Skolcool – Den galna skolpolitiken

Mycket ska man höra innan öronen trillar av – det är då ett som är säkert. Och efter 20 år som yrkesmänniska i skolvärlden samt nästan 4 år dessförinnan som Lärarhögskolestudent, börjar man ju ändå bli rätt luttrad. Att skolpolitiker i allmänhet befinner sig rätt långt ifrån skolvardagen  – kanske är det ändå det som är skolans stora problem egentligen? För vad tycker vi egentligen om sossarnas senaste utspel i skolfrågan? Varmt välkommen till veckans Skolcool!

Man kan tycka att Jan Björklund (Skolminister) har varit något övertänd i sin jakt på att sätta sin prägel på vårt svenska skolsystem. I sällan skådad takt har den ena reformen efter den andra avlöst varandra och olika skolförslag regnar ner både titt som tätt. Mitt i min verklighet, mitt i skollivet, kan jag försäkra om att många saker är riktigt bra. Det blir tydligare. Det blir mer modernt anpassat. Det blir liksom frihetsgrader på rätt ställe. Men det är ett enormt arbete att byta från ett styrsystem till ett annat. När det dessutom skall ske samtidigt som verksamheten rullar.

Björklund har också haft en del ganska anmärkningsvärda uttalanden och idéer, men priset tar nog ändå vänsterfalangens (eller bara sossarnas?) förslag om att förlänga skolplikten. Idag gäller skolplikten i Sverige för barn/ungdomar som är mellan 7 och 16 år och i praktiken handlar det främst om åk 1-9 i grundskolan (om man inte är överårig i en årskurs). Förslaget handlar alltså om att alla i Sverige skall ha skolplikt även genom gymnasiet OCH (här kommer det som gör mig riktigt upprörd) ALLA elever skall högskoleförberedas. Som det är på gymnasiet nu kan eleverna välja antingen högskoleförberedande program eller yrkesförberedande – det finns också möjlighet till det man i vardagligt tal gärna benämner ”lärlingsprogram”. Jag vill inte på något sätt påstå att det är lätt för eleverna att välja, men att ha möjlighet att välja är enormt viktigt. Inte alla är studiemotiverade. Inte alla vill plugga vidare på högskola/universitet. Alla kan inte och alla vill inte.

Jag är den första till att hylla skolans positiva utgångspunkt kring varje elev. Att fokusera på vad de kan, vad som är lätt, deras styrkor – så att alla har möjlighet att nå det yttersta av just sin potential. Vidare förespråkar jag definitivt att barn/ungdomar mår bra av att vara på ställen där de möter utmaningar på lagom nivå. Men jag tror att det är helt förödande att inte bejaka de  svagheter/svårigheter/egenheter man har. Det är av yttersta vikt att tillsammans verbalisera detta, bejaka det och på så vis hitta sin väg genom livet. Och ALLAS väg är verkligen inte via högskoleförberedande program. Utmaningar på fel nivå stjälper, istället för hjälper. Det är högst oförskämt att utsätta elever för skolsituationer de ej har verktyg nog att klara av. Det är precis där och då man sågar elever, spär på ett kanske redan dåligt självförtroende, sänker en självkänsla. Vem du är måste alltid få vara överordnat vad du presterar. Och du är precis lika mycket värd om du är högskoleutbildad, som om du är yrkesdito. Att sossarna med deras ideologi inte värnar om detta, är för mig en gåta. Amen!

Torsdag, regn och storm på förmiddagen. Det gillar jag. Mysväder, Brasa. En het gulasch. Än bättre. Sol och en härlig promenad. Kisa! Lovely! Mindre lovely var det faktum att TB idag fick en boll (i spel) mitt i nyllet. Tack och lov för masken, men ont det har han ändå. Grrrrr…..ber en stilla bön om att det bara är ett litet bakslag och för all del en väckarklocka för fler än honom om att man måste ta det lite easy. Dusch, kvällsmat och så lite Hell´s Kitchen på programmet för kvällen. Kram Mia

 

Återtåget…..

….går inte så snabbt, men ännu så länge dock på rätt håll. Och jag är ju den otåliga typen så jag vill ju liksom bli bra bums. Små steg framåt, några tuggor och lite sipp dryck – för jag är ju rädd. Jaså, du hade glömt det…..Jag är ju Fröken Livrädd och det innebär att jag tar det väldigt försiktigt med mat och dryck efter en magsjuka. Vem vill ha ett återfall liksom? Att idag dock kunna hämta fisk, sås och potatis, grönsaker, iskallt vatten och en macka till lunch kändes som världens ynnerst. Skulle nog till och med kunna kategorisera mitt ätande som ”god aptit”. Till skillnad från gårkvällens skräckupplevelse till matlagning, då jag ville både kräkas och svimma om vartannat. Överlevde, men det var knappt mer.

Kliven framåt är fortfarande på något darriga ben, varför fysisk aktivitet och kilometerjakten är okända begrepp i dessa dagar. Att bästisMaria dessutom har halsont i Sälen gör inte vårt samlande bättre denna vecka. Tur att vi har Lasse som envetet kämpar på. Imorgon ska jag försöka mig på en lätt promenad – det är mitt mål. En viktig etapp i återtåget var dagens storhandling som gick utan missöden eller kväljningar. Nu har vi massa gott och roligt i skåp, kyl och frys igen. Det bådar därmed gott för de kommande dagarna.

 

Lillördagen bjuder på lugn hemmakväll för familjen Happyvardag. Rare moment nuförtiden, varför det gäller att passa på. Igår var Gabriel hos tandis och plastade två tänder – en liten pärs för en räddhågsen kille. Men han kämpade tappert och när paniken nästan tog överhand kunde vi ändå prata med honom och få göra allt färdigt. Snacka om att flytta gränser….Och när man är färdig får man ju ”tatureringar” som GB säger. Inte en favorit för mamman, men för att kanske möjligen eliminera risken för senare i livet så får han leva ut det där nu. Ikväll tänder jag det fina ljuset i en kärleksljusstake som Allra Käresta Syster gav mig igår. Egentligen borde hon fått den största gåvan som i dagens villevalla på jobbet torkade spyor (inte mina, men väl sjuka elevers) så att det stod härliga till, medan Fröken Livrädd febrilt spritade sig lite här och var. Thank´s Sis, du är verkligen en klippa. Nu håller vi lillördag, kram på er go vänner…

 

Varför inte lite ”VAF”

Utrensad. Helt ofrivilligt! Alltså ingen fab detox här inte. Men ändå fullständigt utrensad i systemet. Och varför man kallar det tarmvila det förstår jag inte, ty det känns som om mina tarmar har gått på högvarv sedan i lördagsnatt. Just nu skriker de ut någon slags missnöje, tror jag. Och visst, efter en härlig lördagsmiddag med gott vin och en avslutande skål Baileysglass med krossad guldnougat, skulle väl jag också tycka att endast 4 sippar coca cola och lika många Nygårds sockerdricka på ett dygn är lite i det snålaste laget.

Hemsk söndag. Usch och fy och bläh! Man blir rätt ödmjuk. Igen! Sovit knasilla inatt och vaknade långt ifrån utvilad. Tvingade mig in i duschen. Bestämde mig för att stanna på hemmaplan. Bra val skulle det visa sig – benen bär mig liksom inte så bra idag. Kan ni fatta vad darrig man blir. Liten Gabriel fick stanna hemma utifallatt eftersom jag tyckte mig skönja små tendenser imorse… – det kanske inte alls var det bästa valet. Han mår nämligen förträffligt och hans aktivitetsnivå korrelerar inte alls med min. TB föreslog igårkväll att han absolut skulle kunna tänka sig att ta ”vaf” – vård av förälder. Väldigt omtänksamt tycker jag. Och med tanke på hur dagen har artat sig borde jag förmodligen ha nappat på det erbjudandet. Helt klart!

Nåväl, imorgon är jag nog på skolbenen igen. Lunchen (hej blåbärssoppa och osötat smörgåsrån med lite smör) har ännu så länge fått stanna i magen och kanske kan jag drista mig till en rostad macka framåt kvällen. Jag försöker nämligen febrilt påtala för lilla magen att just intagen föda återtages ej. Så det så…..

På detta vis startade vecka 5 – hoppas innerligt den fortsätter lite bättre. Kram Mia

Bytt är bytt….

Ny klubb! Nytt lag! Nya möjligheter! Sedan klockan 10 idag är vi alla samlade på samma ställe – nämligen i Blekinges Blåvitt (Raif). Det känns förträffligt bra helt enkelt. Inte för att maken och jag kommer att rosa några fotbollsplaner precis, men familjemedlemskap är det som gäller. Idag debuterade dock liten Gabriel i sitt nya lag. Och som han trivdes.

Ett alldeles fantastiskt bemötande av tränare, ledare, spelare och föräldrar. Disciplin, fostran och en hel massa önskvärda beteenden. Och då var vi verkligen inte missnöjda med detta i Gabriels tidigare lag. Han hälsades välkommen, presenterades inför övriga och  de frågade efter träningen om han tyckte att det kändes bra. Redan nästa helg får han följa med dem på turnering. Underbart skoj! Tacksam och glad över att allt har löst sig så himla bra. TB tränade med seniorerna (a- och b-laget) igår. Tufft som tusan, men enormt utvecklande. Han fick sitt nummer i truppen igår och kallas numera för Mr Lecter pga sin ansiktsmask. Han trivs!

Annars är det en ganska tung söndag här. Jag har dragit på mig någon magåkomma och känner mig ganska sänkt idag. Undrar om det är en släng av magkatarr (vilket inte skulle vara svårförståerligt) eller någon bacillusk. Så här är det minimal aktivitetsnivå idag – inga promenader, ingen städning som når upp till normal standard, ingen mat kanske. Maken är in charge och jag, ja jag vill bara ha sockerdricka. På återhörande go vänner……Kram Mia

Att leva varje minut

Idag ljuder en sång inuti mitt huvud, som om den stod på ständig repeat. ”Livet är här, livet är nu. Och allt vi gör just nu är minnen som aldrig suddas ut. Bilder i svart, bilder i vitt. Och minnen som är målade av värmen…..” Minns ni den? Kommer från filmen G. Underbar! Eva Dahlgrens ”Drömmar av guld”. En av alla de där väckarklockorna som borde göra oss alla lite mindre upprörda över världsliga ting. De där väckarklockorna som tyvärr så brutalt påminner oss om att förändringar i liv och leverne oftare är av negativ natur än positiv. Sjukdomar, olyckor och uppbrott, tragik, förlust och ond bråd död. Tunga besked, ledsamhet, förlamande sorg.

Hur lever vi egentligen? Tar vi verkligen vara på livet och dess möjligheter, ser motgångar som utmaningar och rycker lite på axlarna åt världsliga ting? Inser vi vår begränsning i vad vi verkligen kan påverka och riktar energin ditåt? Samlar vi minnen? Lever vi varje minut? Ser vi det vackra och ljusa hos människor? Ödslar vi med kärlek, omtanke och gemenskap? Bejakar vi att livet är här och nu, att livet är ganska kort och att det definitivt inte går i repris?

Så Du, ja just Du…..Om du känner för att ge dig ut på en träningsrunda – gör det! Om du sitter och suktar efter en semla – ät den! Om du saknar någons värme och närhet – sök den! Strunta blankt i det du inbillar dig att du ”borde” göra, bara för att du funderar på vad andra tycker och tänker! Gör det som känns sant för dig! Sluta jaga livet och det du tror du ska uppnå ”sen”. Var snäll mot dig själv. Skjut inte upp till morgondagen, det du kan njuta av idag. Och lev för guds skull människa. Lev och njut och skapa vackra minnen.

Härliga fredagkväll med familjen blev till en god natts sömn och sovmorgon. Medan maken skjutsade TB till lördagskneget, gav jag mig själv ett väldigt tvivelaktigt uppdrag kopplat till vår hemmaekonomi. BästisMarias revisor till make tyckte att jag var lite väl överambitiös. Nåväl, rektorskan och tillika hemmaekonomen skjuter inte upp saker. Flera timmar senare har jag återtagit kontrollen över pärmar, papper, konton och dess siffror. Dessutom har jag flyttat mina gränser något….Nu är TB och tränar, vi andra har brasmys. Till kvällen har jag preppat fyllda kycklingroullader, vilka ska serveras tillsammans med en krämig potatisgratäng, knaperstekt bacon och lite salviasky samt förstås en Caprese. Till detta socialiserar vi lika förstås med Mr Tommassi (ja, vi vuxna förstås. Kidsen får njuta den sista julmusten). Ikväll kramar jag lite extra på min familj, njuter av att vara tillsammans och lider med dem som just nu dealar med tunga besked, sjukdomar och andra hemskheter.

Kram Mia

Fryser man om huvudet….

…..så fryser man visst om hela kroppen (det kan ha varit fötterna också) säger mor Anita. Och lydig som man är (43 år gammal) så gör man ju som mor sin säger. Man sätter på sig mössa. Åtminstone om man är just lydig, ty med liten Gabriel går vi fortfarande diskussionsrond varje dag angående överdragsbyxor, mössa och vantar. Och varje dag frågar han samma sak: Varför bor vi inte i Florida jämt? På just den frågan finns det endast ett svar från hans ömma moder: Det undrar jag också. Särskilt idag undrar jag det då termometern visade minus 19 grader imorse (minus 15 på dagen och friluftsdag i vår slalombacke för våra elever). Men hallå!!!!!Om man vill deala med den typen av temperaturer så bosätter man sig inte i Blekinge. Å andra sidan borde vi inte bo här eftersom vi alltid vill ha plus 25 så……

Bilden föreställer goa kollegor på jobbet – Nettan, Fredde och Irre. Tappra själar på vinteridrottsdag. Maken bor numera bokstavligen i sin nya mössa, som till vardags går under epitetet björnf….. Ledsen, kan inte uttrycka den typen av ord varken i tal eller skrift men våra elever har talat om att den heter så. Själv valde jag idag min pälsmössa och förvandlades som genom ett trollslag till ”Irina” – pälsmössa och höga stövlar i kombo ger mig just den alternativa identiteten. Enbart höga stövlar så blir det ”Helga”. Kärt barn har många namn, eller…..

Nu håller vi verkligen fredag. TB är supernöjd med en vikande förkylning och att han idag verkligen fyndat fotbollsskor (that´s my boy) medan vi andra shoppade mysmat till helgen. En iskall lång promenad på 9 km och så en varm dusch, innan jag parkerade vid braskaminen. Nu puttrar thaisoppan på spisen, reijerna är nypillede och buffén förberedd. Vinet dekanterat och bordets dukning gjord signerad Mr Gabriel. Ikväll blir det På Spåret (så himla ”medelålders” som TB så himla snällt uttryckte det) för paranteserna och Gladiatorerna för kidsen. Härliga helg välkommen!

BTW….TB valde minus mössa idag och det jag konstant tänkt på idag är namnet på makens mössa. Just det namnet framkallar så väldigt konstiga bilder för mitt inre…..Hahahaha….

Kram Mia

Skolcool – att möta individen där den är

Ett av skolans favoritord tycks vara INDIVIDUALISERING, ett uttryck som inte sällan ersätts av INDIVIDANPASSNING. Spännande begrepp det där och så väldigt viktiga. Så till den grad spännande och viktiga att jag skulle vilja göra en evidensbaserad undersökning om vad dessa konkret står för ute på skolorna runt om i vårt vackra land. Vet ni? Har ni frågat någon på ert/era barns skola? Vad lägger ni som föräldrar in i begreppen? För rektorskan, och det jag vill att Svettpärlan ska symbolisera och konkretisera kopplat till just individualisering, är det nedanstående.  Varmt välkommen till veckans Skolcool!

Att se varje individ för det precis just den är. Vad den kan och inte kan. Vilka behov och önskemål som finns. Styrkor och svagheter. Och börja just där. Sätta rimliga mål. Hjälpa dem framåt. Fylla dem med mod, kraft och vilja.

Att som personal lägga sig vinn om att hitta nyckeln till varje individ. Vad som triggar, vad som skrämmer. Hur man avleder, hur man utmanar. Att verkligen lära känna individen bakom namnet, årskurstillhörigheten och möjligen det beryktade ”syskonarvet/föräldraarvet”.

Att bejaka hur varje individs ryggsäck har blivit packad hittills och försöka använda det som en positiv utgångspunkt.

Att bemöta varje individ med attityden ”du duger bra precis som du är, men låt oss hjälpas åt att förädla ditt jag”. Det innebär INTE att vi strävar efter någon slags normalitetsskala/kurva, utan bara att vi vill låta alla nå det yttersta av sin egen högst personliga potential. Att liksom få bli stjärna i sitt eget liv!

Att förstå att bemötande, kunskap och lärande ALDRIG kan göras lika för alla. Likvärdigheten ligger inbyggt i det individuella. Och därmed bör INGEN någonsin behöva skämmas över varken sina framgångar eller sina tillkortakommanden. Alla är olika. Alla är individuella. Alla arbetar på sin nivå. Och det är en styrka både nu och i framtiden.

Amen!

Torsdag, skolcool och vi är både bleka och trötta. Allesammans. Rätt befängt såhär 3 veckor efter ett jullov, men men….TB har varit i skolan en stund, men får avstå fys ett par dagar till. Gabriel och maken gick hem tidigt idag, så även idag möttes jag av en härlig inomhustemp. Vilodag från fys för mig också, dock ej från catch up i hemmets ljuva vrå. Disk, dammsugning, tvätt, strykning och matlagning. Skönt att ha det gjort inför fredagen och den stundande helgen. Nu ska jag mysa soffan med Gabriel och kolla Thundercats samt Beyblade. Undra just hur lång tid ögonlocken håller sig uppe? Kram Mia

En orolig mammas tankar

Hönsmamma, Fröken Livrädd och kontrollfreak – that´s me sweethearts! Funderar ibland över hur man ha kunnat få en släng av allt detta samlat i en och samma person. Jobbar stenhårt på att applicera Alfons Åbergs ”Stick-du-stygga-tanke” och ta kontrollen över min rädsla, min oro, min nervositet. Det går sådär måste jag erkänna…..ibland dock mycket bättre än annars, men ändå långt ifrån bra.

Jag vet inte hur det är för er, men jag känner allt oftare av min naivitet. Eller känner av och känner av. Jag upplever mig själv som ytterst naiv gällande föreställningar jag har haft om världen. Som exempelvis sjukvården, läkare och diagnoser. Jag vet inte om naiv är det rätta ordet egentligen, men det står ställt utom allt tvivel att jag levt i en vanföreställning om vad som skall ske om man blir sjuk eller skadad. En slags övertro till hela sjukhusväsendet. Att man blir sjuk eller skadad – söker vård/hjälp- får en diagnos, medicin, behandling eller operation – blir bra eller sämre. Så har min bild av kedjan sett ut – fråga mig inte var den kommer ifrån, ty jag har ingen aning. Men att man ska få veta vad som är galet eller vad man lider av, det har jag minsann tagit som en självklarhet. Just nu undrar jag om man kan ha mer fel. Det är liksom inte bara en enda gång som jag fått en helt annan verklighet berättad för mig. Och då blir jag verkligen skiträdd………..Vad har de redan missat på mig eller någon nära eller kära. Vad kommer att hända om vi söker hjälp för något? Kan man vara säker på att de kollar tillräckligt noga? Den osäkerhet som detta skapar hos mig är inte nyttig, inte alls nyttig för magkänslan min.

Som tur väl är har allt går så himla bra med TB och hans nässkada. Vi har träffat på riktiga änglar och proffs och….Men visst har jag bitvis nästan skakat sönder och försökt värja mig mot alla förbjudna tankar om vad som kan hända. Jag kräkte mig igenom TB´s operationstimmar (hur moget är det på en skala?). Och sedan världens trevligaste Magnus på vårt privata försäkringsbolag SalusAnsvar – ett bemötande och en ombrysamhet som inte lämnar något mer att önska. Puh! Det är underbart skönt att få något konkret bevisat för sig själv som motpol till allt man hör. Alldeles särskilt är det skönt och medför att jag ännu inte ”freakat ut” fullständigt gällande liten Gabriel. Ty den killen har ju nämligen hostat sen måndag vecka 43. Han hostar och hostar. Och doktorn säger att det låter jättefint. Vadå jättefint? Som i snygga hostattacker eller vad? Det är ju då Fröken Livrädd sliter sig loss i mig och vill veta. Nästan maniskt vill jag veta varför han hostar. Hallå Dr House, var är du? Och även om jag vet att läkaren är bra och känns pålitligt så blir jag orolig, det måste tillstås….

Lillördag och kylan håller sitt grepp om oss – minus 10 imorse. Hu! Knappt man ville sticka benen utanför täcket. Nu är snart jobbedagen gjord och det är dags att ut i kylan igen. Min strategi är att invänta makens hemgång från jobbet och så lägga till en stund på det, vilket möjliggör att han har hunnit dra igång båda braskaminerna och att temperaturen hemma har blivit riktigt angenäm. I eftermiddag blir det en powerwalk och sedan lite matlagning till familjen. Och en lugn hemmakväll, I hope! Kram Mia

Fylla på förråden?

Alltså, nu blir det lite motsägelsefullt – jag märker det själv. Å ena sidan pläderar jag för att sjunga sparsamhetens lov, käka left overs och hålla hårt i plånboken. För att inte tala om det innovativa i att rensa ur garderoben och försöka sälja av lite skor och kläder. Å andra sidan verkar jag tycka att det är fullt acceptabelt att tradera hem prylar och shoppa på rea. Hrm…..Är jag klok, eller?

Två nyförvärv från Flash – tajta jeansen och DiLeva-klänningen/kaftanen. Kändes på något vis helt rätt då priset endast var 400 kr tillsammans. Dessutom ägnar jag mig numera åt att ”knarka” tradera. Åh, så skoj! Åh, så billigt! Straxt innan jul budade jag hem 3 par skor/stövletter och nu…..nu har jag minsann budat hem 4 nya. Riktiga fynd!

Eller vad sägs om följande skor, röda 10 kronor och svarta 50. Tyvärr visade sig de svarta (som jag förälskat mig i) vara minst ett nummer för små, varför dessa nu försöker säljas på skolan.

Bruna härliga mockastövletter för 40 kronor och sedan ett par svarta skinnstövletter för 20 kronor. Knappt använda. Då är det extra roligt att shoppa!

Iskall tisdag här i Happyvardag. Hu! Längtar hem till mitt brasmys. TB fick gå hem från skolan med feber och halsont, så det lutar åt en lugn hemmakväll istället för Taxi3- uppdrag. Det tackar jag minsann inte nej till. Mer tid att botanisera på Tradera….hahhahahaa…skojar bara. Ikväll kanske jag hinner sitta ner i soffan en stund i alla fall. Det vore mysigt!

BTW…..idag har jag dragit mitt strå till kilometerjakten, efter gårdagens vilodag. Kram Mia

Kilometerjakten

Nytt år. Ny termin. Nytt liv och nya nyårslöften. Och givetvis är bästisMaria där och sporrar igång oss alla. Nytt hälsoprojekt  för personalen på Svettpärlan har sparkats igång idag. Och som kreativ själ hon är, är det förstås ett nytt upplägg signerat henne. Åh, vad jag är glad över att ha just henne som kompanjon……

Vi har en lagtävling där de olika arbetslagen utmanar varandra. Tillsammans samlar vi kilometrar/vecka och delar med antalet deltagare i arbetslaget. Samtliga lags kilometrar läggs sedan samman och så försöker vi ta oss emot olika destinationer – Köpenhamn, Berlin, Paris, London, Rom eller Barcelona. Vi kommer att ha 4 gemensamma pass vilka genererar bonuspoäng om minst 3/4 av arbetslaget deltager. Så skoj!

Idag gick alltså startskottet till denna eminenta tävling och alla verkar taggade. Själv inleder jag den tyvärr med vilodag efter en fysiskt intensiv helg. Ganska orutinerat kan tyckas, men med tanke på barn och köruppdrag och annat plock måste jag passa på när tid ges och av någon anledning är alltid torsdag till söndag bäst i detta avseende. Det är viktigt att hitta sin egen lunk och sitt eget fokus och i just det avseendet är jag inte ett dugg orolig för mig själv. Men det där återkommer jag till i ett annat inlägg.

Annars har vi i det närmaste snöstorm här idag. Kallt ända in i märgen och mina ögon är grymt trötta idag. Bra jobbedag med många spännande samtal och undervisande uppdrag i såväl åk 7 som 9. Underbart goa elever – me like! Ikväll är det Taxi3 uppdrag (förstås) och sedan sussa kudden tidigt. Fram till dess lämnar jag knappt brasvärmen – så dagens Oriental chicken serveras idag som picknick. Nice! Kram Mia