Vid en snabb utblick genom fönstret skulle man kunna tro att det är vår, men i själva verket bjuder blåsten från hell på en kylslagen känsla och ögonen fulla av grus (inte sant bästisMaria?)

Längre och ljusare dagar/kvällar skulle kunna innebära att man får mera gjort i veckorna som annars måste hinnas med på helgen, men i själva verket har vi bara förflyttat fotbollsspelandet ut för att sedan också hinna med det inomhus OCH även film, popcorn och nedvarvning. Numera hinner jag mindre än någonsin, är dödstrött av all frisk luft när mörkret faller och beter mig som en sömngångare.

En torsdag på jobbet borde innebära att man samlar ihop sina arbetsuppgifter för veckan för att kunna ta ut ny kompassriktning på fredagen och sedan köra igång igen måndagmorgon. I själva verket har fler nya bollar sparkats upp i luften än plockats ner. Helt galet sjukt tempo idag, där 10 minuters fika på förmiddagen och 15 minuters lunch är allt det blev av samla ny kraft  denna arbetsdag från 07.40 till 16.47. Om jag hade berättat vilka skiftande saker jag ägnat dagen åt så hade ni förmodligen idiotförklarat mig. Och jag är inte beredd att sätta mitt rykte på spel så….Jag håller det där…

Vaknade 05.14 utan klockringning och jag hade alla möjligheter att motionera min kropp – jag som är så bra på att ta vara på möjligheter. I själva verket vände jag bara på steken, lyssnade på regndropparnas rytmiska ploppande i hängrännan och somnade om som ett litet barn. Irriterande! Och jag räknar inte dagens hastandet runt i vår skolbyggnad och ett ansenligt antal trappsteg som träning. Det är bara min vardagsmotion. Bättring Mia!

Och om någon skulle få för sig att jag leker robotleken då jag i slowmotion rör hela min kropp då jag ska vända mig om så är det fel. I själva verket har min onda bröstrygg och vedträsliknande nacke transformerats till en fruktad nackspärr. Trots ihärdiga försök från Allra Käresta Syster och maken att massera mig iform, så får jag fortfarande rulla ur sängen som en strandad val. Och i detta sammanhang kan jag bara meddela att en gullig liten gulaktig massagevätska (Radital= hästlinement från Lantmännen. Jag spekulerar inte vidare kring hur maken tänkte där. Vill liksom inte veta helt enkelt) i själva verket bränner som eld på min kropp.

Som jag sa innan så är det ju torsdag och det borde bjudits på en Skolcool hemlis här i Happyvardag. Men som sagt, inget är ju som det verkar så…God natt vänner. Imorgon är visst en annan dag. Jag hoppas att åtminstone något då skall kunna vara det det ser ut att vara. Kram Mia

Nämen se på tusan, jag tror minsann att det är våren som har hittat hit till den blekingska Happyvardagen. Det är knappt man vågar säga det, än mer skriva det men….All snö är borta (skedde nog i helgen tror jag), solen har varit på besök (förvisso i lite olika omfång, men ändå) och det börjar grönska. Rektorskan tror nästan hon drömmer. Ännu återstår det många arbetstimmar i vår trädgård, men redan nu tycker jag nog minsann att den är ganska vacker. Flera träd, några buskar och en hel massa sly är borta. Häcken ska få sig en omgång, vårt tak likaså. Altanen ska skuras ner och möbler plockas fram. En ny uteplats börjar ta form och jag tror minsann att jag kommer att nödgas göra lite små mysinköp. Härlig tid det här…..

Utsikt från vår trädgård anno sommaren 2012. Visst är det angenämt med havet inpå knuten. Onsdagen gick i ett huj på jobbet. En hel massa möten och sedan dags att åka hemåt. Fotboll idag också, varför Taxi3 har körning. Sedan blir det minsann ”köpemaut” – ibland måste man bara få vara lite lat. Ingen Mästerkock på tv ikväll, men gillade man Jenny (vinnaren) bör man definitivt kika in på hennes blogg. Härlig inspiration. Underbara bilder. Och hon är ju bara för go den tjejen….Kram Mia

http://jenniewallden.wordpress.com/

Så är den då äntligen här igen, den där härliga seriepremiärsperioden. Den som vi har längtat hela långa vintern efter. I regn och rusk och snö och storm. På grus och på konstgräs och så förstås då vi vistats inomhus. Tungt och tufft och hårt grått arbete. Och idag står vi här och nästan ser hur gräset grönskar och gror medan vi tittar på det. Tunnare kläder och lerigare kläder. Snabbhet, finputs och en massa laddning. Må året ge oss en härlig och skadefri säsong……

I en allt mer mål- och resultatstyrd värld hamnar förstås inte fotbollen så långt efter. En härlig idrott, där massor av detaljer skall bilda en helhet. Spelsystem, positioner, anfall och försvar. Passningar, skott och spelövningar. Fasta situationer, dueller, teknik och teori. Rätt person på rätt plats. Enskilda individers prestationer ska matcha lagets intuitioner. Styrka, finess och inställning.  Avvägningar, beslut och en hel massa coaching. Att inordna sig i ett kollektiv OCH våga hävda sig inom det. Alla dessa variabler är medel för att nå lagets/klubbens mål. Man kan satsa stort. Eller brett. Skriva fina målformuleringar och dokument. Komplicera eller just do it. Men det är inte svårt att tro att de allra flesta spelar nog ändå fotboll för att vinna. Vinna dueller, matcher, framgång, cuper, serier…ja, name it.

I det avseendet är ju fotbollens idé urenkel – det lag som gör flest mål vinner. Det spelar ingen som helst roll hur vackert laget har spelat. Hur överlägsna eller, för all del, hur utspelade de har varit. Inte heller mäts vilket lag som har haft flest nickar, gula kort eller målchanser. Det lag som gör flest mål vinner. Oavsett om det kan betecknas som rättvis eller ej. Det är förstås hedersvärt med lag som vill spela bra och underhållande fotboll. Det borde vara en självklarhet med både spelare, ledare och åskådare som bemöter allt det goda som fotbollen står för med respekt och välvilja. Och inte sällan kan variabler som dessa och i stycke 2 vara direkt avgörande för hur bra ett lag är/blir. Medel för att nå målen. Något att sträva efter. Något som förhoppningsvis ska leda idrotten på rätt väg och bringa framgång.

I tabellen är det dock  poäng, mål och vinst som räknas samman. Man kan tycka vad man vill om det där, men så är det…Just därför upphör jag aldrig att förundras över hur högst välutbildade fotbollsintressenter (aktiva utövare, fd spelare, ledare eller publik) ändå vid förlust måste ondgöra sig över det orättvisa i att ett annat lag vann. Det kan låta så här: ”De var minsann inte värda att vinna” (subjektiv eller objektiv bedömning? Av vem? Vem har tolkningsföreträde i en sådan fråga egentligen?). Eller så här: ”Vi hade ju det mesta av spelet – ja, vi var överlägsna” (Ja, som sagt man får inte poäng utifrån någon klockning av bollinnehav). Eller en underbar kommentar från helgens seriepremiär i lokala blaskan: ”Det är så trist att de får vinna när de bara skapar fyra chanser på hela matchen” (Tja, skapar man fyra chanser och gör tre mål så är man ju rätt effektiv i alla fall). Jag har aldrig varit någon vän av bortförklaringar, däremot är ”brutal sanningssägare” mitt mellannamn. Bortförklaringar (oavsett om det gäller fotbollsutövande eller i min profession som rektorska) går fetbort. Tolereras inte. Tystas kraftigt. Bit ihop och kom igen då. Livet är inte rättvist. Och det är farao ingen som har sagt att det ska vara enkelt heller. Ge järnet. Gör ditt bästa. Och acceptera att har man inte gjort flest mål, så har man med största sannorlikhet inte heller vunnit. Vill man väga in andra faktorer än antal gjorda mål, bör man definitivt fundera på att ägna sig åt någon annan idrott. Ty fotboll är ingen bedömningssport. Amen!

Tisdag och äntligen är vi igång här igen på bloggen. Tack världens bästa Linda för det jobb du lägger ner när tekniken strular. Jag har haft kli i mina bloggfingrar. Två härliga dagar på jobbet och äntligen är bästisMaria tillbaka på jobbet igen. Skönt! Nu är TB och……ja, ni gissar rätt. Han är och tränar. Och straxt drar Taxi3 iväg på hämtningsuppdrag. Kvällsfika och sedan somnar jag väl som vanligt på soffan, inne hos Gabriel och så till sist i sängen. Jag är ingen vandrande pinne – jag är en vandrande sömntörstare.

Kram Mia

Jag är helt övertygad om att de allra flesta sorters semestrar har sina fördelar. Och för all del kanske även sina nackdelar. Det som är en fördel för någon kan mycket väl vara en nackdel för någon annan. Låt mig nöja mig med att konstatera att vi den senaste veckan har gått igenom allt och lite till, vänt på vareviga sten och försökt lyssna in varandra. Och tro det eller ej, men den normalt sett långsamtplanerande familjen Happyvardag chockerade plötsligt sig själva genom att bara vips sådär sy ihop semesterkoncenptet . Det var inte tal om att diskutera och bestämma oss (det förstår man ju direkt att det hade varit alltför vanskligt med tanke på förra lördagens lilla sammanbrott i semesterplaneringen). Ögonkontakt, nickar och agera. Plötsligt är vi överens…..verkar det som nu i alla fall….

Om man som vi brukar sy ihop resor i egenregi till det stora landet i väst, har man blivit van vid en viss standard till ett visst pris. Det är då inte helt enkelt att bara svänga om och boka charter (rätt dyrt, då vi liksom egentligen inte efterfrågar del av den service man betalar för). Och försöka hyra hus i Europa i samma standard som Florida blir vääääldigt dyrt. Lägg därtill att familjen Happyvardag är lite snåla och inte nöjda med en lösning/en resa (även om jag var beredd till det förra lördagen), utan vill ha den bästa lösningen/en riktigt bra resa. Så hur mycket det än smärtar mitt hjärta att erkänna det, men jag såg mig nödgad att gå på makens linje. Han har nämligen ALDRIG misslyckats i vår semesterplanering…..

Maken förslag om att resa vid höstlovet började bearbetas. Liiite dyrt till Dubai tyckte rektorskan och bad att vi skulle kontakta vår husförmedling i Florida och kolla samma tid där. OK! Vi ringde upp Michelle och Philipp, bad om en offert för hösten och beklagade oss samtidigt kring vår långa vinter – berättade att vi önskade oss sommar i sommar. Maken började kolla flygbiljetter.  I samma veva kom svärmor och svärfar hem från sin longstay och klargjorde att de bokat en ny till hösten. Från M och P fick vi två offerter, en för hösten men också ett förslag om att prova Florida på sommaren (förvisso ganska höga temperaturer och nästintill dagliga regnskurar). Ett erbjudande svårt att motstå kan jag meddela. Maken satte igång och kolla flygbiljetter till sommaren och fina svärisarna tyckte att vi gott kan komma ner till dem i Spanien till hösten. Sen gick det alltså snabbt….chockerande snabbt. Samtal till M och P i Florida och bokade huset, flygbiljetter köptes  och hyrbil bokades. Ögonkontakt, nickar och agera. Klapp, klapp i hamn. Bokat, betalat och klart. Nu sitter vi här och stirrar med lätt chockad blick på varandra. En longstay i Florida i sommar och en kortsemester till svärisarna i höst – kanske det bästa av två världar. Dessutom följer svärmor med på en del av resan och ska sedan hälsa på släktingar. På så vis får hon också lite golfsemester eftersom hon bröt armen inför deras Portugalvistelse. Vilken härlig kombo!

Söndagen har nått kväll och både jag och min kropp är dödstrött (inte för att en semesterplanering tar så på krafterna, men….). Klockan på ringning idag, lämna TB 9.00 och sedan en sväng till finaste familjen Hasselberg/Mattsson. Gabriel träning 10-11.15 och då passade mami på att köra löpträning. Jag vet…chockerande det med. Spåret, snabba 200 metare, 10 sega backar,1o trappor  och så spåret igen. Därefter ner till Åvallen och kolla TB´s lag som mötte Kalmar FF (0-0). Hem och direkt igång med trädgårdsarbetet, så att kroppen fick lite styrka också, och sedan in för städning av huset. Puh! Rätt intensivt….Lång och varm dusch innan maken serverade en härlig wok i ostronsås. Trots att jag bara drack isvatten till maten så är jag nu helt utslagen. Jag gör inte ett knop till ikväll……Tänker ligga på sofflocket, njuta av att trädgårdsarbetet är färdigt till minst hälften och bara låta vackra bilder från Florida dansa framför mina ögon. Jag som hade gett upp hoppet om detta ställe och som har varit nästintill grön av avund nu när bästisMaria med familj har varit där. Och strunt samma i om det blir dagliga regnskurar, det har vi ju här hemma också men i Florida är det åtminstone varmt. Det blir nog jättebra…..Så nu firar jag minsann med lite Ben&Jerry tror jag…..

Kram Mia

Har du fått rätt namn, tycker du? Valde din mor och far rätt namn till dig då för x antal år sedan eller skulle du ha önskat dig heta något annat? Genom åren har det hänt att jag har funderat i dessa banor, med klar tyngdpunkt under tidig skoltid för mig och det finns en mycket enkel förklaring. Döpt till Maria och som enda Maria i min klass blev jag per automatik ombedd att vara just Maria i årets uppsättning av julspelet, likväl som i påskspelet. VARJE ÅR! Och denna ombedjan var liksom inte en enkel fråga att svara ja eller nej på. Som jag önskade att jag hade fått heta Johanna eller Lisa eller….Bortsett från det har jag alltid gillat mitt Maria likväl som Mia, vilket de flesta väljer att benämna mig med. När det var dags för våra egna barn var vi helt överens maken och jag. På dirren! Men med lite olika infallsvinklar. Tor och Gabriel och ingen av dem har ännu så länge blivit ombedd att spela varken Åskgud eller Ärkeängel…. så…puh!

Vaknade tidigt denna lördag och utförde lite morgonmeditation. Lirkade i min stela kropp i träningskläder och stack ut i arla morgonstund. 7 km löpning i lagom tempo, lite stretchövningar och så en solhälsning (var den nu befinner sig) på det. Lång och varm massagedusch och sedan en härlig frulle med morgontidning. Underbar start på dagen. Lite bloggtrix, lite strykning och så en skön stund i läsfåtöljen innan vi intog en lightlunch. Resten av dagen fördelade familjen Happyvardag sig 2och2. Maken och Gabriel for på kompiskalas och TB och jag på dop med tillhörande dopkalas. Idag fick sötaste lillungen Lovisa Anna Ester sina namn. Vacker och stämningsfull stund i kyrkan och sedan ett mysigt kalas efter med god mat och dryck. Samt en kakbuffé med 14 sorter. Det ni, det kommer att kräva minst en löprunda imorgon med…..

Nu har dagen nått kväll och vi är åter samlade på hemmaplan. Alla nöjda och glada efter fina upplevelser. Det är tänkt att vi ska avnjuta ”himmapizza” ikväll – om vi får till det mitt i all semesterplanering. Ty nu mina vänner, efter några dagars väldigt avvaktande och frostig stämning samt vaktandet av sitt revir (ni kanske kommer ihåg om inte så håll till godo: Gabriel vill flytta till Florida, TB vill inte åka alls, maken vill till typ Dubai på höstlovet och rektorskan till vilket-jäkla-soligt-land-som-helst-på-sommaren) går det att skönja ett genombrott. Men jag ropar inte hej ännu…det gör jag inte. Ropar ingenting faktiskt. Men vi har jobbat på bred front här sedan igår så…..Och för tillfället är det lite lightare atmosfär. Snart kanske vi är i hamn. Kanske kan alla bli åtminstone lite nöjda. Håll tummarna! Kram Mia

….på att inspirera till träning vill jag lova. Så länge jag har känt henne har hon alltid varit fokuserad med sin träning, planerat in den först och sett till att få vardagen att fungera. I många år har hon nu bedrivit hälsoprojekt hos oss på skolan varje vårtermin, det ena projektet roligare än det andra. Hon har definitivt sakta men säkert fått den hopplösa träningsperiodaren till rektorska att skapa kontinuitet. Och för det är jag henne evigt tacksam. Så här är hon……Min fina kompis som jag saknar enormt mycket (är på semester i Florida. Avis? Jag? Inte på en fläck…..)

Jag började för två år sedan med promenader i ca 30 minuter 3ggr/vecka – allt annat bestämde jag mig för att se som en bonus. Detta har sedan sakta men säkert trappats upp, men min målsättning är fortfarande nästan densamma – minst 3ggr/vecka och minst 40 min varje gång. De flesta veckor powerwalkar jag 5-6ggr/vecka och oftast nästan en timme åt gången. Metoden om att ha en bas som är kanske något i underkant, för att se allt annat som bonus ”funkar fint för rektorskan”. Jag gymmar inte, jag kör inga pass – men sedan nyår är mitt mål att löpträna 1ggr/vecka. Detta har fungerat alla veckor utom 2. Min träning har jag nu försökt förflytta till morgonen innan resten av familjen har vaknat. Det flyter på – nu längtar jag efter sol och värme och att ännu lättare ta vara på möjligheter till motion.

Idag har jag hämtat hem mina hembudade nyförvärv = mycket nöjd rektorska. Och det är ju bra att vara ute i tid. Höst/vinterstövletterna är redan hemma, så att säga. Ett par beiga Vagabond och ett par svarta Italienare. Me like!

Fredag mina vänner…Ingen kvällsträning för någon, själv har jag skubbat från träning helt och hållet idag. Huvudet bultar, nacken är stel som en vedträ, så jag chansar inte. Inte idag inte….Hoppas på skön morgonträning lördag istället. Himlen är dessutom blygrå och full av tunga regndroppar – ett heldagsregn i april. Men jag väljer att se det som att våren kommer med regnet. Och trots allt, det är inte snö….TB har precis kommit hem från frissan och han är superfin. Huset är lightstädat, tvätten igång och maten skall snart preppas. Här blir det Churasco och en minibuffé med nypillede reijer, Bresaola med olivolja och ärtskott, salami och brie, heta kräftor i aioli och lite ciabatta. Och definitivt ett glas vin dagen till ära…… Happy Friday, folket! Kram Mia

Du vet väl om att ditt barn har rätt till den undervisning och stimulans som det behöver för att utifrån sina egna förutsättningar kunna nå så långt som möjligt i sitt lärande och sin utveckling. Även om skolan i sig erbjuder en god lärandemiljö kan det alltså finnas elever som är i behov av särskilt stöd under kortare eller längre perioder av sin skolgång. Varmt välkommen till dagens Skolcool!

Skolan skall enligt lag ge det särskilda stöd en elev behöver och i samband med detta skall ett åtgärdsprogram upprättas, där åtgärdsprogrammets syfte helt är inriktat på att säkerställa att elevens behov tillgodoses. Orsaker till elevers svårigheter i skolan bör i första hand sökas i deras möte med undervisningens innehåll, arbetsformer och skolans lärandemiljö. Åtgärdsprogrammet får därför en central roll genom att vara redskapet för personalen när det gäller planering och utveckling av den pedagogiska verksamheten kring den enskilde eleven. Samtidigt är åtgärdsprogrammet en skriftlig bekräftelse på de stödåtgärder som ska vidtagas. Den individuella utvecklingsplanen (IUP:n) kan och får aldrig ersätta ett åtgärdsprogram. Vidare skall ett åtgärdsprogram alltid föregås av en pedagogisk utredning kring eleven, vilken syftar till att ta fram tillräckligt underlag för att förstå elevens situation, behov och varför det har uppstått svårigheter i skolan. Som förälder skall du alltid erbjudas möjlighet att vara delaktig vid upprättandet av ett åtgärdsprogram. Så om du uppfattar att ditt/dina barn har svårigheter, tveka aldrig att diskutera det med aktuell pedagog alt rektor. Det måste inte vara skolan som uppmärksamma svårigheter och börjar jobba kring det alltså….

Redan torsdag mina vänner. Tiden går fort när man har roligt! Gårkvällens personalmöte var både kreativt och fullt av spännande, nya idéer. Härligt! Inatt har jag dessutom sovit som en stock, varför morgonens promenad 05.30 kändes lätt och ledig. 6km i svag vind, men lite råkall luft är ändå en underbar start på dagen. Jobb och sedan handling inför att finaste svärmor och svärfar kommer hem efter sin longstay i Portugal. TB har träning och Taxi3 kör förstås några vändor kommunen över. Och innan jag vet ordet av sussar jag nog sött igen ikväll. Imorgon är det fredag….Kram Mia

Allt som oftast intager rektorskan lunch på skolan och idag var jag väldigt sugen på en lättpanerad fiskfilé, kokt potatis och kall dillmajjo i kombo med en fräsch sallad och liten brödbit. Dock hade jag lovat bort mig på annat håll och trots att jag tvekade först, ångrade jag mig icke sedan. Hämtade upp TB på hemmaplan, som hade självstudiedag pga utvecklingssamtalsdag för alla elever på skolan, och for till staden. Redan utanför lokala Thaien blev jag rejält hungrig – underbar doft. Och är man nästan först till dagens buffé så känns det väldigt fräscht och härligt. Jag valde stekta grönsaker i ostronsås, friterade räkor och lite Chicken Satay. Avrundade sedan med några bitar söt melon till dessert. Mums! Och så mysigt att få sitta ner i lugn coh ro med sin store son och bara snacka oss igenom lunchen. Sedan var vi redo TB och jag att möta hans mentor och ha terminens utvecklingssamtal.

TB skötte samtalet med bravur och den input vi fick från de olika lärarna var både värdefull och härlig. Så befriande skönt att han håller stilen från grundskolan och så skönt att förstå att hans nya lärares bild av honom matchar både vår (makens och min) samt den vi fått oss till livs av hans ”gamla” lärare väl. Att dessutom kunna prestera i skolan, skapa sig en bra social status och satsa på fotboll 6 dagar i veckan – det är jag imponerad av. Och väldigt stolt! TB är en lugn och stabil själ. Han stirrar inte upp sig, reflekterar och analyserar samt tar ut ny kompassriktning. Att han dessutom inser att kunskap INTE är att kunna prestera på ett prov eller på en inlämning, utan ATT FÖRSTÅ och skapa en varaktig kunskap – det gillar nog rektorskan bäst av allt. Han är mycket allmänbildad och han sätter gärna sig själv åt sidan om han kan hjälpa någon annan. Att jaga betyg som någon slags trofeér är inget för TB. Jag skulle inte bli förvånad om han också slutar som lärare så småningom……Gabriel tycker bestämt att TB kan komma och jobba i hans klass.

Ligger i sängen och softar en stund. Mellanlandar på hemmaplan inför kvällens personalmöte och då dagen startade tidigt (05.17 klockan på alarm och 05.30 redo för en timmes promenad med Milou) känner jag att ögonlocken är lite tung. Ska nog vila dem lite…Hörs imorgon vänner….Kram Mia

Den vanligtvis trygghetsnarkomanen och tillika kontrollneurotikern till rektorska har fått vara så vänlig att ändra approach i tillvaron. Från att ha levt enligt kalender och agenda, to-do-listor och scheman så måste hon nu alltså mera lära sig att ta dagen som den kommer. Att allt inte kan planeras in i minsta beståndsdel. Att hur mycket jag än gillade min tidigare så fyrkantiga tillvaro, så måste jag anpassa mig till gällande förutsättningar. I det läget är det gott att ha en 17-åring och en snart 7-åring, istället för små bebbar. I det läget är det också fantastiskt skönt att maken inte längre jobbar 5-skift.

Det snurrar snabbt nu. Saker ändras, förutsättningar likaså. TB klarar förvisso väldigt många av sina förehavanden på egen hand och han har koll, men skjutsas det måste han fortfarande. Och alla dessa tider innebär att mat skall anpassas både i tid och utförande. Det finns inte alltid bestämda tider för träning och matcher utan det är kort framförhållning som gäller då och då. Och hade ni frågat mig för ett år sedan så hade jag förutspått att jag skulle ha fått krupp av den typen av tillvaro. Frågar ni mig nu anser jag nog att det går över förväntan – att vi anpassar oss riktigt bra. Och kanske, kanske till och med att det finns en viss charm med detta sätt att ta sig an tillvaron. Jag ska bara sluta sukta efter flytet i tillvaron, så är jag i hamn så att säga…..

Två intensiva jobbedagar som har toppats med trädgårdsarbete och promenader på eftermiddags/kvällstid. Jag är duktigt sliten i kroppen känner jag. På semesterfronten har vi inte gjort några framsteg, men jag försöker nu approachen att tjura sig till önskvärd sommarsemester. Jag måste nog ge den metoden lite tid märker jag. Tisdagskvällen bjöd oväntat på ledighet då TB´s träningen flyttades till imorgonkväll istället. Här har vi istället njutit av pepparbiff med bea (grabbarna) och kräftstjärtssallad (mami). Nu blir det tv-mys och förhoppningsvis en tidig kojning. Imorgon ringer klockan 05.17 för den tidiga promenaden med Milou. Wish me luck! Kram Mia

Så lägger vi påsken 2013 och det efterföljande påsklovet bakom oss och tar ut ny kompassriktning. Vi har haft en underbar ledighet och jag höll minsann på att skriva lat och skön, men det hade ju varit lite ljug. Förvisso har ledigheten definitivt varit skön, men lat är inte direkt det ordet som bäst beskriver vår tillvaro. Och vad passar bättre än att göra en liten lovsummering så en söndag i april. Häng med…..

Påskfirandet: var lugnt och väldigt osocialt. Det var mest familjen Happyvardag och vårt hem, med lite små fotbollsutflykter. Ingen typisk påskmat, men mycket nyttigt mums. Påskharen kom till Gabriel, vi andra hade nog inte varit snälla nog. Hehehe….

Lovveckan: Maken i tjänst hela veckan, vi andra lediga. Inga tider direkt att passa (utom fotbollsträningarna då), inga måsten men en hel del önskvärda projekt. Ingen to-do-lista precis, men jag har nog aldrig fått så mycket gjort. Hela huset städat från golv till tak, bilarna städade, lite prylar fixade och trädgårdsfixet påbörjat. Lägg därtill ett härligt flyt av alla vardagliga uppgifter.

Vila: Status utvilad. Har haft lugna hemmakvällar i soffan, somnat i hyfsad tid och tagit en och en annan sovmorgon. Ingen har vänt på dygnet, varför dygnsrytmen inte kommer att bli superjobbig att återställa.

Fysisk aktivitet: Mycket, många och väldigt intensivt. Helkroppsträning skulle man kunna kategorisera lovet som. Jag har ont faktiskt lite precis överallt. Bra kontinuitet i promenader och annat. Fortfarande en hel del saker kvar att göra i trädgården varför jag kommer att få ännu mer framöver. Men nu tänker jag låta kroppen vila några dagar.

Semesterplanerandet: Var det enda vi verkligen hade pratat om skulle fixas denna vecka. Och just detta strandade duktigt igårkväll. Måste tillstås. För att göra en lång historia kort, vi har varit överens om bilsemester i juli i Europa och med förmodat slutdestination Italien. Tanken var att vi skulle finplanera detta denna vecka. Helt sanningsenligt är vi just nu längre ifrån en finplanering, än vi var i augusti förra året då vi just började prata om denna semester. Rätt tröstlöst, faktiskt! Rektorskan pläderar högvilt för en solsemester till typ nästan vilket land som helst. Gärna charter. TB vill inte åka någonstans alls. Maken verkar ha siktet inställt på höstlovet istället (och det är ju evigheter tills dess). Gabriel vill helst flytta till Florida. Och ingen, absolut ingen verkar vara beredd att ge sig. Lite frostig stämning här på hemmaplan idag…..Undra när man ska våga återuppta diskussionen?

Mest nöjd med: Härlig familjestämning (utom just igår då….), massor av goa skratt och tid att prata och umgås.

Bästa köp: Kan bli mina hembudade Vagabondstövlar, men har inte fått dem ännu så jag säger ny matta till TV-rummet och nya tavlor till sovrummet.

Japp, så ligger landet. Hoppas vid min gud att AIK vinner den just nu pågående hemmapremiären annars kan det bli förbaskat frostigt. Väldigt stämningsfull inmarsch och riktigt häftigt på Friends. TB är och tränar, vi andra hejar vilt. Sjunger våra ramsor. Har hjärtat i halsgropen med jämna mellanrum. Kroppen är sliten efter en heldag i trädgårdsgymet. Efter matchen blir det cajunkotletter för grabbarna och Tigerräkswok för mami. Och efter all frisk luft idag lär vi nog somna ovaggade ikväll. Imorgon sparkar vi igång en ny jobbevecka…..Och jag är verkligen redo! Kram Mia