Lekträsket

”Så är vi här igen……” Nynnar låten och i mitt huvud spelas filmen om mitt liv. Minnen väcks till liv, känslor likaså…Var det Marie Fredriksson? Eller Eva Dahlgren? Blir lite osäker…Får nog leta fram alla mina gamla LP:skivor. Vilken nostalgitripp det skulle bli…

Vad jag menar med att vara här igen är förstås mitt i leklivet med en snart 6-åring. Gabriel älskar att leka – inom- som utomhus, ensam likväl som med vuxen eller kompis. Han har fantasi som få och han rolleker med sig själv så att man nästan misstänker en lätt liten släng av schizofreni. Men han vill INTE leka hemma hos någon kompis (bara Mickan förstås) – att alla kompisar är välkomna hem till oss är liksom självklart. Det är som att vrida tillbaka klockan 10 år i tiden – en högst märklig känsla!

Happy lillördag här i Blekinge. Jobb till 14 och sedan hem med Gabriel och kompisSimon. En härligt intensiv eftermiddag med lek, film, fika och massor av utebus (fotboll, studsmatta, gömme…) När Simon for hem vid 17.30 lagades det wok till paranteserna och pasta med köttgryta till TB. Gabriel överraskade med att äta en hel tallrik med pastaskruvar. Wow, liksom, men icke en min utåt från vår sida. Nu är det soffhäng efter kvällsbadet och ikväll lär vi knoppa in tidigt. Kanske, men bara kanske (man vågar ju inte ropa hej ännu) är vi tillbaka i rätt rytm.

Sussigull på er vänner….Kram Mia

Skolcool – Den stora provskräcken

Kommer ni ihåg den? Känslan som uppstod när det var dags att ha prov, läxförhör, redovisa, lämna ifrån sig ett arbete? Stressen och pressen och ”kanske kan jag göra lite till”. Tårar och oro och den lååånga väntan på att få sitt resultat. Hugaligen! Fenomenet ”den stora provskräcken” har en tendens att fastna på oss duktiga flickor – rätt orättvist egentligen, men ändå sant. En del drabbas hårdare än andra och hos en del märks det absolut mer tydligt än hos andra. Och ja, jag var både duktig flicka och fast i provskräcksträsket. Detta till trots har jag ALLTID älskat skolan….

Just nu pågår nationella prov runt om i Sverige. I årskurs 3 görs dessa i matte och svenska under vårterminen (ej specifika datum). Matte, svenska och engelska är det som gäller för årskurs 6 och här har vi numera klarat oss igenom svenskan och matten. För årskurs 9 handlar det om matte, svenska, engelska och NO. På vår skola gör vi dessutom de icke-obligatoriska i tyska/franska. Vi är klara med svenska och NO, för att på torsdag påbörja engelskan. Och ja, vi har en del elever med den stora provskräcken…

Det tvistas en del kring hur dessa elever ska hanteras. Ska man göra individuella överenskommleser och underlätta det man kan (tycker en del) eller ska man bara lära dem att prov är livet och fixa det (tycker några andra). Själv anser jag det extremt svårt att generalisera, utan måste avgöras från fall till fall. Det viktigaste är nog att avdramatisera även här och försöka övertyga sina barn om att livet inte går under för att man misslyckas på ett prov eller en redovisning. Tvärtom kan dessa misslyckanden vara vägvisare för kommande framgångar. Och precis som Carolina Klüft säger: man får inte vara rädd för att förlora, ty då kommer man heller inte att vinna.

När det gäller nationella prov försöker vi få våra elever att förstå att detta inte alls ska anses som några examensprov, utan bara ett i mängden av alla redovisningstillfällen. Ty när betygen sedan sätts (åk 9 i år) så är det en total sammanvägning av allt eleven har visat. Att bemästra den stora provskräcken måste sedan varje enskild individ lära sig att göra. Här kan vi vara behjälpliga och via pepp och samtal försöka ge dem rätt verktyg för detta. Att plocka bort prov- och redovisningstillfällen löser nämligen ingenting på sikt.

Tisdag och dags för en ny skolcool – den första efter semestern. Skoj! Gårdagen var intensiv och inatt har jag sovit som en stock. Vaknade med kudden i hela ansiktet, men har haft en riktigt bra arbetsdag. Inte heller denna vecka hade jag mycket eget på to-do-listan utan mest fokus på att rodda och reda i det som hänt under semestern samt nytt som kommer upp. Mycket tid ägnas helt klart åt att ”bädda snyggt” inför kommande läsår. Eftermiddagen har ägnats åt stryktvätten och administration på hemmaplan. Även en kort promenad hanns med. Lovely! Nu ska det lagas middag och som ni tidigare läst innebär det en hel del kastruller och därmed disk efter. Har jag nämnt att jag INTE har någon diskmaskin, utan föredrar att diska förhand. Den här konstiga rektorskan tycker nämligen att det är högst avkopplande att plaska i vattnet, diska, torka och städa upp köket efter.

Imorgon är det lillördag…visst är det härligt! Kram Mia

Barns matvägran

Barn och mat och föräldraskap. Få saker kan trigga igång rektorskan som mina barns förhållningssätt till mat och dryck. Fast att jag rent förnuftsmässigt vet hur jag INTE bör göra, så likt förbaskat är jag där med piskor och morötter eller om du så föredrar hot och konsekvenser och ultimatum. För vad tusan gör man när barn inte vill eller kan äta? Den som kan följa rådet som ges i nya numret av tidningen mama, nämligen att enbart ge vatten mellan måltiderna även om barnet inte ätit någonting…den ni! Ja, inte kan jag säga att den är beundransvärd, ty jag anser att det är helt fel metod. För övrigt misstänker jag att en människa som ger ett råd som det inte har levt tillsammans med en matvägrare – men det är min högst personliga reflektion.

TB har egentligen matvägrat från det att jag slutade amma honom vid 11-månaders ålder. Han har haft ofantligt många idéer kring mat och ja, jag vet var de kommer ifrån. Rektorskan själv har haft diverse olika matfobier ända sedan barnsben, så man behöver ju inte vara Einstein för att förstå att jag har överfört en hel del på mina pojkar. Högst omedvetet, men ändå…Sakta men säkert har TB ökat sin repetoar och jag hade aldrig vågat ha det tålamodet om det inte var för en viss dietists skull.

Men Gabriel han har nästan alltid ätit mer normalt, men visst är mat förknippat med många idéer även för honom. Man kan inte föra en kamp mot honom, då låser han sig fullständigt, och ändå var det precis där vi hamnade under semestern. Egentligen började detta flera veckor tidigare och det tydligaste uttrycket var hans approach på förskolan. Jag tror att han inte alls trivs med att andra barn tittar på honom när han äter eller för guds skull kommenterar vad han äter eller inte. Han slutade helt vilja ha något överhuvudtaget och detta följde med oss över Atlanten. Lätt stresspåslag och de första dagarna (läs dryga veckan) blev därför oerhört destruktiva. Vad jag än lockade med, hotade med eller bönade om så gick det inte. Jag såg hur han led – hörde honom fråga oroligt om vad han skulle vara tvungen att äta nästa dag. Och mitt hjärtat höll på att gå i bitar….

Så back to basic, helt enkelt. Maken och jag pratade igenom vår approach och sedan satsade vi på det positiva. Satsade på att avdramatisera situationerna kring mat och helt enkelt låtsades som om det kvittade oss lika ifall han åt eller inte. Vi slutade fråga om det var gott (han kanske inte alls tycker att någonting är speciellt gott) och istället frågade om han var mätt. Mätt Gabriel, då sade vi oss vara nöjda. Vi sa att man absolut fick ta smakportion och fick lämna om man inte ville ha mer. Vi slutade fokusera på honom och hans mat och matintag vid matbordet och istället pratade vi om ditten och datten och involverade honom. Fram med små pytte portioner och överdriva lycka när han ätit upp det som låg på tallriken. INTE LÄTT, mina vänner. Att uppbåda kraft att styra undan sin egen frustration. Att ta det lugnt och försiktigt. Att våga tro, när det känns som om det inte alls blir några ens små framsteg.

Men så vände det plötsligt! Plötsligt vågade han prova igen. Plötsligt vågade han gilla mat. Plötsligt spred sig friden. Semesterns sista vecka funkade så bra och detta tig vi med oss hem i happyvardag. På förskolan har han ätit varje dag (åtminstone vissa komponenter av varje lunch)noch så även hemma. I lördags bad han om ris, kyckling och currysås och inte för att jag hyste några fantastiska förhoppningar men….Han åt och åt och åt. Smackade och sa att det smakade fint och luktade gott. Och då mina vänner, då får man passa sig för vad man säger. Men jag väljer nu att njuta av det som fungerar. Vet med mig att det kommer att komma många matgupp på vägen, men att det går att hitta tillbaka. Med glädje och överseende och en stor portion tålamod.

Så med en egen historia kring matfobier och två söner med sina, ja då serverar jag verkligen inte bara vatten mellan (icke intagna) måltider. Självklart får inte mina barn äta vad som helst närsomhelst utan att fråga om lov. Men precis som dietisten säger: Bättre att bryta en matvägran med en kanelbulle till frulle, än att skapa en negativ trend och bugg för livet kring maten. Därmed förstår ni nog varför det oftast lagas många rätter till en och samma måltid här hos oss. Bilden ovan är från i lördags då det tillreddes kyckling, ris och curry, samt kycklingspett med sallad till mig, tacoköttfärs till lunch på söndagen och pepparbiff/nötfärsbiff till de stora grabbarna. Lägg därtill vitlöksmör, pepparsås och lite småplock. Och nej, jag tycker inte det är jobbigt…Gilla läget, gillalalala läget…

Måndagen på jobbet försvann av bara farten och nu softar vi på hemmaplan på eftermiddagen. Ikväll håller jag föredrag om det nya betygssystemet och TB har hemmamatch. Och vips säger vi väl godnatt….Kram Mia

 

Vaktombyte

Så är då dagen kommen. Dagen som i alla fall jag längtar så grymt mycket efter. Dagen som innebär rena snurren i hela huset. Dagen som gör mörker till ljus. Vad pratar hon om undrar ni säkert (med all rätt då)? Tja, det var på tok för tidigt innan vi for till Florida och veckan som gått har varit rätt intensiv, vilket i och för sig är ett under att jag inte påbörjade det ändå, men idag var det dags för det stora vaktombytet i Happyvardag. Välkommen vår och sommar…..

Idag blev det stora vaktombytet här i Happyvardag. Jackor skulle byta plats och jag insåg med ens att jag måste sluta köpa nya. Eller vad sägs om 15 vinterjackor, 2 vinterkappor, 6 vår/höstkappor och 19 vår/höstjackor. Om någon ny ska flytta in, måste genast någon annan avyttras – det blir min nya filosofi.

Och så var det då skornas tur. Som ni vet kan en kvinna aldrig få för många par, varför jag inte har brytt mig om att räkna dem alla. Och jag kommer definitivt inte att ge mig själv några köprestriktioner inom detta område. Sådetså….

Det bör nämnas att dagen först innehållit en storstädning av huset, som numera luktar mumma – en slags kombo av liljekonvalj och Grumme grönsåpa. Oslagbart! Efter vaktombyte i våra garderober tog jag mig an altanen. Sopa, skura och tvätta plädar och dynor. Fram med möbler ur gömmorna och så lite ommöblering jämfört med tidigare år. Jag blev nog nöjd…Så till den grad nöjd att jag kom av mig i min övertalningsprocedur till maken om att köpa nya altanmatmöbler. Nu vet jag inte alls om jag ska knö in dem här…Dessutom avskyr maken och tillika le chef att äta utomhus så….Nja, den där karamellen får jag minsann suga på ett tag till innan jag skrider till verket.

Dagen startade med sovmorgon och sedan en långpromenad med Milou. Långfrulle och resten vet ni ju vid detta laget. En helt underbar söndag i Happyvardag! Nu ska vi fara till lokala butiken och shoppa lite godsaker och sedan blir det middagsfix. Grabbarna får idag cajunfläskfilé och själv tänker jag njuta en bakad potatis med keso/räkröra och med lite sprinkle på. Kanske lite italienska delikatsser till…mums! Sedan hoppas jag vid min gud att vi ska somna i bra tid ikväll. En hel jobbevecka, med kvällsmöten, fotbollsträningar och matcher kan annars bli rätt påfrestande om nattsömnen falerar. Håll tummarna!

Tomorrow vänner, syns vi igen. Kram Mia

 

 

Bloggmorsorna is da shit!

Stolt, smickrad och headhuntad -det är rektorskan det. Coolaste Bloggmorsorna är mitt nya hem och jag hoppas att ni hänger med mig dit.

http://bloggmorsorna.se/happyvardag/

Så jag säger adjö och farväl till mamabloggen, som tyvärr misste all sin charm då den organiserade bort sin startsida, och Arriverdechi a Bloggmorsorna. Där heter jag förstås Happyvardag precis som vanligt.

Ha ett underbart liv! Kram Rektorskan

Here I am…..

Jag har fått min dröm uppfylld och jag dedikerar mitt JÄTTETACK till Mirakelmamman, som har tagit med mig här i denna portal. Många är det tankar jag närt om att flytta från mama, men liksom inte hittat rätt i tanken. Och då dök du upp…med ett fantastiskt erbjudande. Jag är stolt och smickrad och så himla Happy!

Rektorskan är en 40+ kvinna som älskar vardagen och allt som hör den till. Hennes happyvardag innehåller make (Mats), söner (TB född 96 och Gabriel född 06), le dog (Milou född 06) och en villa (i funkis-möter-shabby chic- stil) i den blekingska skärgården. På dagarna samlas vi kring rektorskans egen skola Svettpärlan (friskola som jag startade tillsammans med två kollegor 1998), där maken är le chef, TB går i åk 9 och Gabriel ska börja till hösten (går på förskolan tvärs över vägen). Fritiden ägnas åt fotboll, golf, läsning och hemmamys.

I bloggen happyvardag avhandlas allt mellan himmel och jord – glimtar ur vår livsvärld, skolcoola hemlisar, drömmar och känslor och djupdykningar i det som fascinerar mig just för tillfället. Jag älskar att läsa kommentarer och brukar flitigt dela med mig av just detta hos andra. Varmt välkommen hit och hoppas du tittar in igen…

Kram Mia

Left overs från Florida

Borta bra och hemma underbart – om borta hade varit hemma hade det varit än bättre. Florida i mitt hjärta….Jag älskar livsstilen. Vi acklimatiserar oss så snabbt varenda gång coh det är så mycket vi saknar då vi kommer hem. En väldigt stor del av mig skulle så gärna vilja prova på att leva där under en längre period…..

Några av de saker som alltid får följa med oss i resväskan hem. Lukter och smaker som förgyller vår Happyvardag över tid sedan.Detta tillsammans med alla minnen, foton och videoklipp blir vårt livselexir vissa dagar. Men nu är vi hemma och vi har hunnit ikapp något.Gabriel tog en powernap igår eftermiddag och somnade sedan 23.30 igårkväll. Då hade jag slöslumrat i soffan i mååånga timmar vilja lova. Puh! Imorse vaknade jag först (what a surprise!) och tog sedan en promenad med le dog. När jag kom hem väckte jag Gabriel och han svarar då: Men mamma, varför måste du alltid väcka mig när jag sover som godast? Klockan var då 11.30!!!!Någon är minus på sömnkontot, helt klart. Brunch och sedan fick TB ett samtal om att vara reserv i en fotbollsmatch idag (annars spelar han måndag). Lite sol och en begynnande grönska i träd och buskar inger hopp. Nu har jag precis gjort mis en place för kvällens middag. Det blir pepparbiff med sås och coleslaw till grabbarna och själv ska jag ha mango/jalapeñomarinerat kycklingspett och en citrussallad.Och så vatten, vatten bara vanligt vatten. Gu, vilken lyx det är att öppna kranen och kunna dricka mitt goda, kalla vatten. Det saknar jag definitivt då jag befinner mig på bortaplan.

För övrigt tittar vi en hel del på de videos vi spelade in i Florida – Gabriel och simtag. Vilken milstolpe…Happy Saturday! Kram Mia

 

 

Välkommen hem Rektorskan!

Jag (mirakelmorsan) har smugit mig in på nya bloggen som tillhör ingen mindre än Rektorskans happy vardag. Idag är det happy lördag och vi kunde inte vara mer happy än vad vi är nu, happy över att Rektorskan valt att göra som så många andra, hon lämnar mama-portalen och blir en ännu coolare mammabloggare här hos oss bloggmorsor!

Välkommen hem till oss Rektorskan!

Är det otrohet?

Irritation och rastlöshet. När det liksom blir mer av ett felletande och mindre av att gilla läget. Drömmar, tankar, hopp och känslor. När önskan om att vara nÃ¥gon annanstans liksom tar överhand. Tissel och tassel och smussel och pussel. När ”hitta bort” känns som en bättre livsfilosofi än ”hitta hem”. Vilse pÃ¥ en plats man lÃ¥ngt ifrÃ¥n kan förstÃ¥. Ja, mina vänner – det är precis sÃ¥ jag känt ett tag nu!

Men lugn och fin….det handlar förstÃ¥s inte om min happyvardag i den Blekingska  skärgÃ¥rden. Nä nä….det handlar om bloggen och bloggandet. Jag älskade känslan av att blogga hos mama.nu. Jag älskade den gemenskap som helt plötsligt uppenbarade sig och som till och med gav ringar pÃ¥ vattnet IRL. Jag älskade verkligen första-sidan där man kunde botanisera och hitta nya bloggar närhelst man ville. En sida som verkligen var inbjudande och som gav härlig inspiration. Jag struntade blankt i att siten/portalen dÃ¥ och dÃ¥ (och ibland titt som tätt) strulade. Jag struntade högaktningsfullt i all reklam som  hade en tendens att belamra sidorna och gjorde det svÃ¥rt att liksom se skogen för alla träden. Allt var förlÃ¥tet pÃ¥ grund av en första-sida. Och sÃ¥ poff…..utan nästan ingen förvarning alls….gick den upp i rök och försvann.

Flera av mina favvobloggare slutade, andra valde att byta portal. Själv har jag mest gÃ¥tt och grunnat fram och tillbaka och sÃ¥…..IgÃ¥r dök det upp en möjlighet som känns sÃ¥ himla rätt och bra. Vi fÃ¥r väl se om det hela gÃ¥r i lÃ¥s. HÃ¥ll tummarna vänner….

Och Happy Friday förstås! Här har vi jobbat, varit på fotbollsmöte och nu njutit av Yucatanbröd, en uppsjö av proteiner och så lite isvatten. Semestern sätter nämligen sina spår lite här och var. Kram Mia

Jetlaggade så att det förslår.

Varmt välkommen till familjen Virrpanna, dvs fd familjen Happyvardag! Man får välja själv om man ska skratta eller gråta, ty det mesta ter sig vara uppåt väggarna med besked. Även om vi utåt sett kan uppfattas som ganska med i matchen, vill jag kraftigt poängtera att så icke är fallet. Som tur väl är har vi väl inarbetade rutiner i familjen (tack snälla mig själv för det) och våra kroppar har ställts in på autopilot så….Vi kliver upp, åker till rätt förskola/skola och arbetsplats, jobbar, tar med rätt barn på eftermiddagen och hittar hem. Mat har inhandlats och måltider serveras – dock på extremt konstiga tider, men ändå. Eftersom ingen heller är tillåten att somna före midnatt (????) hinner vi vimsa till det ordentligt på kvällarna. Exempelvis ringa upp människor sådär 23.40 inför en vanlig jobbedag och bubbla på som om klockan vore 18. Påbörja bakning 22.15. Tro på fullaste allvar att vi hinner färdiga till skola/jobb om man stiger upp 07.00. Hahahahaha….så det kan bli…..

Älskade Florida, inte helt lätt att lämna. Men vi hade bestämt oss redan innan avfärd dit att detta är sista gången på ett tag. TB börjar gymnasiet i höst och där får och kan man inte ta långledigt. Kanske upplevde vi semestern extra intensivt just därför? Kanske utnyttjade vi varje möjlighet att få ut mesta möjliga av vår tid där? Kanske visste vi redan då att detta liksom måste räcka för lååång tid framöver. Efter 8 Floridasemestrar på 12 år är det nu dags för oss att prova andra resemål och semesterformer. Inspirerade av Rosita tror vi att charter absolut står som näst på programmet. Och så vill vi låta Gabriel få prova på skidåkning.

Två jobbedagar är avklarade och idag höll jag på att falla i koma efter lunch. Catch up på jobbet tar på krafterna och semesterhjärnan är lite trögstartad. Inga egna saker inplanerade att göra, bara finnas till hands för mina medarbetare och bli inbriefad. När vi når måndag morgon tror jag att jag är påkopplad igen. I hemmamiljön har jag hunnit städa och tvätta och stryka och handla och …förutom uppackning etc. Allt detta i precis lika lugnt semestertempo som mitt tänkande. Men visst, måste man vara vaken till midnatt så hinner man ju en del. Och om ni nu undrar vem som har satt upp den fåniga regeln så….Jag erkänner på dirren: det är jag. Somnar man för tidigt på kvällen tenderar nämligen kroppen att tro att det bara är en sen eftermiddags-powernap och så vaknar man mitt i natten för att icke somna om inom de närmsta timmarna. Funkar inte! Somnar man vid midnatt sover man oftast till morgon – vaknar förmodligen mer död än levande, men den smällen får man ju ta.

Idag premiärtränar TB och sen ska vi äta lite nyttigt. Maken står vi spisen och jag ska åka och hämta TB. Senare ska vi heja fram Gnaget till vinst mot Blåvitt. Kul! På återhörande go vänner….och tills dess….ännu en vacker sommarbild….Kram Mia