Skolcool: Simundervisning

Det är spännande att botanisera i Lgr11 och dess kursplaner. Att läsa om det centrala innehållet för ämnet och vad kunskapskraven är. NI vet väl att ni hittar dem på skolverket.se? Idag ämnar jag prata lite om vad ämnet ”Idrott och Hälsa” innehåller. Varmt välkomna till veckans Skolcool!

Det centrala innehållet för ämnet är indelat i underrubrikerna: Rörelse, Hälsa och Livsstil samt Friluftsliv och Utevistelse. Under rubriken Rörelse står det kring simning för åk 1-3: ”Lekar och rörelser i vatten. Att balansera, flyta och simma i mag- och ryggläge.” För åk 4-6 ”Simning i mag- och ryggläge” och för åk 7-9 ”Olika simsätt i mag- och ryggläge”. När det gäller kunskapskraven står dte samma för åk 6 och 9, dvs ”Eleven kan simma 200 meter varav 50 m i ryggläge.” Ja, och ska eleverna kunna det så måste man naturligtvis ägna tid åt det i undervisningen. På Svettpärlan har vi simundervisning i åk F och 1 varje vårtermin 1ggr/vecka. Två av mina pedagoger är dessutom också simskolelärarutbildade varför vi kan sköta undervisningen helt självgående. Elever som av någon anledning inte har lärt sig inom ramen för denna undervisning, erbjuds möjlighet att deltaga även i andra årskurser. Kommunen gör simtest i åk 3, 5 och 8 och vår egen idrottslärare varje läsår.

 

Det är spännande att botanisera i Lgr11 och dess kursplaner. Att läsa om det centrala innehållet för ämnet och vad kunskapskraven är. NI vet väl att ni hittar dem på skolverket.se? Idag ämnar jag prata lite om vad ämnet ”Idrott och Hälsa” innehåller. Varmt välkomna till veckans Skolcool!

Det centrala innehållet för ämnet är indelat i underrubrikerna: Rörelse, Hälsa och Livsstil samt Friluftsliv och Utevistelse. Under rubriken Rörelse står det kring simning för åk 1-3: ”Lekar och rörelser i vatten. Att balansera, flyta och simma i mag- och ryggläge.” För åk 4-6 ”Simning i mag- och ryggläge” och för åk 7-9 ”Olika simsätt i mag- och ryggläge”. När det gäller kunskapskraven står dte samma för åk 6 och 9, dvs ”Eleven kan simma 200 meter varav 50 m i ryggläge.” Ja, och ska eleverna kunna det så måste man naturligtvis ägna tid åt det i undervisningen. På Svettpärlan har vi simundervisning i åk F och 1 varje vårtermin 1ggr/vecka. Två av mina pedagoger är dessutom också simskolelärarutbildade varför vi kan sköta undervisningen helt självgående. Elevern som av någon anledning inte har lärt sig inom ramen för denna undervisning, erbjuds möjlighet att deltaga även i andra årskurser. Kommunen gör simtest i åk 3, 5 och 8 och vår egen idrottslärare varje läsår.

Hur gör man på ert/era barns skola med simundervisningen?

Redan torsdag, vart tog denna veckan vägen egentligen? Sen eftermiddagskonferens idag också och sedan Taxi3 uppdrag ikväll. Men imorgon, imorgon firar vi fredag och sedan helg. Lovely! Kram Mia

 

 

 

 

 

Så vackert ljus avtecknar sig mot en mörk bakgrund!

Ljus och mörker. Kontraster. Dagar som har gått och dagar som komma skall. Här och nu och för alltid. Livet! Transportsträckor och krumelibukter. Minnen och förhoppningar. Drömmar. Årets skiftningar i färg och form. Livets milstolpar. Glädje och sorg – existerar sida vid sida. Förstärker. Mildrar. Tröstar och skänker hopp.

Maken och Kalle, då när livet var lite annorlunda. På den tiden då vi inte kalkylerade med att vår tid tillsammans var utmätt. Naivt och härligt här-och-nu-liv. Med en fot i ungdomens bus och skratt och den andra på väg in i vuxenlivet på allvar. Då när vi tog allt det där som komma skall helt för givet. När vi förfasade oss över ”Svenssonlivet” och hade huvudet fullt av bry kring upplevelser, projekt och drömmar. Numera läggs dagar till veckor som blir månader och år.  Vi pendlar mellan ”Minnernas kvarter” och livet. Nuförtiden är sorgen varken vild eller rivande. Den är lågmäld, har alltmer transformerat sig till saknad och blivit till något vi lärt oss att leva med. Vi känner igen känslan – den har blivit som en trogen gammal vän. Vi har lärt oss att acceptera den, hälsar på den och fortsätter. Den skrämmer inte längre slag på oss. Den gör oss varken paralyserade eller hysteriska. Den ger oss icke andnöd ej eller känslan av att det brinner i våra ögon. Den bara finns där – somliga dagar mer såriga än andra. Somliga dagar mer minnesfyllda än andra. Idag.  Vi har fått lära oss att vänskap och kärlek inte alltid kan levas fullt ut. Inte kan manifestreras. Vi har fått acceptera att människor och känslor tillhör olika faser i livet och att vi på sätt och vis färdas genom livet just genom dessa olika faser. Den stora utmaningen har blivit att våga leva i nuet – att hitta balansen mellan att uppskatta det vi har här och nu och att bejaka att det som fanns före och det som komma skall inte blir mindre betydelsefullt för det. Att göra historiska tillbakablickar och glädjas åt det som var, istället för att sörja att det inte är så längre. Att våga förlita sig på att framtiden bär vackra ting med sig. Att acceptera livets förgänglighet.

En vacker sol tecknad mot en mörkare himmel. Ljus och mörker – en vacker kombo. Ett sätt att navigera sig igenom tillvaron. Idag besöker vi graven, tänder ljus och ber. 12 år sedan livet snuvade oss på en älskad vän. Kalle! “Allt vi ännu saknar. Varje dag vi vaknar. Är den tid vi aldrig ska ses.”

Kram Mia

 

Avmaska!

Så var då dagen kommer, igår alltså. Och jag kände mig långt ifrån bekväm vill jag lova. Försökte på alla vis att övertala till att inte genomföra detta ännu, men motarbetades ivrigt av både stor son och make. Ty jag tar ju gärna det säkra före det osäkra. Tänker att några veckor till känns tryggt och bra. Orkar inte direkt med min egen oro. Men såklart fick jag ge vika för de mer logiska resonemangen mina pojkar förde.

Photo: Tor Bark aka Petr Chech

Resonemanget som lyder: Om läkaren säger att näsbenet är läkt efter 6 veckor och då är lika slagtåligt som om det aldrig hade varit brutet och jag har masken i 8 så måste det räcka. Det kan ju liksom inte bli mer än läkt.

Instämmer, förstås. Till och med ganska omöjligt att argumentera emot. Men icke desto mindre hade jag önskat att han burit masken lite till. Fröken Livrädd, that´s me. Så igår åkte den av och TB var väldigt nöjd efter sin träning. Det är klart att jag fattar att den hämmar och skaver och….Så nu TB aka Mr Lecter, nu är du fri. Men mami har ändå fått igenom att den ska vara med i väskan utifallatt…..Det är alltid något ju…

Måndag gjord, tisdag likaså. Intensiva dagar har blivit ett permanent inslag i vardagen och den intensiva fritiden med fotboll och Taxi3 är minst lika permanent. Vissa dagar känns från start som nästintill omöjliga att få ihop, men har hittilldags ändå lösts. Och säg, vad gör man inte för sina barn och i fotbollens namn????

Kram Mia

 

”Unne sej o götte sej”

Hej, hallå….Det är den linjen vi kör fullt ut här hemma just nu. Mat har ju kommit att bli ett centralt tema i vår livsvärld och tja, varför inte. Jag levde så himla många år med alla mina matfobier och försök att slippa undan mat och dryck, så det känns befriande normalt att kunna längta efter en mat, planera måltider och att njuta. Att sedan få uppleva sina söner i , förvisso lite olika omfång och på olika nivåer men ändå…, flytta sina matgränser är nästintill magiskt. Sånt där som föräldrar till icke-matvägrare har svårt att förstå, men som vi som levt i den världen gör vågen över.

Igårkväll hade vi Allra Käresta Syster med familj här på lite Italian food. Ett litet tack för alla möbler, alla prylar och all hjälp de bistår med. Förrätt och dessert var signerad rektorskan, medan maken fick laga varmrätten (som jag dock bestämt. Hehehe…). Och som vanligt när jag är i farten blir det förrättsbuffé och denna gång bestående av Bresaola med olivolja och ärtskott, Crudo (lufttorkad skinka) och salami (Milano och Spianata), en Caprese med Crema de Balsamico, honungsmarinerade fikon med en lagrad prästost, spett med jordgubbar, pepparsalami och brieost (se bilden ovan), knäckesticks, lantbröd och dinkelkex med Rondele, heta thaikräftstjärtar och så varma honungs-och rosmarinplommon med getost. Det satt som en smäck…..

Till varmrätt blev det pestoFettucini med antingen en tomatbaserad fisk och skaldjurssås (lax, torsk, räkor och musslor) eller en dijongryta på kyckling och paprika. Smakade ljuvligt med lantbröd och dopp i spadet efter Moules Marinés. Drycken bestod av fritt val av Heiniken, Prosecco och Mr Tommasi. Till dessert blev det en härlig mjölkchokladpannacotta med varma hallon och havreflarn. En Espresso, en avec och en stor skål godis. Ja, vi levde upp till epitetet unne sej och götte sej hela dagen igår. Lägg därtill massor av prat, goa skratt och härliga historier. Grazie Amici!

Lite skoljobb har fixats undan här söndag morgon och sedan hade Gabriel fotbollsträning. Åh wow…..vilka tränare. Det är sådan disciplin, sådan värme, sådan fostran. Jag tror banne mig att hjärtat mitt håller på att svämma över. En timmes drillning där fokus är på att utvecklas och ha kul. Där inställning och fokus verbaliseras och där idén om inlärda beteenden får råda. Underbart! Väl hemma blev det en power walk med Milou och sedan lite brunch. Utebus och snöfotboll blandat med vedinkörning och lite skärpbortförsel, innan vi tog det efterlängtade söndagsbadet och sedan landade framför brasan.  Nu puttrar en fiskgratäng på torskrygg, potatismos och en cognacsdoftande hummersås i ugnen. Räkorna är handpillede och bordet skall snart dukas. Som ni märker fortsätter vi envist på temat: Unne sej och götte sej. Fast idag blir det isvatten till maten och ett avslutande Taxi3-uppdrag till TB´s söndagsträning.

Trevlig söndag hälsar Milou och Elsa. Kram från oss andra som är ur bild….

 

 

Lite catch up all over the place….

Det var tänkt, av mig alltså, att hela sportlovet skulle bli en enda stor catch up. Jobbeveckor har ju nämligen en tendens att bli fyllda av måsten så snabbt och efterdyningarna av flunsan satte stopp för mitt i vanliga fall effektiva tempo. Och så äntrar man lovet och tempot sjunker som på beställning. Någonstans mitt i sportlovsveckan vet jag att jag tänkte: Hur farao ska jag hinna med allt jag tänkt mig att fånga upp?

Fredag och mys hela dagen, eller? Åtminstone satsar jag på catch up på bred front idag – så där lite all over the place, om man säger så. Liten sovmorgon, långt morgonmys med vovvar och liten son i sängen. Disk och tvätt och strykning. Lite jobbtrix. En skogspromenad med Axel, Elsa och Gabriel och sedan den snabba powerwalken med Milou. Härligt! Rakning av stakarna, långdusch och inpackning. Om möjligt ännu mer härligt. Och så lite brunch på det. Mors och fars månatliga ekonomi fixades och sedan kördes de hem. Helghandling på ett överfullt Maxi – kombon barnbidrag och pension (dock kanske inte till samma personer, men ändå) har liksom den effekten. Lägg därtill fredag på det. Jippie liksom! Utebus med alla vovvarna och lite snöfotboll pecis innan mörkret sänkte sig över vår Blekingska Happyvardag.

Maken tände brasor x 2 och så lite vanliljdoftande ljus på det. Själv preppade jag en avancerad form av kylskåpsrens – musslor, en het kräftstjärtssallad, ciabatta och lite hemlagade burgare till somliga i La Familia. Påskmust till kidsen och en flaska iskall Cava till paranteserna. U2 på högsta och så lite Savage Garden och förstås The Cure. Lovely! Nu kör vi soffmys med golf på en tv:n och Galdiatorerna på den andra. Underbart gosiga vovvar som sällskap och avkopplare. Bästa formen – precis vad jag behövde. Tack söta familjen Lindell för att vi fick låna dem….Och jag gissar…gissar att dagens intensiva catch up leder mig tidigt till sängs.

Happy Friday Folket! Kram Mia

Helt crazy….

Ymnigt snöfall, intensivt fågelkvitter och så SOLEN – underbart härligt, men visst känns det lite crazy alltså. Det har snöat konstant de senaste dagarna och för ett ögonblick känns det som om man vore i fjällen ändå. Inte för att jag vill det egentligen, vara i fjällen alltså. Nä, jag hade gärna tagit +35, sol och pool men måste ändå erkänna att -5 och sol är vackert på sitt sätt. Det är extremt avkopplande att ligga framför brasan och tittade på snöfallet……

Gårdagen spenderades i Kalmar tillsammans med La Famila och svärmor. Vi shoppade, strosade och käkade gott. Hansa City, Media Markt, Tokiga Ture och Pizzeria Italia. Tröjor, strumpor, spel, Batmobil, en ansenlig mängd godis och en pizza Fiorentina. Mums! Bara ett misstag på hela dagen hände i den sista butiken jag besökte. Provade lite roliga skor (surprised någon?) och övervägde snabbt med mig själv om att de lila stövletterna var onödiga. Ja ja, jag vet….är jag dum i huvudet på riktigt, eller? Det kan inte finnas ett enda par skor osm är onödiga. Redan vid utfarten från Kalmar ångrade jag mig så att jag fick magknip. Så till den grad att de helt plötsligt kändes helt oumbärliga. Grrrr….Så fruktansvärt orutinerat av mig. På rea och allt. Ingen som har vägarna förbi nu i krokarna och kan kolla om de finns kvar? Vill ha, vill ha, vill ha – avd dagens I-landsproblem.

Gabriel var bara tvångsmässigt tvungen att köpa nya gröna solglajjor. Väldigt snygga!

Nya fräscha toppar till mami

Och så Gabriels favvogodis – Palle Kuling Pärlor. Jag har inte hittat dem någonstans i Karlskrona. Hojta gärna till om ni sett några. Det är liksom lite långt att fara till Kalmar för att köpa godis.

Idag har vi haft finbesök här i Happyvardag. Sötaste lillongen Lovisa – vilket charmtroll. Hon sov sött hos rektorskan, men i vaket tillstånd var det bara TB som gällde. Skratt och leende och joller. Vår barnkäre store son – han är bara helt fantastisk.

Och så ikväll kommer våra efterlängtade lånevovvar Axel och Elsa. Vi har inte träffats sedan innan jul och nu äntligen….De ska spendera helgen här hos oss. Underbart mysigt! För övrigt känner jag mig så himla glad efter att ha jobbat undan en del saker som pockat på min uppmärksamhet ett tag. Ikväll ska TB spela träningsmatch och vi andra ska socialisera soffan och brasan. Härlig fördelning…..Kram Mia

OBS…bild från i våras. Världen är lite mer färglös just nu – typ vit alltså….

Och om ni undrar över den lilla detaljen i översta bilden – den lilla detaljen i form av en fönborste så kan jag meddela att jag inte har fått solsting. Jag känner bara att jag är på g med mina frisörsskills …..

Paolo Roberto och tiden!

Så här skrev min bloggis Linda på FB häromdagen:

”Man måste bara älska Paolo Roberto som utan omskrivning belyser problemen i det svenska samhället! (Nyhetsmorgon) ”Problemet ligger inte i att ge betyg från trean, det är inte det som gör att svenska tonårstjejer toppar den europeiska statistiken över självmord hos tonåringar.” Han fortsätter och menar att vi felfokuserar (word!). Vi umgås inte med våra barn, äter inte tillsammans… Den genomsnittliga svensken lägger fjorton minuter (!!!) på matlagning om dagen. Dags att vakna! Vi har väl för fasen inte satt barn till världen för att någon annan ska ta hand om och se dem mycket mer än vi..!?!????”

Jag kan väl inte gärna påstå att jag tänkt på den killen med just älska som prefix, men ändå….Jag såg honom också på tv när han pratade om träning och jag kommer ihåg att jag gillade hans inställning till det.  Att det är är bättre att köra ett lightprogram på 10 minuter hemma varje dag, än gymet en gång i veckan – att powerwalk 4 gånger/vecka är långt mycket bättre än en löprunda i veckan. Att kontinuitet är  viktigare än högeffektivitet. Och jag gillade det säkert eftersom det matchar min egen inställning till träning nuförtiden. Att jag försöker motionera varje dag och att utnyttja varje möjlighet till vardagsmotion, istället för att konstant ha dåligt samvete för att jag inte kommer till gymet x antal ggr/vecka.

Vad det anbelangar kosten, matlagningen och tiden vi spenderar till just det och våra barn så tror jag minsann att Paolos tankar matchar mina även där- därmed förstås inte sagt att det måste vara det enda rätta. Min utgångspunkt är som alltid att varje familj väljer hur de vill skapa sin livsvärld och för mig är det som bekant ”HAPPYVARDAG” som gäller. Maken och jag har minimalt med åtagande efter arbetsdagens slut (maken slutar oftast 14 och jag 15) och egna intressen existerar knappt. Sedan vi fick barn för 17 år sedan är det deras tider, behov och önskemål som styr tillvaron – naturligtvis inte in absurdum, men vår vetskap är ju att vi hade all tid i världen innan barnen kom och kommer säkert att få tid över då barnen är utflugna. Min egen mor och far har alltid satt mig och mina aktiviteter i första rum. De har alltid  funnits där, skjutsat och stöttat och delat min livsvärld utanför familjen. Och för det är jag evigt tacksam. Så tacksam att det är mitt självklara mål även för våra barn.

Jag tror Paolo menar att vi måste leva mer tillsammans med våra barn, inte låta dem finnas som i ett slags parallellt universum. Att fostran , personlig utveckling och social kompetens (bland annat) tränas i ett meningsfullt sammanhang – det Aaron Antonovsky (forskare och författare) benämner KASAM, känslan av sammanhang, i sin bok ”Hälsans Mysterium”.  Att våra barn lär sig kunskaper, färdigheter och koder som inte bara lärs ut sådär – saker man lär sig genom att uppleva och vara en del av dem om och om och om igen. Om man delar livsvärld med sina barn inbillar åtminstone jag mig att man lättare kan möta de utmaningar man möter på vägen. Att man tidigare märker av förändringar. Att man inte har så lång startsträcka.

Så visst håller jag med både Paolo och Linda. Betyg i sig är varken ett problem eller en problemlösare för skolan. Barn behöver TID med sina föräldrar – både kvantitativ och kvalitativ tid. Låt dem dela sina föräldrars livsvärld och för guds skull ta ett aktivt kliv för att dela deras. Resultat blir förstås inte en rak och lättsam korridorsfärd eller uteblivandet av gupp på vägen, svåra händelser och beslut, men det funkar. Tro mig…..

Oh my, vad det har snöat idag här i Blekinge. Vi har skottat och skottat och kört snöslunga. En långpromenad i ilsken snålblåst blev det för Milou och mig och sedan har det varit brasmys för hela slanten. Lite ligthstädning också och så ett mysigt besök av Allra Käresta Syster. TB har sen kvällsträning och vi andra häckar i soffan. Imorgon tar vi finaste svärmor med oss och åker till Kalmar på shoppingtur.Mysigt!

Kram Mia

 

 

Att glädja en vän…..

…..kan vara något av det bästa som finns. Tack söta ”Dianas Drömmar” för att jag fick möjligheten att vinna ett vackert armband från LinebyMaria till just min bästisMaria. Hon blev så himla glad. Och så kom ju paketet på självaste Alla Hjärtans Dag också…..

Första sportlovsdagen är till ända – en dag som skulle visa sig bli långt ifrån så lugn som jag tänkt mig från början, men som ändå har varit riktigt bra. En nätt liten sovmorgon och uppenbart hade somliga i familjen lekt fruktsallad inatt. Själv var jag helt oskyldig då jag vaknade i samma säng och förmodligen även i samma ställning som jag somnade. Men jämte mig låg inte maken, utan Gabriel tvärs över sängen. Tillsammans med en Scooby Doohund och en Piccachu modell större. Maken har möblerat om lite i Gabriels rum, men snarkade nu gott. Med Milou som sällskap i den smala sängen. Det är så olika…..

TB tog lång sovmorgon, maken for till jobbet och Gabriel ville prompt till fritids för speldag och innebandy. Själv passade jag på att jobba undan lite skrivgöra och var vääääldigt nöjd när jag blev klar. En handling, en långpromenad i ymnigt snöfall och ett muffinsbak. Maken hämtade svärmor och därmed var det dags att odla mina frisörsskills efter hjälp med dusch/hårtvätt till henne. Till middag serverades Pasta Bolognese med nybakad baguette och sedan väntade stordisken. Svärmor lämnades hem då vi for med TB till träning coh Gabriel och jag stannade i simhallen. Ett härligt bad med hopp och simträning, för att sedan landa i bastun med en saftig apelsin. Fika i cafeét innan TB var klar och sedan for vi hem till kvällsmat, brasmys och Kopps på tv. En härlig dag, helt enkelt! Imorgon tar vi nog sovmorgon igen…Kram Mia

Soccermum says……att möta ett lagbygge!

Det finns många teorier och förmodligen ännu fler filosofier kring hur man som tränare/ledare bör lägga upp sitt arbete. Och så länge man inte lutar sig mot ”laisser faire” (en slags låt-gå-mentalitet) så är det väl på något sätt fine. Som tränare/ledare har man ju en unik ställning med tolkningsföreträde, medan man som spelare är satt att gilla läget. När man byter klubb, som TB nu har gjort, och kommer helt ny märker man kanske som tydligast vad som kännetecknar laget. Ses du som en utomstående, ett hot eller någon som förstör det som har byggts upp? Eller som en potentiell medspelare, en pusselbit, en viktig länk?Hur du möts säger nämligen ganska mycket om vad som kännetecknar lagbygget, anser jag.

Den värme, uppskattning och det engagemang TB har mötts av i sin nya klubb är fantastiskt. Här har det definitivt fokuserats på ett lagbygge där alla vet vad som gäller. Där tränare/ledare ger klara och tydliga spelregler och där alla hälsas välkomna. Där hårt arbete alltid lönar sig, likväl som inställning, fokus och uppträdande. Där det inte finns märkliga favörer, ej heller någon känsla av att specifika spelare får lov att styra det i sin riktning. Där kamp om bollen och för all del om speltid är en självklarhet, men i kombination med insikten om att man är ett lag. Där fostran, personlig utveckling och trivsel verkar vara honnörsord. Där laget går före jaget. Där potential beaktas, inte bara det aktuella nuläget (som dessutom har en tendens att ändra sig rätt kvickt när man är i grabbarnas ålder). Jag är imponerad. Och så väldigt glad över att det som nästintill har chockerat mig, är en självklarhet för dem som varit en del av klubben längre. I helgen har laget varit på cup i Kristianstad. Föräldrar till killar i laget visade på samma värme och öppenhjärtlighet mot oss när vi dök upp som åskådare. Det finns hopp, folket. Det finns hopp! Jag är så väldigt tacksam….

Söndag eftermiddag och vi tar det extremt lugnt. Gabriel har varit på morgonträning med pappa och jag tog Milou på en långpromenad. Första 7 km med frisk luft i lungorna och dagsljus i nobban på en vecka. Det kändes förträffligt. Idag blir det cajunkotletter till söndagsmiddag och ikväll har TB träning. En söndag med vetskapen om att imorgon är det sovmorgon, ledigt och inga måsten på programmet. Det är lyx det…..Kram Mia

Bara sport, bara sport, bara massor utav sport….

….eller inte, men ändå. Årets första milstolpe är nådd och det är dags att säga Happy Sportlov, folket! Tanken är förstås att man ska vara hurtigt, frisk och ivrigt pådrivande kring diverse olika idrottsaktiviteter – inte helt sällan kopplat till olika vinteridrotter, men här blir det nog slapp och gos i stor dos istället. Med inslag av fotboll förstås. Och så lite Taxi3 uppdrag. Kanske simhallen också.

Ledigheten kunde nästan inte komma mer lägligt. Underbart skönt! Planerna för veckan som kommer är mycket diffusa och det är just det läget vi gillar bäst. TB far imorgon till Kristianstad för fotbollsturnering och jag antar att vi kommer att följa efter. Maken ska jobba några dagar och vi ska definitivt ta oss en tur till Kalmar. I övrigt handlar det om catch up på bred front – sömn, slapp, familjetid, lite jobb, lite hemmatrix. Sista veckorna har varit lätt hektiska och med en flunsa på det så går det inte snabbt. Jag är väldigt trött, helt enkelt. Väldigt i behov av ledighet.

Dagen idag får symbolisera den härligaste dagen inför ett lov. Med ena foten i jobbelivet och den andra i lovlivet – med allt framför sig, liksom. Intensiv, men ganska kort jobbedag och sedan hem. Myshandling och lite trix med ved, iordningplock och middagsprepp. Maken hämtade fina svärmor och sedan hade vi fredagsmys tillsammans. Skaldjursbuffé (nypillede reijer, skagernröra, pestogratinerade musslor) och lite annat smått och gott. Lite vin och mycket prat och bubbel. Vilken härlig start på sportlovet! Nu vankas det final på På Spåret och soffhäng. Kram Mia