Ingen i hela världen….

….är väl som mor ändå? Mors egen dag är kanske inte det mest begåvade av påhitt här i världen, men jag gillar ändå idéen. Jag förstår att när morsdag kom till var tanken ganska klar, ty mammor har ju något i sig som få andra har. Att visa sin uppskattning för allt det mor står för, oavsett om man lever i en modern variant av familj eller i en mer könsstereotyp dito, det är vackert.Och personligen är jag väldigt ointresserad av paket och presenter, men ytterst svag för kärlekyttringar och omtanke. Det är ju så olika.

Min egen lilla mor Anita är en fantastisk kvinna. Jag kan tänka tillbaka på min barndom och uppväxt och bara konstatera att hon har alltid funnits där. Alltid ställt upp. Alltid omfamnat oss med sin kärlek, sin ombrysamhet och sin tanke om den goda uppfostrans kraft. Hon har aldrig satt sig själv i första rum och hennes mål med att vara mor är så hedersvärt att jag nästan får gåshud.

Bästaste, finaste Anita. Mamma till oss fyra syskon – två söner och två döttrar födda mellan tidigt 50-tal och mycket sent 60-tal. En kvinna med många arbetsdrömmar om lärarinneuppdraget, men som förblev mamma och mycket lite yrkesarbetande. En kvinna som 35 år gammal fyrabarnsmor blev ensamstående, då vår far dog i en bilolycka. En mor som alltid funnits där för oss och som försett oss med god moral och goda ideal. Hon som såg till att genom hela min skoltid finnas hemma och laga lunch till denna kräsna flicka. Kört till träningar och matcher, låtit vänner sova över och alltid hjälpt till med läxor. Ömsom ”duttat” med en och ömsom vågat utmana en att ta nästa kliv på utvecklingsstegen. Bästa formen av curlingmamma helt enkelt. Aldrig att hon satte sig själv i första rummet med vad hon ville göra eller köpa. Vi hade det inte så bra ställt ekonomisk (av förklarliga skäl) men aldrig att det märktes utåt. Alltid där för oss! Inga fancy resor, men alltid roliga upplevelser i närmiljön.Imponerande ork, kraft och vilja! En sann mammahjälte, som har sett till att min barndom och uppväxt inte har lämnat något mer att önska.

Själv fick hon aldrig njuta av den utbildning hon så innerligt förtjänade, men likväl förstod hon värdet av att utbilda sig. Alla insatser har inriktats på att det ska gå bra för oss barn. Och det har det gjort – en mellanstadielärare (Mats), en förskollärare (Lasse), en sjuksköterska (Nettan) och en rektor (jag) – är väl ett bra facit efter en hel del stora uppoffringar från vår mors sida. Uppoffringar är de minst moderiktiga och samtidigt mest undervärderade mänskliga dygderna. För min mor – liksom för andra av hennes kön, samhällsklass och tid – var detta den högsta formen av omsorg. Uppoffringar behöver inte belönas. Det räcker att bara ta emot dem. Så tack alla mödrar, särskilt min mor Anita, för att du i alla väder alla dar har uppoffrat dig för dina barns välmående och framtid.

En sann mammahjälte! Tack för allt alltid!
Idag är både mor och far (ja, hon träffade en ny man när jag var 6 år gammal som jag alltid kommit att kalla pappa) lite till åren komna (77 och 84), men likväl alerta och sugna på att ta sig an livet. Att ge tillbaka lite av allt det vi fått känns som den bästa gåvan där de befinner sig just nu i livet. Genom åren har vi köpt och betalat av en bil åt dem och numera sköter jag deras ekonomi samt förser dem med makens lagade skollunch 2-3 dagar/vecka. Vi kör dem till tandläkare, läkare, optiker, kvällsaktiviteter eller andra sammankomster. När de fyller år turas vi syskon om att ordna deras kalas hemma hos oss, bjuder på mat och dryck och köper någon upplevelse åt dem. Och det uppskattas vill jag lova. Det känns fint i hjärtat!
Idag tog vi lite sovmorgon och sedan for maken på träning. Själv läste jag bloggar och sedan tog jag itu med städningen av huset. Därefter blev det pw med Milou och sedan brunch. En stund i solstolen och sedan har Gabriel och jag varit på fotbollsträning. Ljuvligt brassestolshäng med några goa pappor, lite fotbollskorv och sedan hemfärd. Nu ska gräsmattan få sig en omgång och sedan vankas det mexbuffé till kvällen. Hoppas ni alla härliga morsor har blivit firade på det sätt ni gillar bäst.
Kram Mia

 

12 thoughts on “Ingen i hela världen….

  1. Mia, vilken fantastisk kärleksförklaring. Jag får gåshud. Din mamma ska ha alla rosor och vackra ord i världen, vilken kvinna!! Det finns fler av dem, många mammor som kämpar ”där ute” som ska hyllas. ALLA mammor såklart. Men jag ska ärligt säga att jag blir särskilt berörd av denna vackra och ärliga beskrivning.

    Kram Mia och kram till mamma Anita!
    från Rosita

    • Tack sötaste Rosita…..Visst finns det så många underbara mammor, men lika visst är ju ens egen mest värdefull.
      Såg på fejjan att ni också har haft en underbar dag.

      Kram Mia

  2. Kan bara hålla med Rosita i allt hon skriver till dig fina Mia.
    Det du fått ger du i tusenfalld tillbaka till dina barn och det räcker till och med till att inspirera oss alla andra på andra sidan skärmen. Det tackar jag mor Anita för.
    Kram

    • Åh tack finaste Mariette…så rara ord att jag blir tårögd. Och du är en fantastisk mamma.

      Kram Mia

  3. Vad fint skrivet! Hon läser väl detta hoppas jag!

    Imorgon kommer min underbara mamma så jag får ge henne min hylling då. För hon är också bara bäst, bäst, bäst på hela jorden. Och snällast och roligast :-)!

    Kram till dig fina Mia

  4. Kram till dig fina Mia. Jag är inne och läser varje dag men oftast via mobilen & då blir det inga kommentarer. Men jag följer dig troget 🙂

    • Så härligt att höra från dig. Du har ju inte bloggat på ett tag (ja, jag kollar din blogg varje dag…) och jag har varit så orolig att ni inte mår bra eller så….
      Kram tebax söta du…

  5. Vilken fin hyllning till din Mamma Anita! Hoppas att du också blev firad som du förtjänar idag.

    Kram

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *