The Nedräkning….

har börjat. Egentligen har den existerat i olika omfång och med olika djup vid flertalet olika tillfällen, men nu är den liksom på riktigt. I samma veva som vårterminen drog sitt första andetag, gick startskottet för denna terminsnedräkning. Vad snackar hon om, undrar ni säkert – och inte ska jag hålla er på halster inte…

Vi börjar med vår två godingar som båda gör sin sista termin på aktuell inrättning (läs förskola/skola). Gabriel är mycket ambivalent kring detta faktum. Å ena sidan längtar han grymt efter att få börja förskoleklass och vara på samma ställe som mami och papi. Å andra sidan älskar han sin förskola med Anna, Si-Mona och Ellinor samt sina kompisar. Det ligger nog också en trygghetsaspekt i det hela – förskolan vet och kan man alla rutiner, förskoleklass är spännande och nytt. Och lite skrämmande. Dessutom vet vi inte ännu om favvokompisen nummer 1, Mickan, kommer att tacka ja till Svettpärlan eller om hon ska gå på samma skola som sina syskon. Sista dag på föskolan är den 20 juni 2012. Får en tår i ögat redan nu…..

Och så TB. Vår store nyblivne 16-åring som snart tackar för sig i grundskolan och drar vidare till nästa skoläventyr. Som tur väl är har han sett till att packa sin ryggsäck på bästa sätt och nu är det bara finslip kvar. Tack och lov är vald gymnasieskola väldigt lik Svettpärlan – liten, genuin och med en ombrysamhet. Och så har vi en av våra tre favvofotbollstränare, dvs Manny, där. 86 skoldagar har TB kvar innan det är dags. Oj, shades on även på denna skolavslutning med andra ord för Rektorskan.

Men den mest angenäma nedräkningen av dem alla handlar förstås om en förestående semester. Och den ligger betydligt tidigare än juni 2012. Natten mellan den 22 och 23 mars lämnar vi förhoppningsvis Blekinge bakom oss och far till favoritFlorida. Det blir 5 nätter i Orlando, en massa shopping, goa restaurangbesök och så förstås nöjesparksbesök. Hotellet har en egen vattenpark i trädgården, Pizza Hut Express i foajen, flera andra restauranger och en egen outlet (T.Hilfigger mfl). Sedan blir det 12 nätter i hyrd stor villa, med egen pool hyfsat nära beachen. Här blir det leasure semesterliv. Oh, som vi längtar. Idag är det 61 dagar till avfärd.

Men just idag skriver vi den 21 januari och det kommer något svårdefinierbart från himlen. Vi har sovit gudomligt inatt och jag vaknade långt före övriga familjen. På förmiddagen har jag lekt ekonom och fixat mor och fars månatliga ekonomi. Många räkningar och årsbesked och annat….Tog en stund kan jag säga – en 76 åring och en 83 åring som ska titta och förstå vad man gör. Långfika och sedan en stund i läsfåtöljen. Nu far jag straxt till affären och ikväll blir det Dijonlövbiffgryta med färsk pasta alt pressad potatis. Maken och jag öppnar nog en Apassimento Tommasi och grabbarna tar Fanta Exotic. Till dessert blir det kladdmuffins med grädde och glass.

Och så Gladiatorerna på TV. Undra vilken bana som ska byggas först av vår kreative lille son. BTW – Gabriel satte i sig två köttfärswraps igår, drack och log med hela ansiktet under måltiden. Vi har fått honom tillbaka!!!!Därefter ordnade han om tv-rummet till en Gladiatorhinderbana. För första gången på länge suckade jag inte vid detta faktum – jag var bara så tacksam över att han mår bättre.

Imorgon kommer Soccermum och tar några sanningar…..Kram Mia

Vit, vitare…genomskinlig!

Hallå hejsan från sjukstugan. Eller infektionshärden, vilket som kan duga som epitet för Happyvardags hem. Igår var Gabriel utslagen och såg hemsk ut – när jag kom hem från vårt Öppet Hus blev jag riktigt orolig. Natten har inneburit en del vandrande, men framåt morgonkvisten somnade han om och sov så gott. Just därför unnade sig denna utschasade mamin att krypa ner en stund i sängen, efter det att TB och maken skickats iväg till skolan. Åh, så härligt att vila ögonen. Steg sedan upp och påbörjade en viss sanering av huset. 9.30 hör jag Gabriel ropa – Mami, jag är vaken. Vilken dag är det idag? En helt annan röst än igår. Puh! När jag kramar om honom känner jag att han bara är lite varm och det finns liv i ögonen igen. Hoppas, hoppas att det var kulmen igår……

Gabriel är nu nybadad och luktar så gott. Han har satt på sig den fina Tintintröjan vi fick köpa av fina Prästgårdsdrömmen, Cecilia…..Tack snälla, han älskar den. Sängkläder är bytta och älskade jajjan i torktumlaren. Golvet är dammsuget och vi förlustar oss just nu med byggen – modell makens leksak anno tidigt 70-tal. Spännande! Snart kommer resterande 2/4 av familjen hem och det är dags att inta fredagsmys. TB har lite skoljobb att göra i eftermiddag för att frigöra helgen och själv ska jag försöka ta mig ut en promenad i friska luften. Olycksbådande vita, bulliga Cumulus Nimbus tornar dock upp sig på himlen – det sägs att snön ska falla här inatt.

Ikväll njuter vi en het texmex buffé och jag ber en stilla bön om att han, det genomskinliga benranglet på bilden ovan, ska kunna tänkas äta något under kvällen. Helgen blir lugna gatan för oss alla, så att vi kanske kan jobba/vara på förskolan nästa vecka. Och imorgon är det ju Gabriels nya favvoprogram, Gladiatorerna.

Happy Friday till er alla….Kram Mia

As if…..Dödssynder

Har ni sett ”Seven”? Förvisso har den filmen några år på nacken, men den är rysligt bra. Otäck, men med en bra handling – inte alltid en given kombo för mig. Den handlar förstås om de sju dödssynderna. Hu!!!!

Och på tal om synder. Så här några veckor efter det nya årets entré. När de där nyårslöfterna känns både fåniga och rätt svårhållna. Det där med mer träning och mindre mat. Bort med godis, glass och läsk. Fast jag lovade ju inte något sånt, så för min del är det lugnt. Men jag har ju gjort ett och ett annat år….Om du skulle vara tvungen att välja en dödssynd……Vad skulle du ta då?Idag är det alltså dags för As if…..torsdagens inlägg där vi fantiserar hej vilt. Häng på i kommentarsfältet…..

För mig är valet urlätt – Frosseri förstås! Tänk vad mycket tid som skulle frigöras – tid som idag spenderas med att ta kontroll över matintaget.

Tänk ljusa fluffiga frallor med en härlig påläggsbuffé till frulle varje dag. Hej då fullkornsbröd och kesolaxröra. Hej då lättyoggi och grapejuice. Förmiddagsfika med en dito och så en god kaka som grädde på moset. Lunch och middag utan tanke på fett, proteiner eller kalorier. Frittade godsaker, härligt krämiga potatisgratänger och gräddiga goda såser. Ett gott vin eller en iskall öl till. Mumma! Läsk så fort man blir törstig. Ändlösa rader med ens favvogodis – Guldnougat, Nonstop, hallon/lakrits dödskallar, Fazer blå, Kina Pops, Neverstop och så Noblesse på det. Kanske lite marsipangodis och några Brio grädd. Ljuvligt! Och så glass. Glass i stora lass. Min stora passion här i livet.

Eller nej! Usch och fy….Groose! Hur mycket gott det än finns här i livet, så skulle det väl knappast vara njutbart att frossa. Mer vill ha mer vill ha mer…..Och till sist känner man inte smaken, utan det blir ett inlärt beteende ur hand i mun. Nä, måttfullhet is da shit….hur trist det än låter. När man inte alltid tillåter sig att äta allt alltid, det är ju då det smakar ännu godare. Tänk på något du gillar sådär extra mycket……när det var länge sedan sist så blir ju smaken och för all del upplevelsen så mycket starkare. Lagom är nog tusan bäst och förmodligen den bästa vägen till hållbart liv.

Igår på dagen var Gabriel riktigt hängig, men sen fick han i sig både lite mat och dryck och jag tyckte att han piggade på sig. Lite hes kanske och javisst….Natten har bjudit på krupp, medicin och altanvandring. Det är en feberhet, väsande kille vi har i soffan nu idag. Jag tycker så enormt synd om honom. Bästa svärmor har varit här en stund så att jag fått jobba undan lite grejer och möten på jobbet. Imorgon blir det till att vabba igen. Gilla läget….gilllalalalala läget…..

Kram Mia

Jag kör bara mjölken….

Mor Anitas favvouttryck från min uppväxt när det var något hon inte kunde eller visste: Ingen aning – jag kör bara mjölken. Det var säkerligen inte tänkt som att nedvärdera varken bonde eller mjölkbudet, ty sådan är hon inte min älskade lilla mor. Tvärtom! Hon är en av de bästa jag vet på perspektivtänkande och att ha överseende med andra människors val här i livet (även icke-valen). Hon har, precis som vår fina mormor Marta, alltid hävdat att var och en bli salig på sin tro. Jag hoppas innerligt att detta även genomsyrar mitt sätt att ta mig an tillvaron.

Följande kom med posten häromdagen:

Min arbetsgivare, dvs det företag jag själv är delägare i, tros inte få veta om min A-skattsedel på elektronisk väg. Va? Ska jag ge denna till mig själv då?  Eller vad betyder detta? Äh, jag säger som mor Anita – Jag kör bara mjölken. Jag har ingen aning för jag jobbar varken med siffror eller ekonomi (tack och lov). Så jag gör väl som jag brukar – frågar en expert. Och experten, det är förstås bästisMaria det.

Lillördagen har varit extremt grå här i Blekinge – grå och lite kall. Gabriel som var bättre igårkväll, har idag fortfarande lite feber. Vi fick fikabesök av först farmor och sedan av Helle, Neo och Nelly samt Maria. En snabbsväng till skolan och hämta TB, slänga skräp på återvinningen samt handla lite på Willys. Nu ska det göras räksallad och lite rostade mackor, TB får orientalisk kycklinggryta och Gabriel….ja, undra om vi kan lura i honom några tuggor idag. Det är segt för honom med födan. Imorgon kommer farmor hit och passar Gabriel så jag får jobba undan en stund och på kvällen har vi Öppet Hus på skolan för nya elever. Lika spännande varje år….Gabriel som skulle fått börja på friidrotten denna vecka, kan ju naturligtvis inte gå dit. Dessutom missade han julgransplundringen på förskolan igår. Vilken otur den killen har….

Imorgon kommer förstås As if….som vanligt. See ya! Kram Mia

Skolcool – argsinta barn!

Gap och skrik och utbrott. Slänger i dörren eller tjurar under lugg. Springer sin väg och gömmer sig och är allmänt okontaktbar. Skyller på andra eller känner sig som ett offer. Och när ”bandet” ska backas blir det idel gråt och tandagnissel. Känns något av ovanstående igen? Kan det vara så att även just ditt barn har något av dessa drag? Är det möjligen så att du ömsom känner dig frusterad och ledsen och ömsom förbaskad över situationer som uppstår i kölvattnet av dessa fenomen? Hur hanterar du ett mindre glatt barn? Har du en klar linje som du följer, eller tillåter du dig att reagera istället för att agera? Skolcool är tillbaka med ännu ett ganska känsligt ämne. Ett ämne som kan göra åtminstone mig själv djupt frusterad och som utmanar hela änglakörens tålamod.

Barn kan bli arga sägs det – japp, hur osannolikt det än kan låta så är det ju så…Hahaha….Själv har jag erfarenhet av två små ilskna bin – en på dryga 5 och en på 16, fast 16- åringen hanterar det numera otroligt bra. Barn ska bli arga. Precis lika mycket som de ska bli glada, ledsna, sura, förväntansfulla – ja, hela uppsättningen av känslospektrat. Jag har en svag känsla av att vi i vuxenvärlden allra helst skulle vilja släta ut känslospektrat hos våra barn och ungdomar i tron att det blir lugnare då. Och det är jobbigt med många av de olika känsloyttringarna man möter. Ibland vill jag bara skrika rakt ut och vet ni vad….jag gör det också. Om ni frågar mina barn så skulle de förmodligen svara att jag skriker: BASTA!!!!!!!Ja, det bor en ganska tempramentsfull kvinna inom mig – så även hos maken. Ja, inte en tempramentsfull kvinna då – oj, oj oj så fel. En mycket tempramentsfull man skulle jag vilja påstå. Man behöver ju inte vara Einstein för att förstå att även våra små avkommor bär på ett välutvecklat känslospektra. Utmaningen blir då att lära sig att hantera detta på ett bra sätt. Det handlar förstås om mognad, självinsikt och ett målmedvetet arbete. I min profession har jag lättare för att agera först och reagera sen – något jag kämpar med att plocka in även i min privata sfär.

Det är mycket lätt att man skuldbelägger barn för sina känsloyttringar, framförallt sådant som ilska och ledsamhet. Jag tror att det är otroligt viktigt att man avlastar sina barn genom att samtala med dem kring olika känslor och hur dessa ter sig hos olika personer. Detta blir ett sätt att förstå både sig själv och världen runt omkring sig. Att låta barn tydligt få veta att man får bli arg och man får bli ledsen och man får bli glad, är a och o. Det är inget fult i att bli arg, varken på någon annan människa, en situation eller döda ting. Uppföljningen är dock superviktig: VAD FÅR MAN GÖRA NÄR MAN BLIR ARG? Man får bli precis hur arg som helst, men det innebär förstås inte att man får ta ut det på någon annan. Vi kan inte lämna våra barn i sticket och inte ge dem verktyg att hantera sina känslor. Lika viktigt som det är att lära dem att man inte bör kasta sig om halsen på vem som helst och börja pussa och kyssa för att man är så himla glad, lika lite får man slåss, spottas, skrika fula saker, sparkas etc Men vad får man göra då? Som förälder måste man tydligt tala om vad som är acceptabelt i sitt barns beteende kring olika känslor – därefter gärna komma överens om vad den ska göra då den t ex blir arg, ledsen, kränkt, sur eller ilsken.

Så här försöker vi jobba i skolan. Bejaka tillsammans med barnen att det är okej att känna på olika sätt. Verbalisera vad som är ok i skolan att göra om man blir arg. Berätta för varandra vad som triggar igång olika individer, genom att låta var och en beskriva hur den känner. Tillsammans bestämmer vi ofta speciella arg-platser att gå till om man behöver vara ifred. Vi pratar, pratar och pratar om känslor, känsloyttringar och bra lösningar på olika situationer. Snälla gör på samma sätt hemma. Var inte rädd för att låta ditt barn bli arg. Lär det att hantera sina känslor, istället för att få skuldkänslor. Ge dem rätt verktyg som fungerar i er familj. Våga möta ditt barn i olika känslor – ingen springer runt och ler och nickar hela tiden och tycker att allt är underbart. Då skulle jag bli riktigt orolig. Ha inte dåligt samvete för att ditt barn visar känslor i förskola/skola – hitta tillsammans med pedagog och ditt barn en överenskommelse kring hur ni ska hantera det. Vi verksamma i skolan tycker inte mindre om barn som kan bli arga. Snälla skäms inte. Tro inte att du är en dålig förälder. Bejaka att ditt barn har dessa egenheter – skuldkänslor är inga bra kompisar att bära runt på.

TB hade som liten en mycket kort stubin och alla tävlingssituationer blev en stor katastrof för honom. Tillsammans med alla goa pedagoger genom åren har han lärt sig hantera detta via bland annat argplatser, avlastandet av tävlingar och mycket samtal. Här hemifrån tjatade vi in ett mantra till honom: Knyt händerna, sätt dem i fickan, räkna till 10 och gå därifrån. Har fungerat superbra…så bra att även andra familjer hakade på detta mantra. Liten Gabriel är lugnare så. Han har varit nästintill mesig och tagit emot en del från kompisar, men förskolefröknarna har uppmuntrat honom att säga NEJ, STOPP, SLUTA. Han är mer av den tjatiga typen som alltid vill förhandla – en strateg, helt enkelt. Men arg kan han bli – helst på sina spel. Då undgår det absolut ingen kan jag lova. Och det kan hända att det viner ord som BASTA från annat håll i huset då.Man är ju liksom inte mer än människa….

Vabtisdag med en fortsatt febrig Gabriel. Dock har vi sovit ganska gott inatt och han är vid hyfsat mod. Blek om nosen och ser ut som nyss utkommen från Bergen Belsen. Jag ska jag försöka truga ner lite MC D. Mycket arbete har skett på förmiddagen och nu har vi precis hämtat hem TB från gymnasiemässan. Nu kräver jag braständning av maken, ty jag har frusit sedan jag vaknade. Och om ni undrar varför jag inte tänder själv…..rädd för tändstickor och eld. Så rädd att jag fick dispens under kemilektioner att bara dokumentera labbar, inte deltaga. Helt normalt! Men att bejaka känslor har jag gjort sen jag föddes…..

Kram och på återhörande go vänner….

 

Den perfekta hemmapizzan!

Hello Pizzalovers….I familjen Happyvardag älskar vi förstås pizza, det kanske eventuellt har märkts. Och vi älskar självklart mångfalden i detta avseende. Många gånger är det Le Chef här hemma som fixar och donar samt bakar på vår pizzasten och det är smaskens. De flesta pizzeriabesök blir ofta 8 mil norrut mot Kalmar och den bästa pizzerian av dem alla, dvs Italia. Men ibland har man ju varken tid eller lust att åka långt eller dona från scratch. Då har vi hittat det perfekta konceptet – ett slags mellanting som passar oss alldeles utmärkt.

 

I lokala butiken Senorens Livs, som förövrigt har världens bästa service alla kategorier, kan man handla denna lilla godsak. Företaget bakom vår favvopizzeria har tagit pizzakonceptet till nya höjder och säljer till Ica-butiker i alla fall. Dessa finns i modellen Vegetaria, Hawaii och Capriccosa. Dessutom kan du köpa till underbart god vitlöksost anpassad till pizza samt pizzasallad. Pizza levereras i snygga kartong och inplastad – helt färdig för att bakas upp hemma i ugnen på vanligt galler i 275 grader.

Så här ser den ut öppnad. Antingen gillar man någon av ovanstående varianter, eller också gör man som rektorskan och Gabriel…..plockar bort lök, paprika och svampinjoner (som Gabriel säger) och så lägger man på önskad fyllning. Gabriel vill bara ha osten (som förövrigt har en härlig konsistens, en blandning mellan mozarella och vanlig) och jag lägger gärna på rökt lax och vitlöksosten eller räkor och tonfisk. Smakar gör den som färdiggräddad på pizzerian. Prova gärna! Och finns den inte i din butik, fråga om de kan ta hem den….Garanterat en succé!

Måndag idag och klockan 04.15 gick det upp för mig att det blir några vabande dagar för rektorskan – Gabriel stod nämligen vid min säng och hade jätteont i pannan. Så lite medicin och sedan krypa ner hos en feberhet kille. Igen! Morgonen gick i en flygande fläng eftersom jag hade en hel del planerat för veckans första dagar. In och lämna TB, fixa ett samtal och lite praktiska prylar samt hämta hem lite jobbsaker. Ni vet väl att vobbande är ett nytt ord i detta sammanhang. En snabb runda på Maxi för köp av dryck och glass, sedan hem till soffan. Nu väntar vi på att den älskade pappan och storebrodern ska komma hem. Dessutom ber jag med jämna mellanrum små böner om att slippa denna sjuka på mig själv….så ego är jag, men min kropp orkar inte med fler ronder nu. Håll tummarna för mig….

Och tusen tack för alla fina kommentarer till gårdagens inlägg. Både TB, maken och jag blev så glada. Kram från oss alla

Soccermum says…..Tändvätska/drivkraft!

Tyckte det var hög tid för ett nytt tema här i bloggen och vad passar väl bättre än något med fotbollsinriktning kopplat till ledarskap. Säsongen 2012 har precis påbörjats och det mer spännande än någonsin förr. För TB och oss alltså….och säkert för många andra också. Spännande i bemärkelsen utveckling och ovisshet, så har jag inte sagt för mycket. Och om ni nu inte skulle vara lika maniskt fotbollsintresserade som familjen Happyvardag, så kan ni med all säkerhet ha nytta av att läsa inläggen om söndagarna. Fokus för soccermum, mig då, är helt klart ledarskap, coaching och utveckling – variabler som vi alla har nytta av i vårt föräldraledarskap skulle jag tro.

TB har spelat fotboll i 5 år och ja, han började lite sent. Förvisso provade han på det som liten, men valde golf istället. De gångna 5 åren har varit en resa från klarhet till klarhet – han har kämpat hårt och många gånger fått inse att han inte riktigt har räckt till. Ända till säsongen 2011. 2011 var något av ett genombrottsår för honom och han blev en av de tongivande i sitt lag. Utsedd till kapten och den som alltid orkar bry sig, inte bara om sig själv, utan även om de andra spelarna och laget som helhet. På många sätt är han föredöme, något som många påtalar för honom.  Och vi är grymt stolta! Här hemma resonerar vi mycket kring fotbollen och försöker ge honom verktyg att kunna förstå världen samt att vara en god ambassadör för sitt lag och sin klubb.

 

Den sista tiden har han haft det tufft. Inomhussäsongen är inte TB´s starkaste sida, men han har tagit många kliv på utvecklingsstegen. Det är naturligtvis inte lätt att gå från att vara en centrumfigur till att vara Mr Nobody, från utomhus till inomhus alltså, när man är 16 år och kroppen är full av homoner och känslor. Har man sedan en tränare  som bara verkar fokuserar på de som är bäst för tillfället. En tränare som kanske värderar talanger mer än hardworkers. Ja, då är det tufft!  Tvivel och alla helvetes kval kan väl sammanfatta vår senaste period. TB kom hem efter den sista turneringen upprörd och grymt besviken, men säger efter en timmes debrief…..”F-n, detta suger men jag ska jäkla visa vem som allra mest förtjänar en plats i laget” (jag sa inte då att det är du redan nu….man vill ju inte underminera det som kan bli tändvätska).

Och därifrån tog vi det…..Några vilodagar, ett upptaktsmöte och en första utomhusträning i torsdags. TB är taggad som tusan och tillsammans har vi styrt upp de kommande 10 veckornas intensivträning – nu snackar vi förstås PT och träningsupplägg signerade de professionellas skara. Eftersom han inte är en av de som tränare och förening har valt att prioritera i utvecklingssyfte, tog TB saken i egna händer och har sett till att omge sig med människor som kan hjälpa honom att bli bättre. Han bestämde sig för att lägga det som hänt bakom sig – efter att ha frossat i den ”skiten” och diskuterat med viktiga andra, som gett honom bekräftelse på att de tankar och känslor som figurerat hos oss inte alls är missriktade. Och så idag kom det via ett samtal ett annat genombrott – en slags öppning som vi förut inte kalkylerat med, men som kan komma att bli ytterst intressant. Spännande och ovisst!

 

Personligen kämpar jag vilt med mina känslor kring fotbollen just nu – i det tysta förstås. Jag vill inte överföra något på TB! Ledarskap handlar för mig om om att få andra människor att växa, att få dem att överträffa sig själva – ledarskap handlar inte ett dugg om mig som ledare själv eller vad jag kan uppnå. Ledaren ska inte vara någon frontfigur – ledaren ska stå i bakgrunden och stötta, peppa och ge goda råd. Ledarskap är för mig att bry sig om alla oavsett deras status, nivå och resultat – du vet nämligen aldrig vem som kommer att gå längst i slutänden och vem du kommer att behöva mest vid något tillfälle. Ledarskap handlar om vetenskap, personligt engagemang och egenskaper i en enda härligt salig röra. I det som hänt de senaste veckorna tycker jag att jag har lite problem med att se ovanstående drag, men jag kan vara hemmablind (även om en av våra fotbollsgurus, Daniel, försäkra mig om att så icke är fallet. Tack vännen…du är enormt betydelsefull…)

För mig är idrottsledarskap en unik möjlighet att påverka och fostra våra barn och ungdomar – precis som vi gör i skolan. Att då försöka förstå vilka signaler man sänder med ett visst betende (exempelvis laguttagning) känns som prio 1 för en ledare. Kulmen kring hela inomhussäsongen kom i och med uttagning av lag till inomhusDM. Toppning av lag är en källa till mycket förtret i många ungdomsidrotter, men faktum är att i klubbens policy står det att man from P14/F14 får spela med bästa laget, dvs toppning. Det där har jag generellt ingenting emot – våra grabbar är så stora nu och man måste lära sig att hantera denna typ av laguttagning. I takt med stigande ålder måste träningsflit, ambition, vilja och kunnande prioriteras – bara man är medveten om vilka signaler man sänder med sin uttagning. I detta fall har laget inte så många 96:or – 15 stycken tror jag de var för några veckor sedan. Då kan man tänka sig att man plockar ut de 11 bästa från dessa med rätta (och det menar TB skulle inte alls uppröra honom, tvärtom)……Döm om allas förvåning när tränaren väljer att bjuda in två andra spelare, förvisso födda aktuellt år men som aldrig har spelat i laget (de spelar med 95:orna och är riktigt bra), till absolut sista träningen före laguttagningen. Dessutom låter han meddela att nu helt plötsligt är 97:or och 96:or ett lag (fast under utesäsongen var det så viktigt att de tränade ihop men ändå var två lag – i allt från match till laguppdelning). Så till laget togs endast 2 av de 15 96:orna ut och fast att både 95:or och 97:or har sina egna DM, fick de 2 inbjudna spelarna från ett annat lag samt 7 av 97:orna spela. 13 96:or blev alltså ställda åt sidan. Ingen i Happyvardag har något emot dessa killar som blev uttagna – tvärtom. Underbart härliga killar som alla är bättre än TB! Men signalen till de 13 spelarna är solklar – Ni duger inte till! Ni är till och med så usla att jag väljer att plocka ihop ett lag av killar från klubben som inte brukar spela tillsammans, men som ändå kommer att göra bättre ifrån sig än ni som blivit överställda! Behöver jag nämna att några valde att sluta på stående fot, många andra är nog rejält tilltufsade i sitt självförtroende.

Bra ledarskap? Hur farao tror man att man ska kunna bygga lag och utveckla varje individ med detta förfaringssätt? Hur kan man bara yttra till killarna på mötet att det är löjligt att sluta för en liten motgång som denna? Hur tänker man när man liksom ursäktar sitt beteende med att ”jag är ju tränaren och jag bestämmer”? Att man som tränare bestämmer står nämligen ställt utom allt tvivel och det har vi inga som helst problem att inrätta oss i – tvärtom. Men om man kanske stannade upp för en sekund och funderade på vilka subtila signaler man sänder till ett gäng blivande 16-åringar som älskar sin fotboll ….När vår analytiska 16 åring säger utan omsvep: ”Jag har nog aldrig känt mig mindre värd i hela mitt liv! Men underskatta aldrig kraften bakom en besviken och sårad fotbollsälskarfamilj – när man vänder nere i skiten, blir det den bästa tändvätskan av dem alla, den bästa drivkraften. Säsong 2012 – Here we come……

Oj, Jesus så långt….men oj vad jag behövde detta. Har ni läst ända hit är ni värda minst en guldmedalj, om inte mer…Idag har vi söndag och vilodag (igen!). Natten har varit isande kall och tillvaron ter sig vackrare än någonsin. Städning av hus, kusinmys och sedan fotbollsträning för både Gabriel och TB. Kvällen kommer att avslutas med pizza och brasmys. På återhörande imorgon……då ni kommer att få ett hett tips! Kram från Soccermum

Sprid Fredsuppdraget vidare!

En fantastisk ide signerad Micke Gunnarsson från Ronneby. Varje dag år detta utför han ett fredsuppdrag som han själv har hittat på. Och alla som vill är hjärtligt välkomna att haka på. Micke menar att enda sättet att skapa fred på jorden är att skapa fred med sig själv. Han lägger ut sina uppdrag på internet varje dag klockan 10.00 och hittills har det handlat om:

Säg hej till någon du inte känner

Krama minst fem personer under dagen

Skänk en tanke till någon du saknar. Skriv dennes namn på en lapp och bär med dig den i fickan hela dagen.

Spill med flit när du äter middag

Sitt stilla och tyst i tre minuter

Lägg en lapp med orden ”Tack för att du finns” i en för dig okänd brevlåda

Nästa söndag skriver DN om detta och du hittar mer info på fredsuppdraget.se Sprid gärna informationen vidare. Flera skolor har hakat på och här i Blekinge pratas det gärna om denne entreprenör och idékläckare. Visst är det häftigt!

Vilken härlig lördag vi vaknade till – kallt, pyttelite snö och så solen. Här har vi bara mosat omkring och haft mys idag. Dagens stora begivenhet blev en tur till lokala butiken för inköp av tidning, glass och lite mjölk. BTW…jag skulle nog behöva en egen ko. Tre mjölkälskande pojkar (5, 16 och 44 år) gör att det är ständigt inköpsdags. Just nu sitter jag och ser solen sakta dala i horisonten. Middagen ska straxt påbörjas och ikväll ger vi väl Gladiatorerna ännu en chans. Det är inte sant så skönt det är med lediga dagar.

Imorgon releasar jag ett nytt tema här i bloggen. Varmt välkomna åter! Kram Mia

God Fredag!

Med kraftig betoning på god….Förvisso lite trött morgon, men sedan en riktig bra dag på jobbet. Veckans to-do-lista är avverkad, inte så mycket på bonuskontot men allt nödvändigt avklarat, och det väljer jag att tycka är good enough. Helstekt kotlettrad, sås, krispig sallad och potatis till lunch – mumma! Lämna jobbet 13.00. En myshandling på Maxi med Gabriel och så hem. Packa upp, dammsuga av och köra in ved. Ett föräldrasamtal (och det var nog det enda mindre positiva denna dag…) och så  fredagsmys….

 Chockerande nog har jag köpt hem vita tulpaner idag (jag förespråkar ju annars rätt frisk att blommor bor i naturen) och tänt alla våra ljus (inte så många som det låter men ändå…). Vad händer med mig liksom? Nu ska vi laga cajungrillad fläksfilé med bakad potatis. Det blir också pillede reijer, baguette och lite italienska delikatesser.  Och till dessert….Till dessert lagar jag Kalles Gino – det var länge sedan sist. Gubbarna ovan kommer att göra sig perfekt till banan och kiwi samt vit choklad. Till detta blir det valfri glass (gammaldags vanilj, krämig choklad eller Baileys) och om man så önskar marränger och chokladsås. Är det frredagsmys så är det…

Hoppas ni alla får en härlig helg. Själva har vi håltimme fram till söndag klockan 14.30, då Gabriels fotbollsträning kör igång igen. Lyxigt! Kram Mia

 

 

As if….ett spännade val!

Bara tänk för en liten stund – låt det bara föresväva dig. Tänk om du helt plötsligt vore en sisådär 15 -16 år sådär och det var dags för ett av ditt livs allra viktigaste val. Tänk om du hade hela ditt yrkesverksamma liv framför dig . Vad skulle du ha valt då? Idag är det alltså dags för en nystart av As if…..torsdagens inlägg där vi fantiserar hej vilt. Häng på i kommentarsfältet…..

16 år ung och hela livet framför sig. Wow! Efter att ha botaniserat fritt bland tidskrifter och olika websidor samt lyssnat på gymnasieinfon, är det bara gymnasiemässan kvar. Sedan är det hög tid att göra sitt val! Skräckblandad förtjusning! Alla vuxna snackar om att det är så livsavgörande, men vad tusan…det är ju bara 3 år. Hur kan man bara tro att man redan nu ska veta vad man vill jobba med när man blir vuxen? Och vad då skaffa sig ett jobb? Ett jobb!!!!Jag vill ju jobba med många olika saker – varför välja?

Få se nu…Frisör kanske? Absolut inte – jag kan med nöd och näppe sätta upp en tofs, förutom att borsta håret då. Tyvärr har jag inget handlag alls. Florist då? Åh, jag älskar blommor, men vad passar tillsammans och hur i herrans namn får man ihop buketter. Åh gud hjälpe för doften av blomvatten – klar kräkvarning. Teknisk linje kan det vara något? Ovän med datorn, papperstuggen, kopiatorn och tv:n samt handlingsförlamad vad gäller mobiler och övrig teknisk utrustning. Ingenjörskonst och matematiska strukturer ligger inte inom ramen för mitt logiska tänkande. Nä, det får nog allt blir en bred samhällslinje med möjlighet till de flesta eftergymnasiala val. En linje med ganska lite matte/No och mycket språk och SO. Teoretiskt och fint. Så får det nog bli….

Jag har inte för en sekund ångrat mitt gymnasieval – åren 1985-1988. Samhällslinje i en helt underbar klass. I have the time of my life…..Jag kikar på korten från denna tid och bara ler. Flera av mina gamla klassisar har jag kontakt med än idag och vi träffas vart 5:e år (en del betydligt oftare). Att jag skulle bli lärare har alltid varit självklart för mig. Och tänk att jag sedan 1998 har en egen skola och är rektor. Jag har verkligen inte ångrat mitt val….

Nu står TB inför sitt viktiga val och även om han inte vet säkert vad han vill jobba med, är han säker på vilken linje han ska ta. Det blir en friskola (vad annars) vid namn Aspero (finns på flera orter och har idrottsprofiler) och ekonomilinjen där. Han kommer att ha fotboll som profil och möjlighet till kvalitativa träningspass på skoltid. Här inne jobbar en av tre fantastiska fotbollstränare jag känner, nämligen Manny. I övrigt verkar skolan ha en underbart familjär atmosfär och han känner många av de äldre eleverna där. Gu, så skönt att vara så säker…

Torsdag idag och regnet piskar mot rutorna och vinden viner. Idag har TB utomhuspremiär för fotbollsträningen – nu drar det igång på allvar. Hu! Själv har jag sovit som en stock inatt och vaknade så tidigt att jag hann förbereda dagens middag. Är man klok, eller? OBS!!!!Ni behöver inte svara på den frågan! Ikväll blir det innemys och pannbiff med lök till middag. Mumma! TV-soffan och kanske ett nytt magasin (slår nog till på det i kiosken på väg hem idag….). Imorgon är det fredagsmys! Kram Mia