Jamen, då tar vi helg då….

Sol, lite blåst (som vanligt i vår vackra skärgårdsstad) och så härliga 24 grader. Det stoltserar tillvaron med idag. Lägg därtill att det är fredag med en hel helg som ligger här orörd framför oss. En bra jobbevecka med såväl kreativa studiedagar som mycket avbetat från to-do-listan ligger dessutom bakom oss. Och en nästintill färdig trädgårdsgång. Det känns nästan för bra för att vara sant. Att TB och jag är genomförkylda och maken ser ut som ett S i ryggen samt att AC:n i bilen valde att sluta fungera på sommarens första dag och istället sprutade varmluft, det väljer vi att bortse ifrån. Just idag är vi lite extra gentila nämligen.

Middagen skall nu preppas och Mr Solsidan här hemma ska briljera vid grillen (och det gör han verkligen till skillnad mot originalet). Idag blir det pepparbiff och fläskfilé för grabbarna, Gabriel nöjer sig med en wraps och mami får scampispett. Lite krispig sallad, potatisklyftor och kalla såser. Och förstås lite gott att skåla i. Ikväll blir det gemensamt soffhäng med filmtajm – dags för GB att invigas i Jurassic Park. Happy Friday folket! Kram Mia

Skolcool – viktiga betydelsebärare!

Om en skola skall kunna fungera på ett optimalt sätt – växa, utvecklas och hänga med i tiden – då krävs det en hel del av alla inblandade parter. Om målet dessutom är att alla inblandade aktörer (elever, personal och föräldrar) ska må bra och dela en riktigt bra skolvardag, ja då måste minsann alla också hjälpas åt. Ty tillsammans kan man skapa bästa möjliga förutsättningar för kunskap och lärande, gemenskap, utveckling och atmosfär. Det åligger inte bara en av aktörerna. På så vis blir vi alla viktiga betydelsebärare  både inåt och utåt i en organisation.

En skolatmosfär kan skapas och återskapas i det oändliga. Det handlar om att bjuda till, se möjligheter och ha lite överseende. Människosynen kanske är den viktigaste av allt.Man måste ständigt vara normkritisk mot sig själv och jobba på sina mellanmänskliga relationer. Alla kan inte älska alla, men att kunna samexistera är enormt viktigt. Och samexistens bygger på två ytterst viktiga byggstenar, nämligen ömsesidig välvilja och respekt.  Det där mina vänner, det tror jag för övrigt att många (inte bara inom skolans värld) behöver jobba lite extra på. Att på en skola ha en nära relationer med sina elever är a och o. För rektorskan är det otroligt viktigt att kunna namnet på alla eleverna, veta saker om deras livsvärld utanför skolan för att kunna relatera till det när det kommer gupp i skolvardagen. Jag skojar friskt med dem och delar även med mig av min livsvärld. Och jag har absolut inga bekymmer med min auktoritet för det. Jag ser som min livsuppgift på Svettpärlan att coacha mina elever till att de ska nå den yttersta av sin potential. Att de ska överträffa sig själva. Då har jag lyckats. Och visst händer det att jag måste tillrättavisa dem på vägen, beskriva önskvärda beteenden och ge dem tips så att de inte passerar gränsen fler gången. Det är så människor växer. Man puttar och knuffar lite mot gränsen, befinner sig ibland på helt fel sida om den och med lite hjälp hittar man rätt igen.

Så har det även varit med den klass som mycket snart ska lämna oss. Gu, hjälpe! En klass med  sociala varelser i åk 9 som lever väldigt nära oss i personalen. Elever som vågar erkänna och stå för sina misstag, som gärna delar vardagens glädjeämnen med oss och som definitivt bjuder friskt på sig själva. Inte alla är vänner alltid, men att det alltid finns dem som orkar att bry sig lite extra om någon annan – så tror jag att de flesta skulle beskriva det. Häromdagen var det dags för årets avslutningsfoto – ett spexfoto förstås. Så här valde några av underbaringarna i åk 9 att klä ut sig.

Och några andra såhär….

Helt klart en klass mycket viktiga betydelsebärare som för evigt har satt spår i hjärtat hos oss. Till helgen skall avslutningsfesten för dem matplaneras och sedan skall talet till dem skrivas. Gissar på både hatt och solglajjor på under skolavslutningen för att skyla alla tårar. Ännu är det dock 4 veckor kvar. Puh!

Torsdag i Happyvardag och jag är bra mör i kroppen efter hårt kroppsarbete och ett gästspel i köket. Som tur väl var kom systeryster och löste av mig efter halva tiden. Perfekt eftersom rektorskan har ont i hals och öron samt är genomförkyld. Ikväll blir det lagfoto för såväl Gabriel som TB´s lag, dock ingen efterföljande träning för TB som ligger hemma och är krasslig. Slappekväll i soffan står alltså på programmet. Kram Mia

En bred utbildning

Nog för att man visste att samhällsvetenskaplig linje var en bred linje på gymnasiet, det var säkert därför många valde just den. Alla de som inte visste vad de ville bli när de blev stora exempelvis. Själv visste ju rektorskan redan i åk 1 i grundskolan att hon skulle bli lärare när hon blev stor och då var linjen liksom ett självklart val. Att jag sedan blev rektorskan är bara en petitess i sammanhanget. Bred linje är bra, men inte visste jag att den linjen jag valde var så bred att den till och med innefattade linjen ”Bygg och anläggningen”. Det visste jag då rakt inte…..

Veckans eftermiddagar har nämligen bjudit på härligt kroppsarbete i byggsvängen. Jag vet inte hur  eller från vem idén kom (jag är nämligen helt oskyldig), men plötsligt skulle visst hela plattläggningen i trädgården göras om. Och inte skulle det anlitas någon hantverkare heller. Nä nä…..maken skall leka ”the handy man” och den leken visade sig också inkludera rektorskan. OMG!!!! 97 plattor flyttade hon undan i måndags, 46 i tisdags och 29 idag. Vikt ca 20kg/st. Lägg därtill att rabatter skulle grävas ur och jord transporteras undan. Hon, tjejen från bygg och anläggning, är numera en spillra av sitt forna jag. (Det kan också bero på att hon skämde ut sig rejält på Willys idag…..)

Imorgon stannar maken hemma och lägger plattor, medan rektorskan gästspelar i köket och serverar Potatis- och purjolökssoppa, yoggi, baguette och pålägg. Inte visste jag att samhällslinjen även innefattade ”Kost och Näring” alt. Östersjöskolans kocklinje. Inte klokt vilken bred kompetens man skaffade sig…….Kram Mia

 

Löpardebut i Blodomloppet

Så var det dags för rektorskan att göra en ny löpardebut i tävlingssammanhang. Min förra löparkarriär slutade i något som mina nära och kära kallar rektorskans Evy-Palm-era och det mina vänner, det är inte positivt. Det blev en guppig resa, men kanske den viktigaste jag någonsin har gjort, vi har gjort maken och jag så…..När jag nu på nytt har smygstartat och försökt hitta en bra balans, all by myself, med träning och löpning och matintag så känns det extra bra att berätta att det  går riktigt bra för mig. Idag drog tjejgänget iväg för att springa Blodomloppet, 5km på Västra Mark.

LöparFia drog iväg och fixade en galant tid på 22 minuter. Wow! Helle och jag höll straxt över 5 min fart och landade in på 27 min efter att ha fått gå vid köbildning och rektorskan fick som vanligt besöka skogen för nummer 2. Vad är det med min mage? Nåväl, jag är väldigt nöjd. Samma tempo som på mina träningsrundor, förvisso lite mjölksyra efter sista backen men bra andning och hyfsat pigga ben vid spurt och målgång. Helt klart mersmak. Nu ska Helle och jag börja samträna litegrand – ska bli superkul. Tusen tack för idag tjejer! En härlig påfyllnad till rektorskan….

Kram Mia

En värld i nya färger

Äntligen har den tunga, gråblöta yllefilten lämnat oss och istället har världen börjat klä sig i färger. Och jag blir lika förvånad vareviga år. Att det faktiskt blir vår. Att världen faktiskt skiftar från gråskalan till de ljuva pastellerna. Att jag bor så vackert att jag nästan tappar andan. Jag sitter på min altan i lotusställning, iförd endast tischa och shorts. Andas från långt ner i magen, ser havet glittra i solens sken. Förlorar blicken i fjärran. Morgonmediterar innan den obligatoriska solhälsningen genomförs. Spirande grönska, vackra blommor i alla möjliga färger och så solen och havet och blå himmel. Och plötsligt, plötsligt är precis allt förlåtet……

Från detta till….

Till och med Gabriels säng har fått vårkostym, till hans stora glädje en grön sådan.

Klev idag upp okristligt tidigt, men roade mig varken med morgonmotion, meditation eller solhälsningar. Nä nä….efter gårdagens flykt fick rektorskan idag bekänna färg. 05.00 sharp var det dags att ta på sig glojärnen, ta fram datorn och så sätta igång med en tråkig skrift. 10.40 var hon klar. Så fantastiskt nöjd med mig själv! Och då unnande jag mig både meditation, solhälsning och långfrulle (vilken i dagens sammanhang skulle kunna räknas som lunch). En snabb städning av huset och sedan blev det solstolen och altanhäng för hela slanten resten av dagen. i bikini. Det ni….Underbart skönt!

Vid städningen av badrummet upptäckte jag att även här har det skiftat färg. Trots att jag normalt sett inte kan kategoriseras som en rosa tjej är dessa just nu mina favoriter: Vera Wang, Victorias Secret, Paris Hilton, Got2B, CK och så körsbärstvål. Våriga dofter. Mmmmm!

Nu har vi precis njutit av hämtmat från lokala Thaien och därtill skålat för ett färdigt jobb. Ikväll blir det bara soffhäng och uppladdning inför morgondagens studiedag och Blodomloppet på kvällen. Vid ett mycket svagt tillfälle lovade jag Helle att springa med henne. Hujedamej…..hur ska detta gå? Kram Mia

 

Utpräglat flyktbeteende

Dagen startade ju förvisso rätt bra med morgonmeditation på altanen med utsikt över ett glittrigt hav. Och förmiddagens lilla inomhustrix innan rektorskan satte tänderna i gräsmattans långa strån (ja mina och mina, men väl gräsklipparens då) funkade också fint. Hela dagen stirrades dock till vid gräsklipperiet av nya fikaterassen då det plötsligt dök upp en orm. I mitt paradis. Skrek på maken (undra om han hörde det till Skåneland) och sedan på bäste grannen Putte (vars bil inte var hemma så slutledningsförmågan borde ledit mig till något annat namn), innan en halvlojing till son dök upp. Eftersom jag glömt stänga av gräsklipparen och mitt inre var något i uppror skuttade gräsklipparen framåt och vips var ormen i två delar. Urgh……groose……Fram med spaden och försöka få tag i två sprattlande delar av en orm. Fy farao. Jag är inte gjord för att fixa sådant – fick vormera en stund i närmaste buske.

En rätt svettig rektorska drog sedan ut på en liten löptur och gissa om jag såg ormar överallt. Lugn och stilla löpning i såväl terräng som på asfalt och det kändes soft och skönt. Inte som i flow då, men ändå skönt. Lång dusch och sedan käkade jag och kidsen en härlig brunch på altanen. Eftermiddagen ägnades åt lite tvätt, lite strykning, lite socialisering av solstolen. Ett besök av finaste svärmor och lite SO-diskussioner med TB. Korr av hans Syrienanalys, samtal med mor och far och så återvinningen. Bädda rent i sängarna och så lite städning av sovrummet. Och man skulle kunna tro att jag har varit grymt effektiv idag. Det skulle man lätt kunna förledas att tro. Om man inte visste bättre alltså.  För egentligen är detta bara ett mycket väl utpräglat flyktbeteende. Jag borde ha suttit vid datorn och jobbat med ett dokument som tyvärr håller på att leda mig in i tristessdöden. Så uppenbart har jag idag kört tonåringens och för all del även makens variant av bulldozermentalitet. Det var något av en ny upplevelse. Allt som kan skjutas framför dig, gör det. Grrrrrr….inte imponerad av mig själv idag. Inte alls. Rättning och bättring rektorskan, imorgon har du inte en chans att komma undan ditt skrivjobb.

Kram Mia

Så himla bortskämd

Inte så lite lyxig fredag för rektorskan med kids. Det är en härlig känsla att bli bortskämd!

Vaknade först tidigt av alarmet och var uppe med tuppen för att skicka maken till kompisJena i Skåneland för en golfhelg. Jag gissar att han blir duktigt bortskämd därnere. Långpromenad, frulle på altanen (första i år) och sedan drog Gabriel och jag iväg på det som var tänkt att bli en shoppingspree. Tyvärr strandade det på en ansenlig mängd människor i aktuella affärer och ett långt jobbsamtal mitt under pågående shoppingrunda. Med oss hem kom i alla fall nya blommor och vackra krukor (jag vet, så medelålders), snygga stjärnbeströdda plädar att utöka samlingen med och så lite goa grejer till kyl och frys. Det fick räcka så. Eftermiddagen bjöd sedan på jobbläsning, jobbskrivning och så en skön pratstund på altanen med finaste brorsan.

Klockan 17 blev vi upphämtade av Allra Käresta Syster och blev sedan rejält bortskämda under några goa fredagskvällstimmar. Eller vad sägs om iskallt bubbel med frusna jordgubbar, snacks och dipp, ”himma-pizza” och sedan chokladpudding med lättvispad grädde. Massor av prat och skratt och roliga anekdoter. Så himla avslappnat och mysigt. Precis vad den här rektorskan behövde – så lyckligt lottad! Hemskjutsade av systerdottern Ebba när mörkret sänkt sig över tillvaron och sedan somnade vi sött. Tack alla för en toppenkväll!

Att sedan den frenetiskt hostandes 7-åringen var ofin nog att vakna 06.30, det kan knappast kategoriseras som lyx i alla fall. Snabbt nedtagen på jorden igen so to speak. Ha en härlig lördag! Sol och blå himmel här i Blekinge idag. Igen! Det är lyx! Kram Mia

Gökotta, kostpolicy och ett barnkalas

Det finns en del ord mina vänner, en del ord som jag har lite svårt att förlika mig med. Ord som liksom triggar igång så jäkla många konstiga följdtankar hos rektorskan. För att inte tala om alla konstiga bilder som bara dyker upp framför mina ögon. Ett av dessa ord är definitivt gökotta. Jag vet inte hur det är för er, men jag kan lova att det inte i första hand är fåglar jag tänker på. Eller för all del ser i bilderna som fladdrar förbi heller för den delen. Nåväl, i den blekingska Happyvardagen har vi verkligen inte gökottat idag, det är då ett som är säkert. Här tog vi en underbart välbehövlig sovmorgon, en långpromenad (vacker bild nedan) och sedan en långfrulle. Inomhus!

Dagen ägnades sedan åt att transformera min nyvunna kunskap från Livsmedelsverkets råd (Bra mat i skolan) till att revidera vår kostpolicy. Som BTW numera är omdöpt till Lokal Måltidspolicy. Nöjd! Och rätt förundrad över vilket spektra av kunskap det är jag måste besitta. Jag läser lagtexter, allmänna råd och en hel del förordningar och rekommendationer. Och försöker omsätta detta i ramar och riktlinjer, dokument och vår skolvardag. Samtidigt skall verksamheten fungera och alla vardagliga göromål flyta på. To-do-listan fylls på snabbare än den betas av. Och ett helt gäng elevärenden som kräver tålamod, uppfinningsrikedom och en hel massa TID. Låt mig säga, jag har aldrig arbetat så många timmar i veckan under så lång tid och ja, jag börjar känna mig lite sliten. Både här och där…. Men men, imorgon är det på att igen. Nya tag. Nya arbetsuppgifter. Nya dokument att sätta tänderna i. Attityden  ”Leisse Faire” fungerar inte för mig och jag sätter ett stort mål i att vara påläst och kunnig, så egentligen är det väl mitt eget fel att jag är sliten skulle jag tro. Men jag identifierar mig gärna med bilden av den närvarande, intresserade och kunniga chefen/ledaren.

Och som om det inte var nog så hade jag också bokat in Gabriels barnkalas dagen till ära. Puh! Lätt svettigt. Finaste kalasgrabbarna efter en avancerad form av styling innan avfärd på fotot ovan. Jag skulle så väldigt gärna vilja vara en sån där pysslig, kreativ mamma med massa idéer för kalas och trix. I verkligheten är jag istället en surdeg som får panikkänslor redan vid planeringsstadiet av barnkalas. Hua….Men men, 10 barn (några från klassen och några fd dagiskompisar) bjöds in till ett kombinerat Bowling- och Leklandskalas. Underbart goa killar, 9st, och 1 tjej gjorde hela grejen till en enda stor positiv överraskning. Tack alla goa! Och tack världens allra bästa TB som agerade lekfarbror – du är jäkla den bästa storebror man kan ha. Så när klockan var 17 och jag hade städat av lokalen kunde maken bara konstatera att så himla harmonisk och nöjd som jag var när vi lämnade Saltö, det var länge sedan han såg mig så. Kul att man kan imponera på någon ju…..

Dagen avslutades sedan med Taxi3-uppdrag. TB lämnades till träning direkt efter kalaset och vi andra for hem för lite middagstrix och vila. TB hämtades sedan 20.30 och nu har vi packat åt maken. Han far till bästisJena i Skåneland imorgon bitti och är åter lagom till helgens slut. Själv ska jag och sönerna bli ompysslade av Allra Käresta Syster med familj. Så underbart…..Kram på er folket

 

Länge leve Lillördagen

Nu är det en sån där dag igen – en av de allra bästa av dagar. Ni vet, när man struttar runt på jobbet och fixar och trixar överallt och ingenstans. Kroppen känns lätt och pigg(nåväl, lite grand i alla fall). Och trots att stressnivåen är något högre än en helt vanlig dag, känns det ändå så himla hoppingivande. Så mycket man vill hinna innan….Långhelg. Långledigt. Och Lillördag. Vilken treenighet. Smaka på de orden ni …..

Vaknade okristligt tidigt och tog mig ut på en 55 minuter lång promenad. Stilla och lugnt och ganska hyfsad temperatur. Jobbedagen bjöd sedan på en allsköns blandning, men jag gick hem klockan 14 med gott samvete och känslan av att jag inte har lämnat något påbörjat efter mig. Underbar känsla. Med i väskan hem finns diverse jobbrelaterade ting och jag hoppas på god inspiration de kommande dagarna. Slappeftermiddag och ikväll vankas det fotboll för TB. Egentligen bjuds det till temafest (3P – påklädd, påläst och prylgalen) på jobbet, men familjelivet kräver ibland att man avstår. Såg bästisMaria i sin fina 70-talsutstyrsel och blev lite lätt avis, men å andra sidan vet jag att jag har svårt att koppla av och njuta när allt runt omkring är roddigt. Jag tar igen det på sommarfesten den 12 juni – var så säkra. Och till alla 3P:na – hoppas ni har en FAB kväll!

Själv önskar jag er alla en skön lillördag och ta det lugnt på Gökottan imorgon. Här laddar vi för Gabriels bowling- och Leklandskalas. Puh! Kram Mia

 

Mamma Mia….

…here I go again! För andra gången i Svettpärlans historia har musikalen satts upp av en åk 8. Premiär idag och det gav verkligen mersmak. Vilken fantastisk klass! Vilken känsla! Vilka personligheter som antagit de olika rollerna! Vilken härlig sång och musik! Och vilken härlig coachning av vår estetpedagog Marie och vår fd elev Julia. Tack alla! Jag är djupt imponerad. Och musiken har jag trallat på resten av dagen. Lovely!

Jag är så lyckligt lottad. En underbar musikal idag och sedan en avslutande hemkunskapslektion med grill i det fria för åk 6. Och så allt där emellan – lite nationellt prov och glada åk 9 som tyckte det kändes bra, underbara små Svettpärlor som frågar om lov att ta av sig jackan på rasten, alla elever i åk 6-9 som käkade dagens lunch ute på läktaren idag. Det är sådana här dagar som jag sparar till dagar som innehåller mindre trevliga arbetsuppgifter.

Tisdagen kan väldigt snart kategoriseras som kväll. Liten Gabriel for med älskade moster Nettan hem idag och TB, som slutade tidigt, satt och jobbade med sina rapporter på hemmaplan. Maken for till golfbanan och själv jobbade jag i 190 knyck. Hem och sedan ut på en löprunda. Premiär dagen till ära i löparshorts, tischa och Five Fingers på fötterna (barfota i mina barfotaskor). Och jag svettades. Som en gnu. Underbart efterlängtat. Idag blev det korta snabba rundan på 6km. Helt ok känsla. Så för dagen återstår nu endast ett Taxi3 uppdrag och sedan lite kvällstrix. Sedan säger jag god natt och på återhörande…

Kram Mia