Fördomar eller….

….. helt enkelt bara eventuellt lite förutfattade meningar. Om stora bilar i allmänhet och stora, svarta bilar i synnerhet. Och nu menar jag inte alls stora, svarta bilar som i betydelsen vräkiga och dyra bilmodeller. Inte heller menar jag idag en van, skåpbilar eller i truckutförandet. Nä nä, jag menar mer typen hög modell, liten förardel och ett stor svart lådliknande föremål baktill. Kan tyvärr inte förklara det bättre än så….Tycker ni att det verkar som om rektorskans särskilda fallenhet handlar om bilar, eller?

Så till dig/er som framförde ett fordon av denna karaktär idag och som uppenbart drabbades av ett litet synfel och missade damen med väldigt olivfärgad jacka (jaja, den var det innan…) och en liten hund vid sin sida. De två som spankulerade där sida vid sida på gång/cykelbanan, på väg hem och som på håll absolut inte kunde missta sig på bilen som kom farandes väldigt mycket emot dem. Bilen som gjorde en nätt liten omkörning på 70-väg och passade på att ta med sig en hel snödriva full av snömodd och annat gojs av bara farten. Och som dumpade den snödrivan rakt i fejset på den ovanbeskrivna damen och hennes hund. Eftersom just du/ni inte valde att stanna och kolla till oss vill jag bara berätta att vi är ok. Att stenen, som var ett av flera gömda föremål i snödmodden, bara touchade en sidan av mina Oakley solglajjor. Förvisso såg den till att de numera kan tituleras obrukbara, men ögat klarade sig sånär som på en reva i ögonvrån och grus/gojs som krävde en avancerad form av ögontvätt. Kanske var det Guds försyn att jag tog solglajjorna idag trots att solen sken med sin frånvaro om man säger så, men att snön är så förbannat vit att jag bländas. 2895 kronor är ju ändå inte så dyrt för solglajjor och damen ifråga har ett tjugotal andra, förvisso av betydligt billigare modell, men ändå. Snömodden hade annars en klart uppiggande effekt vill jag gärna poängtera, då jag var så väldigt svettig efter vår Power walk och att kläderna verkligen har sett sina bättre dagar och färger gör ingenting. Tvättstugan är ju ändå mitt hobbyrum så….Milou blev inte heller skadad, bara väldigt rädd och blöt. Han kommer säkert över detta trauma när vi har promenerat samma väg ett antal gånger, utan att det händer igen….. så oroa er inte över det.

Trots att en del av mig just där och då skulle velat skrika rakt ut att du/ni absolut inte kan vara det krispigaste chipset i påsen, så säger jag istället rent terapeutiskt ”Jag förlåter dig/er. Det är ju trots allt påskafton. Och man kan ju ha superbråttom när man är ute och kör bil en påskaftonsförmiddag. Eller hur?

Påskafton idag mina vänner och bortsett från ovanstående lilla missöde har vi haft en härlig ledig dag.  Det är så underbart mysigt med lånevovvar här på besök. God långfrulle och tidningsläsande, lite nyttigheter som motion (blev minst 8 km idag också) och så lite hemmatrix. Rektorskan hade lyckats förtränga TB´s fotbollsmatch, men fick alltså en glad överraskning (TB själv hade förstås järnkoll). Och Gabriel fick massor av utemys och bus. Lovely! Nu börjar vi kura skymning här hemma och maten preppas för fullt. Idag blir det den lilla påsk-kalkonen som ska avnjutas med diverse härliga tillbehör. Förutom x antal olika önskemål kring mat i familjen kör maken numera också LCHF för att komma tillrätta med en krånglande mage, så här blir det numera buffé 7 days a week. Halleluja!

Den trevliga påsken tillönskas er folket…..Kram Mia

 

2 thoughts on “Fördomar eller….

    • Ja, arg och ledsen och så lite rädd faktiskt…..Men jag tänker att somliga straffas senare än andra, så…..
      Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *