Ombyte förnöjer…

…heter det ju, men idag vete tusan alltså. Jag är ju en tjej som gillar stabilitet och kontinuitet mer än det viltflygande och wild and crazy i tillvaron, men idag har det bjudits på en rejäl berg-och-dalbana vill jag lova. Vädret alltså……..om ni nu mot all förmodan trodde att den väderknarkande och tillika resetjatande rektorskan pratade om något annat.

Just här (Kreta upplysningsvis) befinner sig min kusin med familj för att fira högtidsdag och det är näst intill omöjligt för mig att förstå varför jag inte befinner mig just där. Nära det stora, blöta blå och med en gul lampa på fullwatt samt 35 grader. Hallå…..

I Happyvardag har dock ombytet förnöjt sig ordentligt idag vill jag lova. Vi började med morgonregn och blåst a la storm, för att sedan plötsligt ha knallblå himmel och strålande sol. Ut med alla altanatiraljer och på med bikini. Inom loppet av 17 minuter hann himlen bli blygrå och också öppna sig för lite nederbörd. Iväg på lilla shoppingturen och när vi kommer hem och har packat in alla varor behagade solen titta fram igen. Proceduren startar om och jag hinner precis lägga mig tillrätta i solstolen, när regnet börjar strila sött från himlen…MEDAN solen skiner.In med alla prylar igen och fram med strykbrädan, för att snart bära ut allt och sätta sig tillrätta i solen igen. Finaste svärmor kom på besök och vi hann med, inte mindre än, 3 sådana vändor till. Sen gav jag upp….Vad är det för fel liksom?

Nu har grabbarna och jag varit och hjälpt mor och far med nya täcken och renbäddat säng samt haft en mysig pratstund. Matprepp för morgondagen sysslar jag nu med och snart är det dags att sjunka ner i soffan med min härliga bok. BTW….eftersom ombyte nu förnöjer är det väl dags att börja ordna för det i garderoben, eller hur? (Säg ja, säg ja, säg ja..snälla). Igår kom allra käresta syster hem från Götet med en kofta till moi…Så fin,så mycket jag. Tack sötaste du! Tänk vad man är lyckligt lottad!!!!

Kram Mia

Mr Potatoehead and me….

Är ni potatisälskare? Det är inte jag…jag är verkligen inte speciellt förtjust i potatis, men då jag absolut INTE äter pasta och ris så måste man ju ibland förära kosten(och kanske kroppen med) med något annat än sallad. Så idag slog jag till på ugnsrostade rotsaker( morötter, purjolök, broccoli, rödlök, zucchini och nypotatis)  till den grillade tonfisken och det måste erkännas att det smakade mumma.

You gotta love your potatoegloves!!!! En utpräglad I-landsuppfinning som helt klart fyller sitt syfte. Jag älskar mina….

Oj, vilken sjusovare jag har blivit då. Sovmorgon idag med, efter att ha tillbringat delar av natten på toaletten, men ändå. En härlig långpromenad (långt mycket bättre än gårkvällens regnpromenad) och sedan frulle. Sol och moln har turats om här i Happyvardag idag, men då temperaturen helt klart har varit tillfredsställande har vi spenderat många timmar ute. Solstolen och så bokläsning på filten. Fika och vattenspridespring. Besök av både bror och syster . Och så en snabb löprunda med min egen hare=TB. Undra om han var lika nöjd med bromsklossen han fick på halsen….

Nu hoppas jag intensivt på att solen och värmen ska komma på riktigt. Jag är inte nöjd med sommaren så här långt och idag har jag haft svårt att hålla humöret under kontroll. Så kvällen lär definitivt handla om att a. väderknarka b. flygreseknarka c. hitta bra semester till nästa sommar. Maken bara suckar och skakar på huvudet. Själv är jag i starkt behov av vad som helst som innebär sol, värme, pool och avkoppling. PRONTO!!!!!!

Kram Mia

Köttätande växter

Lätt skrämmande tanke….Växter kan i sig te sig rätt skrämmande för den där rektorskan med o-gröna fingrar, men jag har kommit att uppskatta dem allt mer i takt med stigande ålder. Växter i sitt naturliga element har jag dock alltid gillat skarpt – det kan väl knappats finnas något vackrare än en hög blomsteräng full av Blåklint, Prästkragar och Vallmo och …….

Igårkväll hade vi bjudning här i Happyvardag. Härliga familjen Jensen (normalt bosatta i Köpenhamn) kom hit på temat ”To Italy with love”. Vi njöt av en Campari/juice och lite snacks på altanen och sedan blev det Italienska delis och Mr Tommassi. Efter det fixade maken en Taglionni Frutti di Mare och här dracks det iskallt Chardonnay till. Till dessert blev det Noblessepannacotta, kaffe och en stadig konjagare till männen. Mumsigt värre och massor av prat och skratt förgyllde vår kväll. TB:s bästis Oliver är ju son i denna familj och deras Elsa är bara ett år äldre än Gabriel, så alla hade liksom skoj.

Familjen Jensen kom med största blomman ever – en perfect match till vårt svarta hus med svarta utemöbler samt turkosblå detaljer i form av parasoll och filtar. Lovely! Och kanske det bästa av allt – den kom med en bruksanvisning. Bilder med teckenstöd, om sol och temperatur och annat bra att veta. För säkerhetsskull fanns det överkryssade bestick som en bild, med följande text: ”For decoration only. Do not consume”Toppenbra, tycker jag….Ifall det skulle bli ont om käk eller så…Man kan ju liksom aldrig vara nog tydlig.

Idag är vädret en sorglig historia här i den blekingska skärgården. Vi vaknade till ihållande spöregn och somnade om igen. Klarade träningsrundan utan att bli blöt, men himlen är blygrå och det blåser en del. Framförallt verkar solen ha tagit semester. Disk och tvätt och strykning. Soffhäng och en ny bok kanske. Left overs till middag och en och en annan soldans. BTW…någon valde att träffa frisören igår. Och det var inte pappan i familjen i alla fall kan jag meddela. Riktigt snyggt blev det – helt klart nytänkande!

Ha en fin lördag. Kram Mia

Dagen efter

Evighetslånga timmar under gårdagen i väntan på läkarutlåtande, testresultat och hälsostatus på lilla mor. Framåt eftermiddagen släppte ”tia-attacken”, som det visade sig vara, greppet om henne och sakta men säkert kom funktioner tillbaka. Medicinering påbörjad och det verkar som om hon ska få komma hem under dagen. Ett stort puh! Lilla mor är kolugn, pappa fortsatt traumatiserad över vad han fick uppleva och vi andra så enormt tacksamma (ja, det är nog både mor och far också för den delen).

Inatt har jag sovit som en stock och vaknade utsövd samt utan huvudvärk för första gången på länge. En go morgonpromenad med Milou utan att drabbas av det regn som liksom hängde ut ur alla Cumulus Nimbus på himlen. Långfrulle med maken som kommit med en bra golftävling i bagaget och sedan helghandla redan idag. On my own…..Wowkänsla på det kan jag lova! Gabriel är nämligen överförtjust i att följa med på shoppingrunda,även om det ”bara” är mat och dryck.

Och i brist på sol och så även pool i trädgården (har inte fått tummen ur denna sommar, eller vad man nu ska kalla årstiden som råder nu….) så får vattenspridare och studsmatta duga fint. Han är inte så knusslig vår lille buse. I eftermiddag blir det dock bad hos syster Yster eftersom vi ska fira Matilda, som fyller 15 idag. Grattis, grattis, grattis….

Kvällen skulle egentligen ha spenderats med gamla fotbollslaget, men eftersom vi behöver hjälpa mor och far lite så…Jag får ta igen det nästa gång, helt enkelt.. Imorgon är det ju Happy Friday igen och det sägs att vår store son ska byta frisyr. Klart spännande!

Kram vänner från Mia

Förbaskade rädslor…..

Enligt Dr Dennis Merritt Jones föds vi människor med två rädslor – rädslan för att falla samt rädslan för höga och plötsliga ljud. That´s it….Resten av alla våra övriga rädslor har vi själva valt att ”lära oss” här i livet. Note to self…. jag måste helt enkelt vara överjäkligt bra på att lära mig saker.

Det händer ju att jag själv (och även andra i min omgivning) kategoriserar mig som Fröken Livrädd och visst…Jag har en naturlig fallenhet, kanske till och med särskild sådan, att oroa mig för saker. Tror på fullt allvar att jag ska kunna eliminera alla slumpar och plana marken där vi ska gå. Tänker värsta scenario och har både plan B och C (kanske också resten av alfabetet vem vet…).Jag jobbar hårt på att balansera mellan att bejaka, kontrollera och utmana…Mina rädslor alltså. Det går sådär….

Inatt var jag så rädd ett tag att jag mådde illa ( illamående är förresten ett signum för mig vid oro) – inte just där och då, men efteråt. Maken är ju i Skåneland på golfturné och vi bäddade ner oss vid elvahaket. Straxt vid ett vaknar jag av att mobilen ringer och sen, sen gick det undan. Väckte TB som fick flytta in till Gabriel, på med kläder och så iväg. Helt klart så snabbt att jag inte hann oroa mig för att lämna dem ensamma mitt i natten. In till sjukhuset och möta upp familjen, eftersom mor Anita befarades ha fått en stroke. Ingen rolig syn eller upplevelse. Hem framåt morgonkvisten och nu inväntar vi svar från skiktröntgen och läkarens utlåtande. Och det var där och då….när natten sakta övergick i morgon, när det började ljusna vid horisonten, när lågmälda små fågelläten började sprida sig med vinden.  Det var där och då jag blev så jäkla rädd för att mitt vanliga liv höll på att rinna mig  ur händerna. Jag är inte redo ännu….Blir man det någonsin?

Mina fina paranteser är gamla (77 och 84) och jag inser förnuftsmässigt att tiden inte talar för dem, men att se mor risig på en akutsal, sladdar och det hemska grå/vit/gula ljuset. Att se lilla pappsen nyopererad och så orolig, för att inte tala om hans fullständiga hejdlösa gråtattack idag på förmiddagen. Urgh……Sjukhus och sjukdom väcker en enorm rädsla hos mig. Och när jag lärde mig den, det har jag faktiskt ingen aning om. Men Micke Gustavsson tror ju att våra rädslor är resultatet av att vi inte har sett över vår egen potential och våra förutsättningar för att växa. Sorry Micke, jag brukar avguda det du säger och kanske har du alldeles rätt här också, men jag vill farao inte växa ifrån att vara mina föräldrars barn. Jag trivs så himla bra med det epitetet.

Så, ring det där samtalet till den du tänkt på så länge, säg de saker ditt hjärta vill lämna ifrån sig. Kramas ofta, finns till för andra och för guds skull…ta vara på tiden. Invänta inte rätt ögonblick, ty det kanske redan har passerat. Om det har det, märker du det sannolikt på tok försent. Så resten av dagen har vi hängt här hemma, grabbarna och jag. Spelat spel, ätit lunchen på altanen och sedan haft riktigtbus för oss. TB satte vattenspridaren under studsmattan och så på med den. Underbart härligt att studsa i ett periodiskt regnfall och så häftiga studsar vi fick till. Förmodligen livsfarliga, men today I don´t give a damn….

Kram Mia

Konsten att varva ned…

….är inte alltid så lätt att bemästra. Livet snurrar i allt vidare cirklar och tillvaron har en tendens att vara en tempohöjare minsann. I mitt yrke har vi ju dessutom väldigt tydliga arbetshopar, vilka alla alltid har en egenhet att komma precis innan en längre ledighet. Det där mina vänner innebär inte sällan högvarv och en imponerande accelerationsteknik. Att då helt plötsligt bara trycka på off-knappen och släppa av på fart…..

….är inte svårt för rektorskan. Det svåra är däremot att hantera konsekvenserna av den högpresterande tillvaron som föregått avstängningen. Jag tycker att jag kan växla rätt friktionsfritt mellan på och av och förhålla mig inom rätt ram. Efter många års erfarenhet drar jag numera aldrig igång nya projekt så fort ledighet står på programmet och det är nog snarare så att det är jag om agerar bromskloss när maken spottar fram aktivitetsideér, än tvärtom, men ändå….

…kan ge en del fysiska symptom och åkommor. Somliga dras med migrän, andra med magkatarr. Vissa får spänningsvärk och andra drabbas av enorm trötthet. Själv pressar jag. Och nä, de är varken pengar eller kläder som pressas, utan mina små tänder. Och mina käkmuskler. Det där vållar mig då och då värk, som jag numera kan identifiera och inte springa till tandläkaren med. Min bettskena till trots (och ja, jag har slarvat med den under våren. Inte jämt och hela nätter, men uppenbart tilräckligt för att ….) tandvärken från helvetet har åter flyttat in. Grrrr…nej, nej, nej Mia….Inte så…inte bita ihop och vara arg. Slappna av, låt kinderna hänga (lätt när man ser ut som en hamster) och så lite ansiktsgymnastik och munjogging. Tjena, hallå….ser ut som om jag vore shackskadad, för tusan. Men aj, vad ont det gör då! Grrrr…Nej nej, inte så ju….

Måndagen startade med fint väder och här blev det både morgonpromenad och långfrulle. Svärmor kom och hämtade Milou och han blev förstås lika överlycklig som alltid. Sedan kom bästisMaria förbi för lite prat och det innebar per automatik att jag blev lika överlycklig som vanligt. Strandatiraljer packades och sedan for vi till Trummenäs Gabriel och jag. Härlig sol, men tyvärr nästan orkanvindar. Vi hann dock sola och bada fötter, gräva och fika på syster Nettans hembakade godsaker (tur jag har en sådan fantastisk syster som alltid delar med sig av bak och mat). Därefter fick vi sällskap av min bror Lasse och hann titta till hans fina husvagn. Han hade också köpt häftiga LED-skosnören till Gabriel, som blev helt överlycklig förstås. Vet ingen som är så snäll som Lasse….skämmer verkligen bort mina grabbar.

….är svår att parare med vissa måsten här i livet. Som exempelvis trädgårdsarbete (jag vet ganska många andra saker, som ändå känns rätt irrelevenat idag så jag skippar dem). Gräsmattan inte bara skrek efter gräsklipparen och mig idag, den liksom kallade sådär förföriskt som bara ”Näcken” brukar göra. Och eftersom solen stod högt på himlen och den soltokiga rektorskan inte var beredd att offra några solminutrar så blev det som det blev. Klippt gräsmatta iförd marin bikini (blå-vitrandig) och svarta höga Hunters (gummistövlar).Gabriel påpekade omgående att färgerna inte passade ihop. Att jag borde haft blå, vita eller röda stövlar för att jag skulle vara en perfekt mami. Brutalt ärlig ja…

Kvällen varvades ned ordentligt, och på sätt och vis upp också, i goda vänners lag. Tack snälla familjen Håkansson som försåg oss med gott käk, iskallt vitt vin och härligt sällskap. Cykelturen hem i kraftig motvind och med en intern uppgörelse om familjens bäste cyklist blev nämligen allt annat än nedvarvning vill jag lova…Intagen föda återtages ej, men det var nära. Vid avstigningen kunde jag snabbt konstatera att ruset helt klart har nått nya toppnoteringar.

BTW, vi fösöker fortfarande varva ned maken som fick en dundertändning på golfbanan idag då han fick beskåda en man på intilliggande hål helt frankt slå ihjäl en huggorm. När maken frågade varför, svarade han att den var i vägen. Mig veterligen är huggormar fridlysta och för övrigt vore det ju högst intressant att praktisera ihjälslagning av allt som är i vägen för en. I det sammanhanget bör nog ej ordet nedvarvning användas. Tycker ni att jag svamlar? Det är kombon vin och cykeltävling. God natt!

Kram Mia

 

Lätt beroendeframkallande!

Summan av lasterna är konstant säger alltid mor Anita. Det känns lite förtröstansfullt på något vis, tycker jag. Jag inser förstås att  innebörden av ordet last förvisso kan variera människor emellan, men för mig är det solklart. Inga cig (har aldrig ens provat ett enda bloss), inget snus, inga droger. Minimalt med läkemedel, mycket måttfullt intagande av alkohol och en shoppingådra under full kontroll. Till och med användandet av nässpray har minimerats, faktum är att jag är i det närmaste avgiftad. Så lasterna då…..vilka är de då….

Glass förstås. Glass i många olika former och smaker. Ben&Jerry gör fantastiskt god glass, men Häagen Dazs är nog strået vassare. Mina favvisar är dessa…..För övrigt saknar jag en underbart god mintchokladglass som vi åt i Florida från märket Edy´s……Och så är väl chokladintaget en last också skulle jag tro…

Sommar, sol och värme här idag. Vaknade till värsta regnovädret, somnade om och nästa gång mina små blå slogs upp sken solen. Så härligt! Idag har vi solat och badat, slappat och varit minimalt överaktiva. Pojkarna har njutt Angusburgers och jag en ugnsbakad fisk med basilikacreme. Nu ska jag äta upp det sista ur Baileysglassen och jag kryddar den med hackade guldnougatbitar. Mums!Last var det sa Bill….

Kram Mia

 

Retro me!

Inte hade jag väl i min vildaste fantasi trott att jag skulle bli retro. Inte jag inte….Inte Mia som aldrig mer skulle bära några kläder i brunt. Inte heller den Mia som ville så långt bort från ”Svenssonlivet”som möjligt. Inte Mia som tyckte att Skåne var en sämre variant av Blekinge (sorry alla fina Skånevänner, men så var det förr). Aldrig skulle jag använda glasögon, ha cykelkorg eller klä mig i annat är svart, vitt och blått. Snacka om att ha huvudet fullt av knasiga idéer. O vad värre är att jag tror att jag förmodligen kommunicerade dessa högt också. Åtminstone påstår lilla pappsen det. Vad hände liksom…..från då till nu? Det kan man verkligen fråga sig.

För retro, that´s me. Tunikan ovan fick följa med mig hem från Stockholm och den påminner starkt om ett plagg jag sett mig själv i på bild från det härliga 70-talet (fast härligt tyckte jag varken då eller under nästkommande två decennier men men…). Jag har sakta men säkert börja utöka min garderob med andra färger än svart, vitt och marinblått. Och glasögon….Hahahaha…utan dem kan jag nöja mig med att säga att mina armar räcker inte till. Min marina cykelkorg älskar jag och Skåne….Skåne har jag kommit att älska kanske  än mer än ”himma”. Så till den grad att jag bestämt tror att det kommer att bli mitt ”himma” så småningom.

Mina Floridajuveler som Gabriel kallar dem. Jag är ju verkligen ingen smyckestjej, men ibland imponerar jag på mig själv. Tyckte att dessa passade alldeles utmärkt till min tunika, vita jeans och turkosa små ballerinor. Det var så jag klädde mig till gårdagens bjudning hemma hos härliga familjen Björkman. Här bjöds vi på drink och tilltugg, Gaspacho med räkor och vitt vin samt kyckling, varma rotsaker och gott rött. Amerikansk dessert som smakade mumma och så massa prat och skratt. Tack för en härlig kväll, vänner. Gabriel och deras Emma lekte hela kvällen och på hemmaplan huserade TB och Oliver med pizza, läsk och filmtajm. Skönt med lite privacy, som TB brukar säga.

Och på tal om retro Svenssonlivet…..Hrm….Villa, Mazdabuss, 2 kids, vovve och skoljobb. Nämen är inte det rätt wild and crazy, så säg? Han hade så rätt lilla pappsen när han sa att jag skulle vakta min tunga. Att jag förmodligen skulle bli rätt nöjd med det lilla. Och nåväl…mitt liv är verkligen inte något litet obetydligt, utan faktiskt Happyvardag ju….Men lilla mor Anita – en sak kommer jag att hålla för alltid. När jag flyttade hemifrån sa jag att jag aldrig ska ut i skogen och plocka bär och det….det håller jag fortfarande benhårt på. Det där finner jag nämligen inget som helst nöje eller tillfredsställelse i. Annorlunda är det med Allra käresta syster….

Lördagen har inneburit lång blomsterplockarpromenad på morgonen och sedan långfrulle. Lite disk, lite dammsugning och så lite samtal. Kanske blir det playdate för Gabriel i eftermiddag och TB ska på bio med Oliver ikväll. Själv ska jag njuta en ny bok i läsfåtöljen och vänta på solen. Hoppas ni har det bäst! Kram Mia

 

Har du fastnat i den ofysiska semesternjutningen?

Semester och ledighet, sommar och åtminstone lite mer angenäma temperaturer, vänner och mat och dryck och….Och oanade möjligheter att hitta tid till fysisk aktivitet och motion. Är du en som gärna taggar igång och sätter full fräs? Eller börjar du lite trevande och hoppas på att hitta rätt känsla? Kanske är du en som disciplinerat håller igång året runt?

Själv har jag genom åren utvecklats till en mycket tydlig periodare. Anledning okänd, men skiftarbetande make, en tonåring med massivt fotbollsintresse och så en mindre son har ju inte gjort det lättare. Förra senvåren ändrades förutsättningarna radikalt i och med byte av jobb för maken samt att Gabriel ständigt blir äldre (ja, ja…vem farao blir inte det liksom). Sedan dess har jag hållit igång på en väldigt lagom nivå, nästan uteslutande med promenader men ändå…Det har kommit att bli en så naturlig variabel i min vardag att jag inte längre tänker på bästisMarias råd för träning och motion. Nämligen: Tiden kommer aldrig att bara finnas där för dig, du måste själv aktivt planera för din träning. Bra sagt!Men efter nästan ett år klarar jag självmant av att vara öppen för möjligheter och se till att göra det som får MIG att må bra. Att inte ständigt göra avkall på tiden för mig själv.  Att förstå att även jag måste få påfyllnad.

Visst är de vackra mina älskade ToeTally! Dessa och mina Skelethoes är de skönaste träningsskor jag någonsin satt på fötterna. Mitt mål för sommaren är att försöka vara fysiskt aktiv varje dag – promenera med Milou, jogga, power walka, cykla med Gabriel…Och det har börjat riktigt bra. Lite knöligt på ösemestern och i Stockholm, men det får vara undantaget som bekräftar regeln. Jag gillar nämligen inte alls när trivselkilona smyger sig på och jag tenderar att se ut som en överjäst bulldeg. Men som en sann periodare så skulle jag lika gärna kunna hamna i solstolen, soffan, arbetsstolen, läsfåtöljen ja, name it. För det är precis som maken säger: Den som har (för) lite att göra får nästan aldrig något gjort. När tiden sträcker ut sig och du inte måste effektivisera är det så himla lätt att bara skjuta på saker och ting. Det finns ju utrymme för det då liksom.

Om du inte redan är igång….Det är dags nu! Sommar, ljusa kvällar och långa dagar, ledighet, träningskompisar och massa olika aktiviteter att göra. Det blir aldrig enklare än så här, jag lovar. Just do it…..

Catch-up-day här i Happyvardag. Tvätt, torktumling och strykning. Fixa undan papper och jobbsaker. Ett besök på jobbet. Mail och Schoolsoft och telefonsamtal. Handla. Och så härligaste familjen Jensen som kommit från Köpenhamn. Några intensiva dagar framför oss, men bara roligheter. Ett gott samtal med Henke i Kanada och så ett skadat knä på liten Gabriel (1 meter upp i luften och så duns med knäskålen före rakt ner i klinkergolvet). Imorgon är det Happy Friday!

Kram Mia

Ett bredare spektra

Bor man i en småstad som vi, ja då blir det ofta ställt utom allt tvivel hur trångsynt livet kan te sig ibland. Hur omöjligt det är att vara anonym. Hur ofta människor liksom tar sig rätten att tycka och tänka om ditten och datten i ens livsvärld i allmänna ordalag inför alla som vill höra. Många gånger får man lära läxan om balans, lagom och stick inte ut åt något håll. Jag är vuxen och kan ibland känna mig obstinat irriterad över detta faktum och det är då….då som jag inser hur viktigt det är att visa på alternativen för sina barn.

Vi försöker fostra TB och Gabriel till trygga och harmoniska medmänniskor. Att de ska känna sig älskade och respekterade för just den de är och utifrån detta våga göra tydliga personliga val och ställningstaganden. Att de ska kunna samexistera med olika typer av människor vid olika tillfällen, både nu och i framtiden. Fyllda med mod, hopp, framtidstro, kraft och vilja. Att inte falla för grupptrycket. Att ha överseende och leva efter övertygelsen att alla människor är kapabla att fatta de beslut som passar dem bäst. Att vi aldrig har rätt att värdera, döma eller trycka ner någon annan människa.

Alla av ovanstående saker är inte helt lätta i en småstad och jag inser kanske vidden av det hela först när jag står där mitt i Stockholm. Mitt i en ”melting pot”. Där Gabriel plötsligt kommenterar att två killar kysser varandra (för enligt honom så ska ju en kille gifta sig med en tjej). Eller där vi alla tittar lite extra på ett transpar som dansar förbi. Där du i myllret av människor kan klä dig som du vill, ha vilken frisyr du vill eller ”föra” dig hur du vill – utan att någon verkar reagera. Visst är det häftigt! Så viktigt att alltså visa på att det finns något annat än småstadsmentalitet – ett bredare spektra helt enkelt. Det är skönt att ha som motpol när man kommer hem till vardagen igen.

Härligt lata semesterdagar med massor av gott att äta och dricka. Barkabyshopping och Grönan, stros på stan och bio och så ett besök på fantastiska ”Due Fratelli” på Birger Jarlsgatan. Underbart gott Italiankäk – rekommenderas varmt. Öl och vin och glass och godis….Lång resväg och ihopklämd mage. Kort och gott kan man säga att hela jag är ett bredare spektra….men det där, det är en helt annan historia.

Kram Mia