Cykelvurpa

Gabriel gick från livrädd för cyklar i allmänhet till mycket säker körning på olika underlag och i varierande terräng under loppet av tre dagar i augusti. Sedan dess har vi tagit näst intill dagliga små cykelutflykter, långa som korta och i lördags utmanade maken honom till att ta värsta grusbacken utför i skogen jämte vårt hus. Det gick förstås som en dans. Som det mesta som maken är inblandad i. I takt med träning har Gabriel blivit allt mer självsäker, varför dagens lille cykeltur blev en sann utmaning. Mami valde att jogga jämte cykel (ja, jag bara måste få komma igång lite nu. Kroppen och knoppen skriker efter hederlig fys) och det gick undan. När vi kom till ”backen” hade jag haft hjärtat i halsgropen mer än en gång måste tillstås – mest beroende på att vi måste cykla i trafik och på en ganska smal väg här hemma. Cykelbana? Nope, inte här på Näset inte…..

Någonstans inbillade jag mig att jag vidtog alla försiktighetsåtgärder genom att förmana, springa ner i backen och ha koll på trafiken. Ner for the Little fellow och huj och vips så fick han en duktig sladd i lösgruset på asfalten. Han for i marken, studsandes lyckades han ändå hålla upp både huvud och ansikte. Men aj så ont det gjorde i knä och höft och händer. Tur i oturen….Bandagerad, ompysslad och nu med en hemmagjord chokladmilkshake i handen är nog livet ganska okej igen. Frågan om han någonsin sätter sig på cykeln igen är dock berättigad. Jag återkommer i frågan….

Kram Mia

Söndagssummering

Lång sovmorgon för alla utom mami, vilket per automatik gav värdefull egentid. Inläsning av SO-ämnen kopplat till The Big Five och sedan var rektorskan igång med diverse olika kursplaneteorier och annat spännande. Morgonskogspromenad med en härlig söndagsstädning som följd. Me like a lot!

Nystekta gyllenfrasiga Croque Monsieur – en riktig kaloribomb, men så magiskt gott i kombo med iskall blodgrapejuice. Snacka om lyxfrulle alltså.

Finbesök av såväl morbror Lasse som farmor Eva och kompisChristina. Massor av vovvebus och mys i en soldränkt sommarvarm trädgård. Some English talk with my oldest son, en grammatisk diskussion i svenska, bibliska frågor och Judendomsfakta och så förmånen att få ta del av hans redovisnings i Naturkunskapen till nästa vecka – han har slitet hårt denna helg med allt sitt skolarbete. Plockade trädgårdens sista björnbär och fixade en smulpaj – ljummen med vaniljskum till eftermiddagsfikat. Mumma!

Återvinningen, återlämna vovvar (snyft, snyft) och så lite middagsprepp. En mysig promenad med bara Milou (yes, orkat röra på mig i annat än slow motion både lördag och söndag. Tack för det…) och så en lång varm dusch. Lite tvätt, lite vikande och så lite strykning. Färdig!!!!

Måste bara få tipsa om underbart goda små tilltugg, vilka inhandlades på Maxi inför helgen. Dessa avnjöts tillsammans med ett glas Campolieti innan det var dags att ta sig an dagens middag nämligen ”himmapizza”. Satt som en smäck! Om ni tycker det verkar som vi mest har ätit och druckit denna helg så stämmer det väldigt bra. Unne sej och götte sej – det är livet det! Kram på er alla….

Att insupa hösten

Länge kämpar jag emot, ett faktum som är helt ofrånkomligt. Kanske är det en försvarsmekanism – en autopilot som sätter in. För inte vill man förändra det som känns så himmelskt bra. Sommaren. Solen. Värmen. Ledigheten. Jag hänger envist fast vid det sista lilla hoppets strimma, som om det precis just i år har blivit bestämt att årstidskiftningar är förbjudna. Så fånigt egentligen. Sen drabbar insikten mig som en slags utomjordisk viskning, att mot dumheten kämpar endast gudarna. Man skulle kunna förledas att tro att jag i detta ögonblick skulle bli förkrossad. Förlamad. Nedslagen och illa till mods. Men inte då….Plötsligen blir det helt självklart att välkomna hösten med full kraft.

Jag insuper hösten. Låter den omsvepa mig. Vägra känna mig annat än upprymd och glad över allt det vackra som den innebär. Tänker att det är inte så dumt ändå. Tempot sänks i takt med att mörkret faller allt tidigare om kvällarna. Det finns inget inbyggt krav i att ta vara på soltimmar, vara kreativ och sugen på ”hitta-på-saker”. Tvärtom är det plötsligt alldeles självklart att välja boken, brasmyset och tv-soffan framför alla måsten.

Vaknade till en solig septemberlördag men med endast 5 plusgrader. Läsmorgon, lyxfrulle och så en underbar skogspromenad med våra tre skägg. Hög och klar luft. Magiskt vackra färger. Och ett harmoniskt lugn som lägrat sig över vår Happyvardag. Lunch och så lite trädgårdshäng med tillhörande arbete så som gräsklippning och rivning av björnbärssnår. En eftermiddagsfika på en solig altan. Massor av bus med vovvarna i trädgården. Och så den sedvanliga cykelturen. Vaktombyte i skoskåpet – adjö mina somriga små älsklingar och varmt välkomna mina pålitliga boots, stövletter och Bikers. Denna underbara lördag insuper vi hösten på alla möjliga tänkbara sätt. Och blir påfyllda av just det….det trodde jag minsann aldrig.

Nu snurrar en gårdskyckling rent meditativt på grillspettet i ugnen. TB pluggar och på tv:n går förstås ett antal olika fotbollsmatcher. Ikväll njuter vi lite rester från gårdagen (hrm, tänk att det blev något över…) som förrätt och sedan grillad Salviakyckling med ris, het orientalisk grönsakskompott och en klick sval örtyoghurt. Och så vann jag ju kampen över maken – eldningssäsongen i braskaminen är inledd. Bara en sån sak liksom….

Kram Mia

 

 

Finbesöksfredag

Efterlängtade veckodag du fredag. Också så efterlängtad eftersom vi just denna fredag äntligen ska få finbesök. Det var länge sedan sist – ända sedan i somras tror jag bestämt. Gabriel har räknat ner dagarna och Milou han har suttit här på altanen med en hämtad leksak och liksom stirrat ut över vidderna. Väntat på sina kompisar. Och det blev en serenad av sällan skådat slag när Axel och Elsa äntligen dök upp här. Voff och ylande och massor av goa vovvepussar……

Har man en hund kan man ha många fler. Har man ingen hund kan man ha väldigt svårt att förstå vilket enormt tomrum de små liven kan fylla – ett tomrum man kanske inte ens har en aning om existerade. För oss är det en ren avkoppling att få besök av våra lånevovvar. Tusen Tack Claes och Eva-Lotta för att ni låter oss ha dem ibland. Efter en väldigt dryg månad av idel tandvärk, infektion och tråkiga fysiska och ekonomiska besked behöver rektorskan sannerligen piggas upp. Eftermiddagen har ägnats åt bus i trädgården – leksaker, bollar och jaga-lek. Axel var verkligen i sitt esse, Gabriel lika så. Elsa låg mest i mitt knä i solfåtöljen och njöt i septembersolen. Underbart!

Kan inte låta bli att visa en gammal bild på våra tre skägg. Visst är den ljuvlig? Nu ska jag snart preppa fredagsbuffén. Ikväll kommer den att innehålla Texas Longhorn kamben, grillade tigerräkor med krispig citrussallad, Parmalindad grillad sparris med hollandaise och nypillede reijer, pepparbiff och hemfrittade pommes samt surdegsbaguette med lite Italienska delis och en krämig brieost. Något gott i glaset lyxar vi väl också till det med. En hel lång helg ligger här precis inom räckhåll. TB kände sig risig  igår men är helt fit for fight idag=skönt. Underbart! Gabriel blev skallad på näsan idag och har lite ont i ansiktet (å andra sidan har han nästan alltid ont någonstans så vi tar det inte så allvarligt. Hehehe…) På återhörande folket! Kram Mia

Skolcool – matutbildning!

Om mat har alla åsikter – vi älskar och vi avskyr, det smackas och görs grimaser, vi hyllar och vi sågar. Att få ihop matpusslet hemma i sin familj kan vara en utmaning i sig. Tänk då vilken grannlaga uppgift det är att servera skollunch till en brokig skara människor från 6 till 16 år med tillhörande personalgrupp. Varmt välkommen till veckans skolcoola hemlis!

Det står ställt utom allt rimligt tvivel att skolmat och hemmamat spelar i helt olika divisioner – ett faktum med tillhörande argument som inte helt självklart är känt av alla skolans aktörer. I år beslutade rektorskan därför sig för att upprätta och genomföra en matutbildning med våra elever. Frågan på vilka grunder skolmat existerar är nämligen helt berättigad. I min utbildning har jag fokuserat på typiska situationer som vi har identifierat hos oss, vad som skiljer hemmamat från skolmat, skollunch som energi för att kunna prestera (både i skolan och kring fritidsaktiviteter), mat som vetenskap och konst samt respekt. För jag tror nämligen…..jag tror att mycket av det vi tycker borde vara självklart, inte alls är det. Barn och ungdomar vet inte vad det är som gäller egentligen. De tror allra mest att vi är deras motståndare och allt vi vill göra är att förbjuda det goda i livet. Att vi ska predika om hur hemskt det är med snabbmat, godis, läsk och glass. och det är det enda de lyssnar efter. I annat fall har de för länge sedan slutat att lyssna Min förhoppning är att mina Svettpärlor idag fick en helt annan upplevelse.

Vet du själv vad det är som gäller för skollunch? Om inte kommer här en kortversion. Håll till godo! Skolan skall enligt skollagen tillhandahålla kostnadsfria och näringsriktiga skolmåltider. Enligt Livsmedelsverkets rekommendationer skall skolan också se till att skapa bra matvanor i en trevlig miljö hos sina elever. Det bör vara kockarna som får sköta inköp och menyskrivande. Vuxna bör äta tillsammas med barnen och man bör skapa ett forum (klassråd, elevråd, matråd) där skolluncherna får möjlighet att diskuteras. Alla elever bör äta lunch mellan 11 och 13 – ett bekymmer på många skolor där de yngsta eleverna inte sällan äter redan 10.30. Salladsbuffén skall alltid finnas före den varma maten i serveringslinjen och man bör erbjuda 5 olika sorters grönsaker. Skolan bör servera soppa en dag i veckan (med smörgås och pålägg samt i vissa fall yoggi som komplement), fisk 1-2ggr samt alltid lättmargarin. Som dryck bör vatten och lättmjölk erbjudas. Det är ok med sylt och ketchup till de maträtter som så ”kräver” detta. Skollunchen ska stå för 25-30% av elevernas totala näringsintag och som mellis på fritids är det lämpligt att servera fil, flingor, yoggi, smörgås, pålägg, mjölk och frukt. Det finns inga nationella riktlinjer för hur mycket en portion  skollunch ska kosta. Tyvärr säger jag. Det finns alldeles för många kommuner som satsar alldeles för lite på sin skolmat. Tyvärr! Livsmedelsverket lutar sig mot forskning när de påtalar att de elever som äter skollunch har bättre förutsättningar att lära och prestera.

Om du som förälder ska engagera dig i något när det gäller ditt barns skolgång så är det på många skolor skolmåltiden. Be rektorn tala om hur mycket de satsar på detta, vad en portion får kosta på just ditt/dina barns skola, hur de säkerställa Livsmedelsverkets rekommendationer etc. Fråga gärna hur länge maten står på varmhållning (eftersom näringsämnena snabbt avtar lätt). På Svettpärlan har vi satsat på att bygga ett eget tillagningskök och att anställa två a la cartekockar. För oss är det en självklarhet att följa Livsmedelsverkets rekommendationer och jag vet att vi satsar långt mer än många andra skolor ( i kronor räknat) på den mat som serveras.  Denna och nästa vecka ser vår matsedel ut så här:

Måndag: Pasta och Köttfärssås, Tisdag: Kassler, ris och champinjonsås, Onsdag: Ugnsstekt lax med potatis och dillmajonäs, Torsdag: Minestronesoppa, yoggi, smörgås och pålägg samt Fredag: Kebabtallrik

Måndag: Pasta och strimlad biff i dijonsås, Tisdag: Cowboysoppa, smörgås och pålägg, Onsdag: Sprödbakad fisk, potatis och stuvad spenat, Torsdag: Potatisbullar  och stekt fläsk, Fredag: Kycklingsfilé, ris och sweet chilisås

Jahaja, torsdagen är här och för att vara helt ärlig snart över. Vi har precis käkat kvällsmat och nu väntar Stockholmsderby i tv-soffan. Paint it black…..

Kram Mia

 

 

 

 

Måndagsdepp blev tisdagspepp

Så går en dag ifrån vår tid och kommer aldrig mer igen……tack! Totaldepp igårkväll, inte minst beroende på en sur AIK-förlust, och därmed blev det tidig kojning för rektorskan. Vaknade sedan upp till en vacker höstmorgon och då jag givit mig själv en endagsdepp (någon måtta får det ju vara alltså) får det idag bli tisdagspepp istället. Ny dag och nya möjligheter. Att välja att se det vackra, helt enkelt!

Disigt morgonljus blev en vacker septemberdag med sol och klarblå himmel. Gabriel åkte med maken till skolan och själv inväntade jag TB som började 9.20. Lässtund innan vädring av sovrum och bäddning, plock och don samt en lugn morgonrutin var perfekt för mig idag. Lämna TB, in till körskolan och fixa lite papper (tänk att min lille pojk nu är inskriven och det är dags på riktigt), handla och sedan till jobbet.

Eftermiddagen har sedan ägnats åt personalsamkväm kring matematik, framgångsfaktorer och att knyta undervisningen till samhället och livet utanför skolan. Mycket spännande! Jag är så evinnerligt glad att vi ägnar läsåret åt kreativt innehållsarbete. Nu kvällen med Taxi3-uppdrag, kvällsmat och innemys med tv, böcker och goa magasin. Det har helt klart varit en bra tisdag! Kram Mia

Holy Night!

Väldigt långt från Silent Night vill jag dock påpeka. Stormästarmöte. Ett svensk El Classico. Gnaget vs Blåvitt. Och hela Happyvardag sjuder av liv, rörelse och en hel mängd hejarramsor. Maken skanderar AIK, AIK, AIK AIK AIK…rektorskan sjunger ”Vi är överallt”. Gabriel drar sig inte en sekund för att iförd sin AIKdress gå runt och sjunga ”Du gamla, Du fria”. TB är mer layed back, iakttar, men tror mig – mycket snart är han den mest uppjagade av oss alla. Behöver jag påtala att vi är smått fotbollsgalna i vår familj?

Spännande fotbollsvecka detta. Två viktiga möten för vårt favvolag – blåvitt ikväll och så Stockholmsderby på torsdag. Och så vann Arsenal en viktig match igår. Så himla skönt att flytta fokus något! Igår var sista dosen penicillin ett faktum och febern var åter idag som på beställning. ”Spökandet” i tanden/ansiktet likaså. Grrrr….Nytt tandläkarbesök i eftermiddags och det var knappast roligare än sist. Ett försök att rotfylla den infekterade tanden påbörjades och det gick fint till en början. Så plötsligt drabbar filen en ny rotkanal och rektorskan finner sig själv  plötsligen bryggståendes i tandläkarstolen. Helt overklig smärta. Och sen kom varet sipprandes ut. Riktigt läskigt. 10 dagars högdos penicillin hjälpte uppenbart inte mot denna tandinfektion. Nu är tanden proppad av antibiotika och jag hoppas vid min gud att det skall ske ett under. På onsdag är det dags för nytt besök, mer antibiotika och ett beslut om även annan medicinering skall sättas in. Jag orkar inte….Jag är förvisso hungrig, men knappast sugen på något. Jag kan inte tugga på aktuell sida av munnen och den andra är nu överbelastad så varenda tand värker. Inget smakar gott (bara metall, var och tandbandage) och jag är sockeravgiftad big time. Jag vet att det finns så många som har det så mycket värre, men just idag struntar jag blankt i det. Även fast att det inte är någon angenäm egenskap – men just idag tycker jag väldigt synd om mig själv. Buhu!

Kram Mia

Vissa effekter av penicillin….

…..är ju ultrafantastiska alla kategorier. Att må så dåligt och ha så ont och så plötsligt något som hjälper, det är härligt. Jag har verkligen successivt blivit bättre de här nio dagarna (bortsett från i måndags och idag då jag råkat tugga på fel sida i munnen. Då sätts någon vätska i gungning och det är lite mindre angenämt men…). Allmäntillståndet är så mycket bättre och det är en ynnest. Har jag riktig tur har väl denna högdos Kåvepenin tagit bort alla möjliga andra bacillusker också och det vore tacknämligt. Att jag dessutom på köpet har blivit så gott som sockeravgiftad/detoxad är rent magiskt.

Sen finns det helt klart lite andra effekter som inte helt självklart ryms inom ovannämnd kategori. Exempelvis är det sådär halvkul att hulka i vasken 3ggr/dygn (något jag inte har gjort sedan senaste graviditeten 2005). Och bismaken lämnar en hel del att önska, trots att jag proppar i mig välsmakande andra prylar för att liksom lura mig själv. För att inte tala om en helt otippad biverkning som anfallit den nedre regionen. Inte för att jag hade en aning om att detta skulle kunna uppstå, vilket kan få mig att framstå som den blåögda blondin jag är  (”lyckligt-ovetande-rektorska-som-aldrig-ätit-penicillin- innan-i-sitt-dubbelfyraliv”). Men känslan av att vilja använda toalettborsten på ett ställe där den absolut inte har någon som helst hemmahörighet och riva omkring kan göra vem som helst smått galen. Hej Svampinfektion! Känns lite som byteshandel faktiskt – lite Ska vi byta grejor med varann?. En stor tandinfektion mot en liten svampdito! Tja, ny upplevelse helt klart! Skulle kunna tänkt mig att vara utan den. Känner inte att den gör mig till en bättre människa…..

Detta till trots, en ljuvlig lördag här i Happyvardag. Vaknade tidigt och morgonmediterade in soluppgången so to speak. En liten promenad med Milou, långfrulle och så lite inläsning om tidig språkinlärning. Därefter for vi till Åvallen och såg TB debutera i a-laget. Underbart soligt och skönt väder, fotbollskorv för the Little fellow och så några minuters spel för TB. Och han gjorde inte bort sig – inte alls. Oerhört värdefull se-och lärsituation. Hoppas det blir fler sådana. Att få växa med ansvar och uppgift är så värdefullt. Vid hemkomsten fikade vi allesammans – det där tillhör inte vanligheterna, men nybakade muffins från mormor och nybakade kanelbullar från farmor så kan man ju inte låta bli. Nu puttrar en mustig dijonlövbiffsgryta på spisen och till den njuter vi pressad potatis eller Penne. Ikväll blir det ömsom golf och ömsom tysk fotboll för oss. I soffhängets mecka.

Kram Mia

Att hålla helg!

Äntligen är det fredag och jag känner mig allt piggare. Så till den grad pigg att det kliar i hela kroppen av att inte få motionera, men 2 dagar till med penicillin ska jag hålla ut. Idag visar sig hösten från sin allra bästa sida här i den blekingska Happyvardagen – sol, vindstilla och 18 grader. En får icke klaga…..Kort jobbedag, en av två bilar färdigreparerade (tack världens bästa Timo), kyl och frys och skafferi fyllt av godsaker. Inte mycket på agendan. Vackert väder utlovat. Och så en a-lagsdebut (på bänken, men ändå) för TB. En får som sagt var inte klaga…..

Maken tog en tur till golfbanan, TB installerar sin nya x-box (fråga mig inte hur många olika spelkonsoller vi har, men jag tror vi har alla utom PS4:an och PSVita) och Gabriel har fastnat i skolappar på Ipaden. Den killen är totalt oförutsägbar, just saying. Själv sitter jag på altanen med solglajjorna på, njuter och djupandas. Jomen, jag kommer ihåg vad jag skulle tänka på, även om jag har en klar tendens att bli lite carried away om man säger så. Inför kvällen skall en buffé preppas och drycken är på kylning (alla utom en. Gissa vilken?). Troligtvis kommer det att serveras surdegsbaguette, nypillede reijer med chiliaioli, salami och brie, skagenröra, pestogratinerade musslor, scampi piripiri, chickenfajitas (främst till grabbarna), kex och lite Allerums XO. Och så varma nachos med dipp förstås. Tror ni vi blir mätta? Eventuellt känner jag…Så där med hälsar rektorskan Happy Helg vänner….

Kram Mia

Skolcool – Är verkligen äldre barn skrämmande?

Det fanns en tid då de små skolorna regerade. Då låg- och mellanstadiet var ganska tydligt åtskilda från högstadiet och hade man riktig tur så gick lågstadiet alldeles helt för sig själva. En tid då man gärna invaggades i tron om att bara barnen är nästan lika gamla så är tillvaron ofarlig.  En tid då ”lika barn leka bäst” pläderades och då man kanske mest såg vinsterna med att hålla ihop tillvaron. Sedan kom de större skolornas era och blicksnabbt basunerades alla faror ut. Om hur illa äldre elever kunde behandla de yngre. Hur rädda de stackars småttingarna skulle vara. Och hur lidande de små skulle bli. Sällan hörde man något om vinsterna och nu menar jag förstås inte alls några ekonomiska vinster, Nä, jag menar förstås de pedagogiska vinsterna, de sociala vinsterna och framförallt de mellanmänskliga vinsterna. Somliga utav oss vet idag mycket bättre än så……Varmt välkomna till veckans Skolcoola hemlis!

Är det verkligen farligt att åldersblanda barn? Finns det några helt förutsägbara risker som helt automatiskt inträder så fort någon blir mer än 2 år äldre än någon annan? Svaret sitter du kanske inne med själv. Är alla på din arbetsplats lika gamla eller högst 2 år äldre eller yngre än övriga? (Hahahaha, tanken slår mig att det där skulle kunna bli riktigt roliga jobbannonser av det….men det är förstås en helt annan historia). På Svettpärlan har vi elever i åldersintervallet 6-16 år, dvs åk F-9. Våra elever delar samma skolbyggnad, samma matsal, samma skolgård, samma toaletter. Vi har alla förmiddagsrast samtidigt, medan lunchrasten varierar något. Våra äldre elever har också tillgång till ett café och uppehållsrum som inte de mindre har. För oss är det helt naturligt att barn/elever skall kunna fungera sida vid sida, oavsett rastillhörighet, kön och ålder. Varför skulle vi förvänta oss något annat?

Vi är stolta över att våra elever existerar sida vid sida. Vi lägger mycket tid i klasserna på diskussioner kring vikten av att kunna samexistera – hur vi bäst tar tillvara varandras olikheter, hur vi visar varandra hänsyn och framförallt hur vi uppträder på ett sätt som inte skrämmer, inte kränker eller får någon att må dåligt. Vidare satsar vi på skolövergripande aktiviteter som ökar samhörighetskänslan på skolan och förstås ett väl genomtänkt fadderssystem. Det värmer rektorshjärtat när jag tittar ut över skolgården och ser elever i olika åldrar leka såväl på motorikbanan som i skogen, spelar fotboll likväl som innebandy samt märker hur de äldre hjälper de yngre. Idag kom 3 flickor i åk 5 in med en liten kille i åk F som trillat i skogen. De höll hans hand medan jag duschade rent såret, tvättade och bandagerade. Sedan följde de honom ut igen. Och när idag en kille i åk 9  lugnt satt kvar och knöt skorna åt en kille i åk 1, trots att hans klasskompisar väntade ute vid mopederna – ja, då blir man rent lycklig. Min egen Gabriel får alltid hänga med i fotbollsspelandet och han spelar helst med sina idoler Anton i åk 4 och Måns i åk 6. Exakt så farligt är det alltså……..

Mobbing, kränkningar, trakasserier och annat otyg kommer inte med rastillhörighet, kön så ej heller med ålder. Man måste komma ihåg att det handlar om enskilda individer alt grupper av individer som gör egna mindre väl genomtänkta val. Det handlar om människor som inte alls har kommit till världen som monster, men som tyvärr någon har glömt att fostra till en empatiskt och respektfull medmänniska. Det handlar om föräldrar, skolor, pedagoger och övrig personal som inte ser, som inte reagerar, som inte säger stopp, det där är inte acceptabelt. Det där kan man aldrig vaccinera sig emot. Det där måste vi alla kämpa emot. Men inte genom att tro att likriktning in ålder löser alla problem.

Tänk, det är redan torsdag. För en vecka sedan mådde jag knasdåligt – idag känner jag mig riktigt ok. Vilken välsignelse! Idag är jag hemma och vänder på eftermiddagen för att sedan hålla en föreläsning kring betyg och bedömning ikväll. Me like! TB ska träna och sedan laddar vi alla för fredag. Kram Mia