Nya utmaningar

Hela tiden, nuförtiden. Känns det som i alla fall. Att jag hade glömt står ställt utom allt tvivel. Glömt hur det är när det inte finns något ”vanligt” att luta sig mot. När system och rutiner för vardagen inte längre håller måttet. Glömt hur det är när allt måste förklaras in i minsta detalj. När inget liksom är självklart längre.

Att möta nya milstolpar har gärna den effekten på en. Och att gå från att vara förskolebarn till att bli förskoleklassbarn – det är en gigantisk skillnad. I alla fall om man heter Gabriel. På förskolan flöt allt på i behagligt tempo och nästan allt var välkänt – allt från lokaler och personal via kompisar till aktiviteter. Och nu….nu är det nya lokaler och ny personal. Några fröknar på skoltid och några på fritids. En stor skolgård och massa inomhusyta. Nya kompisar som man inte lärt sig namnet på och så en sisådär 225 andra barn, förutom de 25 i sin egen klass då. Samling och arbete, fri lek och naturskola, gympa och dusch. Regler och kapprum och lunch ochmellis  ….Gosedjur som inte får följa med, speciella speldagar och visastund. Undra om vi vuxna förstår vilken omställning detta är?

Jag märker hur det då och då blir väldigt förvirrande för Gabriel. Och då är det ju bra om man är en sådan där stabil mami – en som varken bagatelliserar hans värld och funderingar, men som heller inte stressar upp och gör något större än det egentligen är för honom. Hugaligen! Gör jag rätt eller? Detär inte lätt med förändringar. Det ligger sannerligen en stor utmaning i att fokusera på möjligheter istället för hinder. Och att hålla tankarna i styr. Särskilt när man har en svårflirtad liten hjälte som är skeptisk till precis allt nytt. Inte så att han totalvägrar, men han sprudlar liksom aldrig. Han måste lockas  och hjälpas igång. Å andra sidan har han fixat allt det jag var orolig för galant(inte springa till mig hela tiden,inte  vara ledsen vid lämning, följa regler om att inte vara i p-utrymmen som han fick vara i innan han blev elev hos oss).

Idag har var det skolfoto – både gruppbild och individuellt. ”Jag är blyg”, sa han innan jag lämnade. ”Jag kan ju bara inte le åt en främmande tjej heller”. Om han log ska jag låta vara osagt, men med på gruppbilden samt den individuella plåtningen var han. Utan att jag behövde ingripa. Och trots allt hade han fixat frissen innan vi for. ”Jag vill ju se ut som min storebror”, sa han. Dessutom drack han nyponsoppa till mellis och pratade med ”grabben” jämte. Det kanske finns hopp ändå. För hans lilla mami också, menar jag.

Tisdagskram från ett regnigt Happyvardag. Jag slappar i soffan, tvättar och funderar som bäst på matlagningen. Kanske får vi nöja oss med left overs idag, trots att jag har storhandlat och har massa gott i vareviga vrå. Trött rektorska=the easy way out….

Kram igen från Mia

6 thoughts on “Nya utmaningar

  1. Som taget ur mitt liv , trots att Sebastian är så glad i skolan så sover han inte och har tusen tankar och frågor som dyker upp på natten … Så vi tar inskolningen på natten istället om man kan göra så?
    Vet precis som du att det kommer gå bra med skolgången men vägen dit är allt lite krokig för oss oroliga mammor.
    Vi kör också rester idag !
    En skön tisdag att bara slappa innan nattens vaka, eller så sover vi jätte gott. :)
    Kram

    • Åh, hoppas ni får sova. Det gör Gabriel helt ok faktiskt. Skönt att vi är två….vi borde bo närmare varandra känner jag.

      Kram söta du

  2. Vilken gullig kille! Så himla sött det där med frisyren.

    Här har vi också en som börjat sexårs. Han verkar ta det bra ännu men det kommer säkert att komma ett bakslag. Men jag tror att mina killar, som gått i samma grupp på dagis, tycker att det är lite mysigt att längta efter varandra på dagarna för båda är så lyckliga på varsitt ställe. Och jag är fullständigt salig av lycka. Och kär i Loppans skola, fröknar och gård. Hoppas denna härliga känsla håller i sig!

    Kram

    • Åh Fia så underbart skönt att höra……Längtan är härligt oc utvecklande. När TB var 6-års så var dte inte så här….Det beror ju liksom på vilket barn man har. TB ville passa in och han har alltid gillat läget. Gabriel är genuint skeptisk och ….
      Men det blir säkert bra på hans vis…
      Kram Mia

  3. Men hur söt kan man vara :), kan säga att jag tyckte att det var lika läskigt som E och L när dom började skolan! Från den trygga lilla gården på dagis till den stora otäcka skolgårde med massa barn och skog….lilla O han längtar efter skolan, ett år kvar men han är ju väl bekant med skolan.massor av kramar Diana

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <s> <strike> <strong>

Current ye@r *