Så vackert ljus avtecknar sig mot en mörk bakgrund!

Ljus och mörker. Kontraster. Dagar som har gått och dagar som komma skall. Här och nu och för alltid. Livet! Transportsträckor och krumelibukter. Minnen och förhoppningar. Drömmar. Årets skiftningar i färg och form. Livets milstolpar. Glädje och sorg – existerar sida vid sida. Förstärker. Mildrar. Tröstar och skänker hopp.

Maken och Kalle, då när livet var lite annorlunda. På den tiden då vi inte kalkylerade med att vår tid tillsammans var utmätt. Naivt och härligt här-och-nu-liv. Med en fot i ungdomens bus och skratt och den andra på väg in i vuxenlivet på allvar. Då när vi tog allt det där som komma skall helt för givet. När vi förfasade oss över ”Svenssonlivet” och hade huvudet fullt av bry kring upplevelser, projekt och drömmar. Numera läggs dagar till veckor som blir månader och år.  Vi pendlar mellan ”Minnernas kvarter” och livet. Nuförtiden är sorgen varken vild eller rivande. Den är lågmäld, har alltmer transformerat sig till saknad och blivit till något vi lärt oss att leva med. Vi känner igen känslan – den har blivit som en trogen gammal vän. Vi har lärt oss att acceptera den, hälsar på den och fortsätter. Den skrämmer inte längre slag på oss. Den gör oss varken paralyserade eller hysteriska. Den ger oss icke andnöd ej eller känslan av att det brinner i våra ögon. Den bara finns där – somliga dagar mer såriga än andra. Somliga dagar mer minnesfyllda än andra. Idag.  Vi har fått lära oss att vänskap och kärlek inte alltid kan levas fullt ut. Inte kan manifestreras. Vi har fått acceptera att människor och känslor tillhör olika faser i livet och att vi på sätt och vis färdas genom livet just genom dessa olika faser. Den stora utmaningen har blivit att våga leva i nuet – att hitta balansen mellan att uppskatta det vi har här och nu och att bejaka att det som fanns före och det som komma skall inte blir mindre betydelsefullt för det. Att göra historiska tillbakablickar och glädjas åt det som var, istället för att sörja att det inte är så längre. Att våga förlita sig på att framtiden bär vackra ting med sig. Att acceptera livets förgänglighet.

En vacker sol tecknad mot en mörkare himmel. Ljus och mörker – en vacker kombo. Ett sätt att navigera sig igenom tillvaron. Idag besöker vi graven, tänder ljus och ber. 12 år sedan livet snuvade oss på en älskad vän. Kalle! “Allt vi ännu saknar. Varje dag vi vaknar. Är den tid vi aldrig ska ses.”

Kram Mia

 

9 thoughts on “Så vackert ljus avtecknar sig mot en mörk bakgrund!

  1. Men fy så sorgligt. Och samtidigt så fantastiskt fint skrivet. När jag läser sådant här får jag nästan ångest över min ytliga blogg. Du skriver så djupt och berörande jämt.

    Stor stor kram till dig (och din man för den delen med!)

    • Nämen Fia…så får du inte känna. Jag älskar ju din blogg, verkligen älskar den. Du förgyller min tillvaro fast att vi aldrig har träffats….
      Kram Mia

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *