Intuberad son

Skräckens ord. Hua! Intubera kan vara ett av mina keywords för kräkningar. Ni vet sådana där ord som, om jag hade varit författare i skräckgenren hade skrivit, får blodet att frysa till is i ådrorna. Nu är jag ju inte det så…..nåväl, det finns en del ord som får mig att handlöst vilja kräkas. Ord som gör mig skräckslagen.

Dagen D för operation av TB´s brutna näsa idag och vi var förstås på plats i god tid, helt inställda på en lång dags väntan. Innan vi visste ordet av befann sig huvudpersonen iförd snygg operationsstass och vips blev han bortrullad. Alltså, då är man inte tuff och kaxig som mami. Vet inte egentligen om jag hade velat vara med vid själva sövningsproceduren, men hjärtat höll på att brista liksom. Sövning, intubering och så själva operationen där näsan bröts av och sedan byggdes ihop igen. Själv satt jag i kafeterian. Eller, rättare sagt, mina saker befann sig där. Själv hann jag med ett antal besök på toaletten – närmare bestämt 9, där 2 innebar kräkningar. Japp, ni som känner mig vet ju att det är så jag hanterar allt som är läskigt, ledsamt eller jobbigt. Jag kräks. That´s me!

Nyopererad son på postop. Trött, ont och yr. Han pendlade friskt i vakenhet – ibland fnissade jag lite åt hans yrande och ibland torkade jag ilsket bort en tår i ögonvrån. Blicken fast på monitorn – puls, hjärtslag, blodtryck. Och varje gång den larmade höll jag på att sluta andas (larmade vid låg vilopuls. Och det hade han.). Man är bra liten när man är på besök i sjukhusvärlden. Men vilka fantastiska människor vi har stött på idag – op-teamet, läkaren och så finaste tjejerna på postop. Lugnt och tryggt och proffsigt. Tack snälla alla för allt idag!

Nu har vi landat på hemmaplan. TB kan med nöd och näppe hålla ögonen öppna. Han har lite ont, näsan är tejpad och fylld med tamponad. Vila och återhämtning samt ny tid på sjukhuset om en vecka. Läkaren var riktigt nöjd med operationen och ansåg sig ha kunnat rädda näsan på ett bra sätt. Puh! Imorgon ska ett ansiktsskydd beställas och snart kommer han att vara igång med först styrka och löpning, sedan bollövningar för att om 4-6 veckor förmodligen kunna gå för fullt igen. Det vore honom väl förunnat! Jag säger tusen tack till alla goa människor för er ombrysamhet och er pepp. Det betyder oändligt mycket. Och btw….ett annat ”keyword” för kräkningar är blodpudding. Man kan ju hoppas att maken satsar på något annat till fredagsmiddagen ikväll….

Kram i lass från Mia

5 thoughts on “Intuberad son

  1. Stackars mami! Inte lätt! Hoppas att han tillfrisknar snabbt. Själv så fick jag lite panik innan min operation eftersom jag VET precis vad som händer i OP salen. Brukar säga Ignorance is bliss! Då menar jag att allt är så proffsigt i OP salen men jag ville inte tänka på borren och skruvar och annat…
    Kram på dig

    • Urgh…..tur att du inte skrev det där innan op. Tack söta du….Ibland är det bra att inte veta. Det är inte alltid lätt att vara den där klippan man vill vara som förälder, när amn nästan går sönder inuti. Men jag tror jag fixade det hyfsat bra. Han är i alla fall inte skrämd av dagens händelse. Hoppas du känner dig lite bättre….Kram Mia

  2. Åh, stackarn tur att det gick bra.Att vara med när dom sövs är int ekul kan jag lova var det när E var liten så jobbigt.stor kram till er och pyssla om honom ordentligt/Diana

    • Hua ja, Diana. Man är så tacksam när allt går bra. Livet får härliga perspektiv igen. Jo här kör vi ”Syster Jane” för hela slanten – och han piggar på sig lite hela tiden. Idag hoppas han själv att han ska kunna komma upp, duscha och fixa iordning sig. Vore toppenskönt! Kram söta du

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *