Paolo Roberto och tiden!

Så här skrev min bloggis Linda på FB häromdagen:

”Man måste bara älska Paolo Roberto som utan omskrivning belyser problemen i det svenska samhället! (Nyhetsmorgon) ”Problemet ligger inte i att ge betyg från trean, det är inte det som gör att svenska tonårstjejer toppar den europeiska statistiken över självmord hos tonåringar.” Han fortsätter och menar att vi felfokuserar (word!). Vi umgås inte med våra barn, äter inte tillsammans… Den genomsnittliga svensken lägger fjorton minuter (!!!) på matlagning om dagen. Dags att vakna! Vi har väl för fasen inte satt barn till världen för att någon annan ska ta hand om och se dem mycket mer än vi..!?!????”

Jag kan väl inte gärna påstå att jag tänkt på den killen med just älska som prefix, men ändå….Jag såg honom också på tv när han pratade om träning och jag kommer ihåg att jag gillade hans inställning till det.  Att det är är bättre att köra ett lightprogram på 10 minuter hemma varje dag, än gymet en gång i veckan – att powerwalk 4 gånger/vecka är långt mycket bättre än en löprunda i veckan. Att kontinuitet är  viktigare än högeffektivitet. Och jag gillade det säkert eftersom det matchar min egen inställning till träning nuförtiden. Att jag försöker motionera varje dag och att utnyttja varje möjlighet till vardagsmotion, istället för att konstant ha dåligt samvete för att jag inte kommer till gymet x antal ggr/vecka.

Vad det anbelangar kosten, matlagningen och tiden vi spenderar till just det och våra barn så tror jag minsann att Paolos tankar matchar mina även där- därmed förstås inte sagt att det måste vara det enda rätta. Min utgångspunkt är som alltid att varje familj väljer hur de vill skapa sin livsvärld och för mig är det som bekant ”HAPPYVARDAG” som gäller. Maken och jag har minimalt med åtagande efter arbetsdagens slut (maken slutar oftast 14 och jag 15) och egna intressen existerar knappt. Sedan vi fick barn för 17 år sedan är det deras tider, behov och önskemål som styr tillvaron – naturligtvis inte in absurdum, men vår vetskap är ju att vi hade all tid i världen innan barnen kom och kommer säkert att få tid över då barnen är utflugna. Min egen mor och far har alltid satt mig och mina aktiviteter i första rum. De har alltid  funnits där, skjutsat och stöttat och delat min livsvärld utanför familjen. Och för det är jag evigt tacksam. Så tacksam att det är mitt självklara mål även för våra barn.

Jag tror Paolo menar att vi måste leva mer tillsammans med våra barn, inte låta dem finnas som i ett slags parallellt universum. Att fostran , personlig utveckling och social kompetens (bland annat) tränas i ett meningsfullt sammanhang – det Aaron Antonovsky (forskare och författare) benämner KASAM, känslan av sammanhang, i sin bok ”Hälsans Mysterium”.  Att våra barn lär sig kunskaper, färdigheter och koder som inte bara lärs ut sådär – saker man lär sig genom att uppleva och vara en del av dem om och om och om igen. Om man delar livsvärld med sina barn inbillar åtminstone jag mig att man lättare kan möta de utmaningar man möter på vägen. Att man tidigare märker av förändringar. Att man inte har så lång startsträcka.

Så visst håller jag med både Paolo och Linda. Betyg i sig är varken ett problem eller en problemlösare för skolan. Barn behöver TID med sina föräldrar – både kvantitativ och kvalitativ tid. Låt dem dela sina föräldrars livsvärld och för guds skull ta ett aktivt kliv för att dela deras. Resultat blir förstås inte en rak och lättsam korridorsfärd eller uteblivandet av gupp på vägen, svåra händelser och beslut, men det funkar. Tro mig…..

Oh my, vad det har snöat idag här i Blekinge. Vi har skottat och skottat och kört snöslunga. En långpromenad i ilsken snålblåst blev det för Milou och mig och sedan har det varit brasmys för hela slanten. Lite ligthstädning också och så ett mysigt besök av Allra Käresta Syster. TB har sen kvällsträning och vi andra häckar i soffan. Imorgon tar vi finaste svärmor med oss och åker till Kalmar på shoppingtur.Mysigt!

Kram Mia

 

 

6 thoughts on “Paolo Roberto och tiden!

  1. Mia, Mia så inspirerande även på sena timmen :)
    Försöker sova men tanken mal efter en kommentar idag ifrån en främmande kvinna/mamma som spände ögonen i mig och sa : erkänn att du inte kan vara lycklig som lever ditt liv genom barnen ! Inte hälsosamt att delta i alla barnens aktiviteter och umgänge, så är det bara!
    Kände avundsjukan ifrån kvinnan och kände att jag bara inte orkade förklara mig för att ibland känns det bara bättre att inte ge mer åt de som suger energi .
    Jag svarade bara att äkta lycka är den som lyser ur barnens ögon om bara för en sekund och då är jag där och delar den om och om igen!
    Men ändå kommer tankarna när man skall lägga sig och koppla av och då kom ditt fina inlägg som en räddande ängel !
    Nu kan jag sova gott :))
    God natt !

    • Men så härligt att mina ord kunde hamna rätt. Och du gör så rätt vännen – tvivla aldrig på det. Du är ett enormt föredöme…….Kram Mia

  2. Det är ju såååå sant! Jag hade faktiskt en diskussion med min frisör för inte så länge sedan. Hon hade reagerat på hur ”egentid” hade kunnat bli ett sådant inneord och något som mammor absolut var tvungna att ha. Man sätter ju inte barn till världen för att inte umgås med dem. I vår värld (min familjs) finns inte på kartan att barnen sitter och äter middag tillsammans själva framför tvn. Vi äter tom frukost tillsammans under stressiga vardagar.
    Ha det bäst!
    Kramar

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *