Note to self….

Att lära hela livet. Öppna sinnet, vara påkopplad och vilja förstå. Att inse sin begränsning. Inte banna sig själv och ge dåligt samvete. Inte stressa upp sig och ha abnorma förväntningar. Att inte ta sig själv på för stort allvar. Det är det jag sysslar med, mina vänner. Jag tror också det kan vara det min hjärna är upptagen med, när jag verkar disträ eller svarar märkligt på frågor. När blicken försvinner i horisonten.

Idag har jag lärt mig något viktigt. Nämligen: Att icke skjuta upp till morgondagen vad du kan utföra idag. Normalt sett är jag väldigt bra på att passa på (kanske till och med lite för bra) att göra saker. men just i detta ärende valde jag att skjuta upp på obestämd framtid. Mycket dumt! Hade sparat mig själv mycket tankemöda om jag istället hade valt att passa på. Passat på att öppna posten sådär i torsdags eftermiddag/kväll, istället för att lägga den åt sidan. Ty när fredagen grydde och arbetsdagen hade påbörjats missade jag ett samtal på mobilen. Normalt sett fäster jag ingen större uppmärksamhet vid just det, i synnerhet inte då den som har valt att ringa mig inte lika självklart väljer att lämna ett meddelande (högst irriterande, men det är en annan historia). Nu var det ett dolt nummer, vilket i sig kan innebära allt från dryga telefonförsäljare, via sjuk- och tandvård till en skrikande engelsktalande röst med klar asiatisk brytning vars ärende ännu är högst oklart. Även efter en sisådär 26 samtal den senaste tiden. Rektorskan kopplade vid detta tillfälle detta samtal till enbart en möjlighet – ett samtal från föregående veckas mammografi (höll på att skriva boobjob. Det känns ju som en omformning av behagen i alla fall. Det är dock också en helt annan historia). Givetvis hade de hittat något som absolut inte skall finnas i mina boobs. Trodde jag. Heeeeela dagen, trodde jag det. Kände mig olustig, lite skraj och något vimmelkantig. Trots att det där dolda numret inte ringde tillbaka mer på heeeela dagen. Trots det dansade det en hel massa märkliga bilder framför mina ögon. Och jag kämpade ursinnigt med att bemästra mina tankar.

 

Så kom jag hem. I strålande solsken och med en begynnande helgkänsla. Packade upp saker, fixade och donade. Tog en långpromenad. Och älskade livet mer än någonsin förr. Tror ni att tanken föresvävade mig att öppna posten? Trots att jag redan under torsdagen såg att ett av kuverten kom från Unilab? Och det var inte utav rädsla. Nä, jag var ju säker på att det bara var räkningen från utförd mammografi  så….

Slog upp mina blå i arla morgonstund idag lördag. Tog en långpromenad – 70 minuter hällregn och ilsken blåst med Milou. Landade hemma lagom till frulle, morgontidning och en sprakande brasa. Maken skjutsade TB till hans lördagskneg och jag gick runt och pillade i huset. Öppnade posten. Och där var brevet från Unilab. Med skrivningen: MAMMOGRAFIUNDERSÖKNINGEN VISADE INGA TECKEN PÅ CANCER I DINA BRÖST. I versaler. Och just det meddelandet tackar jag extra för. Tänk om…Tänk om jag hade öppnade just det brevet i torsdagskväll. Tänk om jag hade passat på som vanligt. Note to self…….var inte wild and crazy och försök dig på makens strategi av att göra saker ”sen”. Det funkar inte för dig Mia. Basta!

Resten av lördagen har varit extremt underbart lat. Gabriel och jag byggde en storkoja av tv-rummet och där har vi legat och myst idag. Kollat tv, slumrat och spelat Yugiyo-kort (ytterst märkligt spel med ännu märkligare regler signerade Gabriel). Fikat med fina syster och värmt oss framför brasan. Nu preppar vi inför kvällens pizzabakande. och myser lite till. En underredskontroll med cellprov hos Nova med ua, ett tandläkarbesök långt mer positivt än tidigare och nu en godkänd mammografi. Det firar vi lördag på…

Kram Mia

4 thoughts on “Note to self….

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *