Att välkomna våren….

…ja, det gör vi traditionsenligt på Svettpärlevis. Hela skolan (åk F-9) och samtlig personal åker ut till vårt friluftsområde Rosenholm (ett gammalt militärområde). De yngsta eleverna åker bussen, resten cyklar. Väl på plats har vi gemensam start och uppvärmning. Därefter har åk 8 sina ledarskapsuppdrag för åk F-3 och åk 9 har för åk 4-7.

Högst traditionsenlig fika följer, för somliga med prickig-korv-macka och för andra med underbart goda päronbiskvier.

Högst knepigt för unge herr Bark att ta sig an sin chokladDonut eftersom 3 av fyra framtänder är väääldigt lösa. För att vara helt ärlig ser han ut som dårarna i farsen ”Stefan och Krister”. Brrrr….

Efter fikapaus gav sig eleverna ut på sitt löplopp. F-1 promenerar och springer sedan gemensamt 1.5 km. Övriga elever springer antingen motionsklass eller tävlingsklass och dryga 3 km. Väl i mål väntar eleverna in varandra hejar och till och med vänder tillbaka för att coacha kamrater in i mål. Underbart härligt att se. När man nått målet väntar våra eminenta kockar (GnagetMats och KHKJanne) med något gott att smörja kråset med. Idag blev det en doft- och färgsprakande gyrostallrik. Mums på det!

Mina fina…..Herman och maken. Ni som har följt mig ett tag vet att vår allra bästa vän Kalle rycktes ifrån oss för många år sedan (närmare bestämt 12). Det här är hans äldsta son. Bajenfans och så min ivrige Gnagetanhängare. Tillsammans.  Idrott förenar. Så även minnen, nostalgi och bandet till det förflutna. Värme i rektorskans hjärta och en kamp mot känslorna. Ibland är det så förbannat svårt att acceptera det faktum att livet snuvade oss, inte bara på en älskad vän utan också på allt det vi planerade att uppleva tillsammans. Strofen ”Allt vi ännu saknar, varje dag vi vaknar. Är den tid vi aldrig ska ses” har sedan Hermans konfirmation i lördags gått på repeat i mitt huvud. Tårarna bränner i mina ögon, halsen är sammansnörpt och bröstet känns som ett skruvstäd. Så alla ni som frågat de senaste dagarna varför jag ser så nedstämd ut. Det här var svaret. Ibland saknar jag Kalle så oändligt mycket. Vissa perioder i livet är helt enkelt mer såriga än andra.Sorry!

Valborgsmässoafton här hemma och välkomnandet av våren sker helt vardagligt. TB har förstås träning och Taxi3 har köruppdrag. Därefter väntar lite gott grillkäk signerat maken och Le Chef i familjen Happyvardag. Inga brasor här inte, ej heller någon grillmiddag i det fria. Och fest i någon utomhusmiljö kommer inte på frågan. Rektorskan är bekväm och har aldrig gillat modifierade former av traditioner. Kanske inte traditionsenligt firande överhuvudtaget heller egentligen. Så fotbollsträning och Taxi3 ses därmed inte som någon uppoffring. Inte någon uppoffring alls. Imorgon har vi ledig dag och skall våga oss på ett vuxenkalas inför Gabriels 7-årsdag. Det blir mysigt att träffa släkt och vänner…..

Happy Valborg folket…..Och varmt välkommen våren. Du är hett efterlängtad! Kram Mia

 

4 thoughts on “Att välkomna våren….

    • Tack och ja…så himla mysigt. 256 elever, 30 personal och en del föräldrar. Och så en tradition sedan 1998. DEt känns toppen. Kram och glad första maj till dig

  1. Ja, våren och värmen kom som på beställning. Bra gjort :)
    ( fast kalla vindar som tusen här hemma idag) glad över värmen i solen iallafall!
    Ha en fin start på maj och kalasade i morgon .
    Kram kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *