Helt tom…..

Somliga dagar. Somliga dagar går till historien som de minst minnesvärda. Dagar som förvisso är minnesvärda, men ur en mindre angenäm aspekt. Somliga dagar borde därmed bara glömmas bort…..

Idag är helt klart en somlig dag. Med somliga personer. Det är för mig en gåta hur somliga väljer att driva somliga ärenden. Det är för mig en gåta hur stort man kan göra somliga saker. Det är för mig en gåta hur svårt somliga har för att acceptera och inordna sig i den kollektiva ramen. För att inte tala om hur lite empati det verkar finnas när det verkligen bränner till – när det liksom kommer nära och man blir berörd. Då ska det banas väg. Då ska hinder plockas bort i en rykande fart. Då ska marken plattas och varenda litet gruskorn sopas bort. Då ska det bli precis som somliga vill. Det är då vi ska stå där i givakt. Det är då vi ska le och nicka och säga ”ja tack” och ”amen”. Det är då vi ska strunta blankt i vårt sunda förnuft, vår kunskap och våra erfarenheter. Det är då vi bara ska vara till lags. Ett slags utplånande av personlighet. Det är rätt dränerande faktiskt….

Ibland undrar jag vem som ska vilja jobba i skolans värld. Ty det finns alltid somliga som har synpunkter på vad vi säger, vad vi gör, hur vi klär oss, vilken personlighet vi har, hur vi står och går, när var och hur? Eller förresten….inte bara har synpunkter. Somliga vill också bestämma hur vi ska göra ovanstående. Om jag skulle göra en sammanställning på de önskemål, krav och hot (hot om byta skola, hot om anmäla till skolinspektionen, hot om att gadda ihop sig) som framkommer så skulle ni förmodligen baxna. Undra om somliga hanterar sina besök i affärer, hos tandläkare och läkare, bank, försäkringsbolag och annat på samma sätt? Eller är det bara ok att bemöta skolan på detta vis.

Somliga dagar undrar jag verkligen hur länge jag ska vilja göra det här. Hur länge rektorskan ska vilja vara just rektorska. Idag är verkligen en somlig dag….

På återhörande! Kram Mia

Känslostorm!

I ett ögonblick av varsam beröring upphör tiden att finnas till.

Igår hände något riktigt otäckt. En sån där händelse som sätter sina spår. Där jag fann mig själv agera precis så som jag brukar håna skådiskaraktärer i filmer för. Naivt och tanklöst. Och som upplagt för katastrof. Jag! Hönsamman personifierad! Hur i herrans namn gick det där till undrar jag? Glömde jag tänka? Var jag stressad? Eller vad annars?

Och kanske är det för att Gabriel helt plötsligt känns så stor. Kanske är det för att pusselbit efter pusselbit faller på plats. Kanske var trygghetskvoten större än riskbedömningen. Hur eller hur så fick jag både hjärtat i halsgropen och andnöd. Samtidigt. Blodet frös till is, blicken irrade och så ett febrilt letande bland alla minnesspår i hjärnan kring en handlingsberedskap. Som ett mantra väste jag fram mellan tänderna: agera istället för reagera, Mia. Agera istället för att reagera, Mia. AGERA ISTÄLLET FÖR ATT REAGERA, MIA.

TB lämnades på Vallen för lite bollträning (vilket han förstås var överlycklig över), Gabriel sitter kvar i bilen. Mami meddelar Gabriel att hon bara ska ställa ifrån sig TBs cykel och Gabriel vill sitta kvar i bilen. Tyvärr glömmer hon att påminna honom om att stanna kvar där tills hon kommer igen. Väl inne på Vallen hamnar den ömma modern i samspråk med en tränare inne på kansliet. När hon sedan återvänder till bilen verkar det som om sonen har gömt sig i bilen (något han gillar skarpt. Gömmas och skrämmas.) Tyvärr befinner han sig inte i bilen. Inte heller syns han till i närområdet som inhyser parkeringsplats, lekplats, idrottsplats och ve och fasa, småbåtshamn. Mami skriker falsettskrik rakt ut efter Gabriel, TB kommer till undsättning. TB springer mot ån och båtarna. Mami scannar parkering, lekplats och cykelbana innan hon springer in på idrottsplatsen. Lätt panik mina vänner….Hinner tänka alla hemska tankar man verkligen inte borde tänka alls i det läget. Hyperventilerar. Försöker febrilt fundera ut åt vilket håll han kan ha gett sig av. Skriker, med väldigt jämna mellanrum, hans namn. Och så tills sist…till sist kommer han springades från andra änden av idrottsplatsen. Med jajjan i handen, tårarna rinnandes och snoret likaså. Och han mumlande sitt mantra: ”Jag visste inte var du var. Jag hittade dig inte.”

Mitt hjärta höll på att gå sönder. Och där med honom i min famn….där upphörde tiden att finnas till. Vi grät och skrattade om vartannat. Berättade hur rädda vi hade varit båda två. Kramades tillsammans med TB när han kom farandes. Och min enda tanke var: att på bara ett ögonblick kan livet verkligen ändra sig…..Så enormt lyckligt lottade vi är.

Kram Mia

 

Att möta hösten – steg 2

Helt ofrånkomligt. Lite nedslående. Men på något sätt även lite mysigt. Att vi håller på att skifta årstid råder det inga som helst tvivel om. Den där härliga brittsommarkänslan har nästan helt försvunnit och det känns som om det går snabbt nu. Solen, ljuset, temperaturen och så luften förstås……

Helgen har varit riktigt bra med många väldigt självvalda projekt. Där projekt möta hösten gick in i fas 2.

Huset fick sig en grundlig städning och mina sommarfönster blev höstfönster istället. Mysigt! Lite ommöblering och annat trix och vips så kändes jag mig så nöjd.

På söndagen var det dags att låta mina älskade sommarskor flytta in i vintervilan. Buhuhuhu….saknar er redan alla goa flippisar, ballerinor och sandaler.

Ja, så var några steg till tagna mot hösten. När det vankades morgonpromenad imorse var det alldeles mörkt och lite småkyligt. Men skam den som ger sig….Att möta den vackra soluppgången är en härlig upplevelse. Efter jobbet blev det handling, hämta TB och lämna av för bollträning sedan hem. På spisen puttrar nu en bolognese och jag sitter uppkrupen i läsfåtöljen iförd myskostym. Helt klart det allra bästa med hösten…..

Kram vänner……

Soccermum says….att ges chansen!

Det är härligt att se den yngre generationens idrottare. Att se glöden i deras ögon – drömmen om att lyckas. Det är något trösterikt och förhoppningsfullt över det – en perfekt kombo på något vis. I veckan har vi haft förmånen att ha Sveriges P17 landslag i fotboll här i Karlskrona och två matcher har spelats. Så värdefullt för TB att kunna specialstudera försvarsspelet och framförallt Sebastian Starke som mittback (spelar i Schalke 04). Att se att det är ”vanliga” killar, som ”bara” har nått lite längre i sin fotbollsutveckling. Killar med många starka sidor, men även ett och ett annat tillkortakommande. Långa diskussioner har förts här på hemmaplan kring TB: s tankar om matchlärdom, satsning och fokusområden. Om upplägg och känslor. Om kost och träningsmängd. Om taktik och betydelsefulla resurspersoner.

Klubbens a-lagstränare är enormt bra på att ge den yngre generationen chansen. En kille född -96 har spelat många matcher från start i div 3 och i helgen fick Affe( född -97 )sitta på bänken. Så häftigt! Fram för fler tränare som vågar sådant. Som förstår när en spelare är redo för nästa utmaning. När A-landslaget i somras spelade EM ställdes frågan till dem om vilken tränare som hade betytt mest för dem och varför. Många svarade någon tränare som vågat tro på dem och gett dem chansen att ta klivet vidare.

Idag firar vi här i happyvardag. Vi firar att TB igår körde sitt 8:e rehabpass och att det betyder ändring i träningsupplägg. Nu lägger vi till löpning, backintervaller och lätta bollövningar. Och det är lycka mina vänner…..Dag 1 rehab, dag 2 löpning och backintervaller samt dag 3 lätta bollövningar. Löpningen ska vara lugn och fin, vilket innebär att mami skulle kunna hänga med samt gemensamma backintervaller. Och där, där är mami rätt svårslagen (sa hon illmarigt innan de gav sig ut…..och så fel hon hade…)….Om ni undrar, kör jag bara dag 2. Imorgon har TB träff med a-lagstränaren för genomgång av bollövningarna. Spännande!

Helgen har ägnats åt diverse pyssel här på hemmaplan. Just nu sitter familjen bänkad framför tv:n och försöker heja fram AIK till seger i det sista derbyt på Råsunda. Mutumba, Bangura och Karikari pressar hårt och Majstorovic samt Nisse håller undan fint i försvaret. Hoppas, hoppas, hoppas på 3 goa poäng idag. Ikväll hämtar vi mat från lokala Thaien och sedan ska jag bara njuta av en god tidning i mitt väldigt nystädade hem. Imorgon sparkar vi igång en ny jobbevecka…..

Kram Mia

Här hålls det helg!

Jag säger det igen….Distinktionen mellan vardag och helg är underbar. Alldeles särskilt underbar då det är fredag och en hel helg ligger här framför en. Efter en hyfsat intensiv vecka, blev fredagen en kortdag på jobbet och sedan handling samt lite hjälp till mor och far. Nu har vi äntligen landat på hemmaplan och samtliga i familjen Happyvardag är iförda myskostym.

Huset är under kontroll – dammsög och tvättade igår. Allt är uppackat och snyggt förpassat till sina platser i huset. Kyl och skafferi fullt av godsaker och Mr Tommasi upphällt. Regnet piskar på rutan och vinden verkligen viner. En liten brasa sprakar sött i kaminen och vi är i full färd att preppa för kvällens middag. Idag blir det grillade havskräftor á la cajunstyle, vitlöksmarinerade räkor på nybakad ciabatta, nektarinerrullader med vitlök och Crudo samt förstås lite salami och brie. Barnen får grillade burgare och hemgjorda pommes. Om ni undrar hur detta går till i ösregn, stavas det grillfunktion på Le chefs spis inomhus. Vilken tur man hade som fångade en sån kille……

Happy Friday vänner! Och kram från rektorskan

Skolcool – friluftsliv i skolan

Jag tror att många människor förknippar ”skolgympan” med bollspel, att välja lag och att känna sig otillräcklig. Och frågan är förstås berättigad om bollspel är en viktig del av ämnet idrott och hälsa. Skolcool idag handlar om just ämnet idrott och hälsa. I Lgr11 sidan 51 står följande att läsa:

”Undervisningen i ämnet idrott och hälsa ska syfta till att eleverna utvecklar allsidiga rörelseförmågor och intresse för att vara fysiskt aktiva och vistas i naturen. Genom undervisningen ska eleverna få möta många olika slags aktiviteter. Eleverna ska också ges möjlighet att utveckla kunskaper om vad som påverkar den fysiska förmågan och hur man kan påverka sin hälsa genom hela livet. Eleverna ska även ges förutsättningar för att utveckla goda levnadsvanor samt ges kunskaper om hur fysisk aktivitet förhåller sig till psykiskt och fysiskt välbefinnande. Undervisningen ska ge eleverna möjlighet att utveckla kunskaper i att planera, genomföra och värdera olika rörelseaktiviteter. Eleverna ska genom undervisningen också utveckla kunskaper om begrepp som beskriver fysiska aktiviteter och ges förutsättningar att ta ställning i frågor som rör idrott, hälsa och livsstil. Genom undervisningen ska eleverna ges möjlighet att utveckla sin samarbetsförmåga och respekt för andra. Undervisningen ska skapa förutsättningar för alla elever att under hela sin skoltid kontinuerligt delta i skolans fysiska aktiviteter och bidra till att eleverna utvecklar en god kroppsuppfattning och tilltro till sin egen fysiska förmåga. Genom undervisningen ska eleverna utveckla förmågan att vistas i utemiljöer och naturen under olika årstider och få förståelse för värdet av ett aktivt friluftsliv. Undervisningen ska även bidra till att eleverna utvecklar kunskaper om risker och säkerhetsfaktorer i samband med fysiska aktiviteter och hur man agerar i nödsituationer. Genom undervisningen i ämnet idrott och hälsa ska eleverna sammanfattningsvis ges förutsättningar att utveckla sin förmåga att: • röra sig allsidigt i olika fysiska sammanhang, • planera, praktiskt genomföra och värdera idrott och andra fysiska aktiviteter utifrån olika synsätt på hälsa, rörelse och livsstil, • genomföra och anpassa utevistelser och friluftsliv efter olika förhållanden och miljöer, och • förebygga risker vid fysisk aktivitet samt hantera nödsituationer på land och i vatten.”

Det centrala innehållet för ämnet är indelat i 3 huvudområden, nämligen rörelse, hälsa och livsstil samt friluftsliv och utevistelse. På Svettpärlan försöker vi ge våra elever upplevelse av friluftsliv på olika platser och i olika element. Igår hade vi en alldeles underbar dag, där åk 2-5 befann sig vid hav och strand och åk 6-9 vid skog och sjö.

Åk 6-9 träffades vid Bastasjö och vandrade sedan Blekingeleden till Mörtsjöåsen – en promenad närmare milen. På plats väntade en mängd olika upplevelser och samarbetsuppgifter.De fick lära sig bygga vindskydd och laga mat över såväl öppen eld som att använda stormkök. Deta tillsammans med fiske och ut i flotte samt bad för en del. Strålande solsken och en underbar dag, där åk 6,7 och 8 lämnade stället framåt kvällningen. Åk 9 stannade kvar och övernattade i sina vindskydd. Endast plus fyra grader mötte dem inatt, men de var ändå på strålande humör vid hemkomsten idag. Tappra krigare i den klassen må en stolt rektorska säga.

Åk 2-5 åkte buss till Almö och möttes här av en inledande vandring på 7 km. Under vandringen fanns det stationer med uppgifter som exempelvis: stå tyst och bara lyssna – vad hör du?, gör ett konstverk av det du hittar på marken, leta spår av djur, stanna och blunda – vad såg du precis när du äntrade hagen? (att ta ut riktmärken), peka ut väderstrecken utifrån din position, provsmaka nödproviant (torkad frukt, mörk choklad etc). Framme på Hajvar hade klasserna fått olika uppdrag: Åk 2 skulle under vägen ha fixat grillspett, åk 3 skulle fixa till en provosorisk miljöstation, åk 4 skulle på plats bygga ett väskskydd och åk 5 skulle göra upp eld. Visst är det genialiskt! Efter grill kunde de ta sig ett bad i havet samt ha fri lek, innan bussen transporterade dem hem igen.

Ni förstår att jag är grymt imponerad av mina duktiga pedagoger va? Snacka om att göra friluftsliv meningsfullt, spännande och upplevelserikt. Barnen kom hem med ett stort leende på läpparna och idag har de pratat om vilka utflykter de ska ta med sina föräldrar på. Våra elever i åk F-1 far imorgon på en minivariant av friluftsliv i Wämöparken, med liten matsäck och liten vandring. Att försöka anpassa aktiviteter efter ålder och mognad samt att se till att det blir en bra progession är så viktigt. För svårt eller för lätt, för styrt eller för fritt och framförallt för oplanerat ger aldrig bra resultat. Det är viktigt att komma ihåg. Hoppas att era barn får samma härliga upplevelse av friluftsliv.

Idag har vi haft besök av stadens ”Seniorer-i-skolan-utbildning”. Så underbart mysiga människor. Hoppas, hoppas att någon kommer att välja att vara hos oss på skolan. Nyss hemkommen är jag efter att ha hämtat bilen, som varit på service. Grymt tråkiga pengar att betala…grymt tråkiga! TB har sett returmatchen i landskampen mellan Sverige och Slovakien i P17 fotboll och där hade vi även 10 elever som fanbärare och bollkallar. Underbart fint uppdrag att bli tillfrågade om. Det där är jag också grymt stolt över. Maken säger att det ser ut som om jag ska spricka…….Om det är av stolthet eller all Thaisoppa jag stoppade i mig idag, är dock inte helt klarlagt.

Huset doftar ljuvligt av helgrillad salviakyckling och snart blir det middag för La Familia. Lugn kväll på programmet och imorgon är det ju fredag. Underbart! Kram Mia

Dream on….

Det är lillördag. September. Och solen skiner så vackert. Lagom hög och klar luft efter regnet igårkväll. En liten bris. Så oändligt välsignade vi är! Idag har Svettpärlan levt friluftsliv på två olika ställen i kommunen (läs om det i morgondagens Skolcool) och det kan ju knappast bli bättre förutsättningar än så här. Och så en eftermiddag med Neo och Nelly och utebus. Ikväll somnar vi nog ovaggade….

Skickar med några tänkvärda små ord på vägen. Från min vägg i Happyvardag. Visst är det väl ljuvligt med drömmar! Idag drömmer jag mig bort till en härlig semester (vilken inte på långa vägar är bokad ännu). Drömmer om fjärran stränder och okända hav. Om ledighet när den är som bäst. Och drömma lär jag få göra en lång tid framöver. Nästa semester ser inte ut att kunna bli av förrän juli nästa år.Nåväl, den som spar den har….

Jobbedag genomförd, ute-eftermiddag likaså. TB har kört rehab och nu ska vi ta lite ”köbemaut” med oss hem. Ikväll läser vi en resetidning och språkar lite i soffan. Kram Mia

Total matförvirring råder…..

Nu känner jag mig helt vimmelkantig…..Det där med mat är ju en historia, och kanske även vetenskap, i sig och med allt det jag har i bagaget så blir det extra intressant. Jag ska göra en lååång historia mycket kort:

Rektorskan föddes något för tidigt, inte ens 2 kg tung och 43 cm lång, och med navelsträngen flera varv runt halsen. Blev sondmatat (kan få effekter på sväljreflexen sägs det) och tog sedan knappt flaska, än mindre napp. Hela min uppväxt handlade om hur jag skulle slippa undan att äta och jag lärde mig en mängd trix. För att vara ärlig gillade jag ingen mat, bara mackor, yoggi och glass. När jag träffade maken (1991) åt jag i stort sett bara mackor, varm saft, yoggi, bakad potatis, pizzasallad, Fingerskex och guldnougat. Och väldigt mycket glass. Resan till vuxen har varit ganska snårig matmässigt och jag har haft några ganska allvarsamma dippar. Först efter lille Gabriels ankomst till jordklotet (2006) har jag tagit tag i detta och mår sedan 4 år tillbaka alldeles utmärkt. Numera har jag en betydligt bredare repetoar – även om jag dissar ris och pasta. Jag älskar grönsaker, skaldjur, fisk och kyckling. Jag äter mest grovbröd och grovt knäcke. Och jag har aldrig varit sämre i magen….

I somras fick jag kontakt med en läkare som fullständigt förstod mina symptom. Från att fått tips om att laktosanpassa kosten innan, äta mycket grönt och fibrer till något helt annat. Läkaren menade nämligen att det inte alls handlar om något laktosintolerans, utan snarare om IBS. Nya rön kring detta är att äta uteslutande vitt bröd, mycket ris/pasta/potatis och minimalt med grönsaker. Dessutom finns det ett läkemedel som hjälp för tarmen. Ok….lät märkligt, men vad vet man som lekman. Jag har fått medicinen, men jag är ju genuint skeptisk till medicin så jag har ännu inte provat måste jag erkänna. Men…jag har börjat anpassa maten. Bort med mitt älskade knäcke och grovbröd och tillbaka till ljust bröd. Det funkar. Ris och pasta går inte alls, men jag kämpar med potatisen. Mina älskade grönsaker är svåra att avstå ifrån, men jag har minimerat intaget.

Jag måste erkänna att det känns konstigt. Till och med väldigt konstigt. Som att ta ett gigantiskt kliv bakåt i min matmässiga utveckling. MEN…..jag mår ju helt plötsligt bra. Märkbara resultat på bara några veckor. Nästan aldrig hysteriskt rusande till toalett efter intagen föda. Minimalt uppsvälld. Underbart skönt, men väldigt förvirrande…

Tisdag idag och dagen börjar närma sig kvällning. Lite hushållsstök på g och så snart middag. TB är på landskamp i P17 och skall inte hämtas förrän efter 20.00 Inget skolarbete med hem idag, då jag känner att hjärnan absolut kräver vila. Imorgon firar vi lillördag – det är inte klokt vad snabbt tiden går.

Kram Mia

 

På strövtåg i min hemstad!

Ni har ju varit på besök här i Happyvardag på lite olika sätt – fragment av vårt boende via lite olika pics och så utsiktsbilder från vår trädgård. Happyvardag ligger ju i Sveriges Trädgård, dvs Blekinge, och vi bor ca 1.5 mil utanför Karlskrona. Inte utan anledning benämns denna stad just som ”Staden på vatten” – Karlskrona skärgård med alla vackra öar och holmar är en given utflyktsupplevelse. Skärgården består av över 90 öar, alla med sin egen, speciella karaktär.  Örlogsstaden Karlskrona finns på den prestigefyllda Världsarvslistan. Det är stadens mycket välbevarade marina 1600- och 1700-talsmiljöer som bidragit till detta. – Karlskrona är en av de få kvarvarande kompletta örlogsbaserna i världen. Därför har Riksantikvarieämbetet sett det som självklart att föra fram Örlogsstaden Karlskrona som ett värdigt svenskt världsarv. Ja, så att Happyvardag är ett havsbarn som älskar doften av hav och tång, det är inte speciellt svårt att lista ut va?

En lördag passade jag på att ta mig en egen liten stadsvandring längs havet och idag bjuder jag med er på rundturen. Karlskrona är en mycket vacker sommarstad. Om ni inte redan har varit här på besök, kan jag rekommedera ett till nästa sommar. Här finns allt från boende i lotstorn i skärgården, via hyra stuga i skog eller vid hav till finaste hotellet precis i hamnen. Skärgårdsturer med olika båtar finns det gott om och du tar dig lätt och ledigt runt till fots eller med cykel. Fina campingen Dragsö (se tidigare inlägg) kan lätt bli barn och vuxnas favorit och maken låter hälsa att vi har flera fina golfbanor. Tveka inte att fråga om tips ifall ni blir sugna på att ta en tur hit….

Mitt i stan kan man säga….Här lägger alla skärgårdsbåtar till och straxt jämte ligger stadens Scandic hotell med en fantastisk uteservering. Ca hundra meter från där bilden är tagen når du stadskärnan med gågata, affärer och restauranger.

Vi har nu förflyttat oss några hundra meter och blickar mot Björkholmen och på andra sidan ligger….

Ekholmen och på nästa sida…..

….Saltö. Tre stycken broar binder samma dessa fina delar av Trossö, som ön där ”stan” ligger på heter. Straxt utanför Saltö, via ännu en bro, hittar man alltså Dragsö med finfin camping och stugor, Segelsällskap, minigolf, paddling, skärgårdsrestaurang, lekplats och underbar badplats.

Hav på vilket håll man än tittar, så är det här hos oss. Och så blåst förstås. Det kommer liksom på köpet med hav. Jag kan inte låta bli att fascineras av just hur nära det är till allting och vilken roll havet spelar för oss. Min fina svärfar är Världsarvsguide och kan förstås massvis om vår marina miljö. Skärgård innebär ju mycket klipp- och bryggbad, men det finns sandstränder (kanske mera åt grushållet för att vara helt ärlig) också. Äh, kom hit vetja…..

Måndagen gick i ett nafs. Jag helgade alltså icke gårdagen och det straffades jag för på kvällen. Helt utslaget trött. Tidig morgonpromenad idag – lite kyligt och knappt ljust. Kort jobbedag och sedan till farbror doktorn en sväng. Nu mellanlandar jag hemma inför kvällens kvällsmöte på skolan. Vilken rivstart på denna vecka….

Kram Mia

 

Soccermum says….Rise and shine! Again and again and….

Idrott handlar lika mycket om det mentala som det kroppsligt, fysiska – jag kan ha sagt det förut. Att utvecklas som idrottare är att utvecklas som människa. Och det där, det gör man inte i en handvändning. Hårt, grått arbete och en massa motgångar – ja, det kännetecknar sannerligen säsongen 2012. För TB alltså. Från en positiv säsong 2011, där han utvecklades en hel del och också fick chansen att spela både med sitt eget 96lag och med 97:orna, via en märklig inomhussäsong med rätt anmärkningsvärda händelser till pågående 2012. Vår uppfattning är att han har utvecklats än mer denna säsong (ja, tills han blev skadad i början av augusti då) – något som stärkts av fotbollskunniga andra. Detta till trots – inte en match med 97:orna, inte en möjlighet att få träna med de äldre – trots att flera lagkamrater fått båda delarna. Lite ute i kylan kanske. Alldeles för lite bekräftelse och cred. Märkliga händelser som TB funderar och analyserar avigt och rätt kring. Många känslor kring detta som ska hanteras. Le och vara glad för andras skull och se sig själv i ljuset av…tja, vadå? När man är dryga 16 år….

Ja, jag är Soccermum och jag är naturligtvis inte objektiv. Men fotboll det kan jag en del om och ledarskap likaså. Många är de fotbollskunniga andra (utanför laget) som vi diskuterat detta med och bett dem vara brutalt ärliga. Att självförtroendet och även förtroendet för andra har fått sig en rejäl törn, råder det inget som helst tvivel om. Och så en långtidsskada på det. Ja, varför inte liksom…. Att stå jämte laget och se sina lagkompisar fortsätta och få chanser man så hett önskar sjäv. Att hålla känslor i styr och kontrollera tankar. Att orka uppbåda ork, kraft och vilja att fortsätta sin rehab på egen hand dag efter dag efter dag…Att våga tro att motgångar ger ett starkt psyke och ett försprång på ett annat vis. Att lita på, hoppas och tro att detta är en investering för framtiden, istället för bara förlorad tid. När man är dryga 16 år….

Ja, vi har brutit ihop och tyckt att allt detta är förbaskat orättvist. TB´s frustration har varit så tydlig att man nästan har kunnat ta på den. Känslorna har dallrat i luften. Och mitt hjärta har nästan gått sönder på kuppen. Jag har varit så jäkla förbannad att jag nästan briserat, men hejdat mig eftersom det ändå inte leder någonvart. I fredags valde jag dock att ta bladet från munnen och det känns bara FAB. Igår hade vi kontakt med betydelsefulla andra och idag gör TB rehabpass gym nummer 6. Det innebär flera övningar och om allt går enligt planerna gör han pass nummer 8 på lördag nästa vecka. Då firar vi….Nästa söndag får han nämligen påbörja jogging+backintervaller (skonsamt vid höftbekymmer) och på måndagen lätta bollövningar. Dessa styrs inte av hans fysioterapeut, utan av duktiga Jens och Manny som vi får ta hjälp av. Efter pass 10 är det nytt läkarbesök och sedan får vi ta det därifrån. Med mantrat: ”Investera för framtiden.”

Ja, vi odlar förmågan att välja våra tankar. Just den förmågan har verkligen varit satt på prov denna säsong. Vi pratar och planerar för framtiden. Försöker boosta vår lite vingklippte TB. Tar tacksamt emot den hjälp som erbjuds. Och vi slutar aldrig tro att bra saker händer goda människor. Och när….när det blir medgång. När rätt person med rätt ledarskap ser TB, hans potential, fokus och inställning. När han är redo och får chansen. Då kommer vi förhoppningsvis att glömma hur envetet jobbig vägen dit har varit.

Och fram till dess….Tusen tack fysTommy för all din kunskap och hjälp. Tusen tack Daniel, Jens och Manny för peptalk, tränarhjälp och känslan ni ingjuter i oss. Tack för att ni står där redo att hjälpa TB att hitta tillbaka, utvecklas och nå sina höjder. Tack för att ni har fått oss att rise and shine igen. Ovärderligt, helt enkelt! Jag vet fasen inte vad vi skulle ha tagit oss till utan er!

Söndagen har nått Happyvardag och vi njuter sol, klarblå himmel och härlig temperatur. Dagen startade med en 75 minuter lång powerwalk längs havet. Det behövde jag. Långfrulle och så städa huset. Fika på altanen med morbror Cacke och så fortsatt städning. Packa ved för friluftslivet nästa vecka, tvätta och fixa lite i trädgården. En stund i solstolen, ett dopp i havet. Ikväll njuter vi en fiskgratäng med hummersås och nypillede reijer – det är grejer det. Avkopplade, påfyllda och utvilade efter en skön helg….på väg mot nästa vecka. En fot framför den andra – så fortsätter vägen, livet. Det här blir säkert bra.

På återhörande! Kram Mia