Sarenbrant Vecka 36

”Freedom is another word for nothing left to loose”. Någonstans straxt utanför Tampa ljuder en hes Janis Joplinröst genom radion och hennes ord träffar mig som knytnävslag rakt i solarplexus. Skit också…..Sånger, röster, strofer kan ha den inverkan på mig. Minnen som strömmar genom kroppen – en del underbara, andra lite sorgsna. En del bara som en viktig väckarklocka…..Är det samma för er?

Torsdagen och fredagen har inneburit slappdagar här hemma i huset på Cape Coral. Kanske är det det jag gillar allra mest med Floridasemester och hyrandet av ett eget hus. Med egen pool. Lugna, sansade dagar. Familjen Happyvardag som ramlar omkring och gör det som passar var och en bäst. Lite sol och pool. Lite leksaker, TV eller läsning. Mat och dryck i sitt rätta element (kallt ska vara kallt och varmt ska vara varmt), nära tillgängligt. Igår gick luften ur oss och vi var trötta och fulla av huvudvärk. Dock hann vi med en liten kvällstur ner till Naples. Maken fixade sina klubbor och köpte nya ”stickor”. Och mami fick nästan hjärtsnörp då TB helt plötsligt var som uppslukad inne på Coastland (mall). Många yra minutrar innan vi funnit varandra och ja, jag vet att han är 16 men so what…..Människor blir bortrövade…

Alldeles extra aktuellt känns detta ämne då jag precis läst ut en FAB deckare vid namn ”Vecka 36″ av Sofie Sarenbrant. Har du inte läst denna….skynda, fynda!  Normalt sett är inte jag så förtjust i deckare – jag är ju lite mer chic-lit, liksom – men denna är suverän. Boken utspelar sig i Brantevik och en gravid kvinna (Agnes) försvinner mystiskt. I samband med detta  hittas ett kvinnolik uppspolat på land. Gravida Johanná, bästa kompis med Agnes, ska plötsligt deala med sin sorg samtidigt som hon ska glädjas över sitt första barn.  Samtidigt som hon ska ta hand om Agnes dotter Nicole. Man behöver inte vara Einstein för att förstå det stresspåslag detta skapar.

Sarenbrant leder en skickligt genom de känslor och rädslor som de olika personerna tampas med. Inga vidriga detaljer, bara precis lagom för att möjliggöra för läsaren att leva sig in i berättelsen. Jag var både Tom och Agnes, Erik och Johanna, mamma Viola och herr Räffler. Och jag led. Tvingades igenom mina värsta farhågor. Mådde illa. Kände precis som de hur vissa saker ter sig helt annorlunda i nya situationer. Som vad som egentligen spelar någon roll…..

Visst finns det alltid saker som kan bli bättre. Visst är det lätt, framförallt i ekorrhjulet, att man retar sig på småsaker och ifrågasätter både motiv och intentioner. Visst är det så att vi oftast har det så förbaskat bra att man borde skämmas över att ens tänka tankar som att det vanliga är trist. Visst kan man tro att frihet eller åtminstone mindre bojor av tider att passa, uppgifter att utföra, måsten att genomlida etc skulle kunna vara svaret på våra böner. Men i själva verket är ju det vanliga, det trygga, det kontinuerliga så mycket mer eftersträvansvärt. Så tack än en gång fröken/fru Sarenbrant. Du skriver så att det etsar sig fast i ens inre. Du väcker känslor. Du vågar utmana. Och du gör det så jäkla bra. För precis som Janis Joplin så säger du på något vis: Freedom is another word for nothing left to loose! Tack för den väckarklockan…

Fredagen har nått eftermiddag här i Cape Coral och jag ryser lite. Stör mig på att jag bråkar med min minste son om hans matintag. Jag måste släppa det där….Maken är och spelar golf med Patric och Anton och grabbarna och jag poolar. Underbart! Ikväll blir det nog restaurangbesök med Nilssons och imorgon väntar ett beachbesök. Jag skickar vidare Sarenbrants ”uppmaning” om att ta vara på det vanliga. Det kända. Och det vi faktiskt har i vår hand. Passar bra i Happyvardags filosofi, men som är långt ifrån  mästare på det där.

Hoppas ni får en fin helg därhemma vänner. Kram till er alla!

 

Historiska strövtåg

Nja, inte så att vi pratar fossiler och fornlämningar precis, men ändå….Onsdagen startade ungefär lika tidigt som övriga dagar och efter frulle, ihoppack och utcheck blev det Bye bye till Orlando och maken styrde mot Clearwater Beach – en nätt liten resa på de dryga 2 timmarna. Bron över och sedan tog letandet efter Indian Shores/Redington vid. Många ”minns du” och så pekandet mot platser och tillsist hittade vi det lägenhetshotell vi bodde i vid första besöket år 2000 tillsammans med makens farbror Kulan. Bilen parkerades och ut på stranden, med siktet inställt mot havet, for familjen Happyvardag. Så vackert….!

Nästan 12 år senare på samma plats som bröllopsfotot togs.

Därefter for vi vidare längs den vackra kustremsan. Där Clearwater Beach möter Treasure Island stannade vi till för en boardwalk och lite lunch. Som vanligt intogs denna på vår favvorestaurang Friendly Fisherman och här njöt jag Cajunstyle Mahi-Mahi med Coleslaw och ett glas ikallt vitt (det första sedan ankomst). Därefter vandrade vi en sväng och kollade in både beach- och hamnliv. Mysigt!

Att ta sig vidare söderut visade sig sedan bli ett litet äventyr. Att ungefär veta vägen men tyvärr inte ha en karta, kan ha den effekten….Låt mig nöja mig med att säga: Att bara stanna till och fråga efter vägen vid närmaste mack eller så, kändes inte alls som ett valbart alternativ. Men fram till I 275 S kom vi och så svischade vi vidare mot Cape Coral.

Väl framme blev vi väldigt positivt överaskade. Omgivningen var förvisso lite torr/bränd och i vårt grannskap lite glesare mellan husen än brukligt, men vilket hus vi kom fram till! Wow, det absolut i särklass snyggaste och mest lyxiga någonsin. 3 stora sovrum med gigantiska sängar i och förstås tillhörande fräscha badrum. Stor livingarea med välutrustat kök och två matplatser. Lägg därtill en tv-hörna och ett biljardbord (fullsize). Och så en härlig lanai (uteplats under tak) med fin pool med bur över (bye bye småkryp på kvällarna). Här ska vi nog stå ut nu i 12 dagar.

BästisMaria med familj kom förbi på en snabbvisit och tyvärr hade vi verkligen ingenting att bjuda på. Lite uppack, ett premiärbad och så bort till Publix för att bunkra mat och dryck. På kvällen blev det sedan en biljardrunda och så kvällsmat ute vid poolen. Lovely!

Och jag säger det igen….Jag har svårt att komma åt era andras bloggar, så förlåt att jag inte läser och kommenterar, men tack för att ni tittar in här. Hoppas ni alla har det finfint där ”hemma”. Kram Mia

Upplevelseinflation!

Ännu en dag i Orlando! Ännu en dag full av äventyr och upplevelser! Samma procedur igårkväll och idag på morgonen som inför Universal Studiobesöket. På begära skulle vi idag ta oss till Legoland Florida, en nyöppnad park och som väntar på att få öppna sin vattenpark (och den hade behövts idag, tro mig….). Parken ligger utanför Orlando, förbi Polk och Haines City och verkligen ute på vischan. Och som mitt i en gryta…..Ett tag idag kändes det som om man skulle flyta bort…..


Natten har varit svår och lång för liten Gabriel och mamin. Jag misstänker mardrömmar efter gårdagen, men han minns inte säger han. Dock har jag sprungit mellan rummen inatt och inte fått långa hela sovstunder i sträck. Puh! Legoland skulle dock visa sig bli en klar hit. Så grönt, vackert och frodigt. Otroligt smakfullt uppbyggt, inte lika dyrt som på mer etablerade parker och betydligt mindre folk. Och vilken lagom blandning av lekplatser, ögongodis och åkattraktioner för alla åldrar och smaker. Här följer en liten bildkavalkad helt enkelt.

Daytona och bilrace på översta bilden och så 3 idoler strålar samman. May the force be with you!!!

Gu vad skönt att veta var man har dem….Ibland i alla fall!

The big Ford. Var tusan är du Mangan? Maken konstaterar bara helt kallt: Den där modellen får ni mig aldrig till att bygga. Jag verkligen vägrar. Jaha, där ser man. Rektorskan som precis tänkt sig att vi kunde ha en sådan hemma i trädgården. Lite trädgårdskonst kan ju förgylla vilket hus som helst….

På väg hem stannade vi på en Mc D och käkade samt drack lyxshake. Därefter somnade både jag och Gabriel som på beställning. Han konstaterar nu glatt att han haft en härlig dag och förhoppningsvis förträngs minnena från Universal av glädjen från Legoland. Resten av tisdagen kommer att handla om packa, äta upp left overs till middag och ta ett ljuvligt kvällsbad. Maken och TB försvann ner till puben för att kolla europeisk fotboll och själv ska jag fortsätta läsa min mycket spännande bok. Imorgon lämnar vi hotellet bakom oss och tar vägen om Clearwater Beach – vårt premiärställe i Florida (år 2000) och där vi gifte oss samma år. Här käkar vi nog lunch på en favvorestaurang innan vi drar mot vårt hus med egen pool i Cape Coral. Tempot lär bli mycket lugnare och tillvaron mer leasure. Efter en intensiv start på semestern och nästan vad man skulle kunna kalla upplevelseinflation är det dags för part 2. Lovely!

Kram Mia

Skräck i kubik

Förberedelser är A och O, det håller ni väl alla med om? Om man ska få ut mesta möjliga av sina upplevelser krävs det eftertanke, planering och lite pusslande helt klart. På måndagens agenda stod Universal Studiobesök och denna gång blev det parken Island om Adventure. Då vi har varit där många gånger tog planeringen ingen längre tid i anspråk, men visst…visst språkade vi oss samman. Tidig kojning på söndagen och klockan på 7 på måndagen….

Uppe med tuppen och alltid en lightfrulle dagen för karusellåkande. Kvällen innan har ryggan packats omsorgsfullt med mindre återförslutbara plastpåsar med kamera, plånbok, mobil, fika, extra kläder till den yngsta eller mest känsliga i familjen – detta möjliggör att åka de vattenbaserade attraktionerna utan att låsa in väska etc. Familjen Happyvardag är också klädd i funktionskläder (Maken i Abercrombie, rektorskan i Under Armour, TB i Oakley och GB i Tommy Hilfiger) så att man torkar någorlunda snabbt. Till Gabriel hade vi också liten paraplysulky med oss (köpt här vid ankomst och lämnas här då vi åker hem. De kostar oftast 10-15$ och du slipper dra den på flyget), eftersom det är långa sträckor att gå och man måste skynda skynda ibland. Biljetterna kan köpas i förväg – allt detta för att minimera antalet gånger du ska köa.

Vi åkte från hotellet 08 och checkade in på parkeringen 08.30. Vi var bland de första som klev in och det innebar förstås att väldigt många attraktioners första åkrunda för oss gick  snabbt, då minimal kö hunnit bildas. Ett bra tips är också att välja ut sina favvoattraktioner och följa en prioordning för dessa. Just nu är Harry Potter mest attraktiv och här var det väldigt snabbt 120 minuters väntetid. Puh! Lunchen minimeras eftersom man inte vill må illa till nästa varv åkturer. Maken och jag delade en dricka, grabbarna åt popcorn och drack Sprite. Very nutrious indeed! Nog med tips nu…..Lycka till!

Vi älskar verkligen att åka karuseller och bergochdalbanor – ja, nåväl…3 utav oss upptäckte vi idag. Liten Gabriel är ju genuint skeptisk till väldigt mycket, framförallt nya saker men han ville prova. I Spindelmankarusellen var han fullständigt skräckslagen och i Ripsaw falls satt han helt stelt och skakade. I båda fallen konstaterade han snabbt – de vill jag aaaaaldrig mer åka. Och så dags för Dinosauriekarusellen…..Han skakade sig igenom och grät sedan stora tunga tårar i slutet. PopEye´s riverride var dock rolig likaså Seuss Landing samt The Unicorn. Men det allra roligaste var att gå i Dinosaurieaffären.

 

Drygt 4 timmar sprang/power walkade vi oss runt Universal – ett ganska gediget långpass faktiskt. När vi for därifrån passade vi på att åka till den hemliga restaurangen, som var fullsatt igår. Vilken upplevelse! Gabriel blev lyrisk när han insåg att vi skulle gå på T-Rex Café. Matro=forget that! Mysfaktor=Hahahaha! Pratbar miljö=not a chance! Men så jäkla häftigt….Var 20:e minut var det show, då alla skräcködlorna blev ”levande” och brölade en hel massa. Maken och TB åt Brontosaurusburgare, GB en minibrontoburger och mami en Pteranodchicken sandwich. Mumsigt, dyrt och med en härlig helhetsupplevelse.

Väl hemma njöt vi en stund vid poolen av både sol, bad och en massa glass. Kvällen har varit mycket lugn och nu stundar ompackning och tidig kojning eftersom vi imorgon ska till Legoland Florida. Wow! Happyvardag kostar på sig….och ja, kostar det gör det ju. 3990 kronor för oss fyra i entre till Universal. Lägg därtill lite dryck och snacks på plats samt en nätt liten nota på 800 för den sena lunchen på T-Rex Café. Nu blir det vatten och bröd resten av semestern…..eller inte!?

För övrigt vill övriga familjen att jag ska visa nyförvärvet till familjen. En nätt liten skräcködla modell T-Rex (så att skräcködlan mami får sällskap eller?) fick följa med hem. Och om ni undrar hur den ska få plats hem till gamla Sweden så har vi två veckor kvar att fundera på det. Puh!

 

See ya….Kram Mia

 

Less is more

Lite mindre ”nej” till framförallt Gabriel. Och lite mindre ”jag ska bara” och ”jag kommer snart” till densamme. Definitivt mindre ”vänta” till alla i Happyvardag. Ja, så löd mitt inre motto för semestern.

Lördagen startade alltså ganska tidigt och efter frulle tog vi en rekpromenad i dagsljus. Om vi gillade det vi såg. YES!!!! Eftersom mamin glömt att ta med bilkudde till Gabriel och hans knepiga grej med att få håll i sidan gjorde att vi for till närmaste Walmart för införskaffande av just bilkudde och liten paraplysulky, vilken han för övrigt ser ut som en jätte i men men…En mami vill ju shoppa och inte kånka på gnällig pojke så…. Några timmar vid poolen i sol och med klarblå himmel=lovely!

Eftermiddagen innebar shopping på Prime och TB hade helt klart shoppingspree. På hemvägen stannade vi och käkade på Outback – Aussie käk som vi gillar skarpt. Blooming onion och coconutschrimp, New york strip till TB, Aussieburger till maken och Caesarsallad med grillad scampi till mami. Gabriel lyckades vi krångla i lite pommes. Eftersom det var happy hour på drycken kan jag meddela att av kvällen blev det inte så mycket kvar av för rektorskan. Jag somnade sött med liten Gabriel och vaknade sedan vid 5 imorse. Två öl kan ha den effekten vetni….

Efter söndagsfrulle tog TB och maken bilen till Bayhill för att kolla PGA-golf och med Tigern i ledning kan ni väl bara föreställa er stämningen på plats. Gabriel och jag gick till ”vårt” shoppingcenter och där hade jag minsann lite spree. Lunch (köttfärswrap och chicken salad) intogs i vår lägenhet och sedan blev det till att poola. Två timmar senare är vi nu både lite mer färgglada och trötta efter otaliga kanonkulor, hopp och dyk. Ikväll ska vi fara till stora leksaksbutiken samt till en hemlig restaurang. Jag längtar efter att se Gabriels min…..

Och jag kan bara meddela att det där med att sluta säga nej, jag ska bara och vänta har fungerat ytterst bra dessa dagar. Så bra att jag beslöt mig för att tillämpa det på mig själv. Det märks i antalet inköpta prylar kan jag upplysa er om. Och om ni undrar hur jag tänkte då jag shoppade röda adidasdojjor Blixten Mc Queen till GB, karamellrosa velourbrallor från samma kedja till mig själv samt en röd lackkappa från TH till mig, så har jag faktiskt ingen aning. Observera att plaggen inte avses att användas tillsammans.

På återhörande go vänner….Kram Mia

 

 

 

 

Globertrotterfamilj?

Nä, det är vi då
rakt inte, men med 7 (pågående åttonde) resan till Florida sedan år 2000 så har
vi lite erfarenheter i alla fall. Man skojar liksom inte bort en Atlantflygning
hur som helst. Här kommer några tips från rektorskan:

Utgångsläget är
att det är jobbigt att resa. Det kräver förberedelser och man ska inte förvänta
sig att allt kommer att flyta perfekt. Se till att boka flygbolag, flygtider
och mellanlandningar som passar ert tycke och smak. Vi flyger helst
Lufthansa/Air Canada och gärna från Copenhagen. Tidig start möjliggör en lugn
stund då inte flygplatsen vimlar av folk. Två mellanlandningar ger bra uppehåll
att rasta benen, fylla på matdepåer och en kortare Atlantflygning. Det flöt
perfekt denna gång.

Ta med mat och fika
att plocka fram till framförallt barnen om något strular eller de ej gillar
flygplansmaten. Vi hade också med läs- och spelalternativ till
underhållsystemet på flyget. Dessutom hade jag tre överraskningar till Gabriel
inslagna i present och redo att plocka fram vid rastlöshet – en ny tidning med
tillhörande present, en ny Thomasfilm till datorn och en ny bil. Maken hade
också laddat ner roliga spelappar till Ipaden.

Förvänta dig inte
perfekt beteende av barnen, då blir man besviken. Det är jobbigt att sitta
still, stå i kö och vänta och vänta och vänta. Lägg därtill lite pirr i magen
av allt som ska hända.

 

Ja, det är jobbigt
att just resa. Jag tänker under varenda Atlantflygning: Aldrig mer. Och väl
framme i Florida: Det är värt allt att få komma hit. Lätt förvirrat, eller hur!
Starten på resan var suverän. Tusen tack familjen Jensen för att vi fick sova
över i ert FAB hus. Mysigt umgänge, underbar champagne, ljuvlig mat och gott
vin. Mycket lek för ”barnen”, många goa skratt och mysiga planer för framtiden.
Tack….

Upplägget för vår
resa är förstås signerat maken. Vi är vana att göra detta ihop och vi vet våra
roller. Maken planerar för resa, upplevelser, restaurangbesök och shopping –
jag håller kontakter och fixar många praktiska prylar. Reseledaren i teorin är
alltså maken, i praktiken ofta jag. Maken är den ständiga chauffören och tyvärr
kan jag inte stoltsera med att vara coodriver. Numera sitter alltid TB i
passagerarsätet och jag är förpassad till baksätet. Likaså är det alltid jag
som sitter med Gabriel under resan, medan TB och maken tar hand om varandra.

Klockan 21 local
tid landade vi alltså in på vårt underbara Spahotell och vår lägenhet där.
Grabbarnas sovrum med eget badrum, kombo kök och vardagsrum, stor balkong och
vårt sovrum med spa i kolonialstil. Här finns faciliteter som två stora poolområden
med piratskepp och vattenrutschbana, Gameroom, gym och flera restauranger samt
ett eget shoppingcenter ( massor av affärer med favoriter som Adidas, Nike,
Tommy Hilfiger, Gap, Reebook, Under Armour, Osh Kosh, Carters mm mmm mm).Här
stannar vi från fredag till onsdag och sedan drar vi ner till Cape Coral i 12
dagar. Man kan stå ut med mindre….

Fredagskvällen
bjöd på matshopping, installering i lägenheten, rek av området samt Pizza Hut.
Vid midnatt somnade vi sött och vaknade sedan vid 05.15 (mami), 06 (TB) och
7.30 (Gabriel och maken). I nästa inlägg kommer (förhoppningsvis) bilder och
text om vår härliga lördagsstart av semestern. Det är lite strul med datorer,
uppladdning och anslutning. Hoppas allt fungerar bättre nere i huset sen…

Kram Mia

On location

Äntligen….Äntligen….Äntligen! Efter en nätt liten 22 timmars resa från dörr till dörr, Charlottenlund i Copenhagen till Lake Buena Resort i Orlando, kunde vi anse oss vara on location. Åtminstone på vår första destionation. Med en knallsjuk make i hög feber och förkylning, en genomförkyld TB och en liten Gabriel som drog igen sina ljusblå först då en timme återstod av sista flygningen till Tampa, då är man extra nöjd då man når slutdestinationen.

Hade ett långt inlägg och bilder på gång, men det strular för mig. Oklart just nu om det är internet, mamaportalen eller mid dator. Jag är ganska irriterad just nu…Så jag nöjer mig med att säga att resan gick som en dans….utan groggar och dålig balans. Vi nådde Orlando och checkade in på vårt finfina hotell. Allt är väl med oss och idag har vi solat, badat, shoppat och käkat Aussiefood. Mums!

Hoppas jag har bättre tur med bloggeriet imorgon. Kram på er vänner….

Häng med till Florida!

The Sunshine State. Ett favvoresmål för Happyvardag. Vårt 7 besök. Alla resor har varit olika, inte minst eftersom barnen har haft olika åldrar – TB var 4.5 första gången och är 16 nu – Gabriel var knappt 2 första gången och ska snart fylla 6. Olika behov. Olika hang ups. Olika svårigheter med att acklimatisera sig. Men så spännande! Vi har bott på olika ställen, nästan uteslutande på västkusten, och besökt massa olika ställen, restauranger, stränder och upplevelser.  Men självaste grundupplägget är alltid identiskt och mycket enkelt:

lyxigt och bekvämt boende, pool och beach, nöjesparker och shopping, goda barbeques hemma och härliga restauranger, sol och slapp

Idag lämnar vi Sverige för Copenhagen och när morgonen gryr sitter vi redan på flyget mot Florida. Beräknas landa 18.05 lokal tid och sedan ska bara hyrbilen hämtas ut innan vi styr kosan mot Orlando. 5 dagar på Laguna Resort and Spa, innan vi åker ner till Cape Coral i 12 dagar. Bloggen kommer självklart att uppdateras under resans gång och jag hoppas ni vill hänga med på våra äventyr.

Må så gott vänner och wish med luck! Kram Mia

Att bryta mönster

Det är dags nu! En lång seg höst och vinter utan det vita guldet (vilket jag inte älskar, men som gör tillvaron betydligt ljusare i alla fall) och längtan efter vårsol och värme är tärande. Ett år av många ”influensor” i familjen, främst jag och Gabriel, och en konstant hängig make. Tufft tempo i skolan för TB (åk 9) och med en intensiv fotbollssäsong framför sig. Och så Gabriels matstrul, till viss del hemma men främst vid lunch på förskolan, som kan stressa det lugnaste vatten (inte för att jag är kolugn annars, men ändå…).

Jag är säker på att förra sommaren bjöd på för lite sol och vackert väder. Lägg därtill en köksrenovering på skolan och att vi knappt fick någon gemensam semester i familjen. Vi var helt enkelt inte redo för långa läsåret. Vi var helt enkelt inte fulltankade. Och därmed behöver man inte vara Einstein för att förstå att vi helt enkelt går på ångorna just nu – efter lång tid av sparlåga. Så visst är det dags nu….Dags att dra iväg på årets långsemester Dags att lämna livet efter klockan och tider och uppdrag bakom sig, för att istället låta behov och önskemål få styra. Dags att bryta gamla invanda mönster och få bli semestermamma – pappa- barn istället. Det behöver vi verkligen.

Onsdagen började på tok för tidigt – nämligen 03.16. Och klarvaken! Låg och snurrade länge och väl och steg istället upp och började skriva ner alla saker som poppade popcorn i skallen på mig. Kröp sedan ner i bädden igen och slumrade lite sött. Insåg att det skulle bli en lååååång dags färd mot natt denna dag före avresa. Skolan på nästan heltid idag och viktiga saker avbetade. Direkt till bilfirmna för däckbyte innan vi for hem för att fixa mor och fars månatliga ekonomi. Lite fika och sedan tog hela packningsproceduren fart på riktigt. Nu återstår det några saker och så mat förstås. Ikväll hoppas jag kunna njuta en stund framför Sveriges Mästerkock samt Greys (inte så mycket njutning, mer fulgråt men ändå…). Imorgon är det kort jobbedag och sedan lämnar vi gamla Kallekrona och Blekinge bakom oss, men Happyvardag….Happyvardag tar vi med oss fast det är semester.

Hörs igen imorgon innan det blir lite transportuppehåll…..Kramen kommer här från Mia

Skolcool – Mobilers vara eller icke vara i skolan

Innan den nya skollagen nedtecknades och trädde i kraft (1/7-11) diskuterades det vilt om det skulle kunna komma med ett mobilförbud i denna. Eller åtminstone att man som skola skulle få beslagta ädla ting. På många skolor kan man tro att dessa kära ägodelar skulle vara pestsmittade – minst! Och jag kan inte annat än förundras. Hallå är det inte 2012 eller? När jag hör resonemang om förbud och beslagta och elever som kan fuska, då slår en enorm trötthet till. Gäsp……Vad sägs om tydliga regler, användbarhet och nytänkande? Eller vad sägs om kommunikation, förklaring och ömsesidig respekt? Och för guds skull, när ska skolan och dess aktörer inse att man inte kan gå baklänges in i framtiden. Att åtminstone någon gång försöka spela på elevernas planhalva kan göra underverk. Så till den grad att man förmodligen skulle kunna tala om skolutveckling. Varmt välkommen till Skolcool – hemlisar och ämnen som berör!

Mobiler skulle förmodligen kunna betraktas som våra elevers käraste och mest användbara ägodel – den och deras dator/laptop/läsplatta… Elever av idag är digital natives – invånare, födda och uppvuxna i en värld där IT är en naturlig ingrediens. I deras värld är det helt naturligt att använda ovannämnda atiraljer som digitala verktyg – man kollar upp saker, kommunicerar, lägger in påminnelser, googlar, antecknar ja name it… Faktum är att de på väldigt många sätt är mer rätt i sin färdriktning, om man ska se till våra nya styrdokument, än vad många skolor, rektorer och lärare är. För vi….vi är inga digital natives – vi är närmare att anses som digital immigrants. Vi kommer på besök till en värld vi inte är födda i och absolut inte har helt lätt att förstå. Men precis som andra immigranter bör man vara openminded och försöka ta seden dit man kommer. Det där lämnar definitivt en hel del att önska skulle jag vilja påstå.

Bilden ovan illustrerar vår lilla mobilsamling när åk 9 gjorde sitt nationella prov i NO förra veckan. Självklart kan man inte alltid ha tillgång till sin telefon i skolan. Självklart finns det tillfällen där kunskaper och färdigheter skall kontrolleras, där inga hjälpmedel får förekomma. Självklart är det oförskämt att filma någon som inte vill bli filmad, likaså bör man rikta sin uppmärksamhet mot den/det som är i fokus i varje situation.  Det handlar med andra ord om en situationsanpassning. Men lika självklart är det att vi skolor, rektorer och lärare måste börja se mobiler som hjälpmedel för den nya tidens undervisning – inte överallt och jämt, men som ett komplement.

Hur är det på Svettpärlan då? Tja, vi har gått från ett mycket restriktivt användande till att öppna upp för att spela på elevernas planhalva. Vi digital immigrants har mycket att lära, men det finns liv och lust och en massa nyfikenhet nu. Vi har flera spännande projekt som skall sjösättas lagom till nästa läsår. Man kan absolut inte bara släppa allting fritt och hoppas på det bästa, men man kan minsann inte heller gå baklänges in i framtiden. Amen….

Det här var sista Skolcool för några veckor. Nu tar vi semester och återkommer efter vår Floridatripp. Även dagen idag har inneburit jobb mellan 8 och 12 – jag mår inte så mycket bättre (fortfarande feber, täppt näsa och skallevärken) men heller inte sämre så…Idag har jag skrivit månadsbrev, haft lite samtal och möten samt varit vakt vid nationella provet i matte för åk 6. Spännande! Hämtade hem liten Gabriel från en underbar Cirkusfest på förskolan (han var Superman. Hrm????). Eftermiddagen ska innehålla vila och lite packning, stryka och tvätta och så lite mat. Hoppas på att vakna feberfri imorgon eftersom jag skulle behöva jobba heldag och hinna sista sakerna hemma också, krävs det lite mer energi än vad dagen idag har bjudit på. Håll tummarna för det….

Kram Mia