All in med den lille cyklisten

Vad i herrans namn är det för fel på ”mellanläge”? Ja eller ”lagom” om ni gillar det uttrycket bättre. Jag har länge undrat och just idag blir det så där extra tydligt. Ännu en vabdag i Happyvardag och man kan säga, att bortsett från en rejäl förkylning, så är the Little Fellow pigg och kry. Hade du frågat vid 7.30 hade jag dristat mig till att säga oroväckande pigg för att hållas hemma från skolan. Dagen har således innehållit en hel massa varierande aktiviteter i vårt vackra sensommarväder – exempelvis bygga koja, spela fotboll, fika med finaste Gunborg och Ingvar, handla, promenera med Milou, spela fotboll igen, fix och trix  hemma hos farmor och farfar, cykelutflykt och nu fotboll igen. Ja, man får inga sittsår i alla fall……

Ända sedan det blev tal om att cykla på två hjul (och tro mig, det har det varit ett längre tag hos den ömme fadern i alla fall. Vad är det med pappor och att lära sina barn att cykla egentligen?) har Gabriel varit mycket skeptisk. Han gick från att ”älska att cykla” till att ”ignorera just cyklar” utan att passera ”försöka”. Hans far ville dock gärna att han skulle försöka och han tjatade rätt duktigt om det också. Efter några halvhjärtade försök i juni strandade allt  då Gabriel cyklade in i elstängslet och satte ett snyggt brännmärke över kinden. Sen for vi till Florida. Vid hemkomsten började han leka med cykeln i vår trädgård och har sedan lyckats cykla i gräset här. I tisdags kände jag att nu, nu är det dags att flytta gränser. Det tyckte inte Gabriel. Sittandes krampaktigt hållandes i cykelstyret, tårarna strömmande nerför kinderna och rädslan som en gloria runt sig skulle han försöka cykla på asfalten i myyyyycket lätt utförslut. Och när han väl gav efter och provade så kunde han plötsligt direkt – hålla balansen, sätta igång själv, bromsa och stanna. Hyfsat nöjd kille….

Idag har vi varit på cykelutflykt Gabriel och mami. På varsin cykel. Utan att blinka cyklar han numera i trafiken på vår lilla smala väg, startar och stannar. Lätt som en plätt, säger han. Och när nedförsbacke modell större dök upp for han iväg jublandes och ropandes ”Wihoe, det här är livet”. Samme kille som för tre dagars sedan absolut inte vågade cykla på asfalt, inte kunde bromsa och som var livrädd för utförslut. Hrm……vad är det för fel på mellanläge. All in, liksom. (Och mami har hjärtat i halsgropen.) Snart ska han väl ha cykeldräkt och cykelskor och……Att vi har skaffat oss en ny hobby i familjen står ställt utom allt tvivel.

Så stolt. Så nöjd. Så galet glad……Fredagen har förut om alla tidigare nämnd aktiviteter också bjudit på bilinlämning på verkstad. Rektorskan passade då på att ta en löptur hem (dryga milen tror jag), vilket innebär att nu är jag helt förbi av trötthet. Ska se om jag orkar preppa för en bakpotatisbuffé eller om jag helt enkelt hamnar i loungen med en Campari&Juice. Risken är överhängande……

Happy Friday vänner! Kram Mia

 

Skolcool – om en skola måste stänga!

Det är lätt att tro att skolan är en institution som alltid fysiskt har funnits och att alla skolor för alltid skall finnas kvar. Så är det naturligtvis inte. Ibland väljer man att stänga skolor (kommunala likväl som friskolor) pga bristande elevunderlag och i väldigt få fall har Skolinspektionen gått in och beordrat en omedelbar stängning av en verksamhet. Frågan vad som händer med en skolas elever då den går från ”verksam” till ”stängd” är förstås berättigad. Alldeles särskilt med tanke på gårdagens händelse på Lundsberg. Varmt välkommen till veckans Skolcool!

Om en skola utav någon anledning (bristande elevunderlag, vitesföreläggande ej uppfyllt, konkurs eller helt enkelt ihopslagning med någon annan skola) måste stänga blir elever och personal helt oundvikligt drabbade på något sätt. Personalen har sina anställningsvillkor, men eleverna är det hemkommunen som sörjer för. Det innebär alltså att kommunen skall erbjuda eleverna en annan skoltillhörighet – det vanligaste är sin hemskola. Hemskola är den skola man under grundskoletiden geografiskt tillhör (om man inte gör ett aktivt val till en annan skola) med utgångspunkt från den adress där man är mantalsskriven. För gymnasieelever finns inte hemskolor, men hemkommunen ansvarar alltså för att eleven får en ny skoltillhörighet. Förhoppningsvis får man plats på ett likvärdigt program, men har man valt ett specialutformat program på annan ort finns ju alltid risken att man måste välja nytt om man måste flytta hem. Ingen elev blir dock utan skolplats.

Och visst är det sorgligt om en skola måste stänga. Men i Lundsbergsfallet var det sannolikt en omöjlighet att låta bli. Efter förra årets olika anmälningar kring missförhållanden avseende likabehandling, elevers trygghet, mobbing, trakasserier och kränkande behandling samt den utredning som så sent som i april slog fast att det måste vidtagas olika åtgärder, måste på något vis måttet ha varit rågat. Uppenbart räckte inte de av rektor, ledning och styrelse beskrivna åtgärder som vidtagits, då det några månader senare är elever som bränns med strykjärn. Hur man nu i hela fridens namn kan komma på den idén? Det står ställt utom allt rimligt tvivel att man inte kan garantera elevers trygghet samt att uttrycken ”främja aktning för varje individs egenvärde” och ”respekten för människolivets okränkbarhet” inte efterlevs i praktiken. Och det må vara hänt att de elever som inte är berörda av händelsen är ledsna och sorgsna över att inte ha sin älskade skola kvar. Kanske borde man ha tagit itu med dem som på olika sätt har misskött sig i det mellanmänskliga samspelet för länge sedan, ty förmodligen resonerar Skolinspektionen att det är skolans ledning (rektor och styrelse) som är oförmögna att skapa förutsättning för att garantera alla barn och elevers trygghet i skolan. Det är alltså inte så att Skolinspektionen utför en kollektiv bestraffning till Lundsbergs elever – det där är viktigt för alla parter att inse. Skolverkets Generaldirektör Anne-Marie Begler gjorde igår en storstilad intervju på plats i Aktuellts studio. Lugn, saklig, konkret och svarade på frågor – en otroligt proffsig kvinna helt enkelt. Deras beslut känns genomtänkt….

29 augusti i den Blekingska Happyvardagen (eventuellt även där ni befinner er. Hehehe…lät som om vi hade en egen kalender nämligen) och vi har galet vackert väder. Sol, värme, bikini på och skönt altanhäng. Liten Gabriel vaknade nämligen 03.20 och mådde illa. Toalettfesten fortsatte sedan in på fömiddagen. Whoop whoop – superkul. Not! Nu har den bleka nosen dock återfått lite färg och smörgåsrån samt avslagen Coca-cola har fått stanna kvar i magen. Det tackar jag extra för. Jag har nämligen en utpräglad avsky för föda som kommer på returen – ”intagen föda återtages ej” är min melodi. Själv har jag mått illa hela dagen, vilket förmodligen bara är psykiskt betingat av vad natten har gett mig för vibbar. TB går eftermiddag i skolan och skall sedan fara direkt till träningen. Maken befinner sig med SpanienL på golfbanan. Ikväll har jag ännu ett föräldramöte och imorgon vabbar jag igen. 48h efter sista toalettbesök innan återgång till skola är en rekommendation som även rektorskan snällt får respektera nämligen. Hoppas på ännu en fin sensommardag då. Kram Mia

 

Människolivets okränkbarhet

Varje år samma sak. Skolstart och nollning. Två saker som på många ställen verkar gå hand i hand. I många städer ses studenter fara omkring i diverse upptåg, gärna i mycket färgglada overaller. Och förhoppningsvis har de flesta skoj. Tillsammans. Inte på varandras bekostnad. Men hur vet man det där egentligen? För är det inte så att nollning egentligen bara är ett uttryck för dem som anses av andra som lägre stående – ett sätt att ”sättas på plats” och introduceras via ritualer? Ett legitimt sätt att utöva makt? Med förevändningen att man ska ha lite kul tillsammans (självklart även med en tredje part delaktig, nämligen alkohol). Själv tycker jag bara att hela idén med nollning är avskyvärd…..Alldeles särskilt med tanke på vad man varje år får läsa om på kvällstidningarnas löp i skolstartstider och i synnerhet igår och idag.

”Riksdagen har fattat ett beslut om förbud mot diskriminering och annan kränkande behandling av barn och elever, vilket framgår av diskrimineringslagen samt 6 kap i Skollagen. Lagens syfte är att förtydliga skolans ansvar när det gäller att garantera alla barn och elevers trygghet i skolan. Vidare innebär lagen att diskriminering på grund av kön, etnisk tillhörighet, religion, sexuell läggning och funktionshinder förbjuds samt att barn och elever också får ett lagligt skydd mot annan kränkande behandling, som t ex mobbning. Denna lag trädde i kraft den 1 april 2006 och den gäller all verksamhet som omfattas av skollagen.” (skrivning i Likabehandlingsplanen) Så även Lundsberg antar jag . I vår gällande läroplan (Lgr11) står följande att läsa på s.7

”Skolväsendet vilar på demokratins grund. Skollagen (2010:800) slår fast att utbildningen inom skolväsendet syftar till att eleverna ska inhämta och utveckla kunskaper och värden. Den ska främja alla elevers utveckling och lärande samt en livslång lust att lära. Utbildningen ska förmedla och förankra respekt för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande demokratiska värderingar som det svenska samhället vilar på. Var och en som verkar inom skolan ska också främja aktning för varje människas egenvärde och respekt för vår gemensamma miljö.

 Människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan kvinnor och män samt solidaritet med svaga och utsatta är de värden som skolan ska gestalta och förmedla. I överensstämmelse med den etik som förvaltas av kristen tradition och västerländsk humanism sker detta genom individens fostran till rättskänsla, generositet, tolerans och ansvarstagande.

Inte speciellt märkvärdigt att Skolinspektionen idag har beslutat om att förlägga skolan med tillfälligt verksamhetsförbud. Det vore nog också högst lämpligt att gå ut med någon typ av rekommendationer till elevernas föräldrar om vad ”främja aktning för varje människas egenvärde” samt vad respekten för  ”människolivets okränkbarhet” innebär i praktiken. För väldigt många av oss kallas det där för sunt förnuft, något som uppenbart verkar vara ett okänt begrepp för vederbörande. Jag mår fysiskt verkligen illa av att ta del av det som händer. Prisa gud för att man inte har sin barn på den skolan eller sitter som rektor alt. ägare. Hua….

Kram Mia

 

Ålder är bara en siffra.

Visst?! Så även vikt, inte sant?! Och visst är det så att siffror säger absolut ingenting om den fantastiska människa som finns där innanför?! (Snälla håll med, håll med, håll med….). Någon har bemärkelsedag idag och den är jämn. Galet jämn. Sådär härligt delbart med 2 och det blir då ännu ett dubbeltal. Visst borde man fira något så magiskt jämnt, men se det blir det ingenting av med. Rektorskan är inget för uppvaktningar och ända sedan mycket tidig ålder har hon fått kalla kårar av presenter. Hon var aldrig barnet som satt mitt bland pappret och öppnade med liv och lust, ej heller har hon någonsin tjuvkikat på julklappar, skakat och tjatat om att bara få en öppna en. Näpp! Och knäpp! Moi!

44 år idag och jag känner mig som en kvinna i sina bästa år. Lugn, harmonisk utan någon som helst prestationsångest what so ever. Jag har en underbar familj, goa vänner och ett härligt liv. Lyckligt lottad, helt enkelt bara så. Vägen till 44 år har ingalunda varit en enbart rak och lättsam korridor full av framgångar och lycka, men genom livets alla krumelibukter lär jag mig ständigt bli en bättre form av moi. Mia! Mamma! Fru!Rektorskan! LilleNån! Ni vet, kärt barn har många namn…..

BästisMaria trotsade presentförbudet och förstås så blev jag glad. Alldeles särskilt då jag fick öppna det i min ensamhet. SysterYster kom med världssnygg konst till min vägg (bild kommer en annan dag) och den var bara till låns, så det var ju ingen present på riktigt. Thanks Sis! För övrigt har dagen bestått av jobb, finlunch på uteservering i solgass och så altanhäng i solstolen i eftermiddag. Cykeltur med Gabriel och lite puff till TB som inte kunde spela match ikväll heller. Nu blir det Champions Leaguehäng i soffan. Perfekt avslutning på en perfekt födelsedag! Låt mina söner bli friska nu och allt bli som vanligt- Taxi3 har vilat sig tillräckligt nu.

Kram Mia

Den lille klädterroristen is back…..

Livet på sommaren är bra enkelt, på väldigt många sätt. Inte minst sett ur ett klädperspektiv. Man klarar sig utmärkt med shorts och tischa, flipflops och badkläder, något som Gabriel verkligen älskar. Vad han inte älskar är andra typer av kläder och ni som har hängt här ett tag vet att det där nästan driver hans ömma moder till vansinne. Då vi häromdagen mätte honom och kunde konstatera att det nu bara fattas en skollinjal så har han vuxit ikapp sin mami, stod det naturligtvis ställt utom allt tvivel att hans garderob måste uppdateras. För hur snyggt är det med jeans som hänger på halva vadbenet eller trekvartslånga övertröjor egentligen? Efter moget övervägande beställde jag jeans på nätet, likadana som förra året dvs med dragsko i midjan (det behövs när man är smal som en spagetti. 1.31 lång och precis 20 kg). När paketet kom slet liten Gabriel upp det, tittade med avsmak på jeansen och knölade sedan in dem längst in i sin garderob samtidigt som han om och om igen ifrågasatte: ”Värför har de ingen riktig knäppning med skärp och allt”. Själv mumlade jag mantrat ”Gode Gud giv mig styrka” om och om igen i samma takt. En timme senare börjar han botanisera i sin garderob och det mina vänner, det där kan vara ett väldigt dåligt omen och sluta hur som helst. Ut kommer han med ett par långbyxor med vanlig knäppning och skärp i – de han bara skulle ha i slutet på april och som han sedan samma sekund de blev betalda har dissat totalt. Hoppar i dem, speglar sig och konstaterar ”Utmärkt, riktigt utmärkt för mig. Perfekta ju!” Behöver jag nämna att det är gröna? På den vägen fortsatte kvällen. Han valde nogsamt ut tröja, kallingar och strumpor inför morgondagens (läs dagens) skolfotografering. Och dra på trissor, ungen hoppar i framlagda kläder idag på morgonen och åker till skolan. Jag befinner mig fortfarande i chocktillstånd……

Första jobbedagen är till ända och vi har haft en bra sådan. En skolfotografering kan bli hur stökig som helst, utom när bästa Emelie från Tema Klasskort är i farten. Hon är helt fantastisk!!!! Håller tider, charmar eleverna (och ja, även personalen) och liksom märks inte. Jag fattar inte hur hon gör, men hon gör det jäkligt bra…..Hemgång redan kl.13 eftersom liten Gabriel fortfarande har lite huvudvärk och är trött. TB har legat nedbäddad idag och Gabriel kröp ner som fort vi äntrade hemmet. Lite fika och så altanhäng för mami. Sol i nosen, solglajjorna på näsan och så pannan i djupa veck för att skapa en matutbildning för våra elever. Nästan klar…..Nu är båda grabbarna på benen och ser nog inte fullt så bleka ut om nosen. Ingen (självklart) träning idag, vilket innebär att vi kan njuta middag ihop en måndag. Wow! Det blir hemgjorda grillade högrevsburgare med alla tänkbara tillbehör. Och så lite soffhäng. Hoppas alla vaknar pigga och krya imorgonbitti. Kram Mia

Ut och in

Idag kände jag den. Höstvinden! Redan när jag klev utanför dörren imorse.  Relativt ljummen, men bestämt markerande svepte den förbi mig. En höstlig smekning på min kind, utan efterföljande känslostormar. Morgonpromenaden tog oss runt Trumme och när vi 90 minuter senare dök upp hemma sov övriga familjen fortfarande. Altanfix, städning av huset och så tvätteriservice fyllde min förmiddag – såklart även en ljuvlig frulle. Det är inte klokt vad det smakar bra när man har varit uppe en stund. Resten av dagen har bjudit på öppna altandörrar och lite pendling ut och in – en stund i solstolen, en stund vid datorn, tillbaka till solstolen och sedan lite hemmaekonomi. Innan solen försvann bakom vedbod och skogsdunge slumrade jag sött i solstolen. Dagen har bjudit på mest sol, som dock börjar värma på avstånd – som om det fanns en skyddsfilm framför den. Blåsten har ihärdigt virvlat runt i vår trädgård som en naturlig konkurrent till värmen. Vi som lever skärgårdsliv året runt vi är vana att leva sida vid sida med den. Vi lär oss tyda den, aldrig tygla. En sensommarsöndag då den är nästan som bäst – då när man krampaktigt håller sommarkänslan kvar inför det som komma skall.

Vi avslutade eftermiddagen med att vattna hos svärmor och svärfar samt hämta ett paket på posten. I paketet låg nya jeans till Gabriel och han blev ju knappast överlycklig precis. Knölade in dem längst in i garderoben – en shortskille ger inte upp så lätt. Ett nyförvärv till mami fick också flytta in i garderoben, fast bara på vänt liksom. Först spatserade jag dock omkring i huset en sväng. Poserde. TB bara suckade. Pratade något om att vi skulle hålla nere på kostnaderna. Fattar ingenting……De var ju nästan gratis ju….

Nu håller vi söndag. Maken har spelat golf – äntligen är den spanska golfkompisen back in town. Rektorskan har kockat och i huset doftar det nu salviagrillad kyckling, ris och orientalisk sås. Snart dags att käka, ta en kvällspromenad och sedan plana ut i soffläge. Ny jobbevecka imorgon….Kram Mia

Att gå till sängs med olika sällskap

Det låter väl sådär härligt nytt och innovativt, till och med lite wild and crazy kanske. Ombyte förnöjer heter det ju…..Ibland vill man kanske ha det lite gulliga mjuka, romantiskt rosaskimrande. Ibland det råa kalla, lite tuffare. Och visst är det väl en sann lyx att kunna variera sitt sängsällskap?

Jag vet inte hur det är med er, men jag verkligen älskar att gå till sängs och hinna läsa en stund innan man släcker för natten. Att blir sådär lagom dåsigt såsig och fladdra omkring i läsfantasin. På sommaren är det inte lika självklart för mig att läsa vid sänggående eftersom jag helst vill vädra sovrummet in i det sista (om jag inte befinner mig i Florida med tillgång till härlig AC vill säga). Och att då tända en läslampa är som att invitera hela kommunens myggor och knott på party. Men nu……nu när höstluften börjar knacka på dörren är det plötsligt läslägen igen.

Kanske minns ni när jag rekommenderade ”Ensamma hjärtan och hemlösa hundar” av Lucy Dillon. Uppföljaren ”Hundar, hus och hjärtats längtan” var minst lika bra. Naturligtvis varken Nobelpris eller några språkliga mirakel, men lika mycket värme, glädje och fåniga leenden på rektorskan. Jag läser för att bli påfylld. För att få försvinna in i en alternativ dimension. Och då vill jag inte ha högtravande, tungläst litteratur….I fredags passade jag på att handla på mig lite nytt sällskap – tredje boken av Lucy Dillon, tredje boken av Denise Rudberg i genren elegant crime och så underbara Katerina Janouch om barnmorskan Cecilia Lund. Nu har jag lite att roa mig med. Ombyte förnöjer, so to speak….Undra just vilken som ska få följa med till sängs ikväll?

Kram Mia

 

Ljuvliga fredag!

En näst intill magisk start på dagen, då jag 05.31 drog iväg Milou på morgonpromenad. Den stillhet som råder och det vackra som omsluter en, det borde alla passa på att uppleva då och då. Låt gå för att det kan anses som en uppoffring att stiga upp så dags – själv missar jag gärna några sovminutrar för en meditativ morgonpromenad. Häng med….

Kort jobbedag, handla och sedan hem och packa upp. Sortera lite tvätt, svänga ett varv med snabeldraken och så lufta löpbenen tur och retur Trummenäs. Duschen som sedan följde var galet efterlängtad. Nu preppar vi för lite vitlöksmarinerade räkor på toast á la Petit Paris, cajunfläskfilé med pepparsås och lite ost och kex. Jag tänker definitivt dricka lite vin och maken bjuder jag på en iskall Heiniken. Kidsen sörplar garanterat Hallonsoda. En underbar helg ligger framför oss, förvisso några hållpunkter planerade men inget överdrivet. Så efterlängtat. Inget går upp mot helg då man har jobbat en hel vecka…..

Kram Mia

Skolcool – rutiner i all ära…..

…men glöm för guds skull inte bort den ack så viktiga ställtiden. Läsåret är igång igen och så även rektorskans Skolcoola hemlisar – som alltid på en torsdag. Nästan lika självklart som ärter med fläsk, just på torsdagar alltså. Är du nytillkommen läsare är mitt torsdagstema ett försök att berätta om skolan från den andra sidan. Skolan i sig har i stort sett alla jag möter synpunkter om och definitivt erfarenheter ifrån, varför det kanske kan vara skoj att veta hur vi i skolans värld tänker och resonerar egentligen. Tveka inte att ställa frågor eller kom med önskemål om ämne att ta upp……Håll till godo!

Skolstartspaniken har väl möjligtvis precis hunnit lägga sig (hur får man barnen att somna i tid för första skoldagen?, har vi alla saker hemma? och hur ska vi hinna allt?), då nästa brukar slå till med full kraft. ”Att komma in i rätt rutiner igen”. Jag vet måååånga familjer där man ägnar de sista semesterdagarna åt att förbereda för skolstart och jag vet minst lika måååånga familjer som sedan både sliter sitt hår och blir ovänner på kuppen i jakten på att hitta tillbaka till sina gamla rutiner. För hur lätt är det egentligen att plötsligt gå och lägga sig flera timmar tidigare på kvällen, vakna pigg och utvilad, käka en sådär perfekt nyttig frulle OCH få med sig alla saker och människor och komma i tid till förskola/skola/jobb? Hur är vi egentligen funtade när vi tror att bara för att juli blir augusti och den 20:e blir den 21:e så ändrar vi oss som genom fingerknäppning? Åtminstone här i Happyvardag är solen uppe en god bit in på kvällskvisten och alla aktiviteter och matcher existerar i samma tid och rum som då vi levde sommarlov. Solen skiner när vi äntrar hemmet på eftermiddagen och poolbad/altanhäng och sommaraktivieter är lika lockande idag som förra veckan. Längtan efter en mysfrulle med nybakade frallor och oceaner av tid är lika stor och semesterhjärnan har ännu inte bytt skepnad. Vi hoppar i shorts och tischa, flipflops och håller tummarna för att värmen ska bestå åtminstone över dagen. Jag skulle vilja påstå att det är ett under att så många saker fungerar så bra som de gör.

Jag är ganska övertygad om att detta känns igen. Här och var. Och vet ni vad, vi i skolans värld har heller aldrig förväntat oss att allt ska flyta perfekt från dag ett. Insikten i att Sagofen med sitt trollspö som svingar över oss i en alternativ tillvaro bara existerar i sagornas värld, ja den drabbade oss för mycket länge sedan. Ty vi som jobbar i skolans värld, vi är ju någonstans också bara helt vanliga människor (jaja, jag vet att det där kan vara lite svårt att tro efter att ni har mött oss men ändå….). Som har varit lediga sedan juni. Och som har levt sommar- och semesterliv. Som nu ska försöka anpassa oss till vårt läsårsliv. Att det behövs ställtid för att överleva, det står ställt utom allt rimligt tvivel. Så du förälder, du som förbannar dig själv för att du inte lyckas få din älskade gullunge i säng i bra tid. Eller du, du som får ångest bara av att tänka på alla de kläder, stövlar och saker du inte har sett till ha kommit med till skolan ännu. Och du förälder, du som nästan skäms ögonen ur dig för att du får muta med en kanelbulle och saft till frulle för att överhuvudtaget få i din sötnos något ätbart. Du, ja just du…..sluta omedelbart upp med det du håller på med. Vet med dig om att du är en högst normal och ytterst kompetent förälder. Sluta lek leken ”vi-måste-vara-perfekta,ha-koll-på-allt-och- göra-precis-allt-rätt-just-nu-annars-pratar-nog-alla-som-jobbar-i-skolan-om-oss”. Den där leken är inte gynnsam för någon. Släpp ångesten och lev för sjutton. Tänk att om några veckor kommer ni alla att ha acklimatiserat er i tid och rum och det mesta har helt naturligt fallit på plats. Och ni har haft det bra som familj under tiden. Sluta ta er själva på så stort allvar. Man är ingen dålig förälder för att man glömmer en matsäck eller inte har köpt nya gympakläder i rätt storlek. Det är ingen som har tid eller ork att prata om andras tillkortakommanden i skolans värld – vi har fullt upp med att överleva själva. Som individer, som lärare och i väldigt många fall även själva som föräldrar. Amen!

Redan torsdag och tröttheten är som en ständig följeslagare. Igårkväll spelade TB match och vi var hemifrån mellan 17 och 21.30 – därmed förstår ni säkert att vi inte på något vis har kommit in i läsårsrutiner och tider ännu. Men vi kom upp imorse också (även om jag skubbade morgonpromenaden), käkade frulle och kom till skolan 07.40 (startar 8.00). Idag står det hemmaekonom på min titel, då mor och fars månatliga ekonomi skall fixas, och förstås ett Taxi3uppdrag. Men ikväll, ikväll ska jag chilla i soffan och bara zappa med fjärren. Imorgon är det mysfredag……Kram Mia

 

 

Kondition är en färskvara

Kost och fysisk aktivitet, var för sig eller i kombo, kan säkerligen kategoriseras som någon slags vetenskap – av en del ibland kanske till och med som en konst eller som ett mysterium. För de fokuserade människorna, med uppsatta mål att nå, gäller det att bemästra konsten för att optimera sina chanser. För oss vanliga, vi glada motionärer, handlar det bara om att skapa förutsättningar för att må bra. Kost och fysisk aktivitet är självklart viktiga variabler i det perspektivet, men eftersom ”att må bra” inte per automatik är lika mätbart blir variationen så mycket större. Rektorskan har i alla fall lärt sig att till skillnad mot maken kan hon inte göra uppoffringar kring kosten för att må bra, men när det gäller fysisk aktivitet är hon beredd att offra såväl sovmornar som soffhäng.

I somras kände jag mig riktigt stark faktiskt. Promenaderna blev till löprundor i Florida och bortsett från en tung andning i den fuktiga värmeböljan, så kände jag mig både great och awesome (kan också ha haft att göra med den omgivning jag jämförde mig med….). Väl hemkommen fortsatte jag på inslagen linje och kroppen svarade fint, innan envisa förkylningen slog till med full kraft efter ett besök i Skåneland. Vila (förvisso aktiv sådan iform av promenader i slutet men ändå) i nästan 2 veckor och nu……Ja, nu känns kroppen varken great eller awesome längre. Inte heller skulle jag vilja påstås att kroppen svarar fint. Söndagens löprunda kändes nämligen hela dagens runda också. Efter väl inlärt upplägg försöker jag med all kraft att undvika den beryktade ”comfortzonen” genom att variera i sträcka, fart, intensitet och kontinuitet – på dagens program stod uppvärmningsjogg, snabba 3km och sedan 10 backintervaller. Att kondition är en färskvara stod ställt utom allt rimligt tvivel……no more comments!

Så imorgon är det väl lika bra att iföra sig jeans och mina nyinköpta cowboysboots till jobbet eftersom jag tveklöst kommer att gå som Zeb Macahan. Howdy people! See ya around! Nu drar snart Taxi3 på träningslämning – det kan gå precis hur som helst. Kram Mia