke endast har en önskan…..Kram Mia

 

Skärgårdsretreat eller Shutter Island

En något annorlunda skärgårdsupplevelse igår, det måste tillstås. Förvisso var det förstås välplanerat och att vi tog vår personal med oss och for på kick off i den blekingska skärgården är ingen nymodighet, det har liksom hänt förr, men nytt för i år var att vi väntade tills läsåret hade fått komma igång. Ett bra beslut skulle det visa sig. Likaså var det ett osedvanligt bra beslut att låta vår styrelseordförande hålla i programmet. Patric är både metodisk och pedagogisk. Och inspirerande. Vi är helt enkelt lyckligt lottade vi….

Vi for till Järnaviks brygga och äntrade båten ut till Tjärö. Solen sken och det var nästintill bleke – hela naturen visade sig från sin absolut bästa sida. Båtresan tar ca 20 minuter….

Eftermiddagen ägnades åt vandring över ön, kika in i alla små söta röda byggnader och så lite konferens. Efter att alla fått sina rum var det dags för fri lek – några grabbar fiskade, Linda och Mike var ute och sprang, flera trixade på rummen och sedan samlades vi på lite olika ställen för en föråkare. För några av oss blev det en drink with a view!

På kvällen njöt vi av god mat och dryck på Anders Hafskrog. Det blev Laxcarpaccio till förrätt, grillad Entrecote med helgrillad tomat och vitlök samt potatisgratäng till varmrätt och så Creme Caramel till dessert. Mumma!

Så härligt det var att träffa alla – får man säga att man älskar sina medarbetare? I så fall är det precis så för mig. Så många goa skratt, människor som cirkulerar och varma kramar. När mörkret hade sänkt sig över oss och Tjärö traskade jag och maken ihop med Patric och en servitör ner till bryggan. Ner i en liten motor/roddbåt kröp vi och ut över fjärden for vi. Endast månen banade vägen för oss och jag kan lova att rektorskan mer än en gång rekade åt vilket håll hon skulle dyka och simma vid ett eventuellt haveri. Alla små kobbar och skär tornade upp sig som skuggfigurer, en kylslagen vind smekte min kind och alldeles för många tankar spökade i mitt huvud. Om ni har sett filmen ”Shutter Island” så förstår ni vad jag menar (och har ni missat den, fortsätt gärna med det. Jag ångrar livet ur mig att jag kollade på den). Känslan var omöjlig att skaka av sig. Även då jag krupit ner i mitt eget lilla gnägg här hemma.

Vaknade feberhet idag och kände mig blossande och med det där förbaskade dunkandet i ansiktet. Som av en händelse ringde Tandvården och ville ha in mig på en återbudstid till tandhygienisten och jag valde att berätta för henne om mina besvär. Världens goaste tandläkare Magnus (japp, jag har bytt ut den som slipade mig i tungan och som sedan glömde att be om ursäkt efteråt. Vår relation hade sannerligen nått bäst-före-datum) tog sig en titt, 4 röntgenbilder och kom sedan med ett svar. Tja, jag har säkert stressat och pressat tänder (och jag lovar att fortsätta vila och jobba på att varken vara sambandscentral eller elvisp i tillvaron), men det som just nu var mest alarmerande var den inflammation som uppstått vid en tandrot i överkäken och som tyvärr spridit sig till tandbenet. Den förklarade både smärta och feber. Nu är tanden uppöppnad och med dränage och jag ordinerad vila och en 10 dagars högdos av antibiotika. Inte vad man önskar sig, men trots allt är ju en förklaring bättre än bara smärta…..

Visst är det en fin bild på rektorskan och BästisMaria? Jag skickar ett stort tack till henne och Patric för allt de fixat med inför denna kick-off och för att de står ut med en sjuk (hypokondrisk?) rektorskan.  Happy friday to all of you…..

Kram Mia

 

And around came the Autumn

Igår bjöds det sol och värme, förvisso lite blåst men en natur i färgtransformering. Lovely! Jag satt i solstolen och njöt, tänkte att september minsann aldrig har visat sig från en så generös sida tidigare. Idag vaknade jag till ett envist droppande utanför vårt öppna fönster. Man kan lugnt säga att hösten har kommit på besök…..

Gabriel skulle ha friluftsdag och TB hade sovmorgon, maken for till jobbet och själv skulle rektorskan jobba på sin återhämtning. Och det har gått fint idag. Lugn och maklig takt på ALLT jag företar mig nu – jag till och med trycker ner tangenterna på laptopen sakta. Vila, läsa, småslumra, lunch i soffan med tv:n på som sällskap. Mor Anita och pappsen dök upp med nybakade rågbullar och det smakade mumma. Nu ligger jag i sängen med datorn på magen. Jag har ännu icke bestämt vad vi ska äta till middag idag. Stryktvätten som skulle fixats i fredags står orörd i tvättstugan än idag. Och vet ni vad…..det stressar mig inte ens. Puh! Djupandas och önskar mig lite brasmys (kommer jag nog att få fetglömma eftersom maken har svettats så länge nu så han vill säkerligen frysa ut huset ordentligt innan eldandet får påbörjas). Önska är ju dock inte förbjudet så. Sätt igång och hoppas mami säger Gabriel käckt. Hoppas ni har en fin onsdag och tusen tack för alla era omtänksamma kommentarer här och på FB samt via mess och mail. Love you!

Kram Mia

Allt det där du redan borde veta!

Bästa Rektorskan!

Jag skriver detta brev till dig i ren och skär frustration. Det är ju märkligt att du inte lär dig någon gång. Varför i herrans namn får du för dig att du måste fylla heeeela din tillvaro med ett hysteriskt schema? Och varför tror du att du är svaret på alla människors hjälp, behov och böner? Hur kan du bara köra på i full fart för att sedan successivt öka och på allvar tro att det ska hålla hela vägen? När jag nu ser dig ligga på sofflocket och inte må så bra vet jag knappt om jag ska skratta åt dig eller gråta för dig. Jag vet att du har de godaste av avsikter och verkligen älskar att finnas till för andra människor, men…..Förstår du allvaret? Hur tar du dig an denna utmaning?

Kram från den bättre delen av dig själv

Bästa bättre delen av mig själv!

Ja, jag förstår allvaret. Med all önskvärd tydlighet. Väckarklockan har ljudit och alarmet har jag själv stängt av. Allt sedan sen eftermiddag igår har jag ägnat mig åt stenvänderi och jag är rätt bekymrad över mig själv. Jag har uppträtt helt galet – att maken inte har skickat mig till S:t Lars är ett under. Jag har backat bandet och nästan farit illa över hur jag stressat mig (eller snarare överaktiverat mig) själv de senaste månaderna. Så här i efterhand tror jag att allt egentligen började i april och när uppväxlingen väl är avklarad, då är uppenbart the sky the limit. Jag spanade inåt och led över hur jag ruschat här fram och tillbaka hemma. Kan inte fatta att jag som är en så förståndig människa, så hemmakär och den som pläderar för lugna aktiviteter hamnade i värsta karusellen.

Idag har jag tagit det väldigt lugnt. Legat på sängen och övat på djupandningen – något av en long time no see. Hello Darth Vader! Tänkt lugna och ljusa tankar, valt mina minnesspår med omsorg och bestämt mig för att inte grotta ner mig i det som har gått så fel. Jag tror ju benhårt på att ta ut ny färdriktning och med minnen samt erfarenheter i bagaget se till att klara resan bättre denna gång. Kroppen känns lite öm men annars mjuk och väl genomarbetad idag (tack snälla Tommy).Finaste svärmor kom och klippte mig,  BästisMaria tog med godaste köttfärslimpan vid lunch och så lite Hägen Dasz Baileys och ikväll väntas en äpplekladdkaka a la syster Yster. Jag har full tillförsikt – jag har gjort jobbiga resor förr. Jag vet vägen…..

Håll tummarna! Kram från ”de-uppenbart-sämre-sidan-av-mig-själv-eller?”

 

Fysioterapi

Vaknade ur en sömn som mer påminde om ett fäktande mot smärtan. Haltade ur sängen och kände hur det liksom blixtrade i huvudet och framför  ögonen. Fram med Alvedon och så lite Voltarengel till tinning och ansiktstriggerpunkter. Tillbaka till sängen och vila en liten stund till. En het dusch och så till jobbet. Medan jag sov (borde sovit) tänkte jag på vad som kunde vara orsaken denna gång. Tandpressning var det hösten 2010, men nu har jag ju bettskena. Stress absolut och så stelhet och smärta i bröstrygg och nacke. Ringde familjens underbaring till Fysioterapeut nämligen Tommy och han vek en återbudstid till mig. 10.40 satt jag vid hans skrivbord och la fram värsta AA-erkännandet, fast på fysioterapisättet då. Kanske något för intensiv löpträning i kombo med obefintlig löpstyrketräning? Kanske lite för dålig hållning i kombo med gärna trippa omkring i klackaskor? Kanske lite för lång tids ignorerande av ont i lår, bäcken, ländrygg, bröstrygg och nu nacke? 30 minuter senare visste jag……

Visste att det gör ont (precis som vanligt) att gå till Tommy. Att det är högst obekvämt i trosor och bh och att det känns väldigt obehagligt när kroppen låter som bubbelplast som går sönder. Precis som alltid tänker jag – nu kanske jag blir förlamad. För alltid! Tommy trodde definitivt att stress och press samt min aktivitetsnivå är boven i dramat. Ont i tinning, ansikte och käke/tänder är helt naturligt i detta avseende. Nu är jag uträtad och klar, förhoppningsvis kommer den värsta smärtan att försvinna inom en överskådlig framtid. Jag känner mig mörbultad, trött och lite ansatt. I eftermiddag har jag bara tagit det väldigt lugnt och ikväll ska jag ägna lite tankeutrymme åt hur jag ska ta mig an tillvaron på ett bättre sätt. Tommy tyckte att jag skulle bli bättre på att bromsa mig själv i tillvaron – inte hitta på annat (yoga, meditation etc) för att kompensera. För så här vill jag då rakt inte må mer……Nu följer lugna och slappa dagar och minst en vecka utan så mycket fysisk aktivitetet. Tommy tyckte att jag skulle försöka bygga om lite i löpsteget – får väl se om jag tar mig an det så småningom.

God måndag vänner…..Kram Mia

Själv göra – själv ha!

Förmodligen en av mor Anitas signaturfraser genom min uppväxt. Ett mycket användbart uttalande i såväl positiv som negativ bemärkelse och jag kan lova att jag otaliga gånger har lovat mig själv att aldrig, verkligen aldrig, använda det. Så vad gör hon rektorskan, jojomen….använder det både nu och då och ofta. Och kan ni tror, både i positiv och negativ bemärkelse. Äpplet faller visst inte så långt …..eller vad man nu säger.

En helt fantastisk septemberhelg (mer lik julidito och det är ju inte fy skam) är snart till ända. Sol och klarblå himmel, begynnande vackra höstfärger och lite svag vind. Ledighet och inga måsten. Det har med andra ord matchat mina behov mer än väl. Jag har haft tid att tänka och reflektera massor och visst är det så att jag är dum som en fiskmås då jag bara kör på i 190 knyck och sen bara ökar. Det är ju så jag alltid gör- klart högfungerande och rätt dryg också. ”Själv göra, själv ha” sa hon lilla mor Anita då hon ringde igår. Förmanade, pekade med hela handen och så grät hon en skvätt också över sin dotter som aldrig lär sig (kanske också för att just den dottern är så evinnerligt lik sin mor). Och trots att jag försökte säga att feber och klara influensasymptom kanske inte är stressbetingade, så visst minsann hon att det var just därför jag var mer mottaglig. Nåväl, väckarklockan har ringt – högt och vilt och gällt. Jag har definitivt vaknat och fått mig en tankeställare. Jag jobbar på mitt tillfrisknande genom att inte göra någonting alls nästan. Högst olikt mig och min personlighet, men ack så viktigt uppenbart.

Idag har jag legat utsträckt i solstolen på altanen, ätit glass och druckit iskall jordgubbssaft/slush. Och så dök finaste Ing-Marie upp med presenter – en underbart doftande ros och Kim M Kimselius senaste bok ”Persiens Pärla”. Signerad och klar – tusen tack tjejer. Ni är verkligen bäst. Nu vankas här ”himmapizza” med diverse härliga tillbehör och sedan hoppas jag innerligt att natten gör sitt goda jobb med mig. Skulle väldigt gärna vilja vara helt frisk nu väldigt snart…..

Kram Mia

Krasch-o-banglyckan

Kommer ni ihåg? Gnissel-o-panglyckan. Olyckan alltså…Känns som om det är någon typ av varannandagsläge hos oss just nu. Jag var som en urvriden disktrasa igår och mådde knalldåligt på kvällen. Sov som en kratta och vaknade sjötrött, men bestämde mig ändå för att åka till jobbet. Det är ju liksom fredag. Inte ett utav mina allra mest genomtänkta och briljanta beslut skulle det visa sig. Jätteont i tänder, käke och triggerpunkter, lite småvarm och skum i magen. Innan klockan hade hunnit bli 9.30 mådde jag riktigt knalldåligt – feberfrossa, illamående, ont i hela kroppen och yr. Blev hemkörd av bästisMaria och fullständigt kraschade i sängen. Sov korta korta stunder i feberhet sängsnurr. Farit upp och ner på toaletten. Yrade inombords en oro om det kanske skulle kunna vara en kvinnlig hjärtinfarkt (tja, släktens största hypokondriker det är jag det….). Kände dock sedan att den där kroppsliga smärtan i just tålederna kanske inte direkt är ett signifikant tecken för hjärtinfarkt. Orkade inte googla det…..

BästisMaria skjutsade hem Gabriel till mig och han har nu tagit hand om mami – serverar dricka ur sugrör, glass, puffar kudde, håller handen på pannan säger att han älskar mig. Min lille älsklingsonge. Längtar nu efter att min store dito ska komma hem från skolan. Maken har precis varit och matshoppat och låt mig gissa att han förmodligen inte har gjort vågen på Maxi en fredagseftermiddag. Kanske gör han inte direkt vågen då han dyker upp här hemma heller – frugan ligger nedbäddad under filten med värsta färgfesten till tygstycken på sig. En sval kudde som ”isblåsa” på skallen, bettskenan i munnen (hej Mooonraker liksom) och halskragen á la Becks dryge granne . Eventuellt väser jag bara som Darth Vader (May the force be with you….) eller också kommer ”Ska du ha en stänkare” som på beställning. Risken finns att maken tar till flykten….

Hoppas innerligt att ni har en bättre start på denna ljuvliga septemberhelg. Kram Mia