Skolcool – Barn hjälper barn!

Kärlek, värme, medmänsklighet och solidaritet – kanske är det de vackraste av ord på vår jord. I skolans värld har vi ett stort uppdrag i att gestalta värdegrunden i vardaglig handling – inte bara inom vår egen skolenhet och mellan alla våra aktörer här. Att kunna visa solidaritet med ensamma eller utsatta. Att kunna visa empati och omtanke. Att veta att alla faktiskt kan göra skillnad. Att få uppleva den enorma tillfredsställelse det är av att kunna hjälpa någon annan. Att känna sig viktig. Skolcool är idag tillbaka med en berättelse från verkligheten anno januari 2012.

Solidaritetshandlingar bör naturligtvis integreras i den vardagliga verksamheten i allra största möjligaste mån, men detta behöver förstås inte utesluta en mer övergripande fokuspunkt. På Svettpärlan valde vårt F-5 spår detta år att ta sikte på Barn hjälper barn! Vi har genom åren provat en mängd olika projekt och för all del varit nöjda varje år. Att vi vill satsa på ett projekt som ökar medvetenheten hos våra barn (kanske också föräldrar, släkt och vänner – vad vet jag…) är ställt utom allt tvivel. Vi tror att det inom vår enhet skulle vara ganska enkelt för eleverna att ”bara skänka” lite pengar till en insamling. De flesta skulle inte märka av det speciellt nämnvärt – ekonomiskt alltså. Men att som elev få göra gott för någon annan känns mer angeläget. Förra året hade vi operation julklappen, där vi varje familj köpte saker enligt en lista och sedan svepte vi in detta och skickade till Human Bridge. Uppskattat och mycket tankeväckande. I år valde pedagogerna att ta detta ett steg vidare.

Kontakt togs med det lokala gymnasiet och deras linje samhälle/internationell. Två underbart goa tjejer, Hanna och Caroline,  och deras härliga rektor Leif  blev våra samarbetspartners. Dessa tjejer har valt att ordna en insamling till barnhemmet Kingdom Life i Sydafrika som examensarbete och de kommer själva att resa ner dit med pengarna. Våra elever fick information samt se film från linjens tidigare besök därnere. I klasserna F-5 valde man sedan lite olika förfaringssätt kring insamlingen, men variation förekom även inom klasserna. Några har skänkt pengar, andra har sålt saker, flera har bakat och stått på torg med försäljning men framförallt (och det som värmer ens hjärta nästan mest av allt…) har många kommit med sin veckopeng/månadspeng och lagt i insamlingen. Att se små 6-åringar stå där med sina pengar i hand och lämna till barn som behöver kläder och leksaker och hygienartiklar och mat och….Jag blir så stolt så jag tror nästan att jag spricker.

 

 

På vår luciasoaré valde vi att be publiken skänka en slant eftersom vi uppmärksammade insamlingen med bland annat afrikansk sång. Vi fick in lite över 2000kronor vid detta tillfälle. Personalen hade estimerat att insamlingen totalt skulle kunna ge ca 9000kronor. Förra veckan kom tejerna ut hit och via en överlämningsceremoni fick de ta emot….Håll i er nu….22.704 kronor från Svettpärlans insamling. Allt detta filmades och tidningen var på plats. Den 6 februari reser de till Kingdom Life och tjejerna kommer att filma från sin resa samt komma tillbaka för att visa oss. Våra elever är så enormt stolta över sin insats…..Solidaritet och Barn hjälper barn. Det här har gett oss mycket värdefull insikt och bra diskussionsunderlag. Och framför allt har våra elever varit otroligt engagerade. Hoppas vi kan sprida detta vidare så att fler barn får möjlighet att hjälpa andra barn.

Tisdag och hjälp…jag tror minsann att rysskylan har intagit vår tillvaro. Hu, så kallt! Och senare i veckan estimeras det snö i mängder. Därmed är det som gjort för en lång myseftermiddag/kväll på hemmaplanredan idag. TB ska plugga NO inför sitt astronomiprov och maken och jag ska planera för helgens lilla bjudning. Hihi…jättekul. Jag älskar att fundera kring menyer och dryck och arrangemang. Kram till er alla

Hitta vilse!

Tack ni alla fina människor som skickat era hälsningar, er värme, era tankar och så många goa kramar – papsen är på bättringsvägen. Puh! Sjukvården är fantastisk och bara vetskapen om att man är på rätt ställe med rätt människor är förlösande i sig. Nu håller vi tummarna för att det inte blir några bakslag.

Jag läste en underbar krönika av Maggan Hägglund i Tara och tänkte delge lite av den. Det hela är så sant och egentligen så sjävklart och något jag verkligen behöver lära mig ibland. Vi som tillhör den effektiva sorten – den som letar efter den snabbaste vägen. Den sorten som sätter mål. Som är koncentrerade och produktiva. Vi som tar allt på sånt allvar och som jagar våra infall på flykten redan i tankestadiet. Vi som krampaktigt försöker vara duktiga. Hela tiden!

Hitta vilse! Det är nog minsann lite nyttigt att gå lite lagom vilse ibland. Att irra lite planlöst – inte ha hela resrutten klar för sig. Att våga möta det okända utan att bli livrädd. Se sånt som man inte förut sett, med nya ögon – utan karta, utan gps, utan tips från internet. Kanske är det inte lika tidseffektivt. Kanske blir hjärnans portvakt lite mer openminded och släpper igenom tankar som förut effektivt motades bort. Kanske blir det lite rörigt, men kanske blir det ockås lite mer spännande. En tanke fångad i flykten. Ett infall. En irrgång. Vilse. Och kanske blir det helt rätt.

Legenden om aposteln Paulus låter oss få veta att han satt ute på en gård och lekte med en höna. Någon i sällskapet sa att inte borde en så helig man slösa bort sin tid på att leka. Med en höna. Paulus svarade då helt enkelt:

”Den bågsträng som man aldrig låter slappna av, kan heller inte sträckas på bågen”

Sensmoralen säger oss alltså att om man är för spänd och koncentrerad hela tiden, kan man missa alltihop. Så sant som det är sagt. Tack snälla Maggan för att du delar din visdom till oss vanliga läsare. Visst är det så att när man är mitt uppe i smeten är det svårt att våga vara lite wild and crazy. Kanske är det enklast att börja med denna approach redan i planeringsstadiet. Jag tror banne mig att jag ska ge det en ärlig chans. Alla stenar jag har vänt det senaste 1 1/2 året. All inspiration jag har funnit i andra människors berättelser och erfarenheter. Alla steg jag faktiskt har tagit i rätt riktning. Man lär så länge man lever….

Måndagen har bjudit på skoldag och en spännande start på vår bedömarträning. Vi satsar nu hårt på att utöka vår samsyn kring elevers kunskapsutveckling kopplat till den nya läroplanens kunskapskrav. Och naturligtvis är kommunikation A och O. TB:s fotbollsträning är inställd idag och det tackar vi extra för. Efter en ganska fylld helg blir det extra skönt med en hemmaeftermiddag/kväll. Vi ska äta gott, tacosallad med varma nachos, och ge tv-soffan lite extra uppmärksamhet ikväll. Imorgon blir det en ny skolcoolhemlis om hur barn kan hjälpa barn. Ses snart igen….Kram Mia

Där regnbågen slutar….

….jag undrar just vad som finns där? Många är de stunder jag minns från min uppväxt, då lille papsen ropat ut oss eller till fönstret då en vacker regnbåge tornar upp sig på himmelen. Många är de filosofiska resonemang vi fört kring var den början och var den slutar. Och vad som finns där den just börjar och slutar. Vi har alla varit synnerligen fascinerade över regnbågens existens. Ett naturfenomen, så vackert att halsen nästan snörs samman. För visst är det som vackrast när regnet har renat jorden och solen sedan sänder sina strålar. Något av ett underverk, faktiskt!

Idag hade jag ju tänkt låta soccermum diskutera individen kontra kollektivet, men det känns lite malplacerat. Jag kan inte riktigt fokusera och få till det, när mina tankar hela tiden strävar mot ett annat mål. Lille papsen var ju inte fräsch igår och mor Anita har nog haft en ganska tuff natt. Innan klockan slagit nio imorse förstod vi att det inte var läge att vänta ut någon bättring längre. Syster Yster var först på plats, därefter ambulansen. Just nu befinner han sig på akuten med diverse provtagningar och en förestående CT. Jag känner mig lite illa till mods, det måste erkännas. Snart 84 år innebär respekt och att man måste ta det lite extra försiktigt. Vi försöker fördriva tiden på bästa sätt, utan att stressa upp småfolket här hemma.

Men jag passar på att rekommendera en bra bok på regnbågstemat. ”Där regnbågen slutar” av Cecilia Ahern är en härlig bok. En bok med flyt och roligt upplägg. En varm roman om kärlek, vänskap och om hur saker aldrig blir som man har tänkt sig. Ni som brukar följa min lästips och gillar dem, ni kommer inte att bli besvikna. Cecilia Ahern kom redan 2004 ut med romanen ”PS Jag älskar dig” och den är också klart läsvärd. Just nu ligger en annan av henne och väntar på mig på mitt sängbord, nämligen ”Gåvan”. jag återkommer med mina upplevelse om denna.

Tvätt och städ och stryktvätt och vedhämtning har stått på programmet denna lite avslagna söndag. I eftermiddag har Gabriel först fotbollsträning, därefter TB. Hur allt blir är helt avhängigt de besked vi får från sjukhuset förstås.  Det är kallt och blåsigt, dock med en strimma sol i horisonten. Regnbågen lyser med sin frånvaro här idag, men jag hoppas innerligt inte att vi beskådat denna tillsammans för sista gången – min lille paps och jag.

På återhörande go vänner! Glöm ta lite extra väl hand om varandra. Livet förändras snabbare än man tror och det är inte alltid det är till det bättre. Kram Mia

Gråvädersveckor!

Egentligen tror jag att dessa veckor vi har nu kallas oxarveckor, men jag har döpt om dem lite. God lördag förresten, hoppas ni alla haft en fin start på helgen. Själv vaknade jag 06.18 av att the little fellow tjöt att någon stulit hans jajja. När vi väl hittat den under alla kuddar i sängen, frös han som en hund och jag var tvungen att värma vetekudden. Sen somnade han om som en stock – själv var jag klarvaken. Väckning av TB, frulle och så iväg på PT-träning. Lite nervöst och pirrigt, men han fixade det galant. Jag passade på att storhandla på Maxi, hem och packa upp samt ladda frulle nummer 2 innan jag hämtade TB.Hans spontana kommentar när jag hämtade var: ”Tufft, ganska jobbigt men roligt. ” Tack D och övriga inblandade – jag har en härlig känsla av att detta verkligen är kvalitet.

Gråvädersveckorna är över oss med besked. Det här är ju allmänt en ganska tung period och jag hyser inga större förhoppningra om det lugna, leasure livet här och nu. Istället handlar det om steg för steg – en sak i taget. Att andas från djupt nere i magen och pusta ut då tillfälle ges. Eftersom båda grabbarna har aktiviteter styr det mesta av vår tillvaro av dessa tider, eller vad sägs om: TB tränar med sitt lag söndag, måndag och torsdag samt PT-tränar på lördagar. Gabriel tränar fotboll på söndagar och friidrott på torsdagar. Det innebär med enkel matematik att endast 3 dagar är relativt orörda. Tur att man inte önskar sig ett eget liv då….Hahaha! Det blir en hel del körande, för att inte tala om tvättande av träningskläder, men så glad jag är att mina pojkar vill vara en del av en gemenskap, en idrott, en klubb, ett lag. Jag tror på att man växer både som individ och i sin ”utövning” av detta. Och dessutom vet man var man har dem….Så här ser då tillvaron ut åtminstone 8 veckor framåt i tiden. Gråvädersveckor med tuff uppbyggnadsträning samt massvis att göra i skolan för TB. Steg för steg…..

Gråvädret som i betydelse väder är dessutom kallt och blåsigt. Jag tog en runda med Milou och höll på att frysa hakan av mig. Men det är ju knappast annat att vänta i slutet av januari. Förra året hade vi 6 dm snö och minst 1o minusgrader – inte speciellt mycket bättre det. När jag kom in hade maken eldat rätt aggressivt, så nu kan man lätt strutta omkring i t-shirt och trosor (inte för att jag gör det, men Gabriel är kalsongTarzan). Jag for en sväng till lille papsen innan som är sjuk och dålig – ingen rolig syn. Båda grabbarna ville hänga på och fast att det inte var den mest briljanta idén kunde jag inte säga nej. Om någon skulle hända, skulle jag aldrig förlåta mig själv om jag nekade dem att hälsa på morfar. Nu får vi väl innerligt hoppas att det bara är influensan, men är man snart 84 så vet man ju aldrig vad kroppen klarar av. Jag känner mig lite illa till mods – mor Anita är ju inte helt kry heller. Nåväl, man har ju inte så mycket att sätta emot – att ta vara på tiden tillsammans är väl det enda rätta.

Nu ska pizzastenen kastas i ugnen och det är dags att förbereda för dagens hemgjorda pizzor. Till dessert blir det passionspannacotta till vuxna, chokladkaka med grädde och glass till småfolket. Imorgon kommer soccermum med några valda sanningar…..Hörs igen darlings! Kram Mia

Äntligen…

….har vi fredag igen. Eller egentligen – veckorna går så fort att det känns som om det mest är måndag och fredag och så måndag igen. Och idag alltså en av alla i raden fredagar denna vårtermin. 3 veckor gjorda, 3 veckor kvar till sportlov – ja, ni tänker alldeles rätt. Vi i skolans värld har det fantastiskt skönt med alla små andningshål under vårterminen. Och de behövs, inte minst för alla våra elever som sliter hårt i skolan av idag. Det är ingen enkelt resa att ta sig igenom grundskolan, ej heller vidare studier på gymnasium och högskola/universitet. Skolan är tuff och ställer höga krav och de som har föräldrar som stöttar, hjälper och orkar vara en del av skolgången – det är precis de som klarar sig bäst. Vi kan verkligen göra skillnad vi mammor och pappor.

Ännu en bra dag på jobbet. Igen! Får man verkligen ha det så bra? Mycket att göra, men med flyt. Me like! Efter förmiddagens race tog vi en härlig lunch hso våra eminenta kockar, Mats och Janne. Grillad kycklingfilé, råstekt potatis, wokade grönsaker och pepparsås…..behöver jag nämna att vi blev mätta?

Det är inte klokt vad skönt det är då man hinner det man ska. Hämta Gabriel, fredagsmyshandling och så hem. Kallt och blåsigt i Blekinge idag och därför blev det vedinkörning och braständning på dirren. En sväng med snabeldraken och så tvätten. Nu har TB kraschat i soffan efter ett gigantiskt religionsprov sista timmen. Gabriel spankulerar omkring i bara kallingarna och njuter av spel, bygg, lek och tv. Kvällens baby back ribs i ugnen sprider en ljuvlig doft i huset och själv ska jag ta itu med färdigställandet av en krispig citrussallad med nypillede reijer. Till detta blir det ugnsrostat surdegsbröd med olivolja och vitlök. Ikväll skålar vi in helgen i lite Chardonnay och Heiniken, Halloj till boysen.

På spåret och så tidig kojning, åtminstone för TB och mig. Imorgon kör han sitt första PT-pass tillsammans med några utvalda. Detta blev han erbjuden efter det att klubben INTE valt att satsa på honom i något utvecklingssyfte. Och ja, det stör mig. Men inget ont utan att det har något gott med sig. Nu har TB blivit erbjuden något riktigt proffsigt – något som säkert kommer ta honom en bra bit på utvecklingsstegen. Och han är så taggad. Och han behövde inte stå där med mössan i hand och be om att få vara med – han blev tillfrågad. Bara fatta vilken seger för honom. Det är inte utan att jag tänker låååååång näsa åt några väl valda individer. För även om jag håller skenet utåt, så kan jag lova att en uppretad rektorska är inte att leka med.

Happy Friday to all of you….I´ll be back. Håll tummarna för TB imorgon. Kram Mia

 

 

 

 

 

 

 

 

As if….sakna Sverige

Härom morgonen lyssnade jag på Rix Morgonzoo och där diskuterades vad man saknar med Sverige då man flyttar utomlands. Eller kanske då man bor utomlands, snarare. Det nämndes kaviar och knäckebröd, Ahlgrens bilar och Marabou mjölkchoklad och någon som saknade svenska tjejer. Man hyllade vår Svenska möbeljätte som möjliggör en hel del inköp, förutom möbler då, även då man är hemifrån. Jag kunde inte annat än fundera lite kring vad jag just skulle sakna, om jag mot all förmodan skulle hamna på andra breddgrader. Vad i min nuvarande värld skulle vara svårast att leva utan? Torsdag och dags att leka lite. As if och vi fantiserar vilt….häng på i kommentarsfältet!

Hrm…..Utomlands….Jag smakar rejält på ordet. Kanske Florida med sin ljuvliga värme, s ina underbara stränder, härliga människor, god service, fantastiska shopping och mat och dryck och nöjesparker och härliga boenden och pool och…Skulle jag verkligen sakna något här?

Eller kanske Spanien. Spanien ännu ett land där jag åtminstone förstår en del av språket och kan göra mig hjälpligt förstådd. Sol och behaglig temperatur året runt. Lite närmare hem till gamla Sverige. Även här ljuvlig mat och dryck, hav och pool. Några få som vi känner, men ändå. Hyfsad fotboll och åtminstone någon nöjespark.

Åh, Italien…..Min vingård eller en stadslägenhet. Lilla torget och den härliga maten. Underbar fotboll och gott klimat. Finfin shopping….

Ja ja, var jag än skulle hamna så skulle längtan alltid vara densamma. Mina nära och kära – familj, släkt och vänner. Goa arbetskamrater och kanske lilla vovven. När det gäller allt annat tror jag att det skulle funka. I nämnda länder finns sådant som jag gillar bäst och jag har inga speciella swedish crushes. Tror det eller ej, men jag har rätt lätt att acklimatisera mig då jag väl är på plats. Det är något värre i planeringsstadiet…..Något värre….

Vad skulle du ha saknat mest?

 Mina fina paranteser – The old folks. Mor Antia och pappa Holger. Åh gud, mitt hjärta skulle brista utan dem och alla andra nära mig.

Idag dalar de stora vackra snöflingor över Blekinge – stora som disktrasor som Gabriel säger. Jag misstänkte det redan vid uppstigning och åsynen av vår himmel idag. Skulle jag verkligen sakna det här? Faktum är att jag chockade mig själv genom att tycka att snöfallet är ganska mysigt. Gabriel älskar utevistelse, pulkarace och snöbollar. Och kanske är det precis det som behövs för att bryta alla sjukdomståg.

Lång dag på jobbet och sedan stora idrottskvällen. TB tränar fotboll på ena hållet i kommunen och Gabriel friidrott i den andra – så vi far med varsitt barn på olika håll. Sammantrålar sedan hemma till chicken bacon sandwich, tv-titt och brasmys. Bara en morgon till att stiga upp, innan vi tar helg. Härligt!

Kram Mia

 

 

 

 

 

En helt vanlig onsdag

Vaknade medan mörkret belamrade vår värld. Plirade yrvaket och önskade mig hett en sovmorgon, men nä….Kallt utanför täcket och känslan av att snooza blev kvar allt för länge. Sen gick det snabbt! Som tur väl är packas alla väskor på kvällen, likaså läggs aktuella kläder fram. Kaffebryggare laddas och bordet dukas för frukost (ja, utom maten då men…).Och som genom ett trollslag blev klockan 8 och vi äntrade förskola och skola.

Ännu en bra dag på jobbet och den gick mycket snabbt. Hemgång vid 14.15 och ett litet stopp på Leksakshuset, innan vi nådde hemmet. Upplock, braständning och avstämning av TB:s statusläge med läxor, träningar och annat kom ihåg. Resultat: Vi är med….Nu är pojkarna samlade i TB:s rum, där TB spelar datorspel, Gabriel sitt Nintendo DS och maken gitarr. Mycket spel blir det….Jag har också en svag aning om att de väntar på att mamin ska påbörja middagen. Idag blir det Pepparbiff, sallad, pepparsås och potatisklyftor samt Västerbottenpaj, rökt lax, lite italienska delikatesser och Ciabatta. Passar väl fint en lillördag!

Ser just nu en oerhört vacker vinterblå kvällshimmel bakom datorn. En tunn, tunn liten månskära lyser upp. Ikväll ska TB har kvällslektion på skolan i Astronomi mellan 20 och 21. Hoppas innerligt att många stjärnor fyller vår himmel då. Vad Gabriel och jag ska förlusta oss med denna timme återstår att se….Kram till er alla!

Skolcool – Strategier vs faktakunskap

På den gamla goda tiden (hehe) värdesattes definitivt faktakunskaper mest av allt. Det där med faktakunskaper har i sig en ganska lång historia, där memorerande och rabblande blev självklara ingredienser. För att dra det till sin spets kan man säga att man bedömdes efter hur väl man kunde lära sig saker utantill och plocka fram dem till ett specifikt tillfälle. Att det inte alltför sällan sedan glömdes bort, var inget man i skolans värld kanske lade så stor vikt vid. Mycket i skolan blev ett slags avprickningssystem, med variablerna kunde eller kunde inte. Och alltså….det där funkade rätt fint för mig som elev. Dock är det lite annorlunda nu. Nu pratar vi mera i termer av kunskapskvaliteter och färdigheter, än faktakunskaper. Vi pratar kunskapande, där fakta absolut inte är oviktigt men långt ifrån det enda som räknas. Fakta är en förutsättning för användande och kunskapande. Hänger ni mer? Ännu en Skolcoolhemlis är på uppseglande – det är ju tisdag idag.

I dagens Lgr11 (och för all del gårdagens Lpo 94) är strategier en mycket viktigt variabel. Varje elev är unik och har olika sätt att ta sig an sin skolvardag, ja hela sitt liv. I skolan försöker vi påvisa exempel på strategier kopplat till olika ämnen, olika ämnesområden samt olika typer av arbetsuppgifter. Att arbeta med strategier och barns tänkande är oerhört spännande och något som absolut inte behöve vänta tills det är dags för skolstart. På Gabriels förskola, Världens bästa Socker-/Skogsmyran, jobbar de medvetet kring detta genom att bla samtala med barnen, i grupp och mer enskilt. Intervjua, stälal de rätta frågorna, utmana tankemönster….

Strategier handlar om allt från hur man tar sig an en specifik situation, till att klara det oväntade som man möter. Från allt det basala vardagliga till mera okända och nya situationer. Från tänkande till handling. Strategier innefattar att kunna plocka fram kunskaper från tidigare situationer och anpassa dessa till nya. Strategier handlar förstås om minnesspår i hjärnan och förmågan till kreativt och lösningsbenäget tänkande. Saker som väger tungt i dagens skola och ämnen. Numera räcker det inte långt att kunna rabbla fakta – faktiskt inte ens för att nå betyget E, dvs godkänt.

Hur kan man då hjälpa sitt/sina barn med att hitta strategier och att utveckla ett strategisk tänkande?

Enkelt kära förälder….Kommunicera mera! Ägna tid åt att diskutera det ni möter i er vardag. Fråga barnet vardagliga lätta frågor. Be dem förklara hur de tänkte. Fråga om de känner igen det från något annat. Be dem svara på: ”Hur vet du det”? Var inte rädd för att ge dem förslag på lösningar eller att också berätta vad du tror eller tänker – men det ska vara efter det att barnet har fått prata färdigt. Många tv-program är suveräna på att hjälpa dem att utveckla sitt vetande och tänkande – så även datorspel/tv-spel. Låt ditt/dina barn då och då vara med och handla, städa, tvätt, baka, laga mat, gå på restaurang med mera. Fantastiska möjligheter att uppleva, lära sig och hitta strategier – för att inte tala om alla samtalsmöjligheter som detta ger.

Jag ska ta två exempel. Vi var på Maxi och Gabriel tog en nummerlapp till charken. Vi fick 489 säger han (inte fyrahundraåttionio, utan 4 8 9) och nu är det 485. När det slår över till 486 säger han självklart: Om tre nummer är det vi. Jag berömmer och ber honom förklara hur han vet det. ”Ja, säger han, jag räknade bara på den sista siffran. De andra ändrar sig ju inte ännu, men åttan kommer att ändra sig före fyran. Bra matematisk träning kring vad som kommer före och efter och lite uträkning på det. Och en strategi han helt enkelt kommit på själv.

Häromdagen ropade han på mig och bad om hjälp. Han hade gjort en ny karaktär på sitt tv-spel och skulle namnge denna. Normalt sett fixar alltid TB detta, men uppenbart kände han sig redo att prova själv. ”Jag hittar inte den sista siffran, säger han”. Han har då ett tangetbord framme på tv-skärmen och han har skrivit in GABRIE och kunde inte hitta det sista L:et. Läsa kan han inte, inte heller att det heter bokstäver. Han har en större förkärlek till siffror och räkning och eftersom jag aldrig har haft skola hemma för mina barn får det ta den tid det tar för intresset att vakna. Gabriel hade då plockat fram en namnskylt och valt att använda den som hjälp. En fantastisk strategi….Det behöver inte vara svårare, men så viktigt att vi uppmuntrar dem att pröva och inte alltid hjälpa dem att göra det åt dem.

Vi har fått snö i Blekinge – inte mycket men ändå. Överlyckliga barn både hemma och på skolan. Själv fryser jag hela tiden. Och längtar till Florida. Bra dag på jobbet, hemgång 13.00 och Gabriel var lite halvmör då med. Handling på Maxi och både en bulle samt en korv slank ner. Dessutom hade han ätit mycket fisk och flera knäcke på förskolan. Puh, så skönt! Han behöver det verkligen. Lugn dag idag utan träningar eller annat. Nu ska middag lagas och sedan blir det tv-mys. En hemmakväll direkt efter en p-möteskväll uppskattas mer än vanligt. Jag älskar verkligen att bara vara hemma!

Kram och på återhörande!

 

Förebilden som värmer vårt hjärta!

Ni vet de där människorna som man möter på sin väg genom livet. Människor som kommer att flytta nära ens hjärta. Människor som kommer att beröra ens hjärta och själ. Människor som möter en med värme och ett leende som når ända till ögonen. Människor som bryr sig om….De är som små rariteter. Små lyckopiller. Idag blev den där upplevelsen extra stark.

Att Gabriels motståndskraft är kraftigt nedsatt behöver man ju inte vara Einstein för att inse, men vad gör man. Frukt och grönt utgör en raritet i hans kost och vitaminer har liksom inte fungerat att få i honom. Och det är då de träder fram – BästisMaria med sonen Anton. Anton som är Gabriels stora idol (golfspelande musiker snart 18 år gammal – say no more…) skrev ett kort till honom tillsammans med lite Sana-Sol samt en uppmuntran iform av Twister.

Gabriel blev jätteglad, men allvarlig i blicken och så säger han: ”Nu ska jag lyda Anton och ta den medicinen varje kväll”. Tusen Tack Anton….Du är en sann förebild och du har fattat något som många andra talanger bara struntar i – nämligen att man kan vara cool och lovande och duktig och också orka bry sig om andra. Du tar ditt medmänniskouppdrag på största allvar. Det där är kännetecken för en sann vinnarskalle och jag vet att du kommer att gå långt….

Måndag och jobbedag. Gabriel var säker på igårkväll att han skulle ha feber minst två dagar till – ett tydligt tecken på hemmakatten i honom. Han älskar ju att bara vara hemma, gå omkring i ett brasuppvärmt hus i bara kallingar , leka och spela och….När vi dök in på förskolan idag sken han upp som en sol och undra på det. August skriker av glädje rakt ut, fröken Anna möter honom med leende, varma ord och stora famnen och så kompisLeo med ännu en kram. Det var inte svårt att lämna honom, kan jag säga.

Efter en sjukvecka börjar vi med mjukstart. De första dagarna denna vecka blir som längst till 13 – detta för att minimera risken för ännu en infektion. Jag känner mig lyckligt lottad som kan bestämma mina egna arbetstider. Och det var skönt för honom att komma hem tidigt. Efter ett besök i lokala sportbutiken och inköp av innefotbollsdojjor, slumrade han till sött i bilen. Och nu är det soffläge med tv, kortspel och lite glass.

Farmor kommer snart hit och ska vara barnvakt, TB ska träna samt har sitt individuella samtal och maken och jag ska på personalmöte. Life as it happens….Imorgon blir det en ny Skolcoolhemlis. Välkommen åter! Kram Mia

Soccermum says……Kvinnligt ledarskap!

Kvinnligt- respektive manligt ledarskap – kan ibland kategoriseras som att befinna sig på två olika planeter. Inte för att jag gillar att dela upp tillvaron i kvinnligt och manligt, det gagnar nämligen ingen tycker jag. Jag är hellre en  förespråkare  för det personliga ledarskapet, men visst måste jag ändå medge att det finns några parametrar signifikanta för respektive manligt och kvinnligt som bör belysas. När det sedan tar sin utgångspunkt i det idrottsmässiga, tror jag om möjligt att det är av ännu större vikt.

I denna vecka stack klubbens (TB´s fotbollsklubb) seniortränare ut hakan i en tidningsartikel, där han ifrågasatte om inte alla borde ha kvinnliga coacher. Han menade INTE att alla manliga tränare och ledare skulle avgå, men att dessa borde kompletteras med kvinnliga coacher – att det just i matchningshänseende skulle behövas en kvinnlig touch som komplement till vinnarhetsen, toppningen och bästa laget. Amen på det säger jag…..I vilken ålder våra adepter än befinner sig, bör de få känna sig ombrydda och ompysslade. Det är absolut utvecklande med raka rör och tydlighet – utmaningar som tar dem vidare ur sin comfort zon till nästa nivå. Med stigande ålder måste de få möta på att träningsflit, ambition och kunnnade blir allt mer viktigt för en plats i laget – att man går från att alla får vara med och får lika mycket speltid, till att en viss utslagning och positionering sker. Det där är helt naturligt. Vad många tränare dock glömmer är att verbalisera detta. Att våga prata med sina spelare och förklara varför. Att formativt bedöma dem och tillsammans sätta upp utvecklingsmål för att komma vidare. Att puffa dem, berömma och ge konkret feedback på vad som mer måste till. För att inte tala om hur sällan tränare i allmänhet lägger sin tid på spelare i mellanskiktet – de spelare som kanske är allra mest mottagliga och där man allra lättast kan se reslutat. De flesta tränare sätter oftast talangerna i första rum och lägger sitt fokus där. Talanger är naturligtvis inte oviktiga, men….

För egen del är skulle jag vara en katastrof som fotbollstränare, men jag vet att jag är mycket betydelsefull för flera av spelarna i laget. För jag pratar med dem. Jag vågar brutalt ge dem feedback på deras sätt att hantera olika situationer både på plan och utanför. Jag drar mig aldrig för att ösa beröm över dem, men inte heller att tala om när jag tycker att något saknas. Spelare behöver coachas. De behöver vägledas. De behöver hjälp med att förstå världen. De behöver hitta ett samtalsforum där de dryftar det som tynger dem – orättvisa, intriger, missförståelse, konflikter eller specifika meningsskiljaktigheter. Lagkänsla bygger på att skapa en grupptillhörighet. Lagkänsla kommer inte av sig självt eller genom att saker sopas under mattan. Spelare måste förstå att de får tycka både det ena och det andra om varandra, var och ens insatser eller om deras relation till kamrater eller tränare – men det håller man för sig själv. När man går ut på plan, oavsett om det är träning eller match, så är man ett lag med dem som befinner sig där. Allt annat lämnas i omklädningsrummet. Fixar man inte det, bör man heller inte fortsätta. Vinnande lag står enade….

Så visst håller jag med om att lag i allmänhet skulle behöva den kvinnliga touchen. Eller allra helst att varje tränare, oavsett könstillhörighet, skapar sig ett personligt ledarskap som innefattar båda delar. Både utmaning och ombrysamhet. Både det kollektiva och det individuella. Både fokus på lagkänsla och utveckling. Både samtal och handling. Men framförallt – engagemang för alla spelare, oavsett nivå. Inga lag byggs nämligen bara på talanger. Det finns heller några garantier för att de som är talanger idag, blir de mest framgångsrika så småningom. Potential is the key word!!! Och just detta vet jag en hel del tränare som behöver få inpräntat i sin hjärna.

Vilodag i Happyvardag idag. Kyla inatt och lite snöblandat idag – inget som uppmuntrar utevistelse precis. Gabriel var överlycklig under Gladiatorerna igår och det slutade med en vurpa i soffan för mami (?). Aj och oj och en liten brännskada på armbågen. Det fanns några som skrattade i familjen och det gjorde de förmodligen för sista gången. Vaknade vid 07.15 imorse och Gabriel har sovit hela natten. Tackar ödmjukast för det. Städning av huset, lite tvätt och så lite skoljobb. Lång brunch och nu är vi färdiga för dagen…eller ja, nästan. TB tränar framåt kvällningen och sedan ska vi käka potatisgratäng med grillade kotletter, lite rödvinssky och kokta grönsaker.  Söndagstidningar med härligt skvaller och goa bilagor. Lite glass och så soffan. Sen håller vi tummarna för att det blir jobb, skola och förskola imorgon.

Kram Mia