Bra valuta för pengarna….

Det gillar vi skarpt här i Happyvardag. Känslan av att inte bli lurad – att även om det kostade en del så var det värt det. Visst är väl det en go känsla! Och med tanke på att det nästan var 3 veckor sedan jag var hos tandläkaren och fick en slip i tungan och fortfarande är bedövad i både tunga och läpp, bör detta sannerligen klassas som bra valuta för pengarna. Alldeles särskilt eftersom jag snällt fick betala hela tandläkarräkningen (gjordes i direkt anslutning till aktuell behandling och jag kan garantera att jag då befann mig i ett chockartat tillstånd). För kännedom meddelade tandläkaren mig häromdagen att sådant kan hända. Man kan träffa fel i nerven och det kan hålla i sig i en månad eller så. Dessutom tillade han att det var ju bara så typiskt att det skulle hända just mig…..Tja, så kan man ju också se det. Eller också ska jag bara vara tacksam eftersom jag inte sliter i onödan på min bettskena – då tungan förvisso har läkt såret, men den är långt ifrån sig själv (svullen och bucklig) så kan jag inte bita ihop av misstag eller så där bara helt omedvetet. Bra valuta var det i vilket fall på en bedövningsspruta á  80  kronor. Kanske det mest prisvärda man kan uppringa ur tandläkarhänseende.

Fredag och fredagsmys här. Gabriel har fina kompisen David med hem – en sån go, väluppfostrad och härlig grabb – och vi andra vi väntar på Axel och Elsa. Huset har fixat iordning, och maten håller på att preppas. Idag blir det Cajunfläskfilé och pepparsås samt grillade havskräftor, lite surdegsbröd och chiliaioli. Det är gott det….

Havskräftorna köpte jag i en spann från Willys – underbart fina. Torka av dem en och en och skär dem sedan på mitten, dock inte helt mitt itu. Skär bara i underdelen (typ halvvägs) och veckla sedan ut dem. Pensla dem med smält smör med pressad vitlök i. Krydda med lite havssalt. På grillen ett par minuter alt kör dem på grill i ugnen. Mums! Och urenkelt. Testa gärna!

Hoppas ni har en skön fredag. Ikväll ska vi ta oss an På Spåret. Få se om maken vill tävla i par med mig eller om vi ska tävla mot varandra. Hrm….högst spännande! Kram Mia

Skolcool – HEJA!

Det är minsann inte alltid lätt att som förälder hänga med i skolans vokabulär. Det är ganska lätt att tro att allt är som det var då man själv gick i skolan – alltså gällande mål och prestationer, resultat och betyg. Förvisso kan man hämta hem en hel massa information från Skolverkets hemsida och många skolor är duktiga på att vägleda sina elevers föräldrar, men att sålla i den oändliga mängd information som finns är inte så lätt. Idag kommer ett jättebra (tycker jag då….) tips i veckans Skolcoola hemlis.

InfoMentor (https://infomentor.se/swedish/production/homepage/Home/Default.aspx) har nu givit ut en skrift vid namn HEJA och den innehåller Skolverkets kunskapskrav på enklare svenska. I denna kan man som elev eller förälder hitta information om hur arbetet kring kunskapskraven bör gå till ute i skolorna samt alla kursplaner till skolans samtliga ämnen. Här finns kunskapskraven för år 3, 6 och 9 och du får på ett och samma uppslag Skolverkets matris på vänstersidan och InfoMentors motsvarande på högersidan. På så vis kan man läsa både texterna och man har en möjlighet att se progressionen i matriserna/kunskapskraven. Tydligt och klart! 84 kronor ex moms. Köp, köp, köp…..

Äntligen torsdag, vilket betyder enbart en dag till helg. Jag är trött. Väldigt trött. Igårkväll hade vi pedagogmöte – trevligt, spännande och mysigt – men det gör en lite slak. Idag har vi haft sjukstuga på jobbet och jag har bland annat agerat skolsköterska då min egen son halkade och slog huvudet i stentrappan. Hu! Sedan skulle jag vara SO-lärare. Hrm….det visade sig att kunskaperna om Industrialismen lämnade lite att önska. Men jag hade en väldigt mysig eftermiddag med eleverna i åk 8. Dagen avslutades sedan som rektor då vi hade betygskonferens. Har precis landat på hemmaplan och maken hade tänt båda brasorna. Underbart! Gabriel har varit på shoppingtur med sin älskade farmor. Nu är vi samlade och vi ska snart käka middag. Lite tvätt, skoltrix och sen bums i sängen. Imorgon väntas finbesök av våra lånevovvar Axel och Elsa. Lovely!

Kram Mia

 

 

Big moahahahaha….

Oh, lord….jag verkligen älskar att gapskratta. Kan nästan inte föreställa mig något mer avslappnade, avväpnande. En ganska intensiv start på dagen idag, som utmynnade i värsta skrattanfallet redan innan jag lämnat hemmets trygga vrå. Jag vaknade 05.30 av att Gabriel hade mardröm igen (det händer typ varje natt nu. Fantastiskt att klockan var morgon i alla fall) och flyttade in i hans säng. Han somnade om, jag slumrade lite lätt. När klockan ringde 06.00 var jag, hör och häpna, pigg och stängde därför av alarmet (inget snooze här inte). Och för en sekund kändes tanken på att bara ligga kvar och morgonmeditera som en god idé. Nästa jag minns är när jag slår upp mina blå och det bara känns försenat. 07.00 och hela huset sussar så gott……Hjälp!

Sen gick det snabbt vill jag lova. Prisa högre makter att TB har sovmorgon. Det sista jag ska göra innan vi ska åka är att smörja ansiktet (efter ögonsminkning=ingen bra idé). Slänger upp badrumsskåpet, hinner irritera mig på oredan och så greppar jag min ”Intimately Yours” av Beckham (och varför jag gav mig på finkrämen en helt vanlig onsdagsmorgon kan jag inte svara på). Tycker redan med krämen i handflatan att den känns lite trögflytande, men eftersom jag rationaliserade bort att tända i badrummet så ignorerar jag och börjar smörja in i ansiktet. Känner inte igen lukten. och framförallt känner jag inte igen konsistensen i ansiktet. Det känns liksom….hrm…rätt annorlunda.

Kladd och klet och torka, tvätta och börja om. Och så ihärdiga gapskratt på det. Jag hade nämligen vittjat fel hylla och istället för min hudkräm tagit TB:s ”Matt&Messy” från Studio. Vax alltså…….Moahahahahahaha….Messy var ordet kan jag lova.

Lillördag och jobbedag, däckbyte och återvinningen. Nu laddar jag för kvällens pedagogmöte. Och fnissar åt morgonens härliga förväxling…Kram Mia

Soccermum says….att vänta på besked

Inget är som väntans tider. Fy farao. Det där kan man ju skriva under på på dirren alltså. Det känns som om vi har levt med den här sammanslagning av två föreningar så länge och det har känts så himla positivt. Och nu, ja nu känns det bara som ett evighetslångt lidande. Ett ändlöst vändande på variabler som skulle kunna vara till fördel eller till nackdel, helt beroende på vem som värderar dem,när och hur. Frågan om vem som har fått förfrågan om vad flyger fritt runt i cyberrymden och spänningen killarna emellan har varit påtaglig. Ingen verkar egentligen veta när och hur man ska få ett besked. Ett besked om man är en av de få lyckliga som har blivit uttagna i till en JA- eller PA-trupp. Eller vad som ska hända med dem som inte får plats.

Att tankarna ansätter dem är långt ifrån svårt att förstå. Och att som förälder stå jämte och försöka agera coachande är minsann inte heller så lätt. Mantrat ”Förvänta dig inget, men var beredd på det mesta” har använts så många gånger den senaste tiden att jag helt självklart skrev det som avslutande hälsning på ett personalmeddelande igår. (Och det kan jag upplysningsvis tala om inte var den mest lyckosamma avslutning jag skrivit. Definitivt inte kring det meddelandet innehöll. Som tur väl var korrläser jag ju alltid den typen av skrivsaker innan jag trycker på skicka. Puh!). Även om jag som förälder kan tycka att TB:s livsvärld innehåller så mycket mer än bara fotboll, så är ju sanningen den att fotboll är det absolut viktigaste för honom. Det är hans värld. Det är hans liv. Det är hans önskan om aktivitet. Vem skulle jag vara att bagatellisera den? Jag lyssnar, peppar och försöker hjälpa honom att se i perspektiv. Och jag ber om och om igen samma bön….Låt honom vara en av de lyckliga uttagna. Det hade nämligen varit det yttersta av kvitton på att hardwork och dedication lönar sig.

Låt oss bara få veta snart! Låt oss bara hoppas att trupperna är uttagna enligt god praxis och framför allt enligt de kriterier klubben så tydligt kommunicerade till oss föräldrar på mötet i början av oktober. Låt det inte finnas några tvivelaktiga val. Måtte de har gjort tydliga avvägningar och checkat läget. Måtte inställning, fokus, träningsvillighet, engagemang och potential vara värt något. Och låt oss alla minnas att det inte är vid 16 vi ska ha nått vår topp – att det inte är vad vi är, utan vad vi kan bli som är viktigt.

Regntung tisdag i Happyvardag. Dagen har ägnats åt tröstande och ibland tjuvhållande vi dagens vaccinationer på skolan. Lite allmänt skrivarbete och härligt firande av två goa medarbetare – nämligen Rasmus 20 år och Mickael 40 år. Dags för hemgång. Ikväll ska en stryktvätt få sig en omgång och sen hoppas jag på lite läsmys framför brasan. Hoppas ni har det fint vänner….Kram Mia

Smakparty del 3

Dags för ett nytt litet smakparty i munnen och ett efterföljande tips till er alla. Jag har aldrig närt några drömmar om att resa till Thailand. Förvisso verkar det både vackert och ganska solsäkert, för att inte tala om den ljuvliga maten men….Jag har ju min läggning åt det amerikanska hållet och även om det inte planeras för någon Floridatripp under 2013, så blir det med all säkerhet inte Thailand. Så långt är vi överrens i alla fall….

Att äta thaimat gillar vi dock mycket i Happyvardag och igårkväll hämtades det hem godsaker från den lokala restaurangen ”Royal Thai”. Smakade mumma! Något annat som smakade mumma var makens kräftstjärtsröra á la thai. Underbart sötstarksyrlig – vilken kombo. Och urenkel att göra….Du behöver:

en burk kräftstjärtar, purjolök, vitlök, kryddor och Lingham´s (se bild. Den är köpt på Citygross)

Häll av kräftstjärtarna och skölj av i lite vatten. Finhacka purjolök och skala en vitlök (en solo). Häll kräftstjärna i en skål och krydda med önskad krydda. Vi använder cayennepeppar, lite curry, spiskummin och citronpeppar. Häll över purjolöken och häll på ca 1/2 till 1 dl Lingham´s. Pressa i vitlöken och rör runt. Ställ kallt en stund och servera till en krispig sallad, på en bruschetta eller en toast. Underbar glöd!

Intensiv måndag är till ända. Föräldrasamtal på morgonen, lite snabbplanering och debrief av olika slag samt sedan en utkörning av mat till åk 6-7 som var på Novemberspelen. Lunch, fler samtal, kopiering och sista handen vid planeringen av vårt möte onsdag kväll. Hem och där tog allt vanligt vid….packa upp väskor, hämta vid bussen, vika tvätt, slänga i en ny, påbörja middagsfixet och….Ingen rast och ingen ro. Mycket energi går åt till den uttagningsprocess som sker i fotbollen nu och jag nödgas nog att ta till en ”Soccermum says…mycket snart. På återhörande….Kram Mia

Mardrömsscenario…

…mer eller mindre vareviga natt nuförtiden. Därmed förstår ni säkert att nattvandringen är återupptagen här i Happyvardag och det är lika spännande varje gång man slår upp sina små blå. Lite av ”där är där man inte är och här är här där man är…..”. Minns ni? Alltså 6-åringen är ju en ganska udda figur egentligen. Pendlar mellan lekande naivitet och krassa verklighetsstatements. Totalt omedveten om nyanser verkar det dessutom som. Och det där med finess och känsla – hallå, helt okända fenomen! Det är inte för inte som denna tid ibland kallas den lilla tonåren…..

Liten Gabriel är ytterst inkonsekvent vad det gäller sättet att möta situationer och utmaningar. För att inte tala om sättet att hantera sig själv och sin värld. Det svajar frisk skulle jag vilja påstå. Han verkligen avskyr att behöva sitta still och lyssna (typ samlingar. Nu har han visst gått från att leka krig med sina egna händer till att busa och störa andra i samlingen. Känns ju toppen! )och vad då ställa upp för gruppen, när han själv inte vill precis just det som sagts skall göras. Likväl som han utan att blinkar numera vill stava och skriva själv, samt ger sig själv olika räknetal och problemlösningsuppgifter. Alltid kommer vi i fel tid till skolan (Är vi sena så hinner han ju inte leka innan, åh!!!. Och kommer vi tidigt så är det ju så långtråkigt innan fröknarna kommer) och detsamma verkar gälla vid hämtning. Enligt honom bör han absolut få Skylanders i julkapp, för han klarar lätt sådana spel, men att döma av aktuella humörssvängningar vid befintliga spel här hemma så kan man ju verkligen undra. Ibland är det självklart att kolla på söta små Ninjago eller Doc Mc Stuffin på tv/film, för att ibland bara vilja se Transformers Prime och Spindelmannen.

Och så mardrömmarna då….För att inte tala om alla funderingar. Senast i raden har varit

1. Inte följa med på båtutflykt på semestern (han och jag kan stanna i land tycker han) eftersom hans älskade Jajja kan flyta ut till havs och försvinna för alltid.

2. Varför en del i skolan säger att man är dålig i saker, inte har tillräckligt fina kläder eller har rätt märke på innebandyklubban? Att ens boll är en bebisboll, att man inte skjuter tillräckligt bra skott och att man inte får vara med och leka/göra något. Varför det finns de som ljuger och säger att nån annan har gjort eller sagt något dumt, fast att det inte är sant. Och hur får man då andra att tro på att man inte har sagt eller gjort det där man blev beskylld för? (Här går mitt hjärta sönder på riktigt….)

3. DÖDEN! Så typiskt 6-åringen, men här har Gabriel fastnat liksom. Han vill nästan tvångsmässigt veta hur gamla alla är och hur länge (med betoning på länge) det dröjer tills den ska dö. Om det är möjligt att alla lever tills de är minst 100 år – går det? Och i fredags när vi kom hem frågade han med uppspärrade ögon hur det gick på utgrävningen.” -Vilken utgrävning”, frågade vi. ”-Ja, den ni har varit på och tittat på döda människor”. Tanken slog mig då att jag inte alls noga förklarat det där med vad en begravning är och helt uppenbart hade han gjort en egen tolkning. ”-Jag har tänkt hela dagen på att ni ska stå vid en grop och titta på en utgrävning. Och jag har varit så livrädd för att ni skulle trilla ner till alla dödingarna”.

Min lille goding till son. Det gäller att hålla i hatten och hänga med i svängarna. Ibland sitter han som en pascha och vill bli både påklädd och buren och ibland är det så enormt självklart att han både dukar bordet, hjälper till att duka av samt diskar och plockar undan. Han gillar oftast att göra andra människor glada och när någon tackar säger han utan omsvep, ”Ingen orsak”. Men uppenbart kan han inte omsätta det i större sammanhang  som samlingar i skolan eller på specifika aktiviteter. Egentligen gillar han att göra på sitt eget sätt, men har nu börjat slänga saker, sudda och bli ledsen för att det inte är fint eller bra nog. Fasen vad svårt det är att passa in. Att balansera sin egenhet mot att vara som alla andra.Fasen vad stor man ska bli och kunna så mycket saker på en gång. Att växa är ingen dans på rosor. Men jag försöker tänka att han åtminstone verkar vara snäll mot kamrater, inte slåss eller säger nedvärderande saker om andra. Att han verkar openminded för att andra gör andra val än han själv. Men fasen vad svårt det är att vara en coachande mami i detta. Mitt hjärta håller på att gå i tusen bitar – både nu och då. Jag kan inte minnas att jag tänkte eller kändes så här när TB var 6 år.

Söndagen började med mardrömströstande, hostmedicin och arbete med hushållsekonomin. Därefter städades huset och sedan blev det en långpromenad. Brunch med familjen och sedan en massa ”pedda-tankar” som skulle sorteras och skrivas ner. Maken har varit inne och jobbat en stund, då vi har matutskick imorgon, och nu ska snart TB träna inomhus. Ikväll njuter vi lite Thai-köpemat och tar lördagsvinet på en söndag. Så wild and crazy är vi liksom….Ny vecka imorgon – nya möjligheter. Och nya orosmoment. Så är livet med en 6-åring!

Kram Mia

 

Säg mig, var början man när man är mitt i…..

Har ni tänkt på vad svårt det är ibland? När man står där mitt i något och ska försöka ta sig vidare. Ibland är det oerhört enkelt, på gränsen till självklart. Och ibland, ibland är det så enormt förvirrande att man näst intill blir paralyserad.

Så här mitt i livet känns så väldigt mycket som ….hrm….just mitt i livet. Vi står djupt rotade i liv och leverne, traditioner och egenheter och en hel massa prylar. Det mesta känns tryggt och härligt, varför tanken på annat, nytt eller på annorlunda sätt känns ganska främmande. För mig! Maken verkar ha mycket enklare att ta sig an dessa tankar, medan jag försöker värja mig. Två ganska olika sätt att ta sig an tillvaron….

Idag kom svärmor över med arvegods från ”farmor” Margit. En mycket vacker glasservis! Den kommer att vara en fröjd att få duka med till bjudningar av olika slag. Men rubriken blev väldigt påtaglig just idag. Var i herrans namn börjar man när man är mitt i? Ty glasen i all ära, men plats till dem det fanns det då rakt inte. Jag försökte snyggt påtala för maken att det finns underbart härliga vitrinskåp på Mio, men han verkade inte alls intresserad måste jag tillstå. Så det enda alternativ som kvarstod (och ni ska veta att jag verkligen sökte med lykta och ljus efter alternativ) var att rensa ut och plocka om i alla köksskåp och nuvarande vitrin. Heldagsgöra, mina vänner…..är inte klar ännu. Och nu har jag liksom tappat fokus känns det som. Tänkte att en stund här vid datorn skulle pigga upp.

Ikväll blir det en lugn hemmakväll med Taxi 3-uppdrag. TB har avslutning med fotbollen i klubbstugan + på restaurang, vilket innebär en hämtning straxt innan midnatt skulle jag tro. Och det innebär i sin tur att ikväll njuter vi lite isvatten till lördagsmiddagen. Omväxling förnöjer ju, som det så himla käckt heter.

Kram Mia

Skolcool – om att hamna i rampljuset!

I de flesta fall skolan som begrepp avhandlas i media av olika slag, är vinklingen mindre positiv. Är det inte drama, så är det tragik . Eller en hel massa kritik. Tanken slår mig allt oftare: Vem eller vilka ska vilja vara verksamma inom skolans värld sett i ett framtidsperspektiv? Det är spott och spe och fullständigt fokus på allt som inte fungerar. Kommuner, skolor och hela yrkeskåren buntas ihop och kritiseras – som om det vore likadant överallt. Inga nyanser här inte. Stora skämskudden på det…..Tänk att så många av Sveriges befolkning kan titulera sig ”SKOLEXPERTER”! Varmt välkommen till veckans Skolcool!

Så himla kul när det då äntligen byter fokus. Det händer ju att någon skarpsynt journalist väljer att belysa en intressant pedagogisk fråga. För att inte tala om de gånger man lyfter fram positiva exempel. Rare, rare moment…men ack så härligt. I dagarna har min egen älskade skola, Svettpärlan, fått skina i rampljuset. Kanske inte ur den pedagogiska aspekten, vilket hade varit underbart skoj. Ej heller som ett föredöme eller ett positivt exempel (det hade för övrigt varit ännu roligare). Men ändå……Någon har ju sagt att all PR är god PR så….Och jag är grymt glad över ”mina” tre fina tvillingpar.

På Svettpärlan i åk 4 har vi inte mindre än 3 tvillingpar, något som har visat sig vara hyfsat unikt. Så unikt att man från lokaltidningen, BLT, valde att göra ett reportage. Mycket roligt! Och så uppskattat av såväl våra tvillingar, som alla de andra i klassen. Detta var i igår. Sedan drog mediacirkusen igång……

Under dagen igår blev vi kontaktade av diverse olika mediapersoner och inslag fanns både på Sydnytt och TV4 Sydost, likväl som i Aftonbladets nätupplaga. Igår ringde Kvällsposten och idag är det reportage i både Kvällan och Expressen. Och idag ringde Sveriges Radio P3 och Lotta Bromée för intervju. Wow, fatta ni vilket genomslag. Jätteskoj! För hur eller hur belyses skolan som begrepp ur en positiv synvinkel. Och det behöver sannerligen skolvärlden.

Grå och regnig torsdag och jag har jobbat i köket idag. Mysigt! Tidig hemgång och lite promenad med Milou. Han är något bättre i magen…..det tackar vi extra för. Kvällen ska spenderas lite nostalgiskt……sista matchen på Råsunda ju. AIK tar emot Napoli. Häftigt! Imorgon är det dags för begravning (makens ”farmor”), men sen hoppas vi på lite fredagsmys i alla fall.

Kram Mia

 

Rätt läskigt!

Alltså, det är underbart härligt att ha husdjur. Milou är som vilken familjemedlem som helst och det innebär förstås att man oroar sig en hel del. Igår morse vaknade jag av att Milou kräktes och under resten av dagen hade han blodiga diarrér. Not nice! Nervösa mamman/matten hade en tuff kväll igår. Tusen tankar och värsta scenario…..

Det beordrades tarmvila och idag har vi varit i kontakt med bästa veterinärkliniken. Det går tydligen magsjuka på hundvis bland våra fyrbenta små vänner. Rätt läskigt! Ni vet hur det är själva. För att inte tala om när barnen får det och man ska försöka få till kräk och annat på rätt ställen. Tänk då en hund. Urgh!!!!!!Nåväl, idag har vi försett Milou med probiotika samt dietfoder. Han är helt klart piggare. Och vi har inte behövt torka eller skura mer. Nu håller vi tummarna för att det ska hålla i sig….

Lillördagen försvann i ett nafs på jobbet. Direkt efter hämtades mor upp för att fixa den månatliga ekonomin och sedan skjutsade jag hem henne. Liten promenad med Milou innan tacobuffén och sen disk och tvätt på det. Nu har jag landat i soffan och tänker inte göra ett endaste knop till. Hoppas ni har det riktigt skönt i dimman…..Kram Mia

 

In i dimman!

Kära finaste Vädergudar!

Det tillhör inte vanligheterna att jag åkallar er uppmärksamhet, men nu känner jag mig nödgad. På gränsen till desperat. Ni kanske anser att jag, med mina önskemål, bor på fel breddgrader och det må vara hänt. Men att marknadsföra Sverige genom de fantastiska årstidernas skiftningar är inte ok. Det där är inget annat än falsk marknadsföring. I över ett års tid har vi haft ett väldigt snarlikt väder. Det är hög tid att lyfta på den där grå, blöta och ganska illaluktande yllefilten. Den är tung! Den är depressiv! Och framförallt är den trist. Den för inget gott med sig.

Nu var det inte meningen att hota er, men jag känner att jag måste tala i klartext.  I flera år har vi väntat på den utlovade Ryssvärmen. Och har den kommit?Jag svarar själv: Nä, förstås inte. Ibland hotas det med Rysskylan och den har minsann varit på besök. Just nu tror jag minsann att vi har Ryssregnet i kombo med Lützens dimma. Det där är ingen bra kombo. Det blir liksom aldrig dag, i betydelsen ljust. Det är en ständig tripp in i dimman….en annan slags dimma. Dock måste jag tillstå att jag föredrar den andra sortens dimma före det här. Och vad är det med Ryssland egentligen? Vad är det för slags upphandling? Ni borde verkligen vända andra kinden till och blicka åt ett annat håll. Den där Medelhavsvärmen som grasserat under flera år skulle gärna kunna få komma på besök till gamla Sverige. Det är vi många som tycker.

Ja, det var väl allt för denna gång. Snälla, snälla, snälla förse oss med lite högt och klart och soligt höstväder. Låt sedan en lagom vinter komma på besök (försök inte beställa från det Arktiska hållet eller Nordpolen. Och för guds skull nämn inte Sibirien), innan en spirande vår får göra entre. Toppa hela verket med en hejdundra sommar á la Medelhavet. Då kan vi snacka årstidernas skiftningars charm.

Det var allt. Tack på förhand! Och Amen!