Smidig som ett kassaskåp

That´s me folks. Och på den gamla goda tiden då rektorskan utövade sin favoritsport (fotboll, om nu någon mot all förmodan skulle inbilla sig något annat) föll det sig helt naturligt att tala om fotbollsspelare som stela varelser. Vi tränade och spelade fotboll. Punkt! Ja, lite stretching och nedjogg existerade förvisso men det var inte med fokus, om jag säger så. Jag minns exakt när träningen skulle revolutioneras och vi fick ”gymping” inlagt. OMG! Jag kan ha varit en av dem som protesterade och tyckte att dansövningar har en helt annan funktion. Ingen pratade om yoga eller förebyggande styrka eller….Och hade någon gjort det skulle jag mycket möjligt ha kunnat kategoriserat det som direkt fjolligt. Sorry! Just idag känner jag att det kan ha funnits tillfällen genom livet som jag borde varit lite mer uppmärksam på min kropps signaler. Att jag kanske borde ha hållit mig lite mer ajour med idrottsforskning. Och definitivt att jag borde göra vissa investeringar i min kropp, istället för att enbart belasta den med en massa uttag. Hade det funnits, hade jag anmält mig till den kroppsliga varianten av Lyxfällan. På dirren!

Hrm…..Vänta nu…..Hallå TV! Det där skulle kunna vara ett riktigt hett programuppslag. Jag ser framför mig Paolo Roberto och Mia Törnblom. Vilken kombo till att vända ut och in på människors livsvärldar. Hjälpa dem på rätt köl igen. Med rätt balans av peppning och utmaningar. Med coaching. Och med den brutala sanningen som vägledare – Det finns inga genvägar.  Ja, nu var det ju inte alls det som inlägget skulle handla omegentligen, men jag har ju en tendens att fladdra iväg i tanken. Uppenbart i fingrarna också, med tanke på frekvensen på tangenterna. Inlägget skulle ju handla om det envisa gnagandet i nedre delen av ryggen (ja, fysTommy. Jag vet att jag har slarvat med bålstyrkan. Jag inte bara vet det, utan jag känner det med all önskvärd tydlighet just nu också) och den förbaskade ischiasnerven som har kommit i kläm någonstans mitt på höger skinka. På något underligt vis hade jag helt förträngt alla typer av stretchande övningar, men bästisMaria upplyste mig snällt idag. Så här ligger jag på röda mattan i storstugan. I diverse märkliga ställningar, där den gemensamma nämnaren tycks vara benen i vädret. Och jag gissar, mina vänner…..Jag gissar att jag verkligen är det smidiga kassaskåpet personifierat.

Happy Lillördag till er alla! Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *