Sunday pics…..

Idag har jag helgad vilodagen – det har jag. Vaknade dock tidigt och hade svårt att bara flytta ut i soffan, så jag drog igång en veckostädning light. Efter en härlig långfrulle satte jag igång med lite inläsningsjobb kring utvecklingssamtal och det var riktigt skönt att bara koppla av i läsfåtöljen (som för övrigt nu har fått konkurrens av en ny myshörna i storstugan.) Passade också på att flytta omkring på lite ögongodis samt tog in lite vass.

 

Efter lunch for vi bort till golfbanan, jag och Milou tog en härlig promenad längs havet och maken tränade tillsammans med Gabriel. Rundan började i idel solsken….

….visst är det väl vackert! Milou och jag tog vägen ut på udden och fortsatte där sedan på tipspromenadstigen. Soligt, men blåsigt. Höstlikt vackert. Hög och klar havsluft. Lagom till vi nådde udde nummer två hade vädret ändrat status till…..

….Det går uppenbart väldigt snabbt. 55 minuter i friska luften var toppen. När vi kom tillbaka till banan var grabbarna precis klara och de hade också fått sällskap av morbror Lasse. Snällaste Lasse hade hittat Gabriels favvogodis som inte finns här i vår stad. Gissa om någon blev glad? Tack snälla Lasse…..

Återvinningen, till nya gymet och fixa TB´s kort där och så ett icke så lyckat bankomatbesök. Hem och förbereda söndagsmiddagen – helgrillad Salviakyckling, ris och currysås alt spicy chiligryta. Chockladpudding med lättvispad grädde till dessert. Mums….Vi blev visst mätta idag också.

Väskor packade inför morgondagen, allt undanplockat och soffläge intaget. Och mami är trött. Trots att hon har helgat vilodagen. Så kan det gå…..Imorgon drar vi igång en ny jobbevecka.

Kram Mia

Nu händer det grejer här….

Åh, det är så spännande! Att få vara med om resan – att vara med på resan. Resan från okunskap till kunskap. Jag bara älskar det här…..

Gabriel är inte tidig för sin ålder, inte alls. Han har varit måttligt intresserad av att lära sig nya saker – alltså saker som skulle kunna kategoriseras som skolsaker. I det övriga livet är han väldigt nyfiken, ställer bra frågor och har koll. Han bakar själv, räknar fantastiskt bra och han älskar att sortera och organisera enligt specifika mönster. När skolan började i augusti kunde han inte några bokstäver alls, än mindre skriva sitt namn. Han kände inte ens igen sitt namn som en ordbild. Inte på något vis var han språkligt medveten – kunde inte rimma eller stavelser eller avgöra ett ords längd eller….Samlingarna i skolan då man får möta dessa saker har väl inte direkt varit hans stora favoriter, men sakta men säkert börjar han väl hitta in i sitt skoljag, tolkar jag det som.

Igårkväll, observera fredag kväll mina vänner men barn tar ju inte hänsyn till sådant, ville han plötsligt ta fram sin laptop och skriva ord. Jag ska erkänna att jag tvekade, ogjort arbete tänkte hon den lata rektorskan efter ett glas vin. I ett nafs skrev han plötsligt GABRIEL. Yes, tänkte mami. Perfekt ordbild. Sedan ville han skriva alla i familjens namn så mami ljudade och Gabriel letade upp rätt bokstäver – vissa helt klart svårare än andra, då de inte jobbat med alla ännu. Och plöstligt stod vi där alla i rad. Jag har längst namn sa han, Milou kommer tvåa, pappa trea och mami och Tor har kortast namn. Därefter ville han skriva andra ord – några ljudades och några kunde han definitivt som ordbild. Så lycklig kille och minst lika lycklig mami. Där lämnade jag honom i hans rum en stund…..

….Och bäst var det är hör jag honom prata en historia om Zsagumba (ni vet monstret som bor under marken ute på ön vid vårt hus) och när jag kommer in inser jag att han har spökskrivit för första gången. Lovely! Så fortsätter han en stund och så funderar han för sig själv….”Hrm…varför låter inte datorn det jag har skrivit. Jag kan ju inte höra det. Det kan man ju på Ipaden i skolan” Note to self: Måste nog ladda ner skolstil nu!

Precis innan vi ska lägga ihop för kvällen skriver han en sista sak. Utan att blinka, utan att ha något att titta på. Och förvisso utan att ljuda. LOKA. -Vad har du skrivit där, frågar jag. -Bubbelvatten mamma, svarar han som det mest självklara i hela världen. Det är ju så det står på mitt vatten. Jippie…ännu en ordbild, tänker mami.

Resan från totalt ointresse och okunskap den 20 augusti till intresse och en början till att skriva den 27 september. Vilka fantastiska pedagoger, Anna Strenius och Mia Falck, Gabriel har. Jag är så enormt tacksam för den kreativa skolvardag Gabriel får vara en del av. Pedagoger som med tydlighet och kärleksfull varsamhet guidar dem rätt. Som inser att man inte kan tvinga någon. Pedagoger som gärna öppnar dörrar, men som förstår att det måste vara barnen själva som metaforiskt går in. Underbara människor som bejakar att kunskap i huvudet inte på något sätt är mindre värd, än den förmåga som sitter i handen.

Lördag idag och idag har han skrivit för fullt. Eftersom vi inte har aktuell app som läser upp texten/orden får denna mamin vara den levande appen skolstil. TB är på lördagskneg, maken fikar med Andy och Gabriel skriver så att mami kan läsa upp. Jodåsåatte……det är fint med ledig helg. I eftermiddag ska vi kolla Londonderbyt i fotboll (tyvärr inte på plats, men väl i vår goa soffa). Till kvällen blir det grillad Cajunfläskfilé, purjolökspotatis och en krämig pepparsås. Faller det lite regn kanske maken är snäll och tänder en brasa också. Det vore fint. God helg på er söta vänner….

Kram Mia

 

Tillbaka till bebisstadiet….

….något ofrivilligt måste tilläggas. Det är bara inte klokt vad snabbt man vänjer sig vid att ha barn – alltså när bebisarna blir småbarn som blir barn. När man åtminstone ibland får sova på nätterna och när de kan tala om vad de tycker, tänker och känner. Det där med ”tycker” är ju i och för sig en utmaning, men det är en annan historia. Så skönt när de kan säga om de är ledsna eller arga eller har ont någonstans. Det blir ju liksom lite lättare då – när man slipper leka leken ”Gissa vad liten bebis vill”.

Inte för att vi har någon bebis här i Happyvardag, men ibland har lilla Milou klara likheter med en bebbe. Som när vi till exempel kom hem från jobbet i onsdags och han inte kunde gå eller stödja på ena tassen. När han bara pep och gnällde och liksom ylade till av smärta då och då. Vilken natt vi hade till torsdagen! Helt slutkörda….Igår fick vi dock klarhet i att tassen inte på något vis var skadad, utan att han fått armbågsleden ur led igen och därför hade så ont. Efter medicin i två dagar så är han klart bättre – ylar i alla fall inte. Men ynklig…det är han. Han sitter och ligger i knät hos oss och vill gärna bli buren. Så liten charmknutte…..

Fredag igen. Så härligt! Galet effektiv och förkyld vecka här hos oss. Nu laddar vi för en riktig myshelg med minimalt att göra och maximal vila. Inte ett endaste projekt skall rektorskan dra igång här på hemmaplan. Jag lovar……TB är på träning med laget, Gabriel leker med sina bilar, maken kollar Ryder Cup och själv fixar jag kvällsbuffén. Det blir heta Buffalo wings, Quiche Lorraine och sallad, skagenröra, baguetter och så lite Italienska delikatesser förstås. Ikväll kommer jag garanterat somna till puttar, slag och drop……

Kram Mia

Skolcool – att fånga vardagen!

Dokumentation är ett känt begrepp i skolvärlden och det är något vi sysslar med dagligdags i olika omfång. Det finns gånger vi känner oss tyngda av dokumentationsbördan, inte minst eftersom det ibland känns som om det mesta aldrig kommer fram i ljuset. Sedan finns det ju forum som är perfekt för exponering…..Varmt välkommen till veckans skolcoola hemlis och möjligheten att se hur vi på Svettpärlan fångar dagen.

Jag brukar ju säga att det dagligen, kanske till och med stundligen, sker små mirakel på våra skolor runt om i Sverige. Så många spännande saker som görs och händer och det där, det får man som förälder i bästa fall ”bara” berättat för sig. Är man på besök kan man ju uppleva en del, men oftast bara precis i den klass man besöker just då. I vårt Brommaprojekt (läs Skolcool 20/9-12) satte vi ett mål i att bli bättre på att använda vår egen blogg. Och det har vi redan blivit…..Svettpärlebloggen är en salig blandning av inlägg från oss som jobbar på Svettpärlan – ibland även av våra elever. Här kan man läsa mer om bästa 4 i pingis, likväl som man kan hänga med de yngsta barnen på naturskola. Blir du nyfiken? Varmt välkommen att kika in…..

http://svettparlebloggen.blogspot.se/

Galet tempofyllda dagar svischar förbi och själv känner jag mig näst intill förbi av trötthet. Ikväll skulle jag äntligen ha gått på tjejfest, men en sjuk make, en träningssugen TB (första lagträningen på riktigt på länge och så en liten Milou som har skadat benet och bara ylar samt hoppar runt på ett ben. Nu blir det ett besök hos veterinären och sedan lite hämtmat istället – i kombo med att skjutsa TB förstås. Så kan det gå när livet liksom kommer emellan…..

Kram Mia

Ombyte förnöjer

Helt klart! Dagen idag har varit ett tydligt tecken på det. Och ännu en gång inser jag hur lyckligt lottad jag är med mitt arbete. Inte en dag är den andra lik. Inte en dag går att på förhand förutspå. Inte en endast dag är långtråkig eller seg. Ty livet i skolans värld är inte att ha ett jobb att gå till, där du gör det du ska så som du har planerat det. Nä, livet i skolans värld är att uppleva ett äventyr, där det omöjliga händer titt som tätt. Där ord som flexibilitet, att fånga ögonblicket och att snabbt skaffa sig en handlingsberedskap bäst beskriver vår tillvaro. Det där är mitt livs utmaning och jag älskar det (allt som oftast i alla fall).

Började dagen med att checka min kollega bästisMaria som igår fick bröstsmärtor och tillbringade eftermiddagen på sjukhuset. Tillbaka idag, men lite blek om snoken, tyckte jag nog. Tittade sedan till samtliga klasser och småpratade med såväl elever som personal samt även vår externa städare. Diskussion kring motorisk träning och en eventuell utbildning med Maria innan jag hamnade framför mailboxen och diverse svar, utskrifter och mail skrevs. Lagom till förmiddagsrasten kom några elever in och berättade om en lösspringande hund i skogen, varpå maken och jag gav oss ut på jakt. Hittade en förskrämd liten dyngsur tax som absolut inte ville komma till oss. Försökte locka och vissla och till sist drog vi till med att genskjuta. Efter en 20 minuters löptur runt Gullberna fick vi ge upp, epitetet uthållig jakthund har inte kommit till för inte mina vänner…..Note to self: Inga löprundor offpist i mockaskor. Buhuhu…mina små älsklingar har definitivt gjort sitt….

Ingen fika med andra ord, utan direkt på schemadiskussion med Hia och vikarietrix inför nästa veckas alla friidrottstävlingar. Vidare upp till några pedagoger och informera dem om dessa ändringar samt få klartecken av dem. En stunds fundering kring vårt Elevhälsoarbete samt nedtecknandet av punkter till vår gemensamma studiedag i ärendet vecka 44. Snabblunch med Maria mellan 11.20 och 11.35 och sedan fick jag ta över köksjobbet efter maken, som tyvärr insjuknat i feber och halsont. Mathantering, disk och annat plock fram till 13.20 och sedan vips svida om till mina vanliga kläder. Några elevärenden diskuterades med olika pedagoger och så även några temafrågor. Klockan 14.50 loggade jag ut och hämtade Gabriel för hemfärd. Tja, ombyte förnöjer verkligen….

Glömde berätta att jag mitt under lunchen fick ett samtal från en överlycklig TB som precis träffat fysTommy. Friskförklarad! Wow! Helt klart inte väntat! Tommy berättade att TB´s enorma fokus tagit honom längre under denna rehabperiod än vad som är brukligt. Nu får han börja träna fotboll som vanligt i kombo med gymrehab 1-2 ggr/vecka. Hårt-grått-trist- jäkla- arbete lönar sig alltid! Farao vad jag gillar att få det bevisat för mig om och om och om igen. Jag är så grymt stolt över TB och hans sätt att ta sig an denna period i hans liv. Det har inte varit lätt. Och det har kostat på. Men så bra investerat. Wow!

Så nu blir det fira av ikväll. Vi ska käka goa hemgjorda burgare – nötfärs till några, fisk till någon och kyckling likaså. Och vi ska förstås skåla också….Det ska vi.

Kram Mia

Att möta hösten! Steg 4

Det är inte klokt vad effektiv jag är. Det är precis som att man bara behöver ta det där första, lite avvaktande och missnöjsamma, steget och sedan rullar det på. Kanske kan det också ha haft lite att göra med naturens gång och helgens exempel på vad höst också kan innebära (alltså inte brittsommar och värme, utan dess totala motsats). Hur eller hur….

Söndagen ägnades åt helt ordinär veckostädning och sedan tog jag itu med:

1. TB´s skogarderob – 3 par att slänga och 10 par (varav 8 var fotbollsskor) till sparande till lillebror. Åh, hoj vad rent och väldoftande. För att inte tala om hur luftigt det blev.

2. Min klädgarderob – bye bye sommarklänningar, shorts och badkläder. Hello tjocka tröjor, långbyxor och scarfsar.

3. TB´s träningskläder – byte av fokus och fram med underställ, knickers och övertröjor.

4. Garage – undanplock och städning. Sedan adjö kära utemöbler och hello tom altan. Alla trädgårdsprylar, utom studsmatta och fotbollar, har dessutom packats in.

Så nu är det nästan…nästan färdighöstats i Happyvardag. Det återstår en grill som ska in, makens golfskåp som ska saneras och så några vändor till med gräsklippare. Jag skulle också vilja göra något åt en fruktansvärd häck (obs i detta fall inte min egen rumpa, även om den skulle behöva trimmas till) och tvätta ner taket. De två sistnämnda sakerna inkluderar maken och jag måste därför invänta någon typ av klartecken.

Och som på beställning skiner idag solen och vi har riktigt härligt höstväder. Rektorskan inledde dagen med veterinärvaccination med Milou och sedan en bra jobbedag. TB hade sovmorgon och sedan vankas hemmaplugg efter plugget. Gabriel har siktet inställt på en ny tv-serie ikväll och själv hoppas jag på en stund i soffan. Jag har nämligen en grymt bra artikel om matematik som jag vill analysera lite djupare. Ikväll bjuder rektorskan på texmexbuffé och den är redan förberedd så…..

En väldigt lagom start på en höstvecka. På återhörande…Kram Mia

Så vackert, så vackert….

Vaknade innan klockan hunnit bli 06.30 idag, men vi bäddade ner oss i soffan Gabriel och jag för en lång mysmorgon. Och för första gången på mycket länge gav jag mig själv utrymme att förlusta mig med fackartiklar och annat skoj. När jag efter en stund sedan loggade in på FB fick jag ett härligt meddelande: ”Det ligger något till dig på en mur nära dig….”Så jag hoppade i kläder och tofflor och sprang förstås ut på dirren, nyfiken som jag är.

Snälla Ing-Marie hade cyklat förbi med en söndagsgåva från Kim M Kimselius och sig själv. Åh, så lyckligt lottad jag är som känner så härliga människor. Från Kim var det tre ljuvliga affischer att hänga i vårt mediatek och från IM var det den vackraste av koppar samt ett perfekt höstäpple.

Tusen, tusen tack….Jag älskar verkligen vackra ting….

Resten av söndagen gick sedan i höstandets tecken – mer om det en annan dag. Men ett är då rakt säkert – inte har jag helgat vilodagen denna söndag heller. Nu vankas det söndagsmiddag bestående av kåldomar, varma grönsaker, brunsås och potatis. Mumma! Sen blir det glass och årets sista björnbär (värmda) och så Beckfilmen förstås.

Kram Mia

Att möta hösten! Steg 3

Det går snabbt nu….Kyla och småregn igårkväll och idag – idag=ihållande heldagsregn. Vaknade med huvudvärk och förkylning och vips fick jag svar på varför mina mjölksyrestinna vader smärtade hela kvällen igår. De liksom sprang av sig själva, medan resten av mig låg där helt stilla, först på sofflocket, sedan i Gabriels säng för att slutligen hamna i mitt eget gnägg. Sekunden efter att jag slagit upp mina små blå imorse och jag försökte orientera mig vart på dygnet jag befann mig, börjar Milou att kräkas. God morgon och välkommen helg, liksom!

Så på med kläder och ut på vandring, huvudvärk, täppt näsa och raspig hals till trots. Regnet hängde i luften och vinden ven, men rektorskan hade klätt sig förståndigt med mössa och allt. Lagom till vi kommit in öppnade sig himlen och sen dess…tja, sen dess har den varit öppen här idag i den blekingska skärgården.

Lite morgontrix, där rensa upp bland badgrejor stod först på agendan och sedan frulle innan TB skulle till sitt lördagskneg. Precis när maken gett sig av upptäcker jag till min fasa att huset plötsligt svämmar över. Av avloppsvatten! Helt klart mindre nice! Vilken tur att alla badhanddukar låg för tvätt och kunde användas tillsammans med mopp, skyffel och spade. Nu ligger de i brännbart allesammans. Synd och skam på så fina badlakan, men att använda dem till kroppen känns inte aktuellt efter detta lilla äventyr. Urgh!!!!

Elektrikerna som jag berättade om igår, de där som kom några timmar fel jämfört med avtalad tid, gjorde mig inte gladare idag. Dessa två juveler hade stängt av huvudströmbrytaren för att kunna märka kablar i elskåpet(vilket de glömt när de gjorde det riktiga jobbet för ett år sedan och när kommunen nu ska ta över avloppen från vår ekonomiska förening vill de ha allt tipptopp) och det är ju rätt naturligt. Lika naturligt borde det sedan vara att samma elektriker sätter igång huvudströmbrytaren efter uträttat arbete. Så naturligt att varken maken eller jag ens övervägde att gå ut och kolla i elskåpet. Eftersom huvudströmbrytaren var avstängd aktiverades inte heller larmet inne i huset när avloppet inte fungerade utan valde att putta tillbaka avloppsvattnet där det kom ifrån. Hoppas de där elektrikerna kommer att gilla mitt samtal first thing monday morning.

Nåväl, alla badkläder är tvättade, solkrämer och annat undanpackat och alla badlakan är puts väck. Tvättstuga och övriga områden i dess absoluta närhet är kliniskt skurade med klorin och grumme grönsåpa. Så även en liten rektorska. Många prylar slängda i sopsäckar, som får åka till containern i skolan imorgon. Och de där garderoberna som skulle få möta hösten idag, de får snällt vänta tills bättre tider råder.

TB har som sagt jobbat och nu väntar löpning och backintervaller för honom samt några timmars plugg. Gabriel har varit på kalas på Leklandet och han klagar över huvudvärk. Maken kan eventuellt även han ha drabbats av huvudvärk efter min lilla uppvisning i ”dåligt humör möter avlopp” och ” liten fruga transformeras till bitch”, varför han har tillbringat resten av dagen på golfbanan. Ja ja, för golfspelare finns det ju inget dåligt väder….så. Tycker det ser ut som om pannlampan saknas, så han planerar nog att bli sen.

Själv säger jag hej höst…..Laddar braskaminen för lite sprak, kokar en het skaldjursoppa och bakar en baguette. Knaprar halstabletter och känner att tungan domnar bort – undra om det är ett bra tecken? Kanske ska jag hälla upp ett glas vin istället? Nåväl, imorgon gör jag ett nytt försök med garderoberna. Så här års förbjuder nämligen mor Anitas regler vita kläder så….Inte heller känns highwater byxor som den bästa av klädidéer.

Kram Mia

Friday, I´m in love…..

Äntligen, äntligen idag…..En ganska roddig vecka är nu genomförd och vi står upp fortfarande. Det måste vara ett gott tecken, eller hur? Ibland känns det bara som om livets alla jävligheter ramlar ner på ett och samma ställe, men efter gårkvällen höjdpunkt (beroende på vilket sätt man ser på det) vände det kanske. Tack alla goa FB-vänner för er stöttning i ärendet ”the never ending story”. Kanske borde jag varken blivit uppretad eller förvånad. Men för familjen Happyvardag är det helt självklart att man säger trevliga saker till sina medspelare, kamrater och ledare. Vi förväntar oss att man som ledare föregår med gott exempel och exempelvis hälsar en långtidsskadad spelare, som kommer på sin första träning, välkommen tillbaka. Hände det igår när TB äntligen fick köra bollövningar ihop med laget? Jag svarar själv: Nope! Härliga Torre skojade dock till det, tog i hand och frågade om TB var ett nyförvärv. Någon valde istället att tala om att tränaren minsann sagt att laget är mer stabilt utan TB. INGEN sa att det var kul att ha honom där igen. Kanske ingen stor sak för somliga, men för en kille i TB´s situation hade det betytt massor.

Men idag, idag är det fredag och vi väljer att skaka av oss och gå vidare. IGEN! Skam den som ger sig. Fredagskänslan är kärlek, helt klart. Lite småtrix på jobbet, ett smärre utbrott på en elfirma som bara dök upp på hemmaplan då vi skulle transportera bort ett bord (hade visst avtalat tid med maken till 13.30 och kom 09.00) (Tycker ni att rektorskan verkar vara aggressiv, så jajamensan……Jag har den läggningen ibland.)och sedan världens godaste grillspettslunch på jobbet. Fredagshandla, hämta TB från rehab nummer 10 (nu blir det besök hos fysTommy på tisdag. Jippie!) och så hem. Myskostym på, snabeldraken på programmet och sedan blir det långsittning med grillade babybackribs, räksallad med chiliaioli och lite annat gott. Och så hela långa helgen framför oss på det.

Happy Friday vänner…..Kram Mia

Skolcool – Brommaprojektet

Det är inte alltid så lätt att vara kreativ, visionsrik och nytänkande. Särskilt inte när struktur, organisation och ramarbete dominerar marknaden. Att känna att man har kontrollen och vet vad som skall göras, när var och hur är för oss i skolans värld hett eftertraktat. Under förra läsåret fick vi ägna mycket tid och energi åt just ramarbete, då ett ny läroplan skulle implementeras, och det måste ju bli rätt i ramen annars är fyllningen totalt meningslös. Men man får ju heller inte fastna i ramarbetet…..Så för att undvika det skaffade sig rektorskan och kamrern en plan. Varmt välkommen till veckans skolcoola hemlis…..

Parallellt med förra årets ramarbete kring kursplaner, ämnen, mål och betygskriterier valde vi att skicka olika personer på lite inspirationsutbildningar kring bland annat IT och entreprenöriella förhållningssätt. Vi botaniserade i litteratur, bloggar och artiklar. Och vi försökte verkligen förstå hur detta skulle kunna stödja en redan bra skolvardag hos oss på Svettpärlan. Vi har verkligen inte legat i framkant med IT och digitala verktyg och trygghetsnarkomaner som vi gärna kan bli lite mans (och kvinns), så misstänkte vi att vår personal skulle kunna hänfalla åt att göra som man alltid gjort förut – en del förstås mer än andra. Och det ligger verkligen ingen värdering i det jag just skrev – de har min fulla förståelse, men som ledare måste man ju se till att komma runt det där. På väg hem från en Stockholmsresa för kamrern (bästisMaria) och rektorskan kom det till oss. Sittandes på Bromma flygplats, vår vana trogen i mycket god tid, hann vi kreativt klura på en bra modell för att utmana våra goa medarbetare. Och det var där och då…..som Brommaprojektet tog sin form.

Vi klurade fram en bingobricka, innehållandes ett antal rutor med olika typer av uppdrag kopplat till vår skolvardag samt med en viss inriktning mot just IT och det entreprenöriella. Föredrag planerades och hölls av oss, artiklar kopierades och ett antal spännande länkar kommunicerades innan vi gick på sommarlov. Ferietjänsten i augusti bjöd på en fantastisk inspirationsförmiddag med pedagogen Helena Sagar samt en utbildning i våra nya fina interaktiva projektorer. Och sen…sen presenterade vi Brommaprojektet. Bingobrickan gäller hela detta läsår och innehåller rutor som:

Och nu är vi igång…..Personalen vet att det ligger överraskningar i potten för dem som fyller sin bingobricka med 6 eller 9 kryss – man måste ju ha någon morot. Runt om på Svettpärlan sjuder det av liv och rörelse. Man diskuterar, lär varandra och utmanar sig själva. Vi prövar och prövar nytt. Planer smids och flera projekt är redan igång – bloggar, medborgarprojekt med lokalpolitiker, ASL (att skriva sig till läsning via Ipads) med massor av mera. Vi jobbar verkligen redan nu på ett mer tidsenligt sätt. Det innebär förstås inte att vi ska släppa allt gammalt väl beprövat och bara göra nytt. Nä, lagom är alltid bäst. Att implementera de nya arbetssätten i vår vardag – att balansera gammal och nytt – att skapa en mångfald. Det är vårt mål…..

Min stora lycka är att se glimten i ögat på min personal. Att se dem klura och diskutera och komma på finurliga sätt att jobba vidare. Min stora lycka är att alla verkar ha anammat denna utmaning på allra bästa sätt. Så ja, jag är stolt. Jag smyger runt i klassrummen och checkar läget. Gläds åt att se dem i sina nya element. Skolutveckling är bra härligt! Och till min stora lycka har jag världens bästa kamrer med IT-kunskaper som hjälp med det pedagogiska ledarskapet kring IT-biten.

Torsdag och nu väntar jag på lilla mor och far. Det är dags för en omgång med deras månatliga ekonomi. Hoppas innerligt att uträkningarna är rätt – ty svårt har jag att tänka logiskt i vanliga fall. Idag skulle den utmaningen lätt kunna knäcka mig. Vi har det tufft på jobbet och jag är sjötrött, men jag längtar efter att träffa dem så…..Imorgon är det verkligen fredag. Prisa……

Kram Mia