Barn gör inte som vi säger….

….barn gör som vi gör. Att imitera, eller härma, är ett första steg till inlärning sett över livets stora spektra. Barn tittar, lyssnar och försöker efterlikna. Efterlikna sina vuxna förebilder, likväl som andra barn. På gott och på ont. I takt med mognad kan barn utveckla sin förmåga att generalisera in i nya sammanhang och med hjälp av ”de rätta frågorna” reflektera över huruvida deras val har varit av god eller mindre god natur. Genom andra personer och situationer blir barn nyfikna, imiterar och vidgar därmed sin livsvärld och utökar sina kunskaper och färdigheter. Och på så vis lär de allra flesta sig på sikt vad som är bra val och som ger en typ av bemötande och konsekvenser, likväl som motsatt scenario.

Ni förstår säkert vart jag vill komma. Som medmänniskor har vi ett oerhört viktigt uppdrag i att alltid försöka föregå med gott exempel och därmed vara positiva förebilder. Att möta sin omgivning med en ömsesidig välvilja och respekt. Att gestalta värdegrunden i såväl praktisk handling, som i allmänna förhållningssätt. Och att ta alla möjligheter som finns att fostra genom att ge rätt verktyg. Som förälder har man förstås inget reellt inflytande över hur andra barn är och vad de gör, men man kan ALLTID bestämma vilken typ av förebild man är själv. Det där tåls för oss alla lite till mans att fundera kring. Vad är det jag säger och vad är det jag gör – den korrelationen bör aldrig underskattas. Inte av någon. Oavsett om man bär titeln förälder, skolpersonal, sjukvårdande personal, släkt, vän eller kort och gott medmänniska. För det är ju just precis det vi alla är: Medmänniskor!

Väldigt intensiva dagar med mycket kontrastfyllda möten har startat rektorskans vecka. Det snurrar tusen tankar i mitt huvud, inte minst kopplat till ovanstående resonemang. Jag känner värme i mitt hjärta kring insiktsfullhet och uttalade önskningar om samarbete. Frågor kring hur vi har tänkt och varför vi har valt en viss väg. Allt det där tyder på en önskan om att involveras, om förståelse för varandras livsvärld och ett gemensamt ansvar. Och jag blir beklämd över människosyn, insinuationer och ett bristande förtroende. Där svar bara känns intressant om man får sin egen vilja igenom. Och som på beställning rasade Gabriel ihop i huvudvärk och halsont straxt innan lunch idag i skolan. Så numera kan jag titulera mig vabmamma. Och för att vara en god förebild tänker jag nu krypa ner i soffan jämte sonen och dra filten över kroppen. Plira lite på tv och mysa tillsammans. Resten får väl vänta!

Kram Mia

2 thoughts on “Barn gör inte som vi säger….

  1. Så är det och de som bara lyssnar när det går deras väg sitter ofta där ”ensama” i mål och undrar sedan var deras hejarklack var !!!
    Hoppas Gabriel kryar på sig efter lite mys och ompyssling .
    Dottern var i skolan i måndags och ligger igår och idag med värsta huvudvärken så vi är hemma igen här med.
    Ha en mys onsdag framför brasan och ta hand om er.
    Kram kram

    • Mmmmm så sant. Stackars Daniella – hoppas hon blir snabbt frisk. Vi har haft en go hemmadag och nu har jag lite skav i öronen. Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *