Skolcool – att vara eller att bliva.

Det där är frågan, mina kära vänner. Det råder en utbredd uppfattning om att det ett barn är, det är den. En slags uppgivenhet kring att bara acceptera alla egenheter och särdrag. Att bara stå ut och göra det bästa av situationen. För mig är just ”att göra det bästa av situationen” något helt annat. Här bjuder jag på veckans skolcoola hemlis….Välkommen!

Barn är inte….Barn blir! Det är min sanna och fulla övertygelse. Förvisso föds väl barn med vissa genuppsättningar och utvecklar sedan genom åren sin personlighet. Visst har de alla sina egenheter och särdrag. Men att detta skulle vara något konstant och utom all påverkan, det håller jag för helt omöjligt. Barn är helt enkelt på ett visst sätt för att de har tillåtits att bliva just så. Genom att vuxenvärlden har fostrat dem på ett visst sätt, eller för all del undlåtit att fostra dem till något annat.

Man skulle förstås önska att alla föräldrar har en klar tanke med hur de vill att deras barn ska bli. Att man tidigt har bestämt sig för vilka ideal och vilken moral som ska gälla i ens familj. Man skulle önska att alla föräldrar tidigt börjar implementera detta och ser till att föregå med gott exempel. Och förstås att man sedan genom livets olika skiftningar hittar en balans mellan att värdera och omvärdera samt orka vara ”hållande” i vad som ska gälla. Så är det naturligtvis inte. Inte alla föräldrar har likvärdiga förutsättningar för att klara av det här. En del kan inte och en del vill helt enkelt inte. En del föräldrar skulle nog gärna ha velat, om de bara hade vetat hur avgörande det där kan komma att bli. Om någon bara hade förklarat vikten av detta för dem. Hur kan det egentligen komma sig att vi har utbildningar/körkort för moped, båt, bil och en hel massa andra fordon. Vi utbildas till olika yrken och får oftast genomgå praktik. Men när det kommer till det viktigaste av allt – våra avkommor, deras liv och vår framtid – då förutsätts vi bara att fixa det med hjälp av sunt förnuft. Sunt förnuft som tycks skifta i innehåll från person till person. Är inte det där märkligt så säg?

I skolan förutsätts vi att kunna möta alla dessa olika barn och ja, vi har ju både utbildning och praktik. Och en hel del sunt förnuft hoppas jag innerligt. Vi har förstås inte alls samma rättigheter till fostran av våra elever som man som  förälder har av sina barn. Men visst måste vi utnyttja vår påverkansmöjlighet. Det finns beforskat att i de fall det råder en god relation och ett gott samarbetsklimat mellan skola och hem, där finns också de stora vinnarna av barn/elever. Att kunna komma överens om utvecklingsmål och gemensamt sträva efter att nå dessa är nämligen oslagbart – sociala- likväl som kunskapsrelaterade mål. För vi vill ju att var och en av alla våra små godingar ska nå det yttersta av sin potential. Att de ska bli så bra och kompletta som möjligt.

Hur gör vi i skolan och vad kan man göra som förälder? Är det livsnödvändigt att hålla fast vid det man en gång sagt för att inte framstå som vek? Vad gör man när ens barn lockar fram ens absolut sämsta sida? Och hur vet man vad som är goda ideal och bra moral? Min varmaste rekommendation är att bestämma sig för vad man vill ska känneteckna ens barn. Hur man vill att de ska möta olika personer och situationer – nu och i framtiden. Med det som utgångspunkt bör man sedan jobba med olika saker vid olika tillfällen. Och självklart måste man kunna ändra sig på vägen. Likväl som att man ibland får acceptera att vissa saker får man lämna därhän. Att man inte kan jobba på bred basis och tro att man ska kunna spänna över allt. Genom att ignorera vissa egenheter kan man förstärka andra – ett inte alldeles förkastligt angreppssätt har jag märkt. Helt evidensbaserat på både TB och Gabriel. Och för all del en hel del gamla elever också.  Att kommunicera med sina barn är dessutom urviktigt. Utgå aldrig från att de har samma förförståelse som du/ni – förklara, beskriv önskvärda beteenden och visa på goda exempel. Bekräfta dem ofta, mycket och gärna när de gör rätt och våga ignorera det som är mindre bra just i situationen. Använd hellre det som samtalsämne vid ett annat tillfälle och beskriv då hur man skulle kunna ha gjort istället. Som ett sätt att beskriva önskvärda beteende, utan att ge dem känslan av att de har misslyckats. Tag aldrig för givet att ditt barn ska göra rätt. Lovorda dem istället när de gör det…..även om det är i det lilla. Fyll ditt barn med kärlek, trygghet och harmoni. Gör det värt att göra rätt. Visa att vuxenvärlden är mänsklig. Erkänn dina fel och brister och förklara när du/ni har omvärderat något. Barn förstår långt mycket mer än man tror….Ty barn är liksom bara inte….Barn blir det vi fostrar dem till.

Torsdag och maken är äntligen hemma. Den varmaste av kramar mötte mig och jag kände hur jag liksom blev hel igen. Gabriel och jag gick hem redan 13 idag, maken kom vid 14. TB väntas snart hem efter att ha representerat sin skola vid gymnasiemässan. Lite fika och sedan kvällsträning gäller för honom. Gabriel leker med sin nya dinosaurie – ett nyförvärv till sin samling. Denna från Spanien. Med ett ganska intensivt läte. Själv har jag just tömt huvudet på tankar, magen på sitt innehåll och kroppen på sin energi – en löptur när den är som bäst. Som ett härligt litet Kinderägg – med 3 saker i en. Eller som vi säger på fotbollsspråk, gristräning.

Imorgon är det sista dagen före höstlovet…..Välbehövligt för oss alla! Kram Mia

 

4 thoughts on “Skolcool – att vara eller att bliva.

  1. Å Mia , det är precis så vi har det med Sebastian i skolan nu och trotts att han besitter dessa egenskaper och alla pedagoger är överlyckliga för att han har grunderna i att vara en medmänniska , så blir han utanför när många andra barn inte har annat än skrik , bråk och knytnävsslag att bemöta varandra med.
    Sebastian är förvirrad och inte van vid dessa beteendena och mår så dåligt av det.
    Allt började så bra med en trygg och skolpigg 6 åring men har nu övergått till att jag är med i skolan och det är ju inte igentligen tanken.
    En trygghet är att pedagogerna hela tiden talar om att det är jag/vi som har uppfostrat med ett föredöme , men vad hjälper det när sonen inte mår bra av situationen känns det som …..hopplöst … Fast det vet jag att det inte är….
    Får ge honom tid att vänja sig (fast det inte är något man vill vänja sig vid ) men nu är extra resurser insatta och jag hoppas innerligt att budskapet går hem hos de berörda familjerna också.
    Tack för ännu ett stärkande inlägg och inblick i din skolvärld.
    Härligt att du fått krama maken och en ny dino så spännande :)
    Kram

    • Så ledsamt Mariette….Hoppas innerligt att det löser sig till det bästa. han verkar ju bara så fin din kille…
      Kram och ha en mysig helg….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *