Sommarlovssummering!

Lördag innan skolstart – Gabriel och jag på måndag, TB på onsdag. Kanske skulle man våga sig på en liten summering av sommarlovet som gått – ett sätt att knyta ihop säcken, sluta cirkeln, förpassa till historien.  Ett sätt att minnas, i ord och bild.

TB lämnade Svettpärlan,  åk 9 och en stor milstolpe bakom sig den 14 juni.

Gabriel lämnade förskolevärlden och sina älskade fröknar den 20 juni.

Eftersom vi var i Florida på långsemester i mars/april var semesterbudgeten kraftigt naggad i kanten. Helt klart i behov av att fyllas på med sparmedel, för att ta det i klartext. En sommar utan större resor/utflykter var det vi hade planerat för, som vanligt. Vårt boende i den blekingska skärgården har egentligen precis allt man kan önska sig – under förutsättning att sommaren beslutat sig för att leverera sol och värme, vill säga. Eller vad sägs om utsikten från vår altan/trädgård?

Midsommar firades i härliga vänners lag hos bästisMaria och veckan därpå for vi på skärgårdssemester på Sävö samt en sväng till Stockholm. Att vi alla gillade ön mer än storstaden, stod ställt utom allt tvivel.

Väntan på sol och värme blev precis som förra sommaren rätt påfrestande för den soldyrkande rektorskan. Lång tid ägnades med glojärnen på näsan och datorn i knät för att kolla a. väder b. restresor c. i brist på b, alla andra typer av resor. Och i ärendet var vi absolut inte överens maken och jag. Vann gjorde han som vanligt!

Härliga möten med en massa vänner blev det dock. Familjen Håkansson, Jensen, Lagerdahl, Olofsson, Svensson/Kilbergh, Petra och E, Johansson/Flygare, Björkman samt förstås släkten också. Massor av god mat har intagits, dryck likaså. Minnen pratats och skapats och skratt som har haglat. Det där är som balsam för själen….

Årets spelkväll blev en Vilda Westernhistoria utan dess like och som slutsegrare stod även denna gång Rektorskan och Camilla. 3 omgångar och 3 vinster – rätt överlägset va? ”Med andra ord” är verkligen vår grej! (BTW – exakt samma resultat som förra året).

Maken och jag for på tu man hand till Kronovalls Vinslott för en Thåström weekend. Fantastiskt ställe! Underbar kulinarisk upplevelse! Och en magisk stund med först Anna Ternheim och sedan Thåström i slottsparken. Wow!

Och så fick jag ju träffa en härlig bloggis alive – Sofia, alias Mrs B.

Årets bad blev mest i syster ysters pool och där har vi blivit enormt bortskämda. Vi själva fick liksom aldrig upp vår och det ångrar vi rejält. Nästa år ska den upp sista helgen i maj.

Bästa baddagen i havet var tillsammans med familjen Hasselberg/Mattson nere på Aspan. En ljuvlig sommardag fylld av massa bus.

Bortskämda blev vi också i Köpenhamn hos fina familjen Jensen. Underbart hus, härliga människor och perfekt värdskap. Massor av mat och dryck och skratt och…Perfekt, är det enda ord som kan passa i detta sammanhang.

Här besökte vi också  en restaurang i absolut toppklass. Har ni vägarna förbi Strandvejen i Charlottenlund får ni inte missa ”Mash”. Lovely!

Summa summarum: Frasen ”Så går en dag ifrån vårt liv och kommer aldrig mer igen” pratas i mitt inre. Så viktigt det är att ta vara på dagen. En helt fantastisk (sommar)ledighet! Vi har haft så enormt mycket tid tillsammans i familjen, så många härliga upplevelse och så många goa människormöten . Det här kommer vi att leva gott på när vinden blåser snål, regnet piskar i backen och snön yr (eller det hoppas jag förstås inte att den ska göra, men men…). Det känns som om vi har fått ihop en bra blandning av gamla och nya bekantskaper. TB har haft möjlighet att umgås mycket med bästisOliver som inte bor här vanligtvis och Gabriel har träffat både tjej-och killkompisar, där han har utvecklats massor. Milou älskar förstås att vi bara finns hemma och att dörrar kan stå öppna mot hans vidder (läs trädgården). Maken har spelat en hel del golf, både hemma och borta. Och själv är jag nöjd med mitt upplägg kring avkoppling vs fysisk aktivitet. FotbollsEM och OS har definitivt förgyllt vår tillvaro, likväl som flera goa litteraturupplevelser. Vi är lyckligt lottade helt enkelt…..mycket lyckligt lottade! Måtte jag aldrig ta det för givet!

Det enda som fattas mig är sol och värme – ja, alltså sol och värme i något som skulle kunna kallas mer bestående alternativt mer kontinuerligt återkommande. Det räcker liksom inte för mig att fånga små stunder här och var. Jag vill ha mer! Så hagalen är jag…Så till nästa sommar kommer jag inte att förlita mig på den svenska sommaren. No way! Med en TB på gymnasiet samt med sin fotboll är numera semester under läsårets gång ett minne blott. Inför nästa sommar ska vi för första gången någonsin planera för utomlandssemester. Spännande! Jag gissar att vi kommer att ägna hösten åt att hitta optimal plats, optimalt boende, optimal tid…..Wish me luck!

Men nu, nu säger vi tack och adjö till (sommar)ledighet och tar oss an ett nytt läsår. Förhoppningsvis måste vi inte hälsa hösten välkommen ännu – lite brittsommardagar skulle nämligen sitta dunderfint. Hoppas ni alla har en fin lördag. Jag har idag sysslat med älskat hushållsarbete (städat huset, tvättat, bytt lakan, vädrat, diskat, möblerat om bland tavlorna). Ikväll ska vi på 30-års fest. Det kan bli en livad historia. Kram Mia

 

Soccermum says: Att sörja en säsong!

Visst låter det dramatiskt? Särskilt när nästan hela höstsäsongen återstår. Men det är surt när säsongen tar slut innan den är slut, om man säger så. Som ni säkert har läst har TB haft problem med en baksida av lår de senaste veckorna. Eller senaste veckorna, egentligen, sanningen är  till och från sen i maj. Och som om ett sjätte sinne talade till oss valde vi att kontakta samma Idrottsfysiolog som maken går till. Konsultation idag och att TB var inställd på lite massage och TNS-trix, för att sedan kunna träna ikväll och spela derby på måndag. det var ganska lätt att gissa sig till.  Det blir dock inte alltid som man har tänkt sig…..

Utan att överdriva kan man konstatera att det har varit en motig säsong. Ur väldigt många olika aspekter. När TB idag fick veta att den onda baksidan enbart var ett symptom på en problematik i hans höft och att han till att börja med ska rehaba i nästan 4 veckor (styrkeövningar på gym, roddmaskin och lite cykel) – ja, han såg ju inte direkt glad ut. Därefter börja jogga och löpträna backe, tillsammans med styrka på gymet. Träning med boll om kanske ett par månader. TB gjorde inte vågen precis. Men han lyssnade väl och bokade tid med gyminstruktör till måndag. Han behärskade sig fint och han försöker verkligen se det positiva – att åtgärda något som förr eller senare hade kunnat ge honom en betydligt längre konvalescens. Ringde sin tränare och gjorde upp plan för samvaro med laget. Imponerande styrka uppbådad av TB.

Som tur väl var fick han och lillebror idag åka med hem till moster Nettan hem för superbusigt fredagsmys med poolhäng och fika. Tack snälla syster yster – precis vad båda mina killar behövde. Själv kunde jag jobba färdigt i lugn och ro. En ferietjänstgöringsvecka är till ända och vi har slitit hårt allesammans på jobbet. Mycket planerat, ordning och reda samt snyggt inför skolstartsdag på måndag. Spännande! Nu har jag hämtat upp kidsen, tagit ett ljuvligt dopp i systers pool samt lämnat TB på träningen. Maten är preppad för kvällen (grillad lövbiff till några och kräftstjärtssallad till mami. Lite frittade poppers och mozarellasticks, varma nachos och god dipp. Ost och kex och röra.) Vi har inte mycket att fira, det vore dessutom högst okänsligt, men vi kör ett kollektivt sörjande över säsongen. Och på måndag…på måndag är vi alla redo att med nytt fokus se till att bli allt mer redo att möta NÄSTA säsong. En investering i kropp och fotbollsutveckling helt enkelt.

På återhörande go vänner och på något himla vis säger jag ändå Happy Friday folks….Kram Mia

 

Skolcool: Pre-school!

Idag återuppstår temat (som i år är på torsdagar istället för tisdagar) Skolcool. Här delger rektorskan sina hemlisar kring en mängd olika variabler i skolans värld. Varmt välkommen att kommentera (som vanligt) eller ge exempel på saker du skulle vilja läsa om. Jag gillar feedback!

Sommaren är ett minne blott, hösten i antågande. Läsårsstarten närmar sig med stormsteg och det innebär osökt att det händer en massa på skolor runt om i vårt vackra land. Kanske undrar ni vad som händer? Eller vad lärare gör i skolan utan elever?

Ett läsår består av 178 skoldagar för eleverna, x antal lovdagar beroende på hur helgdagar infaller, oftast 5 studiedagar samt 10 ferietjänstgöringsdagar. Studiedagarna fördelas över året, där ofta höstlovet vecka 44 innehåller 3 av dem. Ferietjänstgöring är dagarna innan skolstart i augusti samt efter skolavslutningen i juni – 5 på vardera håll. I juni har vidock  bara 2 gemensamma dagar, medan vi i augusti har våra heliga 5.På Svettpärlan alltså. Och nu är det ju augusti….

Vi startade i måndags och vi har därmed skolstart måndag den 20/8. Våra dagar har handlat om:

1. samvaro förstås (sommarberätta, kvällssamkväm med god mat och dryck samt härliga fikastunder och luncher på skolan), mycket skratt, lite tårar och mycket pepp

2. förmedlandet av mål, ramar och riktlinjer, läroplansanknutet arbete (kursplaner, LPP:er vs matriser, mall för IUP och skriftliga omdömen,läsårsplanering, fokusområden mm)

3. Gemensamma angelägenheter som rastvaktsschema, matschema, cafétider, temaperioder, solidaritetshandling, likabehandling, elevhälsodagar, fotoschema, fortbildning, förhållningssätt, förväntansdokument eleverna, ”get-together-aktiviteter, planering av firandet av första skoldagen, info om elever eller händelser, regler, överenskommelser, VIPS, läsårsinformation, föräldramötesbokningar samt innehållsdiskussion  mm mm mm

4. Arbetslagsspecifik planering kring diverse saker

5. Extern föreläsning kring ”Entreprenöriellt lärande/förhållningssätt” med efterföljande diskussion och planering

6. Eget arbete med iordningställande av klassrum, grupprum, material och läromedel

Ja, det blir en del. Jag skrev igår att vi virrar omkring som yra höns och så är det. Fast en del är mer av tuppkaraktär, men ändå. Det här är viktiga dagar och på många sätt årets absolut jobbigaste sådana. Från ett avkopplande sommarlov till full rulle – här kan man snacka om en tempohöjning. Massor av saker avhandlas och alla är beroende av alla på något vis. När jag lämnade bygget idag så var det en massa pyssel med läromedel, namnlappar till lådor, gemensamhetsplanering, schemapyssel och frågor, frågor, frågor. Tyvärr har vårt internet bestämt sig för att strula rejält, varför en stor frustration spred sig. När sedan skrivarfunktionen från vår datorer till kopiatorn lade av ja då…..Grrrr! Så himla typiskt! Jag packade mina saker och for hem – så nu är ju kvällen räddad med jobb. Hehe… Imorgon ska vi ställa iordning skolan och på måndag…då välkomnar vi 256 goa Svettpärlor till det ett nytt härligt läsår.

Nästa veckas Skolccol kommer att handla om hur man kan göra historiaundervisningen superintressant. Varmt välkommen tillbaka! Kram Mia

Plötsligt händer det!

Jag gick till sängs i söndagskväll som en sommarlovsledig rektorska och vaknade måndag morgon i tjänst. Snabba ryck skulle jag vilja säga. Ledighet blev planerad tillvaro, tider att passa och en massa måsten. För att inte tala om alla saker som helt plötsligt skulle kommas ihåg. Hej Vardag, liksom! Det är en evinnerlig tur att så många saker sitter i ryggmärgen, att autopiloten är busenkel att koppla på. Ty innan jag visste ordet av packas väskor på kvällen innan, frukostbord dukas på kvällen och kläder plockas fram. Veckomatsedel knåpas ihop, hushållssysslor tidsanpassas och vi lyckas till och med komma upp i tid på morgonen. Från en lazy och långsam tillvaro till ett helt annat tempo – tänk att man fixar det varje år! Det faktum förundras jag alltid lika mycket över. När jag är mitt i sommarlovslunken tror jag mig aldrig kunna hitta tillbaka till flytet i jobbtillvaron, men lika lyckosamt blir det  varje år. Variationen över läsåret är en sann ynnerst för mig!

Och med ens drog också  känslan av höst in över oss. Mörkret som sänker sig tidigare. Kvällsdaggen som gör allt fuktigt. En mer höstig vind. Solen som numera ”bara” värmer på avstånd. Och så den något kyligare morgontemperaturen (6 grader imorse). Men jag instämmer med min fina bloggkompis Mariette ( http://barnlivetsefteratt.wordpress.com/) som säger att hon har försonats med vädret. So have I! Jag konstaterar stilla och lugnt att vi alla förbereder oss för det som komma skall. Att det faktiskt är ofrånkomligt, såvida man inte tar sig en tripp till sydligare breddgrader. Och det ska vi inte, sufflerar nu maken lite väl snabbt tycker. Nästan så att dte inte passar sig att haspla ur sig sådant så snabbt.

Jag ställer undan min fina sommarkorg och hoppas att det går snabbt tills vi behöver varandra igen. Snälla, snälla låt det gå snabbt….

3 jobbedagar är gjorda och det har gått mycket bra. Härligt att träffa alla goa medarbetare, underbara barn/elever och deras föräldrar. Vi har massor att göra inför skolstart nästa vecka och vi yrar omkring som mer eller mindre yra höns, men det är gott att vara igång igen. Helt klart! Liten Gabriel har fixat starten galant. Allt det jag har oroat mig för har än så länge funkat på ett helt annat sätt än jag målade upp för mitt inre i något slags värsta-scenario. Men jag ropar inte hej ännu…det gör jag verkligen inte. Inte ett endaste hej kommer från mina läppar. Jag gläds åt det lilla och lever enligt devisen från Ing-Marie – Här och nu, här och nu och här och nu. Det funkar fint för mig!!!

Onsdag och eftersom vi hade IT- strul idag for jag hem efter lunch och jobbar nu hemifrån. (Säg inget till chefen att jag bloggar. Hehehehe…). Ingen fotbollsträning idag, lite slaka familjemedlemmar och en fotbolslandskamp ikväll. Helt ok utgångsläge!

BTW…uppenbart fungerar inte vår startsida på bloggmorsorna. Man måste alltså söka på min bloggadress direkt. Och det verkar ju ni har klarat fint ni som hittat hit. Varmt välkommen igen…Imorgon blir det läsårets första Skolcoola hemlis. Missa inte den…

Kram Mia

 
 
 
 

Ett kontrollfreaks bekännelser!

Kan ni förnimma känslan av gungfly under fötterna? Där tillvaron svajjar rejält och man liksom inte kan lista ut vad som måste bli nästa steg för att närma sig fast mark. Där oron gnager och de negativa tankarna hemsöker en. Welcome to my world!

Jag erkänner på stående fot (åh, hoj vad det svajjar nu då…) att jag gillar att ha koll. Inte bara gillar, utan jag till och med fungerar helt klart mer tillfredsställande då jag har ett visst mått av kontroll över mitt liv, min tillvaro. Och det är väldigt långt ifrån den upplevelsen jag har haft de senaste dagarna. Tvärtom har jag kämpat hårt för att ta tillbaka kontrollen över mitt, normalt sett, välorganiserade liv och leverne. Till min fasa började den ena efter den andra försvarsmekanismen poppa upp – som exempelvis flykt, projicering och förträngande. Och när tanken på att redan på söndagen packa för att flytta till typ Florida (eller var som helst långt från Sverige) helt tog över min tankesfär….ja, då blev till och med jag själv bekymrad. Urgh!!!!Det är lite för mycket förändring i mitt liv just nu och känslan är att den enda vägen ut är igenom. Inte runt. Inte över. Och definitivt inte under. Inte en endaste genväg så långt ögat når  -var är de när man behöver dem som bäst kan man ju undra….

Ett minus på kontrollkontot ger automatiskt ett icke så nice välbefinnande.För mig då. Och det kan vara så att jag blir rätt dryg att ha och göra med (värst vad jag bjuder på mig själv så här en måndag i augusti). Om ni undrar vad den försvunna kontrollen handlar om så är jag rädd att den härhör sig till mina eminenta söner, TB och Gabriel. Inte nog med att den här rektorskan idag skulle sparka igång ett nytt läsår för personalen. Inte nog med att den kittlande ”slut-på-lov-och-ledighetsångesten” gäckade mig. Inte nog med att sommaren verkligen har varit alldeles för kort, Thomas Ledin. Nädå…..Inget lugnt och tryggt att luta sig mot. Anna, Si-Mona, Ellinor…var är ni???? Inget gammalt vanligt och rutiner som sitter där i ryggmärgen. För liten Gabriel stod fritidsstart på programmet (förvisso mitt fritids på min skola, men ändå). En mammig liten kille som ska lämnas till nya människor (inte för mig då, men ändå…) och nya rutiner. Och så TB! Vår store son som äntligen ska starta nästa skoläventyr snart. Det vankas idrottsgymnasie med fotboll som profil och ekonomiprogrammet. Och om det vet jag helt frankt inte ett skvatt. Noll koll liksom. Den killen har åkt till och från skolan i 10 år (med få undantagsdagar) med sin mami. 10 år…fattar ni. Det är mer än halva hans liv. Snacka om en förändring! Eventuellt mest för lilla mami skulle jag tro. För åka buss, det kan han. Jag lovar!

Och låt mig nu för guds skull förtydliga en sak….TB oroar sig inte what so ever för detta. Nädå, tvärtom. Överlycklig att helvetet i hans gamla klass är över och helt klart beredd att ta sig an nästa milstolpe. Förnuftsmässigt kan jag acceptera det utan vidare – han är väl rustad. Men känslomässigt? Ho ho…kaos för hönsmamman. Hur ska jag klara av att inte veta allt? Snacka om förändring! Gabriel har varit tydligt distanserad då vi pratat skola och fritids. Det har nog fått mig att tro att han inte är så sugen. Hahaha…feltolkat min käre rektorska. Imorse klev han upp, käkade frulle,gjorde sig iordning och konstaterade glatt att det minsann var hans lyckodag. ”Först är jag på bild i tidningen (med sin fotbollsklubb) och sen ska jag få börja på fritids. Helt klart min lyckodag idag mami”.

Nu sitter jag här efter första dagen för mig och Gabriel. Lite smått chockad över att det var urenkelt att lämna och sedan jobba, medan han roade sig friskt på fritids. Men jag ropar inte hej ännu…det gör jag då rakt inte….Inga hej här…Och även om jag inte direkt kan påstå att jag känner hur kontrollen börjar överta min kropp, så visst fladdrar det lite mindre i magtrakten. Och jag tror minsann att jag svarade maken med en trevlig ton då han frågade något nyss. Bara en sån sak liksom….

Kram Mia

Stjärnfall

”Jag såg en stjärna falla, inatt när alla sov. Jag tror jag önskade….att du var nära.”

Igårkvällvar vi bortbjudna till goda vänner, udden nästgårds till oss. Vi tog förstås cyklarna dit och det var som regisserat för mig att få sätta mig till bords, få ett glas vin i handen och god mat på tallriken. Att få prata och skratta. Och vips var mitt fladder i magen som bortblåst. Tack snälla Lasse och Eva – ni är härliga människor!

Har ni tänkt på vad snabbt det mörknar nu när augusti har gjort entre? När vi svingade oss upp på cyklarna för hemfärd var det becksvart ute. Inga gatlyktor. Inget månljus. Mycket sparsamt fungerande cykellysen. Ja, det blev ett sant äventyr att ta sig hem vill jag lova. Jag kan ju vägen utantill efter alla hundpromenader, så jag tog täten och som tur var bar jag vit kofta. Tänk att den lyste upp lite! Väl inne på vår väg tyckte vi oss först skymta ett stjärnfall och jag tänkte att när jag ser det nästa gång måste jag göra rätt. Hrm…..Kanske inte min mest briljanta tanke ever, om man säger så. Det gick snabbare än jag trott, ty plötsligt for en ljusprojektil över himlen. Och jag skyndade mig att blunda och önska. Hrm….för en sekund hade jag visst glömt bort att, förutom den becksvarta omgivningen och mitt djupt koncentrerade försök att hålla mig rätt på vägen,  att jag också visst satt på en cykel.

Jag sa ju att det var ett helt äventyr….Prova gärna. Själv var jag visst och vände i diket och att döma av hur mina brallor såg ut idag var det varken ett speciellt torrt eller rent dike. Nu återstår det stora äventyret att få dem rena. De var nämligen precis nyinförskaffade. Och i värsta fall konsulterar jag väl min PT på tvättområdet, nämligen bästisMaria. Det finns inget hon inte kan om just tvätt och fläckborttagning.Lyllos mig….

Söndag i Happyvardag och här har kropp och hundar motionerats, frukost intagits på altanen, huset städats och tvätt tvättats. Nu återstår återvinningen (klädnypa för näsan på….), stryktvätten, handling, lite jobbfix, en fotbollssammankomst och så lite middag förstås. Åh hoj vad bra jag har förädlat förmågan att välja mina tankar under natten. Idag känns det bra fint ändå…..Tänk vad skönt det är när livet känns som en rofylld plats.

Kram Mia

Rektorskan goes Bingolottoförsäljerska

Visst är det spännande! Det där med olika roller alltså. Självpåtagna likväl som mer eller mindre påtvingade. Medvetna likväl som mer eller mindre omedvetna. En del människor beter sig nästintill identiskt i vilken roll de än är, medan andra  redan vid iklädandet av en roll ändrar sig betänkligt. Spännande!

Fredagen innebar lite jobb, lite hemmafix och så äntligen kom våra lånevovvar på helgbesök. Regnet hängde i luften och lagom till TB.s träning öppnade sig himlen. Och givetvis drog han dit och sträckte baksidan av låret. Sån himla otur. Kvällen spenderades insvept i filt i soffan och med tv:n som sällskap. Vaknade tidigt lördag och fick två härliga promenader – en med Axel och Elsa och en med Milou. Snabb frulle och sedan iväg till dagens uppdrag, nämligen sälja lotter för TB:s lag. Någonstans spelades reklamen ”Jag är inte bara mamma…” upp för mitt inre och vips tänkte jag: ”…inte bara mamma (och fru, syster, svägerska, dotter, rektorska) utan också just bingolottoförsäljerska. Cilla påpekade på fejjan att jag är som ett bättre kinderägg. Hahahaha…

Eftermiddagen har inneburit en massa bus och gos med vovvarna. Ta fatt i trädgården, hitta rätt leksaker och så mys under parasollet. Vilken tur att vi fick låna dem denna helg. Jag känner mig lite avslagen. Har lite problem att välja rätt tankar. Tycker att det är lite motigt. Känner mig fladdrig i magen. Är det pre-jobb-ångest kanske? Urgh….inget favvotillstånd i alla fall. Jag brukar vara så himla bra på att se möjligheter istället för hinder, men hur jag än gör så hamnar jag på den negativa sidan idag. Så nu stänger jag av huvudet, struntar i att tänka och bestämmer mig för att imorgon…imorgon ska jag odla förmågan att välja rätt tankar. Idag får jag nöja mig med att vara ett kinderägg.

Dags att ta vovvarna på en skogspromenad – det är som balsam för själen. Kram och god lördag på er vänner…

En födelsedagsbetraktelse

Minns ni hur det var….När man var yngre och var precis prillig inför den stundande födelsedagen. När man knappt kunde somna kvällen före dagen D. När man vaknade okristligt tidigt, i ottan, och hur man än försökte skönja några ljud från övriga huset, så förblev det tyst. Minns ni hur det var ….När man önskade sig massor av saker. Och man ägnade halva året åt att fundera ut vad man allra mest ville ha i just födelsedagspresent (övriga halvan ägnades åt att fundera kring stundande julklappar). Minns ni…..

Undra egentligen när under livets resa  det ändrade sig? Undra om det var en successiv förändring eller om den bara så där plötsligt ändrade karaktär? Eller är just du en sådan som fortfarande är prillig, väntar och längtar och som ligger vaken? Älskar du överraskningar och drivs av önska dig saker, eller kanske upplevelser? Eller har det ändrat sig för dig liksom för mig?

Just idag fångas mina tankar i förhoppningen om att allt ”bara” ska få vara som vanligt. De sista åren har jag kommit på mig själv med att varken vara prillig eller vilja bli överraskad, snarare önskar jag  mig möjligheten att få konservera – ett ögonblick, en upplevelse, en känsla, en samvaro. Vi har så oändligt mycket att vara tacksamma över och allt jag önskar är att vi ska få vara friska och krya, behålla våra nära och kära i jordelivet och bara få ha det så här bra. Det är mycket begärt, jag vet det. Men inte en enda dyrbar present kan uppväga det jag önskar mig. Så ofta man vill ha något annat, i tron om att det ska bli bättre. Och i själva verket vet vi, att när förändringar sker, är det betydligt oftare till det sämre än det bättre.

Tänk alla dessa människor som sällan får uppleva samhörighet och närhet! Tänk alla dessa barn som aldrig får känna prillighet och upprymdhet över sin stundande dag! Tänk alla mammor och pappor som, utav olika anledningar, inte kan ge sina barn det de så gärna önskar! Tänk att brottas med känslor som dåligt samvete, besvikelse och behovet att dölja hur det egentligen blev! Åh, mitt hjärta nästan brister när jag tänker så. Tänk vad lätt det är att ta allt vi har för givet. Att det liksom blir normen för existens – vår utgångspunkt när vi ser på världen.

Och nej, det är inte min födelsdag idag….men jag har många födelsedagstankar ändå. Idag är det makens 45-årsdag och han har valt att inte bli firad. Mer än av oss i familjen. Varken han eller jag gillar egentligen att vara i centrum för kalas, fest eller presenter – varför jag inte tror att någon blev förvånad egentligen. En liten present blev det imorse och sedan loggade jag in och skänkte pengar till välgörande ändamål. Det kändes helt rätt.

Igårkväll hade vi en supermysig grillkväll hos farmor och med makens kusiner Nettan och Annika. Vi cyklade hemåt när mörkret sänkt sig över tillvaron och Gabriel tyckte det var så busigt. Sovmorgon idag och sedan tog jag en skön löprunda (ljug…den var inte skön förrän den var över, men då…då var den skön). Dusch och sedan in till skolan en sväng. Hjälpte mor och far på Maxi och sedan har det preppats här i eftermiddag. Maken ska få Moules Marieners, grillade havskräftor, Västerbottenpaj, Caesarsallad, Italian delis, lantbröd, frittade mozarellasticks och poppers samt varma nachos. Till det öppnar vi nog en flaska bubbel. Det där blir ett firande som anstår Le Chef. Precis i hans smak…

Kram Mia

Nån har fått på moppo….

Vaknade innan natten hade övergått till morgon av ett ynkligt klagande. Och eftersom jag sover fjäderlätt var jag snabbt på fötter och inne hos lillprinsen. Som en liten kåldolme låg han där i sitt täcke med lilla ”jajjan” över ena ögat. Oh no hann jag tänka, inte en ögoninflammation. Lyfte lätt på ”jajjan” och ja, det var inte en så vacker syn precis. Undra just vem han gick en omgång med i sömnen?

Klart svullet öga, knappt öppningsbart. Även svullna kinder och läppar. Och därmed gick tankarna på ögoninflammation bort och allergireaktion kopplades på. Japp, det blev ett besök till sjuksköterska. Allergimedicin och sedan hade det värsta i ansiktet lagt sig, men ögat ser fortfarande väldigt märkligt ut. Det är dock inget som bekymrar unge herr Gabriel. ”Det känns inte ett smack, säger han” så….då är det liksom inga problem ju…

Höstvarning här i Happyvardag idag. En massa handling, lite jobbfix på jobbet och så slapp på hemmaplan. Nu tar vi snart cyklarna till farmor för lite gemensam grill ikväll. Mysigt! ”Perfekt att jag inte kan öppna ögat, säger Gabriel. Då kan inte myggorna och knotten flyga in och störa mig”. Avdelning att välja att se möjligheter istället för hinder var det ja….

Kram Mia

På utflykt till solen-och vindarnas ö

Nu sjunger snart sommarledigheten på sista versen –  sommaren kan man väl inte säga, ty den är jag starkt skeptisk till om den verkligen har börjat ännu. Maken började jobba igår, varannan dag så här första veckan, och TB  är träningsledig idag då det spelades match igår, vilket gav en perfekt utflyktsdag idag. Och åker vi inte mot favoriten Skåneland så blir det favoriten på andra hållet, nämligen Kalmar och Öland.

Härliga Öland! Det är något visst när man lämnar fastlandet och bron bakom sig och rullar ut på the Island. Idag valde vi att stanna i Färjestaden och givetvis sken solen här. Och blåste gjorde det minsann också. Lite moln i fjärran, men mysigt.

På hemvägen stannade vi till på Media Markt för lite shopping (nytt headset till TB, Wii-spel och film till GB och så Ipadväska till mami) och sedan for vi till Baronen. Tro på tusan, men efter viss coaching shoppade maken. Och inget mindre än lila tighta chinos. Mycket snyggt! Gabriel undrade om papi verkligen skulle ha ”nila” byxor, jag gillar mer grönt lät han hela affären veta. Och helt ofrånkomligt sjöngs om och om för mitt inre ”Purple rain”. Rätt festlig upplevelse faktiskt! Maken i dörren till provrummet iförd lila chinos, Gabriel liggandes över tre skinnpallar och diskuterade ”nila” vs gröna brallor och så Prince i bakhuvudet. Wow, liksom!

Och inget utflykt i denna region utan ett besök på världens bästa pizzeria, nämligen Italia. En liten söt pizzeria (plats för 20 pers) och butik. Det är verkligen vårt stamhak….Maken åt som vanligt en Venezia, Gabriel en Margarita och TB en Calzone. Innan vi klev in på Italia fann vi Gabriel storgråtandes. ”Jag vägrar äta en kalsongpizza”, snyftade han fram. Det var förstås TB som föreslagit att han skulle prova en Calzone.

Hahahaha…svårt att hålla sig för skratt när man ska trösta och förklara. Kan bara tänka mig vilken halväcklig bild han måste fått för sitt inre. Friden lade sig snabbt då han fick sin älskade Gabrielpizza och som han njöt. Själv slog jag idag till med en Florentina och eftersom jag inte är en storätare har jag halva med mig hem till Happyvardag.Perfekt! Den som spar, hon har….

Nu håller vi kväll här på hemmaplan. Mätta, belåtna och lite lätt mosiga. Soffhänget hägrar, så även glassbyttan. Ikväll kommer jag inte att ha något karaktär, det känner jag väldigt tydligt. Nåväl, jag kallar det svulladag och den innefattar åtminstone inget alkoholhaltigt eller olagligt så….Hej HägenDasz och guldnougat! Here we go….

Hoppas ni har det fint vänner. Kram Mia