En myling på taket….

…..och en frisör i Storstugan – det är inte illa en söndagsförmiddag. Här helgas minsann ingen vilodag inte….Svärmor snyggade till såväl mor Anita som båda grabbarna Bark. Det blev toppenfint.

Maken var skrämmande lik en myling där han smög omkring på taket, ömsom flyttandes på takpannor och ömsom med piasavakvasten i högsta hugg. Om det blev toppenfint? Keine Ahnung! I don´t do tak. Jag nöjde mig så fint med att hålla i stegen. Någon ska ju göra det. Man ska aldrig förringa de där ”vid-sidan-av-grejerna” – kan vara direkt avgörande har jag hört.

Gofika på nybakade bullar och kärleksmums från mor Anita och sedan tog broder Lars mor med sig hem. Tack snälla! Det gav mig några minuters frist innan Gabriels fotbollsträning och därmed hann jag dammsuga av hela huset. Yes! Under tiden Gabriel tränade satt jag och läste om ”dokumentation för lärande”. Och lärde mig, det gjorde jag. Nu vet jag precis hur vi ska upprätta våra pedagogiska utredningar. Tack för det Steve!

Maken har hoppat in som vikarie i Taxi 3 och jag vikar som brasansvarig. Inga stereotypa könsmönster här inte – det är så vi jobbar här i Happyvardag. Hehehehe….Efter TB:s träning blir det köpepizza för grabbarna och en härlig paj signerad min syster till mig. Ny jobbevecka imorgon. Häng med…..

Kram Mia

Förnuft vs känsla del 1

Förnuft: Åh, en ledig helg så skönt för dig. Det behöver du. Se nu till att verkligen ta det lugnt.

Känsla: Visst är det skönt. Och idag känner jag verkligen för att springa ett varv med städgrejorna genom huset. Tänk doften! Tänk känslan av att det är rent. Och kanske skulle jag våga mig på buset att plocka fram lite adventsstakar och stjänor.

Förnuft: Nä nä nä…..stopp i backarna nu, fröken. Vila var det idag – du storstädade ju för 5 dagar sen. Hur smutsigt kan det ha blivit liksom? Och adventssaker, är du helt från vettet. Det är nästa söndag som är första advent. Mor Anita sätter kaffet i vrångstrupen och hon kommer över imorgon. Eller nästa söndag förresten, det är två veckor kvar!!!!!

Känsla: Ja du, smutsigt kan det bli på två röda ska jag tala om. Och det luktar ju inte Grumme Grönsåpa och liljekonvalj längre. Jag älskar doften av nystädat. Och jag tänkte inte göra allt inför advent, bara glutta lite bland mina grejer. Klura ut vad som ska vara var. Och så får jag lite koll på garaget samtidigt.

Förnuft: Inte garaget dear! Du går inte ut och börjar trixa där – då tar det sina modiga timmar. Håll dig inomhus.

Känsla: Men jag måste ju ta ut allt jag städat bort nu inne i huset och lägga ut i återvinningen i garaget. Och så vill jag ju ha brasmys i eftermiddag, så ved måste ju tas in.

Förnuft: OK, hör här…..Du skulle göra minimalt. Ta en famn ved från vedboden och gå in med den….

Känsla: Fast tänk om det blir snö inatt (fet chans eller?) eller jag mår dåligt imon eller…Känslan av att vedlåren är fylld till bredden och IKEA-påsarna likaså är underbar. Så jag gjorde det. Passade på att köra skräpet till återvinningen också, så att inga möss eller råttor tar sig in. Och så lastade jag alla tomburkar i bilen. Det är ju en så härlig känsla när garaget är tömt på sådant.

Förnuft: Men hallå!!!!!

Känsla: Så himla bra känsla när alla burkar var pantade 368 kronor – vilken miljömässig insats. Och så passade vi på att handla lite mys på Citygross Gabriel och jag. Lovely!

Förnuft: Behövdes de sakerna verkligen?

Känsla: Ja, behövdes och behövdes. Känslan av att ha hemma är oslagbar. Och vi skulle ju ändå hämta hem TB från lördagskneget.

Förnuft: Dags att hålla eftermiddag/kväll. Varva av och mysa.

Känsla: Ska bara ta en härlig promenad med Milou. Frisk luft gör underverk och känslan av att vara lite trött i kroppen är go ju…..Sen blir det bara lite matlagning och brasmys. Underbart!

Tja, hur gick det i matchen förnuft vs känsla. Gissa! Nu är det i alla fall lördagskväll och det känns toppen. Eller gjorde ända fram till att jag mitt i lördagskäket råkade bita mig i tungan och höll på att svimma vid matbordet. Fick doppa hela munnen (kan tyvärr inte räcka ut tungan) i vattentillbringaren och isbitar kom fram i en hast. Blodvite och ett dunkade utan dess like. Den känsla….den känslan hade jag gärna varit utan. Borde kanske hållit mig till flytande föda, men jag är så förbannat trött på soppa. Nu ska vi se om vi kan få stopp på blodet innan jag ger mig i kast med glassen…..

Kram Mia

Hålla fredag – Hålla helg!

Äntligen! En rätt dryg vecka är till ända och det är ledigt som gäller. Dagen idag passerade snabbt med en hel massa underbara tidsredovisningar. Klockan 13 stod jag redo att checka ut och ta med liten Gabriel hem. FAB! Packa upp såväl matvaror som väskor, sedan en pw all by myself. Dusch och så hopp i myskostymen. Dags att hålla helg!

Kvällens middag är preppad. Det blir pankofrittade cajuntigerräkor, hemgjorda pommes med aioli, Italienskt lantbröd, god olivolja, delis och nypillede reijer. Perfekt med lite lättuggat nu när jag kan använda höger sida av mun och svalg. Och så ett glas vin. Undra om Lindemans Chardonnay Bin 69 gör sig bra i sugrör? Jag återkommer med recension.

Helgen är skönt leasure och nästintill oplanerad. TB jobbar imorgon och på söndag är det inomhusträning för såväl TB som GB. All annan tid är ledig, som i ej planerad eller ockuperad. Perfekt! Hoppas ni alla får en skön ledighet! Kram Mia

Skolcool – att tända stjärnögon

Jag minns en av mina allra första kompetensutvecklingar som färdig lärare. Oj, vad jag minns den. En kvinna vid namn Lou Rossling pratade om ”Att tända stjärnögon” och tände stjärnögon, det gjorde hon där och då den där kvällen. Jag minns att jag satt med ett fånigt leende på läpparna och förstod precis vad hon pratade om. Om att skapa nyfikenhet, intresse och engagemang hos sina elever. Om att göra det oväntade – ta in nya variabler i sin undervisning. Hon pratade om att hitta ingångar till varje elev. Jag tog med mig varenda stavelse……Välkommen till veckans Skolcoola hemlis.

För svårt och för lätt, då tappar barn/ungdomar gärna intresset och börjar använda tiden till annat, det där vet vi. Målet är förstås att hitta nyckeln till varje barn samt att göra skolans olika aktiviteter så spännande och intresseväckande man kan. Att använda sig av högst oväntade variabler är oslagbart. För det vi i skolans värld bör vilja mest av allt, det är förstås att tända stjärnögon. Att skapa intresse och nyfikenhet, låta dem vara aktiva och förstås anknyta till deras livsvärld. Jag säger inte att det är lätt alla gånger, men jag säger definitivt att det är värt varenda planeringssekund när man ser det där ljuset i ögonen hos sina elever. När man ser glöden. Upplever energin. Känner drivet.

Förra fredagen fick jag en nästintill utopisk upplevelse. Finaste författarinnan Kim M Kimselius kom till oss på Svettpärlan och vi hade alla samlats i vår gympasal (åk 3-7 ca 150 elever). Med sig själv som verktyg fullständigt trollband hon oss alla. Rekvisitan sträckte sig till en fåtölj, ett bord och en lampa samt hennes medtagna ”affischer” kring hennes böcker. Hon pratade i över en timme och när jag tittade mig omkring nästan häpnade jag. Elever som annars kan har lite ”ants in the pants” och som gärna pratar och gör annat, satt eller låg stilla. Fullt fokus på Kim och det hon förmedlade. Och ögon lyste där i salen. Så många stjärnögon. Och när hon berättade sin hemlighet, då upplevde jag saker som fick mina ögon att tåras.

Inga interaktiva projektorer. Ingen dator eller Ipad. Ingen fancy power point eller något musikstöd. En del människor trollbinder ändå. Jag har absolut inget emot hjälpmedel – om de hjälper till att tända stjärnögon. Så låt oss alla tänka en liten stund på hur vi oftare kan se till att stjärnögon tänds – både i skolans värld, men också privat. För de där ögonen mina vänner, det är dem som tar en vidare på utvecklingsstegen. Tack Kim för en sagolik dag på Svettpärlan. Att tända stjärnögon är du suverän på. Du kommer för evigt att bo nära våra hjärtan!

Så var det plötsligen torsdag och kvällen har randats. Imorse kräktes jag och stygnen i munnen gick då upp. Kanske innebär det att jag kommer att kunna tugga lite till kvällens måltid. Inte en seg biff kanske, men något lätt. Håll tummarna! Idag har jag sett stjärnögon på skolan. Många sådana. Våra elever i åk 6-7 har tidstema och de spelar in film och annat skoj utklädda till tidstypiska personer. Underbart skoj att se elever växa med nya uppgifter. Och så har jag sett underbara Camilla och Anette i F-5 spåret spela teater om trollen Rufs och Kalufs. Trulle, Pärla och demonen var också med. Tänkvärd sensmoral och en härlig upplevelse. Och barn som satt och tindrade. Det är bara inte klokt vad lyckligt lottad jag är som får uppleva detta på betald arbetstid.

Nu Taxi 3 i tjänst, sen lite mat och ännu lite senare soffhäng. Livet känns allt lite lättare idag. Tack för all go pepp mina fina vänner. Love you….Kram Mia

Tvångstankar!

Ett hårt och lagom sött päron. Ett syrligt grönt äpple. En perfekt bit av en 200 gr Schweizernöt.  Tankarna makes sense, om man säger så. Ett stort bett i en nygrillad hamburgare eller varför inte en biff med lök. Makes no sense liksom…En nybakad ciabatta med makens skagenröra, en caesarsallad med kyckling och bacon eller några pankofrittade tigerräkor. Ett glas vin, en iskall öl eller lite blodgrapesjuice. Guldnougat, Ben&Jerry eller Fazer blå. En leverpastejsmörgås, lite ost och kex eller en knäckemacka med Allerums XO. Jag drömmer mat, jag pratar mat och uppenbart även skriver jag mat. Jag lever mat…..in my dreams alltså. Saker som jag normalt sett inte äter bara dyker upp och sen frossar jag i tanken om hur det skulle smaka. Helt tvångsmässigt lusläser jag mattidningar och sitter som klistrad vi olika matprogram. Totalt oförmögen att ta kontroll över mig själv….

För sanningen är hummersoppa, rotmos, pressad potatis med stuvad spenat och så lite köttfärssoppa. Isvatten förstås. Med sugrör. Maten hamnar lika gärna utanför munnen (läs mungipa, kind och hals) som i halsen, då jag måste luta huvudet och samtidigt få in skeden i min lilla glipa till mun. Jag känner mig som en kebabätande heltidsfestande vid 03.00 – enormt charmigt. Not! Man får tacka sin lyckliga stjärna om man inte blir lämnad på kuppen. Puh! Tyckte till och med att mina kollegor var lite skeptiska vid dagens lunch.

Men visst mår jag successivt allt lite bättre. Jag kan öppna munnen lite mer idag och jag har inte fullt så ont. Tyvärr har jag ingen känsel i läppen, ej heller i tungan – känns som om måndagens bedövning sitter kvar. Och tugga, det kan jag inte. Men det är väl överskattat kanske.  Imorgon kommer en ny Skolcool hemlis…Välkommen! Kram Mia

För kännedom….

….man använder tungan till rätt många saker. Om det skulle vara så att du inte har tänkt på det, menar jag. Till exempel är det en konst i sig att svälja, till och med saliv, och att tugga är bara inte att tänka på. Undra om detta kommer att kategoriseras som den bästa bantningskuren ever…..

Dagens äventyr: att leta redan på försvunnen, men högst märkbar, trådtårt i munnen.

Dagens Mount Everestklättring: att borsta tänderna. Försök spotta med en obrukbar tunga liksom.

Dagens ekvation: att slippa intaga föda eller dryck, men samtidigt bli av med en envist kurrande mage. Och bibehålla en bra energinivå.

Dagens glädjeämne: Jag har inte lika ont idag.

Lärdomen av dagen är helt klart att om jag inte pratar (mycket svårt både i min profession och som privata Mia), inte skrattar, gäspar, hostar eller nyser och framförallt inte äter eller dricker något. Då är allt nästan som vanligt.

Kram Mia

SM i ”Saker i munnen”!

Att gå till tandläkaren, det är då aldrig skoj. Inte heller billigt. Sällan är det smärtfritt och just idag skulle det visa sig bli mer än bekvämt smärtsamt. En liten fraktur skulle åtgärdas och trots att det inte var något hål, valde jag bedövning. Det är i sig en ganska osexig upplevelse – alldeles särdeles då man kommer till momentet ”Var god skölj”. Men bedövning är ju en garant för att slippa att krampaktigt hålla sin stålfjäderformade kropp kvar i tandläkarstolen så…..Ändå, idag tänkte jag den förbjudna tanken: ”Det här går ju bra. Jag kanske hade klarat det utan bedövning”. Det skulle mycket snart visa sig vara ett alldeles utmärkt val att ta bedövning.

Ty, vips kommer en smärta genom munnen och ut på baksidan av huvudet. Som en projektil! (Lite dramatiskt, men vad tusan…) Jag skriker till (hur detta nu är möjligt med allt som befinner sig i min mun. Svenskt mästerskap i antal instrument samtidigt kändes det som.) Och min gode tandläkare säger sammanbitet: ”Åh, jäkla med”. Note to self: När en tandläkare uttrycker sig så kan det bli rätt grisigt! Och det var blod. Och personal. Och tussar som smakade pyton. SM i i saker i  munnen bara fortsatte. För att efter 20 minuter avslutas med stygn i tungan. Och tvätt av mitt ansikte och hårtussen som stack fram. Tandläkaren hade nämligen tyvärr kört in i min tunga med lilla slipen.

Bedövningen har nu släppt. Jag känner mig mörbultad. Och smärtan i munnen är obeskrivbar. Magen kurrar. Själv kurar jag ihop mig framför brasan. På återhörande go vänner….Kram Mia

 

Var redo….

…. men att alltid vara redo är kanske inte möjligt ändå? Scouternas budskap borde i det perspektivet kanske mer handla om strategier – känslan av att vara redo att möta olika situationer. Så är det nog…..Den där känslan är ju nämligen oslagbar och säkert en av anledningarna till att man agerar istället för att reagerar i vissa situationer. För övrigt är det min sanna övertygelse att när man är redo, då får man det mesta till att fungera.

Redo var jag igår att ta tag i en allt sämre fungerande mage på rektorskan herself. Och det där var ingen impulsingivelse, utan något som vuxit sig fram sakta men säkert. Sanningen är att jag har en känslig mage som inte är kompatibel med flera av de saker jag verkligen älskar (glass, grovt bröd, grönsaker, lätt dryck, godis och cola light). Periodvis har jag järnkoll och lever fokuserat. Periodvis struntar jag blankt i det, orkar liksom inte vara påkopplad hela tiden. Och den senaste tidens små utsvävningar  har blivit allt fler och mer ofta förekommande, vilket märks med all önskvärd tydlighet. Så redo som jag var rensades en del saker ut och nytt fokus för inhandling, tillagning och intagande har antagits. Det som förra veckan skulle känts som en enorm uppoffring, känns nu inte alls. Då är man redo…..

Redo var jag också idag att ta mig an en gammal släpvagn till arbetsuppgift. En svår och ganska omfattande sådan – inte kanske det mest upplyftande eller mest påtagliga, men ack så viktigt egentligen. Hårt grått arbete, utan vare sig cred eller feedback. Passar utmärkt en väldigt gråtyngd novembersöndag som idag. Redo var jag och lätt gick det – så har alltså ett helhetsgrepp tagits om diarieföring, klassificeringssystem, dokumentation och arkivering. Visst låter det enormt upphetsande!

En väldigt skön helg börjar se sin ände. Fredagens utgång bjöd på god mat, trevligt sällskap och ganska tidig hemgång. Lite antiklimax – mina förväntningar var högre ställda än så, men ganska skönt när man vaknade tidigt en lördagsmorgonen. Och var pigg! Annars bjöd lördagen på skön städning medan TB jobbade och maken hängde med Andy. Långpromenad, panta flaskor och så lite mysshopping. En het soppa, lite goa tilltugg och så ett glas vin, innan vi hamnade i tv-soffan. Dagen idag har alltså handlat om jobb (en SCB-enkät och så system och rutiner för arkivering), långpromenad och Fars-dagsfirande av make, pappa och svärfar. Nu är TB på löptur, Gabriel badar och maken meckar ömsom med brasan och ömsom i köket. Ikväll njuter vi av en mustig dijongryta med penne eller pressad potatis och så lite krispig sallad.

Och på tal om strategier. Och att vara redo att tänka själv….Avdelningen kreativa barn låter idag meddela att TB drog fram hela dammsugaren för att få ut lite torkat öronvax i sitt headset. Den tanken hade aldrig föresvävat mig. Men det var ett lyckosamt drag. Den yngre varianten av söner i Happyvardag ville väldigt gärna dra sitt strå till farsdagsstacken. Han ritade 3 teckningar och när han skulle skriva till bilderna hämtade han sin Ipad. Han bad mig ljuda det han ville skriva och så skrev han bokstav för bokstav. Därefter tog han Ipaden och blyertspenna, skrev av bokstav för bokstav på varje teckning. ”- Det går lättare att hitta rätt bokstav än att komma ihåg hur jag ska skriva den”, sa han och ryckte på axlarna. Bra och lyckosam strategi! Min egen strategi handlade om att ge duschen vad den tålde. Införskaffade nytt medel, tydligt tecken på att reklam gör intryck. Klart lyckosamt drag. Väldigt rent. Utan större ansträngning. Me like!

God söndag vänner……Kram Mia

En fredag utöver de vanliga

När andra igår började snacka om fredagsmys och helgen, kändes det som om vi stod inför veckans lillördag för rektorskan. Två vabdagar kan ha den lätt förvirrade effekten på en, liksom. Men visst vaknade jag upp till fredag idag och med tanke på all snurr denna vecka med sjukdom, resor och frånvaro var jag ganska glad. Som mest har vi varit 8 ordinarie personal borta. Puh!

Dagen idag bjöd på ett underbart och efterlängtat författarbesök – som en dröm som gick i uppfyllelse. Fantastiska Kim M Kimselius trollband oss och bjöd på en härlig dag. Tack snälla…..En mer utförlig berättelse kommer i nästa torsdags Skolcool.

Tidig hemgång och sedan ett besök i bästa butiken, Luddwes Hushållscenter. Väl hemma bjöds det på lite trix och fix, sedan en långpromenad följt av soffhäng. Lugn och skön uppladdning inför kvällens begivenheter. Maken och TB har gymmat och Gabriel har ”jobbat” ut sin pysselbok. Vi ska ha bolagsstämma och det innebär bland annat väldigt god mat och dryck på lokal. Utan barn. Det var minsann inte igår.

På återhörande och happy helg allesammans! Kram Mia

Skolcool – mitterminssnurr!

Hur har ni det där ute i stugorna? Säg känns det som om det är lite väl mycket? Börjar paniken sprida sig, då insikten kommer om att det bara blir värre i december? Yr det omkring begrepp, aktiviteter, tider och åtaganden för er också? Grattis, det är november i skolans värld…..Varmt välkomna till veckans Skolcool!

Är det så att tillvaron snurrar allt snabbare? Eller är det bara så att dagen numera blir kväll så fort att allt skall hinnas på kortare tid?Hur eller hur, det gäller att hålla tungan rätt i mun, fokus på en dag i taget och så andas från långt ner i magen. Tag sikte på avslutningsdagen för höstterminen (som jag brukar säga till stora sonen och våra elever) och så räkna ner. Dag för dag, en sak i taget. Försök att undvik helhetstänket för en gångs skull – den totala massan som skall hinnas innan jul kan lätt skrämma slag på vem som helst nämligen.

Och om det nu mot all förmodan skulle vara någon som tror att vi i skolans värld gillar den här snurren som blir. Om någon misstänker att hela pedagogsläktet är sadistiskt lagd och gärna vill göra tillvaron så hemsk som möjligt. Om någon skulle känna sig personligt utsatt. För kännedom måste då anges……Vi i skolans värld ”sliter hund” vi med. Förutom all undervisning, allt för- och efterarbete och all dokumentation skall vi också hinna skriva alla omdömen, förbereda för IUP:er samt genomföra alla utvecklingssamtal. De där 5 kurvorna före som vi gillar att ligga innebär att vi redan nu finplanerar för adventsfirande, Nobel, Lucia, julpyssel, diverse avslutande aktiviteter samt självklart vad nästa termin skall innehålla. Vi brottas med vår betygssättning, som i år dessutom skall ske även i åk 6 och 7, och klurar som bäst på hur vi ska få in betygssamtal naturligt i vår tillvaro. Det är PRAO, brandutbildning, tema och framtidsvecka. Skolutbyte, vernissage och klassaktiviteter. Läsprojekt, författarbesök (Kim M Kimselius) och utmaningar. Samtidigt som alla kurser skall knytas ihop och avslutas på ett bra sätt. Frågan om det måste bli sådana arbetshopar är förstås berättigad och den som först kommer på ett bra svar och en hållbar lösning för förändring – den är jag beredd att ge en guldmedalj.

Ju mer förståelse för varandra (skola-hem), desto bättre samarbetsklimat. Livet snurrar snabbt för oss alla, men tillsammans kan vi göra det bästa möjliga av situationen. Om vi dessutom kan hjälpa våra barn/elever att sätta fokus på vad som är viktigast just nu, är vi säkert en god bit på väg. Ett djupt andetag och så tar vi oss an nästa dag…..Eller nästa sak.

Torsdagen började tidigt, faktiskt redan innan natten övergått i morgon (nämligen 04.20 och då somnade han med tvång 22.40 och hann vakna 5 ggr innan vi klev upp). Liten Gabriel har sovit förfärligt dåligt inatt, vilket är en helt naturlig följd av hans medicinering. I takt med att han blir större och allt mer självgående, får mami fler år på nacken och därmed blir tröttheten konstant. Nåväl …..vabdagar blev till jobbetorsdag och det måste man vara tacksam över. Farmor hämtade Gabriel vid 13 och själv jobbade jag undan en stund, helghandlade (jippie!) och for sedan hem. Ikväll vankas det träning för TB och fullt upp med körningar för taxi 3 med andra ord. Fredag imorgon och dessutom utgång för rektorskan och hennes make. Rätt ovanlig företeelse, men nice….

Kram Mia