På rymmen…..

…om inte i verkligheten, så åtminstone i tanken. Ibland tycker jag helt enkelt bara att livet är så hårt och kallt. Så svart eller vitt. Och så förbannat prestationsinriktat. Det ska mätas och jämföras, för att inte tala om hur allt ska värderas. Hur man liksom ska duga till i andras ögon. Hur det man är eller gör alltid ska nagelfaras. Av andra. Ibland tycker jag att livet har en tendens att reduceras till hur du kan vara andra människor till lags. Hur man liksom ska passa in i andras idéer, regler och förväntningar. Inte för bra, men inte dålig. Mainstream för det som gäller för tillfället (vilket jag ironiskt brukar kalla vindflöjel).Att man ska kunna allt gärna redan innan man har prövat. Att det inte räcker med att pröva, du bör vara FAB redan från start. På allt. Och om du kan eller inte gillar något – om du inte är tillräckligt engagerad- då kan du lätt anses som lat, bortklemad eller kanske tom en looser.

Maken och jag har mycket medvetet fostrat våra söner till något helt annat. Att vem du är ALLTID är överordnat vad du presterar. Att visa andra människor respekt samt att aldrig framhålla sig själv, är a och o. Och förstås att de skall förvänta sig respekt tillbaka. Inte någon gång har vi gett dem dåligt samvete över att de inte kan, inte ens att de inte vill. Ej heller då de har misslyckats – ty det är en stor skillnad på att misslyckas och att känna sig misslyckad. Tvärtom har vi satt ett stort mål i att försöka förstå vad det är som ligger bakom deras beteende, deras sätt att möta olika situationer eller deras olika val. Vi har INTE praktiserat en metod där de så tidigt som möjligt ska fixa allt på egen hand, med rädsla för att de så lätt kan duka under av vuxenvärldens alla krav. Vi tror på att ge dem lagom med utmaningar, ty när ett barn är redo så går det plötsligt väldigt lätt. Och vilken seger för ett barn att få visa upp vad den lärt sig, istället för att behöva bevisa något. Somliga kallar det curling med någon typ av avsmak i blick – själv kallar jag metoden: ”HELP me to do it myself”.

Tillvaron har dock  lärt mig att det är så olika hur vi ser på detta. Och det är där och då jag vill rymma. Ta maken min, mina fina söner  och vår vovve och sjappa. Att skydda oss från världen. Rymma till solen och värmen, till en värld som är vi och vårt sätt att se på det goda livet. Att skydda från värdering, andras kommentarer och bemötande. Rymma till ett säkert ställe där det räcker att du är just du, ty du duger fint som du är. Dit vill jag pronto….En trött rektorska tar nu höstlov och jag ska inte befatta mig med något annat än min familj. Fridens liljor och på återhörande….

Kram Mia

8 thoughts on “På rymmen…..

  1. Förstår! Allt är sjukt prestationsinriktat men jag hoppas de kan förskonas från det ett tag till. Än så länge bara är de… tänker inte på sådant och det är så härligt!

    kram

    • Vad underbart skönt med dina godingar…..Man vill ju att det alltid ska få vara så, men livet blir ibland tufft, hårt och kallt. Jag är lite trött på det där just idag…..
      Kram Mia

    • Det bästa sättet, men när man stöter på en annan verklighet blir det känsligt. Ibland tom väldigt känsligt. Svårt att hantera….
      Kram till dig och dina fina grabbar….

  2. Jag håller med dig i vartenda ord! Och precis så tänker maken och jag ang uppfostran. Men ofta har vi fått ta kritik när vi och våra barn valt att inte bara pushas på och följa strömmen. Alla är redo vid olika tillfällen. Vi ÄR ju olika. Och det ska respekteras.

    Njut nu av din ledighet med din fina familj!
    kram/Fina Frun

    • Så skönt i allt detta att höra att vi är flera som känner så. Våra pojkar låter sig inte heller bara pushas eller hunsas hur som helst. Men de har definitivt vett att uppföra sig. Tyvärr verkar en del tycka att det inte alls är lika viktigt.
      Kram fina du och god ledighet till er med….

  3. Så många gånger jag funnit styrka i det du skriver när jag bara vill ta mitt pick och pack och finna nya marker , men så skriver du och sätter ord på mina känslor och då är de plötsligt mycket lättare att hantera.
    Att inte vara ensam ger sån styrka att driva på saker som är viktiga i dagens samhälle och det tackar jag dig för vännen.
    I skolan har en extra pedagog satts in som har en egen grupp med elever som behöver lite mer uppmärksamhet och engagemang tills de klarar av att vara i gruppen igen.
    Så vi tar nya tag efter lovet och hoppas att sonen finner tryggheten i skolan igen.
    Önskar er sköna dagar på lovet och så tar vi nya tag igen nästa vecka.
    Tack för alla kloka tankar du delar med dig av!
    Kram

    • Åh Mariette, vad glad jag blir. DEt känns på något konstigt vis bättre när man är fler som känner lika. Jag är mycket frustrerad just nu och det handlar enkom om vår lille son. Och jag blir nästintill tokig på vuxenvärldens sätt att skicka subtila signaler. Nu boostar vi oss några dagar och tar nya tag precis som du skriver.
      Kram min fina fina vän….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *