Åh, det är så spännande! Att få vara med om resan – att vara med på resan. Resan från okunskap till kunskap. Jag bara älskar det här…..
Gabriel är inte tidig för sin ålder, inte alls. Han har varit måttligt intresserad av att lära sig nya saker – alltså saker som skulle kunna kategoriseras som skolsaker. I det övriga livet är han väldigt nyfiken, ställer bra frågor och har koll. Han bakar själv, räknar fantastiskt bra och han älskar att sortera och organisera enligt specifika mönster. När skolan började i augusti kunde han inte några bokstäver alls, än mindre skriva sitt namn. Han kände inte ens igen sitt namn som en ordbild. Inte på något vis var han språkligt medveten – kunde inte rimma eller stavelser eller avgöra ett ords längd eller….Samlingarna i skolan då man får möta dessa saker har väl inte direkt varit hans stora favoriter, men sakta men säkert börjar han väl hitta in i sitt skoljag, tolkar jag det som.
Igårkväll, observera fredag kväll mina vänner men barn tar ju inte hänsyn till sådant, ville han plötsligt ta fram sin laptop och skriva ord. Jag ska erkänna att jag tvekade, ogjort arbete tänkte hon den lata rektorskan efter ett glas vin. I ett nafs skrev han plötsligt GABRIEL. Yes, tänkte mami. Perfekt ordbild. Sedan ville han skriva alla i familjens namn så mami ljudade och Gabriel letade upp rätt bokstäver – vissa helt klart svårare än andra, då de inte jobbat med alla ännu. Och plöstligt stod vi där alla i rad. Jag har längst namn sa han, Milou kommer tvåa, pappa trea och mami och Tor har kortast namn. Därefter ville han skriva andra ord – några ljudades och några kunde han definitivt som ordbild. Så lycklig kille och minst lika lycklig mami. Där lämnade jag honom i hans rum en stund…..

….Och bäst var det är hör jag honom prata en historia om Zsagumba (ni vet monstret som bor under marken ute på ön vid vårt hus) och när jag kommer in inser jag att han har spökskrivit för första gången. Lovely! Så fortsätter han en stund och så funderar han för sig själv….”Hrm…varför låter inte datorn det jag har skrivit. Jag kan ju inte höra det. Det kan man ju på Ipaden i skolan” Note to self: Måste nog ladda ner skolstil nu!

Precis innan vi ska lägga ihop för kvällen skriver han en sista sak. Utan att blinka, utan att ha något att titta på. Och förvisso utan att ljuda. LOKA. -Vad har du skrivit där, frågar jag. -Bubbelvatten mamma, svarar han som det mest självklara i hela världen. Det är ju så det står på mitt vatten. Jippie…ännu en ordbild, tänker mami.
Resan från totalt ointresse och okunskap den 20 augusti till intresse och en början till att skriva den 27 september. Vilka fantastiska pedagoger, Anna Strenius och Mia Falck, Gabriel har. Jag är så enormt tacksam för den kreativa skolvardag Gabriel får vara en del av. Pedagoger som med tydlighet och kärleksfull varsamhet guidar dem rätt. Som inser att man inte kan tvinga någon. Pedagoger som gärna öppnar dörrar, men som förstår att det måste vara barnen själva som metaforiskt går in. Underbara människor som bejakar att kunskap i huvudet inte på något sätt är mindre värd, än den förmåga som sitter i handen.
Lördag idag och idag har han skrivit för fullt. Eftersom vi inte har aktuell app som läser upp texten/orden får denna mamin vara den levande appen skolstil. TB är på lördagskneg, maken fikar med Andy och Gabriel skriver så att mami kan läsa upp. Jodåsåatte……det är fint med ledig helg. I eftermiddag ska vi kolla Londonderbyt i fotboll (tyvärr inte på plats, men väl i vår goa soffa). Till kvällen blir det grillad Cajunfläskfilé, purjolökspotatis och en krämig pepparsås. Faller det lite regn kanske maken är snäll och tänder en brasa också. Det vore fint. God helg på er söta vänner….
Kram Mia