Att bearbeta saker nattetid

Det låter något, va? Att bearbeta maken till att boka en härlig solsemester. Kanske bearbeta honom till att vi ska bygga pool? Att bearbeta maken till att INTE köpa den där Dunderbumsen? (Hrm, det där skrev jag aldrig för då får vi aldrig någon ny bil i familjen) Men kanske kan man bearbeta honom till att vilja köpa en bullig gräddvit BMW, istället för en svart lång dito? Eller också kanske det helt enkelt är någon helt annan person i familjen som bearbetas…..

Det sägs ju att alla intryck dagtid behöver bearbetas nattetid.Och att den bearbetningen kan vara ganska jobbig får vi numera erfara. En liten Gabriel är, bortsett från sjötrött redan vid hemfärd 14.00, fullständigt hysterisk med sina drömmar nattetid nu. Är det inte Zsagumba som är på väg från ön för att ta älskade Jajjan, så är det Gabriel själv som faller i vattnet från en brygga och inte kan ta sig upp. Alla drömmar verkar ha en MGN (minsta gemensamma nämnare) – rädsla, gråtattacker och hämta mami till Gabriels rum.Tänk vad snabbt man vänjer sig vid att slippa nattvandra. Kort och gott kan man säga att jag har blivit bortskämd. Och att jag numera känner mig som en zombie efter x antal nätters dubbelvikning i Gabriels säng. För att inte tala om alla armar och ben som träffar en på de mest smärteffektiva ställen. Själv far han sedan som en elvisp i sängen. Många är de nätter jag försiktigt försöker lirka mig ur hans grepp, smyga ut ur rummet och tillbaka till gnägget – för att snart trött vandra tillbaka då han hämtat mig igen. Och då varken lirkar eller smyger jag. Jag stampar ur sängen och klampar på hela foten, var så säkra.

Vad maken bearbetar nattetid kan jag inte med säkerhet svara på, men sover det gör han då rakt inte. Han vrider och vänder och snurrar och fäktar. Kopplar in fläktar, behöver armmassage eller har smärtattacker. Och det är då jag undrar…undrar varför inte Gabriel och maken skulle kunna slå sina påsar ihop nattetid? Själv verkar jag ha ett grymt händelsefattigt och intryckslöst liv just nu, ty jag sover fasen som en stock vartän jag än blir förvisad. Och så länge ingen verkar behöva mina tjänster….Det är så olika!

Fredagen är här och efter en jobbedag i köket, for jag till stan för lite måsteshopping samt hämta TB efter rehabträning. Nu preppar vi för fredagsbuffé på hemmaplan, vilken ikväll innehåller Pestogratinerade musslor, pankofrittade Tigerräkor, Crudo- och nektarinroulader, Lax-och kesoröra, salami och Brie, nypillede reijer, chiliaioli, sallad, melon, kex och Ciabatta. Pojkarna får snitzel, pommes och pepparsås. Soffhäng, lite bokshopping imorgon och så en hel härlig helg framför sig. Underbart!

Happy Friday folks! Kram Mia

 

Skolcool – att hålla föräldramöte!

Veckans skolcoola hemlis handlar om något som känns ytterst aktuellt just nu – nämligen föräldramöten. Följer man facebook, bloggar och twitter och ja, för all del om man bara är det minsta lilla uppmärksam på samtal runtomkring i tillvaron, så inser man att det går någon slags föräldramötestromb genom vårt vackra land just nu. Idag avhandlar rektorskan föräldramötet från ”den andra sidan” så att säga….Varmt välkomna!

Det är lämpligt att man som skola ser till att erbjuda minst 2 föräldramöten/läsår och att ett ligger nästan i samband med skolstart känns därför ganska naturligt. Skolans styrdokument anger inte vad vi ska ta upp på föräldramöten, ej heller när? hur? eller var vi ska befinna oss. Det finns ingen lathund att tillgå, ej heller några allmänna råd från Skolverket. Hur man hanterar fenomenet föräldramöte är alltså högst upp till varje skolenhet, kanske till och med upp till varje klass/lärare. Och det där mina vänner, det där är både på ont och gott….

För när vi nu har så många fler informationskanaler att tillgå (på Svettpärlan är det hemsida, blogg, Schoolsoft – vårt intranät – mail, mess, läsårsplaneringar, LPP:er, veckobrev, läsårsinformation och månadsbrev, utvecklingssamtal och….) så kan man ju verkligen problematisera kring vad ett föräldramöte ska handla om egentligen. Förr gick man dit för att få information om skolvardagens olika variabler, träffas och prata, hinna ta en fika ihop. När man nu hittar alla dessa saker i andra forum, hur viktigt blir då ett föräldramöte? Frågan är berättigad med tanke på hur tidseffektivt samhället kräver att vi lever. För handen på hjärtat, hur många har tid att stå kvar och prata en stund? Hur många tittar inte på klockan och liksom i sitt stilla sinne funderar på när man kan komma ifrån? Till allt det där andra vi ska hinna med också.

Skolans uppdrag är att göra föräldramöten intressanta och väl värda att investera sin tid i, anser jag. Jag motsäger mig inte hederlig gammal info och förtydligande, men det räcker inte för att frälsa mig. Jag vill ha info utöver det jag kan hitta i olika forum och kan läsa mig till på egen hand. Jag vill gärna ha en möjlighet till diskussion kring något som är aktuellt just för tillfället. Och ett föräldramöte får gärna ha ett tema som lockar – exempelvis betyg och bedömning, fokusområden för aktuell skola, hur gör vi våra utvecklingssamtal intressanta, skolans styrande faktorer, samarbete, ANT, gruppdynamik etc etc etc. Förra veckan höll jag ett f-möte i åk 6 om just betyg och bedömning samt hur man som förälder bäst kan hjälpa sitt barn kring skolarbete, läxor, prov och redovisningar. Flera föräldrar var mycket aktiva med frågor, tankar och synpunkter – det blir både dynamiskt och utvecklande. Me like!

Som pedagog, rektor och skola brottas vi kring tankar på hur man gör ett föräldramöte välbesökt, bra och inspirerande. Vi trevar oss fram och hoppas att vi ger er föräldrar det ni behöver som bäst från oss. Många gånger är vi lite nervösa, eller kanske mer pirriga, kring om vi har lyckats sy ihop ett bra koncept. Det är ju nämligen lite ensamt där på andra sidan som ensam lärare och en sisådär 25-40 föräldrar. Så till dig förälder…..Snälla tveka aldrig att berätta vad du vill att vi ska ta upp. Får du hem en inbjudan till f-möte och du har en idé om vad du skulle tycka är intressant – bums på telefon, mail eller mess. Det ska ju kännas angeläget att komma på ett föräldramöte.

Torsdagen bjuder på åska och regn för oss. Jag är hemma och mellanlandar innan kvällens föräldramöte i åk 2 och 4. TB ska på möte med fotbollen och Gabriel har redan hunnit bada för att hålla sig vaken. Nu ska jag preppa lite mat till kvällen och stryka undan en tvätt. Imorgon ska jag gästspela i köket en sväng, innan vi tar helg. Mysigt, båda delarna!

Kram Mia

Mjukstart!

Underbar skola den där Aspero Idrottsgymnasium. Snacka om att ha en klar och tydlig mening med upplägget för skolstart. Mjukstart, ja tack…vem hade inte velat ha det? De första dagarna ägnades åt gemensamma aktiviteter i olika grupper – utanför skolans lokaler. Först i måndags fick de sin klasstillhörighet,sitt schema och sitt matkort. Igår, tisdag, fick de sitt viktigaste arbetsredskap för sina tre års studier – nämligen sin alldeles egen MacBook. Någon var mycket nöjd……

Resten av dagarna denna vecka är det praktiska saker och mjukstart i vissa ämnen. Från nästa vecka läser man enligt ordinarie schema. Jag kan inte låta bli att tänka på hur väl genomtänkt allt detta är. Och jag är imponerad! Att man förstår och bejakar vikten av att få bo in sig, hitta rätt innan man kan börja prestera. Att ramar och riktlinjer bäst kommuniceras genom ödmjukhet, förståelse och önskan om en ömsesidig respekt. Att man inte behöver manifestrera sin makt som skolans representant – att man når sina elever bäst genom att behandla dem som sina medmänniskor. För att kunna ta ansvar måste man ha blivit delegerad sin del. Att träffa på vuxna som utgår från att man kommer att ta sitt ansvar, att man kommer att sköta sig och göra sitt bästa, att man faktiskt vill lyckas – det är guld värt. Imponerande skola! Det här kommer att bli spännande och utvecklande tre år….

Lillördag idag och solen skiner från en klarblå himmel. Underbart mysigt! Eftermiddagen har ägnats åt altanhäng – en sann vardagslyx så här i slutet av augusti. Så för att toppa det hela passar vi väl på att grilla och kanske till och med käka på altanen innan det kvällas. Hoppas ni har det lika härligt! Kram Mia

Nya utmaningar

Hela tiden, nuförtiden. Känns det som i alla fall. Att jag hade glömt står ställt utom allt tvivel. Glömt hur det är när det inte finns något ”vanligt” att luta sig mot. När system och rutiner för vardagen inte längre håller måttet. Glömt hur det är när allt måste förklaras in i minsta detalj. När inget liksom är självklart längre.

Att möta nya milstolpar har gärna den effekten på en. Och att gå från att vara förskolebarn till att bli förskoleklassbarn – det är en gigantisk skillnad. I alla fall om man heter Gabriel. På förskolan flöt allt på i behagligt tempo och nästan allt var välkänt – allt från lokaler och personal via kompisar till aktiviteter. Och nu….nu är det nya lokaler och ny personal. Några fröknar på skoltid och några på fritids. En stor skolgård och massa inomhusyta. Nya kompisar som man inte lärt sig namnet på och så en sisådär 225 andra barn, förutom de 25 i sin egen klass då. Samling och arbete, fri lek och naturskola, gympa och dusch. Regler och kapprum och lunch ochmellis  ….Gosedjur som inte får följa med, speciella speldagar och visastund. Undra om vi vuxna förstår vilken omställning detta är?

Jag märker hur det då och då blir väldigt förvirrande för Gabriel. Och då är det ju bra om man är en sådan där stabil mami – en som varken bagatelliserar hans värld och funderingar, men som heller inte stressar upp och gör något större än det egentligen är för honom. Hugaligen! Gör jag rätt eller? Detär inte lätt med förändringar. Det ligger sannerligen en stor utmaning i att fokusera på möjligheter istället för hinder. Och att hålla tankarna i styr. Särskilt när man har en svårflirtad liten hjälte som är skeptisk till precis allt nytt. Inte så att han totalvägrar, men han sprudlar liksom aldrig. Han måste lockas  och hjälpas igång. Å andra sidan har han fixat allt det jag var orolig för galant(inte springa till mig hela tiden,inte  vara ledsen vid lämning, följa regler om att inte vara i p-utrymmen som han fick vara i innan han blev elev hos oss).

Idag har var det skolfoto – både gruppbild och individuellt. ”Jag är blyg”, sa han innan jag lämnade. ”Jag kan ju bara inte le åt en främmande tjej heller”. Om han log ska jag låta vara osagt, men med på gruppbilden samt den individuella plåtningen var han. Utan att jag behövde ingripa. Och trots allt hade han fixat frissen innan vi for. ”Jag vill ju se ut som min storebror”, sa han. Dessutom drack han nyponsoppa till mellis och pratade med ”grabben” jämte. Det kanske finns hopp ändå. För hans lilla mami också, menar jag.

Tisdagskram från ett regnigt Happyvardag. Jag slappar i soffan, tvättar och funderar som bäst på matlagningen. Kanske får vi nöja oss med left overs idag, trots att jag har storhandlat och har massa gott i vareviga vrå. Trött rektorska=the easy way out….

Kram igen från Mia

Det är min dag idag!

Idag har rektorskan födelsedag, men hon har valt att fira den minimalt. Jag är ingen person som gillar att stå i centrum i mitt privata jag (i mitt professionella jag gör jag dock det mer än gärna). Det är så olika! Därmed inget kalasande i Happyvardag idag. Men vilken underbar egotripp jag har haft ändå. Sms, mail, kramar, sång, Facebook och presenter…..Tusen tack alla vänner som stannat upp i era liv och skänkt lilla mig en tanke idag. Det värmer så underbart skönt!

Finfina presenter från världens bästa svärmor och svärfar. Ulrika Hydfors Vallien i sin renaste form. Passar perfekt i Happyvardag!

Perfekta lykta till min Star Spangled banner från BästisMaria. Lägg därtill lite böcker, presentkort, ett väääldigt ungdomligt skal till min Iphone (köpt av finaste TB) och så en efterlängtad specialpenna.

Dagen firades med jobb, tandläkarbesök för TB (ny traumakontroll efter sparken i ansiktet) och så en stund i solstolen på altanen medan maken lagade pankopanerad snitzel med goda tillbehör. Mums, vilken fin dag! Men datorn på magen i soffan har jag tagit del av alla fina hälsningar till mig. Blundat och tagit en tur till minnenas kvarter – tänkt på hur jag lärt känna var och en av er. Kännt en enorm glädje och tacksamhet. Jag är välsignad med så många fina människor runtomkring mig. Tusen tack alla och envar – utan er vore jag ingen!

Nu ska jag snart koja mig och sussa kudden. Imorgon är första dagen i mitt år nummer 43. Häftigt! Det blir liksom bara bättre med åren – mindre prestigefyllt, mer avslappnat. Mer ödmjukt och livsnjutande. Det gäller att leva varje minut….

Kram Mia

 

Ny favorit i kylskåpet!

Det händer sig då och då att rektorskan hittar nya matfavoriter. Och idag tänker jag ge er ett hett tips. Möjligheten finns förstås att ni redan har sprungit på denna favorit, ty jag har ingen aning om den är en nyhet eller old stuff. För mig är det definitivt en nyhet!

Med tanke på gårdagens något turbulenat eftermiddag fick det bli lite easy way out med maten för lördagskvällen. Vi svängde ihop en Thaisoppa med lite bake-off-baguette, en skål med vitlöksmarinerade räkor samt lite Italian delis samt ost och kex. Det dög alldeles utmärkt. TB fick en grillad Angusburger, vilken vi fick skära i småbitar – lite svårt att skära med fel hand fick vi erfara.

Vitlöksmarinerade räkor och en fräsch krispsallad. Mumma…

Italian delis finns frekvent i kylskåpet i Happyvardag

Underbart god olivolja OCH min nya favorit, nämligen President Creme de Brie. Oh, my så god. Lätt att använda på crostinis eller till salamin på baguetten.

Vaknade tidigt här idag och hann få tvätten klar och huset städat innan klockan var 9. Efter en långpromenad med Milou kom fina mor Anita och pappa Holger på besök. Med sig hade de nybakade kärleksmumsmuffins. Gottgottigottgott! Resten av dagen har tillbringats i solen på altanen.Och med ett litet dopp i havet från en lånad brygga här på Näset. Nu ska maken fara och hämta Thaimat till kvällen. Underbar avslutning på helgen. Imorgon sparkar vi igång en ny jobbevecka…

Kram Mia

Brittsommarlördag!

Rivstartsvecka på väldigt många olika sätt och man kan ju undra varför man trodde att gårdagens löprunda då skulle kännas härligt lätt och ledig? Och försäkerhets skull toppade jag den med en avslutande rundtur med snabledraken på en sisådär 150 m2. Något svettig (lätt underdrift) och med en lätt rödaktig ton i ansiktet (det är fult att ljuga, jag vet…), men med förvånansvärt lätta steg hoppade jag in i duschen. Och sen hoppade jag inte mer. Tog förresten inga lätta steg heller. Summan av veckan knockade mig totalt. En god middag bestående av pillede reijer, baguette, chiliaioli, lite revben,en fräsch sallad och så ett glas vitt på det. Sen kollade jag visst golf på tv:n resten av kvällen. Helt otippat! Och något förvånande…

Vaknade tidigt, morgonmediterade och så hann jag både stryka, fixa pappersjobb samt ta en liten morgonrunda (helt klart lättare idag, trots att vaderna var något stiffa). Frulle och sedan packade vi för en dag på stranden?! Ja, ni läste rätt. En bra väderprognos i kombo med sol och blå himmel, så varför inte. Tänk vad märkligt det är när sensommaren bjuder på bättre dagar än högsommaren! Å andra sidan vilken välsignelse att det kommer fint väder någon gång. Vi lämnade TB för sin första jobbelördag i kiosken och maken hos Andy för kompishäng. Gabriel och jag for till Dragsö, straxt utanför stadskärnan, och hade en FAB dag. Nedan kommer ett urval av bilder:

Sol och blå himmel, 19 grader i vattnet och ja, jag badade. Jag var så illa tvungen. Gabriel bara skulle ut till rutschbaneflotten och där var det halshögt vatten på mig, så….Minigolf på Äventyrsbana, fika på en varm bergshäll och så en ljuvlig Toast Skagen i restaurangen. Och så lite bad igen och lek i lekparken. Vilken underbar påfyllnad!

Och det skulle ju visa sig behövas….För lagom till vi kom hem och TB skulle cykla hem, kom det samtal man helst vill slippa. Din son har cyklat omkull, kan du komma NU? Hinner tänka miljoner tankar och ser massor av otäcka bilder framför mig. Hu! Iväg i hundranittio och hittar honom liggandes vid vägkanten. Likblek, skrubbsår och i smärtor. En eftermiddag på akuten, där vi måste ha hamnat i något slags flow, ty så fort har det aldrig gått där. Som tur väl var inget brutet och jag kan garantera att han inte cyklar utan hjälm i första taget. Nu ligger han nedbäddad och vi andra ska försöka få till något som kan kallas middag. Lite lätt omskakade, men hysteriskt tacksamma. Det har varit lite mycket nu……Jag skickar ett stort tack till Timo som såg det hända och som höll honom under uppsikt tills jag kom, syster Yster som kom och hämtade Gabriel på akuten och så farmor som kollade till att inte huset brann ner.

På återhörande vänner! Kram Mia

Skolcool – Kimselius historiska strövtåg

Torsdag igen mina vänner och här i Happyvardag delger rektorskan sina skolcoola hemlisar. Idag handlar det om den spännande historiaundervisningen – om vår länk till det förflutna. Den historiska länken som kan ge oss värdefull information om dåtiden, så att vi kan förstå samtiden och också fundera över strategiska val samt skapa beredskap inför framtiden. Historia som ett av våra mest kraftfulla verktyg att skapa och behålla nyfikenhet, engagemang och lusten att lära. Och vad, om inte skönlitteratur med en historisk touch, skulle kunna passa bättre som utgångspunkt?

Om ni mot all förmodan har missar Kim M Kimselius böcker om Theo och Ramona ( http://kimselius.se/bocker.html) bör ni omedelbart lägga beslag på någon av dessa och påbörja er egen historiska resa. Spänning blandat med fakta är ett vinnande koncept. Kimselius ger språket liv och du flyger fram genom sidorna. Läsbart och läsvärt! Med stor möjlighet till faktafördjupning. Jag verkligen älskade varje sida i Mayafolkets Hemlighet.

Hur hänger detta ihop med historiaundervisningen då? Ja, man önskar ju att alla lärare ska använda skönlitteratur som stöd till sin undervisning. Böckernas värld är en fantastisk källa till inspiration, upplevelse och samtal. Här kan man skapa en gemensam utgångspunkt – en slags bas för en specifik kurs eller ett specifikt område. Här kan man använda sig av källkritik och en jämförande ”studie” kring hur kursen eller ämnet belyses. Här kan man verkligen snacka om intresseskapande! Boken kan användas i klassuppsättning där varje elev läser sin bok och man hanterar uppgifter (individuellt eller kollektivt) utifrån ett specifikt upplägg. Eller också används boken till högläsning (något som tyvärr verkar vara på utdöende och det smärtar mitt hjärta) inför en kurs, ett område alternativt som ett stöd under tiden. ALLA oavsett ålder mår bra av att få saker lästa för sig. Högläsning är en slags konst som kan ge en upplevelse utöver det vanliga – det är min bestämda övertygelse.

Redan ett par kapitel in i boken (Mayafolkets Hemlighet) fick jag ett uppslag till en underbar storyline. Storyline är en arbetsmetod där elever, och ibland även lärare, antar en ”ny” identitet och får x antal uppdrag att lösa, där det oväntade händer och deras problemlösningsförmåga likväl som samarbetsförmåga tränas. Jag såg liksom framför mig hur vi skulle kunna förpassa våra elever via en tidsresa till ett historiskt äventyr utöver det vanliga. Hrm….vi får väl se vad vi kan planera för. Spännande!

Och hur berör detta ämne er som föräldrar då kanske ni undrar? Ja, i skolan av idag handlar ganska lite av föräldraengagemanget om att förhöra fakta inför läxor och prov. Om du som förälder kan ställa ”rätta” frågor (be ditt/dina barns lärare berätat vad detta är) som utmanar just ditt barn, ja det är då vi kan ta kunskapen till nya nivåer. Så köp Kimselius böcker, läs dem själv och gärna högt för ditt/dina barn. Låt er sväva iväg i fantasin och prata om den där andra tiden, den andra platsen. Om du kan koppla någon av hennes böcker till något ditt barn just håller på med i skolan så är det en härlig bonus. Tänk vilket underbart stöd just en bra skriven skönlitterär bok kan bli! För ditt/dina barn!

Torsdag och jag mellanlandar lite på hemmaplan. TB har varit i skolan och sedan rehabat – under tiden for Gabriel och jag på utflykt. Nu laddar jag om för kvällens två föräldramöten – att hälsa år F välkomna till Svettpärlan samt en genomgång av betyg och bedömning (och just hur du som förälder kan hjälpa ditt barn på bästa sätt) för åk 6. Jag gissar att jag kommer att somna ovaggad ikväll.

Kram Mia

Att lura sin make!

Alltså, det är ju inte snällt att luras. Faktiskt inte snällt alls. Men ett litet oskyldigt lurendrejeri lagom till sin 45 års dag, det måste ju bara uppskattas. Förr eller senare. Hoppas jag!

När maken firade bemärkelsedag häromveckan uppvaktade vi honom med ett mjukt paket. Han såg lite skeptisk ut, men hallå…..han fyllde ju 45. En vuxen människa bör väl uppskatta även mjuka paket med ett omtänksamt innehåll? Typ en ”One-piece”. Myskostymernas Rolls Royce. Men maken var föga intresserad av att klä sig som en jätteteletubbie och bad oss att ta fram den riktiga presenten. Kom det någon annan present då? Nä nä….inte på födelsedagen. Inte dagarna som följde heller. Och snart verkade han försonas med sitt födelsedagsöde. Inte så att han provade detta ”masterpiece of hemmamys”….utan mer som ett slags tyst medgivande om att ”det-är-ju-bara-ett-år-till-nästa-gång. Så fantastiskt roligt! Och svårt att hålla sig för skratt.

Igår fick han dock sin överraskning. Ett nytt paket. I hårt format. Detta till trots, han såg extremt skeptisk ut.Drog ut på öppningsceremonien.  Men snart sken han upp som en sol.

Välkommen hem kära Borsch Tassimo! Makens fina kaffemaskin. Och jag tror att jag och grabbarna är förlåtna för vårt lilla lurendrejeri.

Tisdagen försvann i en hast – det händer massor precis i skolstarten. Som t ex en nätt liten vattenläcka som engagerade väldigt många i personalgruppen. Underbart teamwork…..tack alla ni som tillsammans med ledningen sopade, motade, torkade, öste och klafsade vatten. Ofantligt vad vatten kan ställa till med. Handling på hemvägen, till mor och far med mat och sedan eftermiddagsbad och sol hos syster Yster. Underbart mysigt! Därefter lite plock på hemmaplan, middag med familjen och svärmor och nu soffhäng. Trötta ögon här ikväll, så vi lär inte bli långrandiga inte….Imorgon tar TB klivet in i gymnasievärlden. Så spännande!

Än mer spännande är att jag själv snart har födelsedag. Och rektorskan gillar varken lurendrejeri eller överraskningar så….Kram Mia

Sommardag och skolstart

Hur går det ihop egentligen? Hrm…..Att få uppleva sommarens mest fantastiska dag söndagen den 20 augusti och samtidigt veta att dagen därpå vankas skolstart – låt mig säga att det kändes rätt tudelat. Men att vakna till sol och ljuvliga temperaturer kan man ju aldrig tacka nej till. Maken lämnade hemmet tidigt och for till Skåneland till kompisMangan för golfdag. Själv hoppade jag i träningskläderna och tog en rejäl (för att vara mig då) löptur. Därefter dök mor och far upp och det var dags för den månatliga ekonomin att gås igenom, vilket följdes upp med en ljuvlig altanfika. Guldstund! När klockan nådde lunchdags drog vi till syster Yster för poolhäng resten av dagen.

Sol, sol…du ljuvliga sol. Och så värme på det. Prat och skratt och en hel massa bad i polen. Systers man serverade nyfrittade poppers och mozarellasticks och några njöt av glass istället. I poolen spelades det vollyboll och vi både sälade och gjorde konsthopp. Helt enkelt en underbar dag för oss alla. Tusen tack familjen Berggren – ni är bara bäst!

När kvällningen kom krypande for vi hem igen för gräsklippning, utrensning av ett rum samt dammsugning. Därefter krävdes nästan ett bad till, men duschen fick duga. Pizza hämtades och vi njöt av att slippa fixa maten själva. En tropisk kväll och känslan av att befinna sig på sydligare breddgrader infann sig. Märkligt! Dagen före skolstart och allt…Och därmed kan man konstatera att någon skolstartspanik hann aldrig drabba oss här i Happyvardag i alla fall.

Och idag har vi hälsat läsåret välkommet på Svettpärlan. Det innebär att 3/4 av familjen nu är igång igen. TB börjar på onsdag, men är redo säger han själv. Så här fina är våra skolstartsgrabbar – stolt mamma och rektorska här…

TB har idag påbörjat sin rehabperiod och han har nu fullt fokus. Dessutom ska han coacha sitt lag i kvällens derbydrabbning. Under helgen fick han värdefull pepp från Manny, Jens och Daniel – tre mycket viktiga fotbollspersoner. Tack söta ni….

Gabriel har, efter sin allra första skoldag ever, ikväll tv-jouren. Han var minsann lite pirrig idag, men det har gått toppenbra. Till och med matsalsbesöket gick enligt överenskommelse. Däremot lyckades han väl pricka in att vara vid fel plats vid inte mindre än två tillfällen idag. Så är det med de små livsnjutarna – uppylld av något annat och så vips…lost….Vi är rätt vana vid detta laget.

Skolstart avklarad. Skönt! Nu kan vardagslivet ta vid – känns lite vemodigt tryggt sådär. Kram Mia